× [Bild]

Järnålders- och vikingastaden i Uppåkra

Besöksupplevelse Cykelutflykt
10 km t/r
Vägvisning
ca. 2 timmar Se också
Vikingatida Lund

I det som idag är Uppåkra , omkring 4 km söder om Lund, fanns i över tusen år en järnålders- och vikingastad som troligen kallades för Lund. Det som började som en bosättning ungefär 100 år före Kristus, blev norra Europas största vikingatida stadsområde, som omfattade nästan 50 hektar när det var som störst Därmed var det mer än dubbelt så stort som Hedeby, beläget i det som var Danmark under vikingatiden men som numera finns i norra Tyskland, och hela sju gånger så stort som Birka utanför Stockholm. Därför var Uppåkra sannolikt det vikingatida Skandinaviens centrum, inte i Birka som det hävdas i nationell svensk historiebeskrivning.

Först efter att Lund hade anlagts någon gång efter år 964, verkar det som att platsen började kallas för Uppåkra. Namnet nämns i skriftliga källor i kung Knut den Heliges gåvobrev år 1085. Namnet Lund nämns däremot i en skriftlig källa redan år 975. I den här besöksguiden används namnet Uppåkra om den gamla staden medan namnet Lund används om det nuvarande Lund för att göra det tydligt vilken plats som avses. Slutet av Uppåkras historia under vikingatiden är tätt sammanflätad med Lunds äldsta historia. Det var troligen folket i Uppåkra som utgjorde den första befolkningen i det nuvarande Lund. Vår besöksupplevelse om det vikingatida Lund är därför en naturlig fortsättning på ett besök i Uppåkra.

Uppåkkras historia uppdaterad med information från boken Vikingakungens guldskatt

Numera vet man att Uppåkra erövrades år 964 av den danske kungen Harald Blåtands brorson som också hette Harald, men brukade kallas för "Guldharald". Det är en del av helt ny och sensationell information om Lunds och det vikingatida Danmarks historia som avslöjas i boken "Vikingakungens guldskatt". Den här besöksguiden är uppdaterad med den information som berör Uppåkra och Lunds äldsta, vikingatida historia.

Uppåkra som besöksmål

Det är bra att vara medveten om att det inte finns så mycket att se på i Uppåkra. Eftersom Uppåkra kommer vara föremål för arkeologiska undersökningar under mycket lång tid går det inte bygga något där. Det är ändå intressant att se platsen där så mycket historia utspelat sig under mer än tusen år.

Under sommaren erbjuds det guidade visningar i Uppåkra mot avgift. Genom att istället använda den här besöksguiden kan man besöka Uppåkra på egen hand när som helst under året och ändå få ut lika mycket av sitt besök. Det finns också skyltar med information om Uppåkra, men informationen i den här besöksguiden skiljer sig på flera punkter från annan information om Uppåkra som inte är lika uppdaterad ännu.

(130) 10 min.
Lund Bankgatan
Uppåkra Väståkrav.
1,1 km till Uppåkra

Det saknas bra kollektivtrafik till Uppåkra. Från närmaste busshållplats är det drygt en km att gå. Det finns parkeringsplats för den som kommer med bil, se kartan nedan, men antalet parkeringsplatser är väldigt begränsat. Därför är det bättre att cykla dit med hjälp av vägvisning i Google Maps. Det är 5 km att cykla från Lund och tar ca. 20 minuter. På sidan med reseinformation finns mer information om var man kan hyra cykel och hur man köper biljetter till kollektivtrafiken.

Texten i den här besöksguiden hänvisar på några ställen till de numrerade platserna i kartan som man ser nedan. Stadsområdet i Uppåkra hette troligen Lund men den här besöksguiden använder namnet Uppåkra för att inte blanda ihop det med det vi berättar om det nuvarande Lunds äldsta historia. På så sätt blir det tydligt när besöksguiden berättar om Uppåkra och när det istället handlar om det nuvarande Lund.

