Görvel Fadersdotter Sparres biografi

Besöksupplevelse Görvel Faders-
dotter Sparre
Hennes biografi I besöksguiden om Görvel Fadersdotter Sparre i Lund kan man läsa om de två tegelhusen hon lät uppföra i Lund på 1570-talet, som kom att kallas för Fru Görvels gård, och om hennes grav i Lunds domkyrka. Men för att verkligen förstå vilken kulturhistoriskt intressant person hon var behöver man även läsa den här biografin om henne. Hennes liv var präglat av 1500-talets adelsvälde i Kalmarunionens slutskede och reformationens införande i Norden. Det var en ständig kamp för att behålla sin makt och utvidga sina egendomar genom äktenskapspolitik och rättstvister, och att positionera sig i förhållande till den för tillfället regerande kungen.

Görvel Fadersdotter Sparres biografi är oerhört intressant, och samtidigt väldigt komplex. Det har skrivits en hel del om henne, men mycket av det är motsägelsefullt. Det har varit svårt att hitta bra källor till information om hennes liv. Den här biografin bygger därför på en mängd olika källor, men framför allt på ett arbete av Betzy Perger och Tom O Halvorsen från det historiska sällskapet Romerike Historielag i Norge.

Man kan dela upp Görvels liv i flera faser. Den första fasen var hennes barndom som följdes av hennes liv tillsammans med tre olika adliga män, vilka alla dog innan henne och gjorde henne allt rikare för varje man hon ärvde. Den sista fasen av hennes liv bestod av 38 år som änka.

Görvels barndom

Görvel föddes på Hjulsta säteri i Uppland 1517, i Kalmarunionens slutskede. Hennes föräldrar Fader Nilsson och Bodil Knutsdotter härstammade från några av de förnämsta adelsätterna på den tiden.

Görvels far var en svensk väpnare och häradshövding i Åsunda. Han kom från adelsätten Sparre av Hjulsta och Ängsö, med godsegendomar huvudsakligen i Mälarlandskapen.

Hjulsta på generalstabskartan från 1868, reviderad 1903. Görvels mor Bodil Knutsdotter kom från den stora norska Giskeætten med rötter i en svensk adelsätt som kom att kallas för Tre Rosor. Görvels morfar hette Knut Alvsson och var Norges största godsägare under sin tid. På hans sida fanns tidigare regenten Hákon Háleggr Magnússun som var Norges kung 1299-1319. Görvel fick sitt namn efter sin mormor Görvel Eriksdotter Gyllenstierna. Mormodern härstammade från den svenske kungen Karl Knutsson Bonde som plundrade och satte en stor del av Lund i brand den 16 februari 1452.

Hjulsta ligger på Enköpings-Näs, på norra sidan av Mälaren, omkring 6,5 mil nordväst om Stockholm. Näs är det samma som landtunga eller udde. Gården Hjulsta finns kvar än idag och drivs numera som ett bolag med namnet Enköpings Lantbruksservice AB .

Görvel blev föräldralös innan hon fyllt tre år. Som ensam arvinge ärvde hon över 600 egendomar i Sverige, Danmark och Norge. Det gjorde att hon blev en av Nordens rikaste personer redan som barn. Det är oklart vem som var Görvels förmyndare från början, men något senare blev hennes faster Elin Nilsdotter Sparre hennes förmyndare. Även fastern hade växt upp på Hjulsta, och hon var änka och omkring 40 år gammal då hon blev Görvels förmyndare.

Görvel tillhörde Sveriges förnämsta adel, och växte upp åtskilt från hur vanliga människor levde på den tiden, även om hon måste varit omgiven av tjänstefolk och andra arbetare på gården. Officiellt var Sverige fortfarande ett katolskt land, så Görvel måste ha blivit uppfostrad i den katolska läran. Det var först på riksdagen i Västerås 1544 som det slogs fast att Sverige skulle vara ett evangelisk-lutherskt land.

