Klosterbyggnaden under Lunds domkyrka

Besöksupplevelse Sevärdhet
ca. ½ timme
Högupplöst karta Se också
• Kyrkostaden Lund
• Vikingatida Lund Under det norra sidoskeppet i Lunds domkyrka finns lämningar av en stor byggnad av sten som byggdes i det vikingatida Lund. Det är dock inte mycket man vet om den byggnaden eftersom det har varit svårt att komma åt att undersöka den. Tidigare trodde man att det kunde ha varit en kyrka som var föregångare till Lunds domkyrka, men nya undersökningar tyder på att byggnaden kan vara ännu äldre. Enligt uppgifter i historiska skriftliga källor verkar det som om byggnaden var till för något slags klosterverksamhet som etablerades omkring år 1030. Denna klosterverksamhet bildades då under kung Knut den Stores tid och ombildades till Sankt Laurentius kaniksamfund vid Lunds domkyrka i och med kung Knut den Heliges gåvobrev den 21 maj 1085.

Det har lagts fram flera olika teorier om vad det är för byggnad vars lämningar döljer sig under Lunds domkyrka. I en notis från 1081 i Lunds domkapitels minnesbok Necrologium Lundense, som finns hos Universitetsbiblioteket i Lund, står det att Knut den Helige grundlade bygget av en ny kyrka i Lund det året. Det har tolkats som att byggnaden kan ha varit en föregångare till Lunds domkyrka som i så fall började byggas först efter att Lund blivit ärkebiskopssäte 1103. Knut den Helige nämner också "den ännu inte fullbordade kyrkan" i sitt gåvobrev den 21 maj 1085. Samtidigt sägs det i Svend Estridsens dödsnotis att han skänkte "vår kyrka", dvs. Sankt Laurentius, två och ett halvt bol, så föregångaren på platsen för Lunds domkyrka måste ha funnits redan under Svend Estridsens tid.

Senare trodde man att det var en föregångare till Lunds domkyrka som kung Svend Estriden låtit bygga som biskopskyrka åt Lunds stifts förste biskop Henrik. Det skedde då i samband med att Skåne delades in i två biskopsstift någon gång före 1059, samtidigt som Dalby kyrka började byggas som biskopskyrka åt Dalby stifts biskop Egino. Den kyrka som Knut den Helige grundlagt år 1081 skulle då vara Lunds domkyrka. Samtidigt fanns redan Drotten som mera troligt utgjorde Henriks biskopskyrka. I en påvebulla från 1052 lyser påve Leo IX bann och förbannelse över ondsinta människor som plundrade gods och egendom som tillhörde Sankt Laurentius i Danmark. Det tyder på att den kyrka eller verksamhet som var föregångare till Lunds domkyrka måste ha funnits redan då.

Det ungefärliga läget för byggnaden under Lunds domkyrka i förhållande till domkyrkorummet.

De undersökningar som har gjorts av byggnadsstenen och den teknik som användes för att tillverka kvadrar till lämningarna av byggnaden under Lunds domkyrka, tyder på ett anglosaxiskt byggnadssätt. Det indikerar än mer att byggnaden bör ha uppförts senast omkring 1030 under kung Knut den Stores tid. De enda andra byggnader som byggdes med sten så tidigt i Lund var kungsgårdskyrkan Sankt Clemens, som ersatte den tidigare träkyrkan på samma plats, och biskopskyrkan Drotten. Sankt Clemens byggdes troligen på initiativ av kung Knut den Store omkring år 1030 med gjutmurar som var en tidig byggnadsteknik. Samma teknik användes även för att bygga den byggnad som finns kvar som lämningar under Lunds domkyrka. Det indikerar att de kan vara byggda vid ungefär samma tid, troligen omkring år 1030.

Historikern Adam av Bremen skrev omkring 1070 att Lund var Skandinaviens ledande samhälle, som Englands erövrare kung Knut den Store ville göra till Londons medtävlare. Adam av Bremen kallade Lund för "metropolis civitas", vilket innebar moderstad eller huvudstad. Kanske manifesterade kung Knut sin ambition med Drotten som biskopskyrka, en ny Sankt Clemens kyrka byggd med sten som kungsgårdens kyrka, och en klosterverksamhet som kanske kallades för "Sankt Laurentius brödraskap" eller något liknande. En skriftlig källa nämner reliker som lades ner i domkyrkokryptans södra sidoaltare, då det invigdes av ärkebiskop Asser den 11 januari 1131, som "vördnadsvärda reliker vars namn endast är kända av Gud och som överförts från altaret i det gamla klostrets kyrka".

Den kyrka som kung Knut den Helige sägs ha grundlagt år 1081, och som nämns i hans gåvobrev den 21 maj år 1085 som "den ännu inte fullbordade kyrkan", var sannolikt Lunds nuvarande domkyrka. Den stora donationen la också grunden till ett domkapitel med ett kaniksamfund som då troligen bildades ur det brödraskap som redan fanns på platsen från omkring år 1030. I gåvobrevet står det nämligen "Men kunglig rätt knuten till nämnda jord skall i alla förekommande fall tillkomma prosten och de övriga bröder som på denna plats tjänar Gud".