Stadsområdets centrum i Uppåkra Översiktskarta över centrum i stadsområdet i Uppåkra.

De arkeologiska undersökningarna av Uppåkra

Det är fortfarande många som inte känner till Uppåkra eftersom de statliga myndigheterna i både Danmark och Sverige ignorerar Uppåkra politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Det beror inte på att Uppåkra inte har varit känt, de första arkeologiska fynden i Uppåkra gjordes redan 1934. Istället beror det sannolikt på att det vikingatida Skandinavien avsiktligt skildras som om Uppåkra inte existerat.

Uppåkras utbredningsområde Det ungefärliga utbredningsområdet för järnålders- och vikingastaden i Uppåkra. Det är inte mycket man vet om Uppåkra eftersom endast en mindre del av området har undersökts arkeologiskt. Redan när de första fynden gjordes förstod man att det var en stor och gammal bosättning som hade hittats. Men det var först 1996 som det gjordes en större samlad undersökning av området, och då visade det sig att det var mycket större och mycket äldre än vad man hade trott förut. Genom en donation blev det möjligt att göra arkeologiska undersökningar under fem år från 2000 till 2004. Sedan dess har bristen på nya anslag gjort att det endast har förekommit arkeologiska undersökningar med studenter från Lunds universitet som en del i deras utbildning.

Numera vet man att järnålders- och vikingastadens utbredningsområde var ungefär 50 hektar stort över en yta som var ungefär 1 100 meter lång och 600 meter bred. Det gör att stadsområdet var ungefär dubbelt så stort som Hedeby i nuvarande nordöstra Tyskland nära gränsen till Danmark, och hela sju gånger så stort som Birka utanför Stockholm. Det har inte hittats någon annan lika stor bosättning från järnåldern eller vikingatiden i Norra Europa.

Bara 0,1%, dvs. en tusendel, av stadsområdet i Uppåkra har undersökts arkeologiskt än så länge. Ändå har det hittats över 30 000 fynd av bl.a. guld, silver, brons och glas, och flera byggnader har hittats i området. Fynden tyder på att det fanns ett högt utvecklat hantverk i området under väldigt lång tid. Det har hittats ett verkstadsområde där de har ägnat sig åt olika slags metallhantverk med serieproduktion av smycken och dräktspännen, men även bakat och lagat mat. Några av fynden från Uppåkra berättar vi mer om längre ner i den här besöksguiden.

Arkeologisk undersökning i Uppåkra

Det som den här besöksguiden berättar om Uppåkra bygger på det man vet så här långt. Nya arkeologiska upptäckter och nya rön påverkar fortfarande dess historia och tolkas olika av olika forskare. När man läser den här besöksguiden så behöver man alltså vara medveten om att ny kunskap kan komma att förändra delar av beskrivningen. Besöksguiden har redan uppdaterats några gånger sedan den publicerades för första gången. Lunds universitet har en webbplats där man kan följa den pågående forskningen om Uppåkra.

Uppåkras historia

Uppåkras historia är mer än tusen år lång. När Birka anlades på 700-talet så hade Uppåkra redan existerat i 800 år. Stadsområdets centrum, där de som härskade i Uppåkra bodde, fanns i området precis söder om nuvarande Uppåkra kyrka. Där har tre intressanta byggnader hittats, man ser de byggnaderna numrerade i kartan längre upp på den här sidan. Stadsområdet i Uppåkra såg dock inte ut som det vi tänker på som ett tätbebyggt stadsområde numera. Det såg mer ut som en samling stora gårdar där det bedrevs hantverk och jordbruksarbete. Så såg det också ut i Lund under den äldsta tiden.

Stadsområdets centrum i Uppåkra Stadsområdets centrum i Uppåkra.