Det sägs även finnas förgreningar mellan Gustav Vasa och Görvels släkt. Görvels barndom sammanfaller med Kalmarunionens upplösning och Gustav Vasas väg till makten. Görvels morbror Karl stupade 1520 i samband med belägringen av Stockholm. Samma år halshöggs hennes morbror Erik på Stortorget i Stockholm i det som kommit att kallas för Stockholms blodbad och som var en del av händelseutvecklingen då kung Christian II försökte återupprätta Kalmarunionen under danskt styre. Den 6 juni 1523 utropades Gustav Vasa till Sveriges kung i Strängnäs domkyrka, bara tre mil söder om Hjulsta. Samtidigt blev Norge ett lydrike under Danmark med den Oldenburgska kungaätten med Fredrik I som kung. De här händelserna måste ha präglat Görvels barndom.

Görvels första make Peder Nilsson Grip

När Görvel blev 15 år hade hon som arvinge laglig rätt att själv välja vem hon ville gifta sig med, en rätt som kvinnor annars bara fick när de blev änkor. Hon gifte sig då med Peder Nilsson Grip från Fållnäs säteri, numera Fållnäs gård , beläget omkring tio mil sydöst om Hjulsta och fem mil söder om Stockholm. Han var 25 år och hade just utsetts till svenskt riksråd. Görvel bodde kvar på Hjulsta och Peder Nilsson Grip bosatte sig där tillsammans med henne, men behöll samtidigt Fållnäs.

Fållnäs på generalstabskartan från 1873, reviderad 1935. Gustav Vasa skickade Peder Grip till Norge som anförare av en styrka för att hjälpa danske kung Fredriks trupper i kampen mot den norske ärkebiskopen Olav Engelbrektsson som motsatte sig reformationen och tog ställning för att Christian II skulle bli kung. Gustav Vasa begärde också att det norska riksrådet skulle hjälpa Peder Nilsson Grip att ta kontroll över Görvels norska egendomar.

Görvels äktenskap med Peder Nilsson Grip varade bara ett år. Den 26 september 1533 drunknade han i Mälaren då han var på väg från Hjulsta till Fållnäs. På så sätt blev Görvel änka endast 16 år gammal och ärvde makens egendomar. I Sorunda kyrka , 6 km norr om Fållnäs, sitter det ett epitafium där det står att den häftigt sörjande änkan satte upp epitafiet. Efter att Görvel blivit änka som 16 åring sägs hon ha varit kammarfru åt Gustav Vasas första hustru, den tyskfödde Katarina av Sachsen-Lauenburg.

Görvels andra make Truid Gregersen Ulfstand

Görvels andra äktenskap, med det danska riksrådet Truid Gregersen Ulfstand, innebar att hon fick sin hemvist i det som då var Danmark. Bara några månader efter äktenskapet utbröt det danska inbördeskriget Grevfejden.

Truid Gregersen Ulfstand

Truid Gregersen Ulfstand. Truid Gregersen Ulfstand föddes 1487 och omnämns i en skriftlig källa 1506. Omkring 1520 gifte han sig med Ide Lagesdatter som kom från den danska adelsätten Brock, och han fick fyra söner och tre döttrar med henne. Han deltog i belägringen av Stockholm 1520 och det efterföljande Stockholms blodbad som var en del av kung Christian II:s försök att återupprätta Kalmarunionen under danskt styre.

1522 fick Truid Varbergs län med Varbergs fästning efter sin bror Holger Gregersen Ulfstand. På den tiden var Varbergs fästning mer som en borg uppe på Varberget än en fästning som det byggdes ut till senare. När Fredrik I blivit ny kung i Danmark blev Truid Gregersen Ulfstand medlem av det danska riksrådet, detta trots att han tidigare hade svurit trohet till kung Christian II. 1524 dubbades Truid till riddare. 1529 blev han ägare till Barsebäcks gods och delar av andra danska gods efter en bytesaffär med sin svåger Niels Brock.

Truid tjänstgjorde ofta som sändebud för den danske kungen. Han deltog i ett gränsmöte i Lödöse, fyra mil norr om Göteborg, 1528 och i ett motsvarande möte i Varberg 1530. 1531-1532 förväntades borgen bli attackerad i samband med att kung Christian II försökte återta makten, men det kom aldrig något angrepp. Vid samma tid dog Truids första hustru Ide Lagesdatter.

