Lunds roligaste sevärdheter

Besöksupplevelse Promenad
ca. 1 timme
Högupplöst karta
Se också
• Universitetsstaden Lund
Komik och parodi har en mycket lång tradition i Lund tack vare Lunds universitet med alla dess studenter. Inte minst alla de olika studentspexen som framförs i Lund varje år och Lundakarnevalen vart fjärde år har fungerat som en plantskola som har gjort att många av Sveriges främsta humorister kommer från Lund. I den här besöksguiden berättar vi om några av de roligaste humoristiska sevärdheterna i studentstaden Lund.

De flesta av de humoristiska sevärdheterna som vi berättar om i den här besöksguiden har skapats av Uarda-akademien som är en sammanslutning av nuvarande och tidigare studenter och karnevalister vid Lunds universitet. Uarda-akademien instiftades den 30 november 1958 av Lunds stora personlighet Sten Broman i samband med studentspexet Uardas 50-årsjubileum. Sten Broman var också dess ordförande, eller praeses som det kallas, fram till sin död 1983.

Uarda-akademiens uppdrag är att "verka för den lundensiska spextraditionens bevarande i kombination med nyskapande produktivitet". Många kända humorister har varit aktiva inom Uarda-akademien, som t.ex. Hans Alfredson, Stellan Sundahl och Johan Wester.

1) Intighet

En av de mer kända humoristiska sevärdheterna i Lund, som har tillkommit på initiativ av Uarda-akademien, är statyn Intighet som finns mitt på Krafts torg på östra sidan av Lunds domkyrka.

Statyn Intighet, en staty som inte finns. En lång och livlig debatt under många år om ifall inte Krafts torg borde få någon form av staty ledde aldrig fram till något beslut. Det fanns en donation för att bekosta en staty, och ett av förslagen som fördes fram var en ryttarstaty av Knut den Store eftersom han vid den tiden förmodades vara den som grundade Lund. Det förslaget fick inte tillräckligt med stöd eftersom det redan fanns en ryttarstaty av Karl X i Malmö.

Till slut tog Uarda-akademien saken i egna händer, och den 29 april 1984 avtäcktes statyn Intighet på Krafts torg som ett monument över kommunal oförmåga att fatta beslut.

Statyn har fått sitt namn av att den inte finns, utan det enda som finns där är plaketten som talar om att statyn har rests av Uarda-akademien.

Plakett om att statyn Intighet skulle varit stulen Så småningom placerades det även ut andra plaketter om samma sak. En av dem var en plakett som placerats ut av en grupp som kallade sig ”Går man akademien” som hade som uppdrag att sätta hög hatt på alla ”Här går man”-statyer i Lund men det är lite oklart vad som avses med det. På deras plakett stod det ”Går man hit ser man intet”.

Men kyrkan bestämde sig för att ta bort alla plaketter utom den ursprungliga plaketten. I samband med det förmodades Intighet ha blivit stulen och en ny plakett placerades därför ut den 12 juli 1987 för att uppmärksamma det. På den plaketten står det dessutom Intigheten, inte Intighet.

I själva verket var Intighet aldrig försvunnen, och trots att den återfanns så fick skylten om att den varit stulen sitta kvar. Sedan dess finns det alltså två plaketter om Intighet på Krafts torg.

2) Ärtaordens plakett

Ärtaordens plakett I nordöstra delen av Krafts torg, mitt i gångvägen som går diagonalt över torget, finns också en plakett utplacerad. Det är inte mycket vi vet om den, men eftersom den finns där med den lite underliga texten "eques ciceris auri - quid sorbitio diabola" så nämner vi den ändå.

Det sägs att det handlar om några vänner som brukade träffas för att äta ärtsoppa här i Lund och kallade sig för "Ärtaorden". Var de brukade träffas är oklart, men möjligen var det på restaurang Rauhrackel.

Varför de placerade ut plaketten känner vi inte till, men enligt en källa ska den latinska texten läsas som "Riddare av den gyllene ärtan - vilken djävulsk soppa".

3) Pastorskans fall på en höft

Den vita cirkeln visar exakt var minnesplattan finns. På insidan av trottoarkanten vid en av grusgångarna på östra sidan av Tegnérplatsen finns det en minnesplatta i marken som berättar om ”Pastorskans fall på en höft”. Det handlar dock inte om en hustru till någon pastor som man kanske skulle kunna tro utan är ännu en humoristisk installation här i Lund.

Det fanns en grupp med 6–7 vänner som brukade motionera i Skrylle öster om Lund varje torsdag. En av dem brukade kallas för ”Pastorn” på grund av hans "lite mässande och moraliska utläggningar". Efter motionen i Skrylle brukade de bada bastu, äta ärtsoppa och dricka öl och punsch, och värdskapet brukade rotera inom gruppen.

En sen natt trillade Pastorns hustru omkull i Lundagård och fick en fraktur på höftbenet, och Pastorn påstod att det var en gatsten som var orsaken till fallet. Hans vänner var skeptiska till det och i efterhand var det svårt att bestämma precis var det hände.