Förromersk järnålder

Den bosättning, som så småningom blev den stora järnålders- och vikingastaden i Uppåkra, uppstod under förromersk järnålder omkring 100 år före Kristi födelse. Det är tiden fram till Kristi födelse som brukar kallas förromersk järnålder. Det finns spår av omfattande metallhantverk, och en stor mängd bearbetat ben- och hornhantverk har också påträffats från den här tiden. Framför allt tillverkades det kammar i Uppåkra under förromersk järnålder. Men så mycket mer än så vet man inte om denna Uppåkras äldsta historia.

Romersk järnålder

Under den romerska järnåldern från Kristi födelse till omkring 400 e.Kr. bredde det romerska riket ut sig långt upp i det som är dagens Tyskland. Dess inflytande syns både kulturellt och militärt på många sätt i Uppåkra. Redan på 100-talet e.Kr. fanns det omkring 30–40 gårdar i Uppåkra och det har hittats mängder med romerska föremål, bl.a. ett åttiotal silverpengar, så kallande dinarer. Vid den här tiden tjänstgjorde sannolikt många personer från Uppåkra som legosoldater i det romerska riket. De såg de romerska templen och tog till sig idéerna om den politiska makten i romarriket.

Den mest intressanta byggnaden som har hittats i Uppåkra är det s.k. kulthuset (1), som är väl undersökt arkeologiskt. Det hade en yta som bara var 13 gånger 6,5 meter stor, men taket bars invändigt upp av fyra stolpar som var nergrävda till nästan två meters djup. Det betyder att byggnaden måste ha varit väldigt hög i förhållande till dess yta. Dessutom fanns det fyra kraftiga hörnstolpar i husets fyra hörn. Huset byggdes någon gång före år 200 e.Kr., och förmodas ha byggts med inspiration av de romerska tempel som legosoldater från Uppåkra har sett. Det finns fyra stubbar utlagda på platsen som visar var de fyra invändiga stolparnafanns.

Kulthuset i Uppåkra Stubbar som visar var kulthuset i Uppåkra fanns
En rekonstruktion av Sven Rosborn som visar hur kulthuset (1) kan ha sett ut. Stubbar som markerar var de fyra invändiga stolparna fanns i kulthuset (1).

Kulthuset hade tre dörrar, två på den södra långsidan och en på den norra långsidan. Dörrarna hade stora tunga järnringar som dörrhandtag, vilket tyder på att det var stora och tunga dörrar. På de fyra invändiga stolparna sattes det upp hundratals små guldbleck som avbildade män och kvinnor, s.k. guldgubbar. Dessa var inte större än en tumnagel. Huset stod kvar under mer än 700 år fram till 960-talet, och byggdes om sju gånger under den tiden. Men dess grundplan förändrades aldrig, och de tre dörrarna satt hela tiden på samma ställe.

Järnring som suttit i kulthuset i Uppåkra En mängd tumnagelstora guldbleck som har hittats i kulthuset
En stor järnring som fungerat som dörrhandtag till en av de troligtvis ganska stora och tunga dörrarna till kulthuset (1). En mängd tumnagelstora guldbleck som har hittats i kulthuset (1).

Det har hittats mängder med ben från både djur och människor strödda runtomkring kulthuset, men även vapen som har förstörts avsiktligt. De kringströdda benen förmodas ha lämnats helt öppet på marken för att manifestera rikedomen hos de som styrde i Uppåkra. Huset förmodas ha använts som ett kulthus där det utfördes blot och offrades både människor och djur, och där man bad till gudarna, vilket är anledningen till att det brukar kallas för kulthuset. Vilka gudar det är som har tillbetts är inte känt, men det har sannolikt varit förkristna hedniska gudar.