Truid och hans kusin Claus Bille sändes till Trondheim i Norge 1532 för att lösa problemet med den norske ärkebiskopen Olav Engelbrektsson som motsatte sig reformationen och tog ställning för Christian II. Efter att ärkebiskopen tvingats ge upp sitt trohetslöfte till Christian II krävdes han på ett stort bötesbelopp. När Truid och Claus återvänt till Gottorps slott i Schleswig för att avlägga rapport låg kung Fredrik för döden. Det blev deras uppgift att meddela Köpenhamn om kungens död den 10 april 1533.

Truid Gregersen Ulfstands äktenskap med Görvel Fadersdotter Sparre

Under ett uppehåll i Stockholm i januari 1534 gifte sig Truid med Görvel Fadersdotter Sparre som då var 17 år gammal och bara hade varit änka i drygt tre månader. Truid var 47 år gammal och genom giftermålet blev Görvel styvmor till hans sju barn. Som änka hade Görvel rätt att själv välja vem hon ville gifta sig med så varför hon gifte sig med den 30 år äldre Truid är oklart. Kanske var det för att hon hoppades att Truid skulle kunna hjälpa henne att få kontroll över det stora godsinnehavet som hon ärvt i Norge. Någon gång i februari-mars 1534, en månad efter vigseln, flyttade Görvel till Varberg och fick på så sätt sin hemvist i Danmark.

Varbergs fästning på Görvel Fadersdotter Sparres tid

På Görvel Fadersdotter Sparres tid såg Varbergs fästning inte ut som den gör idag med de höga murarna som omger berget med byggnaderna högst upp. På den tiden var det mer som en borg uppe på Varberget, som berget kallades. Först mellan 1588 och 1618 byggdes borgen om under ledning av till den nederländske byggmästaren Hans van Steenwinkel till den fästning det varit sedan dess. Byggnaderna som utgjorde borgen på den tiden är också helt förändrade. Endast en av de äldre byggnaderna och den gamla muren till byggnaden i vinkel mot den återstår från den gamla borgen.

Varbergs stad fanns inte heller där staden har sitt centrum numera. I norra delen av Varbergs nuvarande centrum fanns den ursprungliga staden som hette Getakärr . I början av 1400-talet fick den namnet Varberg efter det närliggande Varberget med dess borg. I mitten av 1400-talet anlades en parallell stad med namnet Ny-Varberg omkring fyra kilometer norr om stadens nuvarande centrum. Efter att staden bränts ner av svenska soldater i samband med Kalmarkriget flyttades den på 1610-talet närmast fästningen. 1666 flyttades staden till dess nuvarande plats efter en våldsam brand.

Det danska inbördeskriget Grevfejden bryter ut

Vid den tiden bröt ett inbördeskrig ut i Danmark, som varade till 1536 och har blivit känt som Grevfejden. Den avlidne kung Fredriks son Christian var liksom sin far anhängare av den evangeliska rörelsen vilket det katolskt dominerade danska riksrådet inte accepterade. Hansastaden Lübeck, under ledning av greve Christoffer av Oldenburg, försökte istället få Christian II återinsatt som kung. När så Fredriks son Christian valdes till ny kung 1534, och blev Christian III, bröt stridigheter ut om den danska tronen.

I samband med borgmästaren Jørgen Kocks uppror i Malmö i maj 1534, två månader efter att Görvel kommit till Varberg, fängslades Truid tillsammans med några andra adelsmän då han var på besök hos sina äldsta söner. Truid blev kvar i Malmö under nio veckor fram till augusti 1534. Under den tiden var Görvel ensam på borgen i Varberg med de yngre barnen. Truid släpptes först efter att han svurit trohetsed mot greve Christoffer av Oldenburg. Eftersom greven var fiende till Sverige och Christian III drog Gustav Vasa in Görvels egendomar till den svenska kronan. Samtidigt hade Görvel fortfarande inte fått kontroll över alla de egendomar hon ärvt i Norge.