Det troliga området för klosterverksamheten i det vikingatida Lund på 1030-talet med kungsgårdens område (A) på västra och norra sidan och torget (B) på södra sidan.

När Lund anlades omkring år 964 så blev området där Lunds domkyrka finns nu, Lundagård norr om domkyrkan och kvarteret väster om domkyrkan, kungsgårdens område. Söder om kungsgårdens område fanns torget, det nuvarande Stortorget. På norra sidan av domkyrkan lät Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson bygga en kyrka år 975 som fanns kvar till omkring år 1010. Det avgränsade området i kartan ovan, som blev klosterverksamhetens område från omkring 1030, var alltså tidigare en del av kungsgårdens område, och blev senare det medeltida domkyrkoområdet när Lunds domkyrka byggdes där.

1) Klosterbyggnaden

Det verkar som om byggnaden som finns under domkyrkan fick stå kvar till långt in på 1100-talet. Troligen revs den först när domkyrkans krypta hade invigts 1123, för att lämna plats för det fortsatta bygget. Det har bidragit till att man tidigare antagit att det varit en biskopskyrka helgad åt Sankt Laurentius som ersattes med Lunds domkyrka och som därför användes så länge som möjligt medan bygget av Lunds domkyrka pågick. Efter nya undersökningar 2012 av lämningarna efter byggnaden så är det inte längre lika säkert att det var en kyrka, inte minst tillsammans med den information som vi berättat om ovan. Troligen var det istället en byggnad för något slags klosterverksamhet som kallades för Sankt Laurentius. Lämningarna av byggnaden finns under det norra sidoskeppet i Lunds domkyrka, men det finns inget där som visar eller nämner vad som döljer sig under golvet.

Norra sidoskeppet i Lunds domkyrka där lämningarna efter klosterbyggnaden från omkring 1030 finns dolda under golvet.

2) Kyrkogården

Under medeltiden fanns det kyrkogård på norra, östra och södra sidan av Lunds domkyrka. På norra sidan har det hittats gravar från tiden mellan 979-980 fram till omkring 1010, gravar som fanns runt Toke Gormssons kyrka som byggdes där år 975.

Domkyrkoplatsen där det var kyrkogård från 1030-talet och under medeltiden. Det har också hittats gravar på både den nordöstra och södra sidan, gravar som har daterats till 1030-talet vilket var långt innan Lunds domkyrka fanns. Det gjorde att man tidigare trodde att det måste ha funnits en träkyrka på norra sidan av Lunds domkyrka och en på södra sidan. Med det man vet numera så var det sannolikt en kyrkogård som fanns runt byggnaden för klosterverksamheten som fanns där från omkring 1030.

Det fanns kyrkogård runt Lunds domkyrka under medeltiden också. På södra sidan gränsade kyrkogården till torget, det nuvarande Stortorget som sträckte sig längre norrut på den tiden än vad det gör nu. På kyrkogården, nära gränsen mot torget, stod ett högt kors av trä som har tolkats som ett torgkors.

3) Torgkorset

I samband med en arkeologisk undersökning 1944 hittades lämningarna av vad som har tolkats som ett högt torgkors. Det som hittades var en plattform, byggd av trästavar och fylld med stora stenar som gav stöd för en ekstolpe i mitten. Plattformen hade formen av en kvadrat där sidorna var 1,8 meter långa. Stolpen hade en diameter på hela 62 cm.

Rekonstruktion, ursprungligen gjord av Ragnar Blomqvist, av lämningar av vad som har tolkats som ett torgkors. Stolpens diameter och att det krävdes stora stenar för att hålla den på plats, tyder på att stolpen måste ha varit mycket hög. Lämningarna av plattformen har daterats till omkring år 1042, alltså omkring 40 år innan Lunds domkyrka började byggas. Det stod på kyrkogården som fanns där nära gränsen till torget.

Det anglosaxiska inflytandet var stort i Lund på tusentalet, och i England var det vanligt med ett stort kors vid platsen för torghandel i städerna, vilket symboliserade att kungen garanterade torgfriden. En annan tolkning är att korset hörde till klosterverksamheten i byggnaden som fanns där domkyrkan finns nu, och kan då ha symboliserat att kyrkogården och klosterverksamhetens område var fredat område. Eftersom klosterverksamheten hade Sankt Laurentius som sitt skyddshelgon kan det varit vid korset som ursprunget till det som senare nämns som Laurentiimarknaden i skriftliga källor fanns.

Hur länge korset fanns kvar är oklart, men sannolikt under en lång tid in på medeltiden. En skriftlig källa från 1200-talet säger att det fälldes blodsdomar på Sankt Laurentii kyrkogård. Kanske var platsen för korset en plats för rättskipning, kungörelser, kyrkorättsliga förhandlingar och en plats där avtal om handelsförbindelser gjordes upp. Kyrkogårdarna i Lund var inte bara för platser för begravningar under medeltiden, utan också platser varifrån det utgick processioner med många deltagare och åskådare på de flesta av årets kyrkliga högtidsdagar.