Information i boken "Vikingakungens guldskatt" tyder på att platsen där Lund finns nu också var en plats där man tillbad hedniska gudar under flera hundra år. Möjligen fanns det något slags offerlund på platsen som kan varit orsaken till att Uppåkra troligen kallades Lund innan det nuvarande Lund anlades någon gång efter år 964. Informationen kommer från en handskrift eller krönika som kallas för "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", vilket skulle kunna översättas med Wolinbiskoparnas historia. Den skrevs i slutet av 900-talet av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under många år. Platsen där Lund finns numera beskriver han så här

Tuca och resten av de troende hittade sedan skydd på platsen för de döda, som har varit vigd till hedniska gudar i århundraden, och lovade att på denna plats ett tempel kommer att byggas för Herren om de alla räddade sina liv. Det hände också och Tuca beordrade att Guds tempel skulle uppföras och jag helgade hörnstenen och på den ristades de heliga tecknen att det var Tuca som beordrade detta Herrens tempel i staden Luntarumn att byggas.

Tuca som omnämns i texten var Harald Blåtands yngste bror Toke Gormsson. Den omnämnda hörnstenen är en runsten som hittades i slutet av 1700-talet vid Stora Tvärgatan i Lund som numera finns i Köpenhamn. Det omnämnda Herrens tempel var sannolikt den kyrka som måste ha funnits på norra sidan av nuvarande Lunds domkyrka, som vi kallar för Toke Gormssons kyrka i en av alla besöksguiderna om kyrkostaden Lund, en kyrka som Toke Gormsson lät bygga år 975. Det framgår också att den omnämnda platsen hette Lund, och det är numera det äldsta omnämnandet av Lund. Hedniska gudar tyder på att det handlar om en plats som användes av Uppåkra på något sätt. Den danska kungamakten som anlade det nuvarande Lund var nämligen kristna. Den plats som alltså fanns någonstans där det nuvarande Lund finns nu användes under flera hundra år, möjligen som en begravningsplats vilket i så fall skulle kunna förklara varför platsen för alla de begravda från Uppåkra inte har hittats.

Stortorget i Lund där folket i Uppåkra hade något slags hednisk plats, möjligen något slags offerlund, under flera hundra år.

Tyvärr finns det inte närmare information om exakt var i Lund den nämnda hedniska platsen fanns, hur den såg ut eller hur den användes, men det var troligen någonstans i närheten av det nuvarande Stortorget. Topografiska studier har visat att det fanns en sänka i terrängen och ett sankt område på västra sidan av Stortorget, till vänster i bilden ovan, och en platå i den lutande terrängen på östra sidan av Stortorget. I hörnet mellan nuvarande Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan i Lund, vilket var på norra sidan av sänkan, lät den danska kungamakten bygga en kyrka helgad åt Sankt Clemens, troligen år 964 eller något år senare, vilket var den första kyrkan som byggdes i det nuvarande Lund. Om det var där som den hedniska platsen fanns så skulle ett skäl till att just den platsen valdes för kyrkan kunna vara att göra den hedniska platsen kristen.

Kirurgiska instrument som har hittats i Uppåkra Kirurgiska instrument som har hittats i Uppåkra. Det har också hittats kirurgiska instrument som pincetter, skalpeller och en sond i Uppåkra. Det förmodas att det är kunskaper som legosoldater tagit med sig till Uppåkra när de återvänt efter sin tid hos det romerska riket.

Bara några meter från kulthuset fanns den östra gaveln för ett långhus (2) som var 7 meter brett och minst 40 meter långt. Exakt hur långt det var går inte säga eftersom det sträcker sig in under en gårdsbyggnad i väster. Det var det långhuset som hittades redan 1934 i samband med att ett mindre hus skulle byggas som svinhus intill den större gårdsbyggnaden.