I november 1534 skickade Gustav Vasa en trupp till borgen i Varberg som belägrades, vilket innebar att Görvel blev internerad där i nio veckor till i januari 1535. Belägringen upphörde först när Truids kusin Claus Bille anslutit sig till den svenska sidan och fått till stånd en vapenvila mot att Truid lovade vara neutral i konflikten. Troligen fick Truid också betala en stor summa pengar. Snart gick Truid tillsammans med den skånska adeln över till kung Christian III:s sida. Tillsammans med de trupper som tidigare belägrat borgen besegrade de i Helsingborg Christoffer av Oldenburgs trupper som leddes av legosoldaten Marcus Meyer från Lübeck. På Gustav Vasas anmodan internerades Marcus Meyer hos Truid och Görvel på borgen i Varberg.

Den långa belägringen av borgen i Varberg

Efterhand fick den internerade legosoldaten Marcus Meyer allt mer av Truids förtroende. Han fick röra sig allt mer fritt inom borgen i Varberg efter att han lovat att inte försöka rymma därifrån.

Spår av det igenmurade avträdet uppe till vänster på borgens mur. Marcus Meyer ingick snart en konspiration med borgmästaren och borgarna i Varberg och den 11 eller 12 mars 1535 släppte han in soldater som tog över borgen. Truid lyckades komma undan, men Görvel och barnen blev kvar på borgen i Varberg som belägrades. Görvel upptäckte dessutom att hon var gravid, och i november samma år födde hon sonen som döptes till Niels Ulfstand.

Högt uppe på den nordvästra delen av den gamla muren finns än idag spåren av ett igenmurat avträde, en utbyggnad som fungerade som toalett, där Marcus Meyer släppte in soldaterna som firades upp genom avträdet.

Belägringen av borgen i Varberg varade till den 27 maj 1536 då Truid återvände med trupper från kung Christian III som förstärkning och sköt hål på murarna. Det ledde till att Marcus Meyer kom ut med alla barnen för att rädda livet på dem. Borgen var skadad efter belägringen och beskjutningen. Efter upplösningen fick Truid i uppdrag att verkställa avrättningarna av Marcus Meyer, Varbergs borgmästare och 17 av Varbergs borgare. De halshöggs den 17 juni 1536. Det är inte utan att man undrar hur Görvel upplevde det efter att ha behövt tillbringa 14 månader tillsammans med dem.

Truid Gregersen Ulfstands sista år

Den danska reformationen beslutades av kung Christian III i en recess den 30 oktober 1536. 1537 ledde Truid en flotta till Norge med 1 500 soldater för att ta den norske ärkebiskopen Olav Engelbrektsson till fånga och införa den nya kyrkoordningen.

Borgen i Varberg var skadad efter belägringen. Husen på Askebacken , som Torups gamla slott kallades, var fortfarande beboliga men befästningen runt slottet var förstörd. Truid hade ärvt Askebacken efter sin far Gregers Jepsen Ulfstand som dog den 2 november 1510. Det gamla slottet fanns omkring 400 meter norr om det nuvarande slottet, där det finns en hästhage numera. 1537 lät Görvel påbörja bygget av det nuvarande Torups slott , och 1542 stod det färdigt.

Efter att ihärdigt ha framfört krav på sin hustrus vägnar lyckades Truid till slut få kontroll över Görvels norska egendomar, och hon återfick även de svenska egendomarna som Gustav Vasa hade dragit in tidigare. Truid gjorde en ny resa till Norge 1539 tillsammans med sin kusin Claus Bille för att skapa ordning efter de oroligheter som införandet av reformationen hade medfört.

Truid avled på Häckeberga slott 1545 och begravdes i Lunds domkyrka den 16 november. Därmed blev Görvel änka för andra gången. Deras son Niels Ulfstand som var 10 år gammal ärvde Torups slott med Görvel som sin förmyndare. Det ledde till återkommande konflikter med barnen från Truids tidigare äktenskap, som gjorde anspråk på arvet efter Truid.

Görvels tredje make Lave Brahe

Våren 1547 gifte sig Görvel med den danske riddaren och riksrådet Lave Brahe till Krageholm och Vittskövle. Hon var då 30 år och hade varit änka i drygt ett år.