De "höftade" därför på ett ungefär var det hände och placerade sedan ut en minnessten på platsen för händelsen.

Numera är det svårt att läsa vad det står på minnesstenen men texten lyder ”Pastorskans fall på en höft den 15 aug. 1991 – Springpojkarna satte stenen”.

4) Nasoteket

Nasoteket i AF-borgen
Café Athen, fri entré
vardagar under terminstid Se också
• Nasala utskottets webbplats
Nasoteket är en samling gipsavgjutningar av framstående personers näsor som finns i Café Athen i AF-borgen. I juni 2016 utsåg den brittiska tidningen The Guardian Nasoteket till en av Europas tio mest udda sevärdheter.

För närvarande finns det omkring 220 näsavgjutningar i Nasoteket av bl.a. förre statsministern Ingvar Carlsson, humoristerna Stellan Sundahl, Johan Wester och Anders Jansson, mat- och vinkännaren Carl Jan Granqvist, Sveriges första kvinnliga biskop Christina Odenberg och Sveriges första astronaut Christer Fuglesang, för att nämna några. Det finns också några näsavgjutningar som gjordes långt efter att personerna levde, genom att göra det på statyer av dem istället, bl.a. av Esaias Tegnér, Tycho Brahe, Carl von Linné och Fritiof Nilsson Piraten. Listan över de personer som har nasifierats kallas för Diarium Nasale eller Första Nosebok och den finns också på Nasala utskottets webbplats.

Nasoteket grundades av humoristen Hans Alfredson som har berättat att han fick idén när tåget till Lund som han satt på kom till Nässjö, vilket gör att man kan misstänka att han läste ortens namn som Näs-sjö istället. Han presenterade sin idé när han höll ett tacktal i Lilla salen hos Akademiska Föreningen i samband med Siste novemberfestligheterna 1986, då han installerades som hedersledamot.

Näsa nummer 1, en avgjutning av Hans Alfredsons näsa. Hans Alfredson föreslog att Akademiska Föreningen borde börja göra gipsavgjutningar av framstående personers näsor som ett sätt att minnas dem. Sedan skulle de placeras i taket i Lilla salen så att det efter ett antal år skulle komma att likna en stalaktitgrotta med näsavgjutningar. På så sätt skulle äldre generationers akademiker kunna räcka "lång näsa" åt de unga novischerna i salen nedanför dem.

Hans förslag togs emot väl så när han kom tillbaka till Stockholm så lät han göra de tre första näsavgjutningarna av sin egen och två tidigare spexkollegors näsor. I samband med Siste april 1987 hölls ett konstituerande sammanträde för det nasala utskottet inom Akademiska Föreningen och den 1 december 1987 invigdes Nasoteket genom att Hans Alfredsons egen näsavgjutning avtäcktes. Redan då fanns det 30 näsavgjutningar i Nasoteket.

Under många år fanns Nasoteket i Akademiska Föreningens tornrum men i samband med Siste november-firandet 2005 flyttades det till det då nyöppnade Café Athen. Den 1 december 2022 invigdes det nya och mycket mer överskådliga skåpet där man ser alla Nasotekets näsavgjutningar.

Själva processen att göra näsavgjutningarna kallas för nasifiering och görs av medlemmar i Nasala utskottet som också ansvarar för Nasoteket. Nasifieringen tar bara några minuter, ska gärna ske i ett offentligt sammanhang och ska komma som en total överraskning för den utvalde personen. Nasala utskottets medlemmar är klädda i vita rockar som pryds av en näsa i profil. Den eller de som utför nasifieringen kallas för trynemästare och de som sätter upp avgjutningarna kallas för kranskötare. Filmen från 2018 som man ser nedan visar hur en nasifiering går till.

Avgjutningen görs med hjälp av ett material som kallas för alginat och det skapar en gjutform av den utvaldes näsa. Med hjälp av den skapas sedan en kopia av näsan i gips. Efter nasifieringen får den utvalde personen en cognac och utskottets kavajnål som föreställer ett par näsvingar. Den nasifierade får också ett exemplar av nasala utskottets arbetsordning eller stadgar och dess sångbok Nasalmboken.

5) Akademiska kvarten

I gräskanten på östra sidan av fontänen på Universitetsplatsen finns det en plakett som anger "meridianen för akademiska kvarten". För att förstå vad det handlar om är det bra att först förstå vad akademisk kvart är för något.

Förr i tiden hade studenter sällan någon egen klocka. Istället lyssnade de efter domkyrkans timslag för att veta när det var dags att gå till sin undervisning. Men undervisningen började först en kvart efter att domkyrkans klockar hade ringt för att ge studenterna tid att hinna till undervisningslokalen. Efter 18:00 så förväntades studenterna behöva byta om till aftonklädsel först, så då tillämpades dubbelkvart.