Uppåkraforskningen vid Lunds universitet har fått anslag för att göra en mer utförlig arkeologiska undersökning av långhuset (2) under fyra år. Undersökningen startade hösten 2022 och förväntas ge ny intressant kunskap om Uppåkra. Det här långhuset byggdes också omkring 200-talet e.Kr., vid samma tid som kulthuset byggdes. Det ligger förstås nära till hands att anta att det kan ha varit i det långhuset som de som härskade i Uppåkra bodde. Arkeologerna har hittat kulturlager från det första långhuset som byggdes på platsen som visar att det har brunnit ner. Sedan har det byggts ett nytt långhus igen på samma plats tre gånger till efter det. Det senaste långhuset byggdes där under vikingatiden på 800-talet.

Platsen där det minst 40 meter långa långhuset fanns i Uppåkra Platsen där det minst 40 meter långa långhuset (2) fanns. Det sträckte sig in under gårdsbyggnaden längre bort i bilden. Lämningar av det hittades 1934 när den mindre byggnaden hitom den större gårdsbyggnaden skulle byggas som ett svinhus.

Flera av husen som har hittats i Uppåkra är nedbrända. I tre av dem har det hittats innebrända människor, vilket visar att det har varit stridigheter inom och mellan olika släkter. Det fanns ytterligare ett lite mindre långhus (3) intill kulthuset och det stora långhuset. Det mindre långhuset brändes ner omkring år 400, och där har det hittats lämningar av tre innebrända personer som var döda redan när huset började brinna. Troligen var det personer som tillhörde den familj som styrde i Uppåkra vid den tiden. Det byggdes aldrig något annat hus ovanpå den platsen, och de döda lämnades kvar där de låg i de förkolnade ruinerna utan att begravas.

Folkvandringstiden

Under folkvandringstiden, mellan år 400 och år 550, härjade strider i Europa och stora folkstammar förflyttade sig över kontinenten. Den tidens dynastier byggdes med äktenskapsallianser och dyrbara föremål. Det har hittats mängder av föremål i Uppåkra som t.ex. dräktspännen och praktfulla svärd med guld och granater som kommer från den europeiska kontinenten. Det är föremål som visar att människorna i Uppåkra har haft direkta och personliga kontakter med de högsta samhällsskikten på den europeiska kontinenten vid den här tiden. Men det har även tillverkats praktfulla dräktspännen i Uppåkra.

Skålen och bägaren som har hittats i Kulthuset i Uppåkra Skålen av glas och bägaren av brons och silver som hittades nedgrävda i kulthuset. Två av de mest praktfulla fynden i Uppåkra gjordes i kulthuset (1). Vid eldstaden inne i huset hittades en bägare av brons och silver och en skål av glas nergrävda. Båda föremålen har tillverkats omkring år 500, bägaren troligen i Uppåkra och skålen någonstans vid Svarta Havsområdet. De förmodas ha blivit nergrävda för att gömmas någon gång i samband med att staden anfölls och sedan blivit kvar där. Eftersom de har blivit kvar så bör de ha grävts ner år 964 under vikingatiden, när Uppåkra erövrades och sen övergavs, och då bör de alltså ha använts i kulthuset under 400 år.

Vendeltiden

Under vendeltiden, mellan år 550 och år 800, massproducerades det dräktspännen och andra smycken formade som fåglar, fiskar och näbbar i Uppåkra och i byarna och gårdarna runtomkring Uppåkra. Det har gjorts fynd av gjutformar som visar att det bedrevs metallhantverk i stor skala, som serieproduktion, i Uppåkras verkstäder.

Det vendeltida sällskapet Wulfheodenas Det historiska vendeltida sällskapet Wulfheodenas från Storbritannien besökte Uppåkra i maj 2017. Produktionen nådde sin höjdpunkt i både kvalitet och kvantitet vid den här tiden. Bl.a. har det hittats en vendeltida ögonbrynsbåge i brons och silver som har suttit på en praktfull hjälm.

Jorden i bygden runt omkring Uppåkra och den boskap som fanns i Uppåkra gjorde att människorna där kunde bygga upp ett överskott. Bl.a. odlade de korn, råg, havre, speltvete, dill, persilja, senapsfrön, lin och oljedådra. De hade välnärda grisar och de hade ugnar för att mälta säd för öltillverkning.

I järnålderssamhällena var det vanligt att de hade fester under flera dagar då de gav varandra gåvor och skapade kontakter med människor från andra ställen, vilket gjorde att de byggde lokal makt i järnålderssamhället.

Vikingatiden

Vikingatiden börjar omkring år 800, och i Danmark räknas ofta år 1086, då kung Knut den Helige mördades i Sankt Albani kyrka i Odense, som vikingatidens definitiva slut. Man kan också se år 1103, då Lund blev ärkebiskopssäte för hela det kristna Skandinavien och kristendomen slutgiltigt etablerat sig i Danmark, som vikingatiden definitiva slut. Ett problem med de arkeologiska kulturlagren från vikingatiden i Uppåkra är att de ligger så ytligt i den bördiga jorden. Det översta kulturlagret, eller ploglagret som det brukar kallas, har till stor del förstörts när jorden har brukats. Det gör att det nästan inte hittats några arkeologiska fynd från det vikingatida Uppåkra. De många vikingatida runstenarna i Skåne har inte heller bidragit med någon information om Uppåkra eftersom runstenarna verkar ha kommit i och med kristendomens utbredning. Uppåkra var aldrig kristet utan det var hedniska gudar som tillbads där.

Hur det gick till när Lund tog över Uppåkras roll som maktcentrum i slutet av 900-talet har också varit höljt i ett historiskt dunkel tidigare. Det förändrades när boken "Vikingakungens guldskatt" kom ut sommaren 2021. Den boken publicerade sensationell ny information om Harald Blåtands liv men också några intressanta nya uppgifter om det vikingatida Uppåkra och Lunds äldsta historia. Den nya informationen kommer från en handskrift eller krönika som kallas för "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", vilket skulle kunna översättas med Wolinbiskoparnas historia, som skrevs i slutet av 900-talet av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under många år.

Enligt Avico erövrades Skåne år 964 av den Harald som kallades för Guldharald efter hans gyllene hjälm, och som var son till Harald Blåtands äldre bror Knut som dog år 962. Guldharald som sedan blev Harald Blåtands lydkung över Skåne fick hjälp att erövra Skåne av vikingen Tukki Normandie och hans vikingakrigare från den mytomspunna borgen Jomsborg, som troligen låg i det som numera är nordvästra Polen, inte långt från den plats där Harald Blåtands grav har hittats.

Troligen var det bara de sydvästra delarna av Skåne som erövrades, och det sägs inget om Uppåkra, trots att Uppåkra var det största stadsområdet i Skandinavien vid den tiden. Ett stadsområde som var hela sju gånger så stort som Birka utanför Stockholm och dubbelt så stort som Hedeby i det som var Danmark under vikingatiden men numera finns i norra Tyskland. Första gången Uppåkra nämns i en skriftlig källa är i kung Knut den Heliges gåvobrev till domkapitlet i Lund den 21 maj år 1085. Att Uppåkra inte nämns beror troligen på att det aldrig fanns något Uppåkra, eftersom stadsområdet kallades för Lund. Ett namn som stadsområdet i så fall fått på grund av något slags offerlund som kan ha funnits där Lund finns nu.

Uppåkra och Lund

Lund anlades troligen omedelbart eller bara en kort tid efter att Uppåkra och Skåne erövrats. Det finns ingen information i Avicos krönika om hur det gick till eller exakt när det hände, men troligen började de danska vikingarna med att bygga kyrkan som var helgad åt Sankt Clemens, som låg i hörnet mellan nuvarande Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan. Samtidigt, eller en kort tid efter lät de bygga en rund cirkelborg, en s.k. trelleborg, på en platå i den lutande terrängen som fanns på östra sidan av det nuvarande Stortorget i Lund. Den är inte arkeologiskt bevisad ännu, men Avico nämner borgen eller fästningen i Lund vilket tyder på att den verkligen har funnits, något som antytts sedan början av 2000-talet.