Numera när alla har egna klockor så behövs den akademiska kvarten egentligen inte längre, men finns kvar av gammal tradition. I Lund tillämpas akademisk kvart för många utbildningar och andra akademiska tillställningar. När akademisk kvart inte gäller så brukar det markeras genom att tiden följs av ordet "prick" eller ett punkttecken. Efter 18:00 anges istället tiden med "prick prick" när akademisk dubbelkvart inte gäller.

Meridianen för akademiska kvarten som transplanterats från Greenwich i London. Uarda-akademien ville bringa ordning på att studenterna allt oftare kom för sent till föreläsningarna i början av 1990-talet. Trots att det fanns både akademisk kvart och dubbelkvart så kom en del studenter ibland så sent så att föreläsningen redan hade slutat innan de kom, sägs det. För att lösa problemet skickade Uarda-akademien därför en expedition till Greenwich i London där de grävde de upp en bit av meridianen. Den tog de sen med sig hem och "transplanterade" till en meridian för akademiska kvarten i Lund. Den uppgrävda biten av meridianen från Greenwich placerades på östra sidan om fontänen på Universitetsplatsen den 27 april 1996. Sedan märktes den ut som ”meridianen för akademiska kvarten”.

När klockan var 14:00 synkroniserades alla klockor genom att visaren vreds fram en kvart. Därmed sas den Lundensiska tiden vara synkroniserad och enhetlig så att alla studenter hädanefter kunde komma i tid och ändå vara säkra på att komma en kvart försent.

Texten på plaketten för akademiska kvarten skulle kunna tolkas som att den är placerad exakt 1 timme och 15 minuter från Greenwich. En beräkning med utgångspunkt från plakettens position tyder dock på att den är placerad 1 timme, 3 minuter och 40 sekunder från Greenwich-tid.

6) Lagom

Uarda-akademiens internationella måttenhet för lagom. Det svenska ordet lagom är något som kan vara svårt att förstå, inte minst för människor från andra länder. För att bringa klarhet i vad som är lagom så invigde Uarda-akademien den 29 april 1992 ett referensmått som de kallar för internationella måttenheten för lagom och som förkortas lgm.

Referensmåttet är gjort som en fördjupning i röd vångagranit och det sägs att tanken har varit att det ska rymmas tre snapsar eftersom "det är lagom".

Den ursprungliga skylten stals, så i samband med en återinvigning den 29 april 2015 sattes det därför dit en ny skylt. Samtidigt gjordes det en kontrollmätning för att kontrollera så att måttet inte hade förändrats av väder och vind. Kontrollmätningen visade att måttet rymmer 15 cl. vilket det också gjorde ursprungligen.

Minnesstenarna om första och andra landstigningarna i Lund

Det finns en humoristisk sevärdhet till som inte är placerad i Lunds centrum. För att ta sig till dem så behöver man cykla omkring 3 km från centrum. Man kan hyra någon av Lunds publika cyklar och det står mer om det på vår sida med reseinformation. Det går även åka till Värpinge by med någon av Skånetrafikens stadsbussar i Lund.

Lund ligger inte vid kusten och har därför inte någon hamn, men 1965 bestämde sig Sten Broman som præses för Uarda-akdemien att bevisa att det ändå går att komma till Lund sjövägen. Det gjorde han genom att färdas på Höje å från Lomma vid kusten och på så sätt kunde Uarda-akademien genomföra världshistoriens första landstigning i Lund.

Sten Broman och medlemmar från Uarda-akademien efter genomförd landstigning 1965. De startade färden på Höje å med en eka från Lomma hamn 10:04 den 9 maj 1965 med Sten Broman som drack punsch och var klädd i gul rock och vit tropikhjälm. Povel Ramel var också där och filmade bragden. Sten Bromans vänner från Uarda-akademien drog båten med linor från båda stränderna.

De kom till bron i Värpinge by precis innanför gränsen till Lunds kommun, och sen gav de upp eftersom det grunda vattnet gjorde det omöjligt att fortsätta längre. Vädret var uselt med regn och det tog fem timmar att färdas den drygt 8 km långa sträckan.

En minnessten berättar om landstigningen, men den står på privat mark i Staffanstorps kommun på västra sidan om bron i Värpinge. Marken i Lunds kommun på östra sidan där landstigningen gjordes är nämligen naturreservat.

En grupp akademiker från Stockholm som kallar sig för Kungl. Envoys utan någon koppling till Uarda-akademien bestämde sig för att göra om bragden 50 år senare. De hade dock Uarda-akademiens gillande som var på plats och delade ut diplom efteråt. 10:04 den 9 maj 2015, exakt 50 år senare, gav de sig av från Lomma. Höje å var betydligt mer igenväxt då än 50 år tidigare och det var väldigt strömt i ån men de tog sig fram och kunde på så sätt göra världshistoriens andra landstigning i Lund.

Minnesstenen om första landstigningen i Lund.	Minnesstenen om andra landstigningen i Lund.