Det har länge varit känt att hela Lunds stadsområde anlades redan från början, och att det måste ha skett på kungligt initiativ. Däremot har det inte funnits något svar på varför staden anlades på en plats med kraftigt lutande terräng. Nu kan vi anta att platsen valdes eftersom den var viktig för det hedniska Uppåkra, som vi berättade tidigare i avsnittet om romerska järnåldern. Med bygget av en kyrka gjordes platsen kristen och med en trelleborg med plats för omkring ett tusen vikingar, tog den danska kungamakten kontroll över platsen. När Lunds stadsområde anlades, troligen omkring år 970, fick Kungsgatan i Lund, som sedan fortsätter med Kiliansgatan, dras runt trelleborgen så att den halvcirkel bildades som ännu idag utgör deras sträckning.

Karta över Lund med trelleborgen någon gång efter år 964 En karta som visar hur det kan ha sett ut runt det nuvarande Stortorget i Lund omkring år 970.

Stadsområdet i Uppåkra var nästan 50 hektar när det var som störst. Det nuvarande Lund anlades med ett minst 84 hektar stort stadsområde redan från början, vilket var ett omkring 1,75 gånger så stort stadsområde som Uppåkra. Förklaringen till att Lund fick ett så stort stadsområde redan från början är troligen att folket i den gamla staden, det som är Uppåkra nu, tvingades flytta till det nya Lund där de tvingades bli kristna genom att döpas. Det förklarar i så fall också varför Lunds befolkning uppskattats till så många som omkring två tusen personer redan i början av tusentalet.

Samtidigt tog den nya staden över det gamla stadsområdets namn Lund. Det gamla stadsområdet gjordes till kunglig egendom, vilket även stadsområdet för det nuvarande Lund var från början. När det började kallas för Uppåkra är mera oklart, men när Knut den Helige gjorde en stor donation den 21 maj år 1085, vilket lade den ekonomiska grunden för bygget av Lunds domkyrka med domkapitel, kaniksamfund och domskola, så ingick gårdar i Uppåkra i donationen. Det var den första gången namnet Uppåkra nämns i en skriftlig källa.

Uppåkra kyrka

En modell som visar hur Uppåkras medeltida kyrka kan ha sett ut En modell av hur den gamla kyrkan i Uppåkra troligen såg ut. Uppåkra kyrka (4) började byggas 1861 och invigdes 1864. Under den nuvarande kyrkan finns det rester av en stenkyrka från slutet av 1100-talet som troligen såg ut som i bilden till höger. Stenkyrkan byggdes i sin tur ovanpå en kristen grav från 1000-talet. Det indikerar att det sannolikt också funnits en träkyrka där vid den tiden. En träkyrka som troligen byggdes någon gång efter att Lund tagit över Uppåkras roll som maktcentrum i slutet av 960-talet eller några decennier senare. Det har också hittats en relikgömma i form av ett krucifix som kan knytas till träkyrkan.

Den nuvarande kyrkan i Uppåkra ersatte inte bara den gamla kyrkan utan också den dåvarande kyrkan i Flackarps församling, som samtidigt slogs ihop med församlingen i Uppåkra. Det är lite speciellt att det finns två dopfuntar i kyrkan. Den som står framme vid koret är gjord omkring år 1200, och kommer från den gamla kyrkan i Uppåkra. Dopfunten nära ingången till kyrkan kommer från den gamla kyrkan i Flackarp. Vid dop används dopfunten från Uppåkra gamla kyrka för barn födda i gamla Uppåkra församling, medan barn födda i Flackarps gamla församling döps i dopfunten från Flackarps gamla kyrka.

Den nuvarande kyrkan i Uppåkra Den nuvarande kyrkan i Uppåkra som byggdes 1861 och invigdes 1864.