Lave Brahe

Den danske riddaren och riksrådet Lave Brahe. Lave Brahe föddes omkring år 1500 och var alltså omkring 47 år gammal då han gifte sig med Görvel. Han var son till Axel Axelsson Brahe och Anne Lavesdotter Brock, som var halvsyster till Truid Gregersen Ulfstands första hustru, så Truid Gregersen Ulfstands barn var alltså kusiner till Lave Brahe. Han var märkt av krig för under ett av slagen 1534 i samband med grevfejden blev hans häst skjuten och han fick näsan bruten av ett spjuthugg. Lave Brahe var en av de få danska adelsmännen som godtogs i Sverige så därför fick han en del uppdrag där.

Truids äldste son Lave Ulfstand, som var kusin till Lave Brahe, försökte flera gånger komma åt delar av Görvels egendomar som han ansåg att han och hans syskon borde ärvt efter Truid. Det gick så långt att den danske riksmarsken Erik Banner behövde ta en handfästning, ett slags avtal eller en ed gentemot kungen, för att det inte skulle bryta ut stridigheter mellan dem. När Görvels son Niels Ulfstand, som var halvbror till Truids barn, avled uppstod nya konflikter.

Görvels son Niels Ulfstands dödsfall

Sommaren 1548 skulle Lave Brahe ledsaga drottning Dorothea och hennes dotter, prinsessan Anna som skulle gifta sig med August av Sachsen, till Meissen i Tyskland. Görvel tyckte att det kunde vara bra om sonen Niels Ulfstand fick följa med sin styvfar Lave Brahe som lite omväxling. När de var på hemväg efter bröllopet och kommit till Lolland i södra Danmark blev Niels allvarligt sjuk. Lave lät då en av sina tjänare ta plats i vagnen tillsammans med Niels för att hjälpa honom och vårda honom. När de kommit så långt så att de kommit över till Skåne igen och lämnat Landskrona verkade Niels bli bättre, men plötsligt blev han mycket sjukare och fick frossa. De stannade vid Torrlösa öster om Landskrona för att rasta och medan de var där dog Niels.

Gravstenen för Truid Gregersen Ulfstand och hans första hustru i Lunds domkyrkas krypta. Görvel bad Lave begrava Niels hos sin far Truid och hans första hustru i Lunds domkyrka, och Lave bjöd in släkt och vänner till begravningen av Niels. De enda som inte bjöds in var Truids barn som var halvsyskon till Niels. Var i Lunds domkyrka Truid Gregersen Ulfstand och hans första hustru fanns begravda är okänt, men deras gravsten finns nu bevarad i kryptan.

Truids äldste son Lave Ulfstand, halvbror till Niels och kusin med Lave Brahe, spred ryktet att Lave Brahe hade orsakat sin styvson Niels död genom att köra hem honom i en bondvagn under natten. Antingen skulle vagnen ha vält och Niels omkommit, eller så skulle ett spöke ha kommit ut från skogen och kysst pojken till döds.

Görvels son Niels Ulfstands kaotiska begravning i Lunds domkyrka

Vad som hände i samband med begravningen av Niels Ulfstand i Lunds domkyrka har varit omdiskuterat, och det är inte lätt att avgöra vad som ligger närmast sanningen. Här berättar vi om det så som det troligen kan ha gått till, och det blev en minst sagt kaotisk begravningsgudstjänst.

När det var dags för begravningen av Niels i Lunds domkyrka, och begravningsföljet hade kommit in i domkyrkan, dök Lave Ulfstand upp med en av sina bröder och ett följe med sina män och krävde att få se liket innan det begravdes. Lave Brahe redogjorde då inför hela församlingen om vad som hade hänt med Niels från att de reste iväg tills att han dog i Torrlösa by öster om Landskrona, och han svor på att allt han berättat var sant. Lave Ulfstand sa att den redogörelsen inte förändrade saken, och han slog sin hatt i kistan och sa att han ville se sin bror innan han begravdes om han så skulle dö för det. Lave Brahe svarade att han tänkte begrava den döde oavsett vilket, och han krävde att Lave Ulfstand och hans män skulle respektera den handfästning som tidigare avgetts till den danske riksmarsken Erik Banner i kungens namn.

Lave Ulfstand nöjde sig inte med det svaret, men diskussionen stannade av när prästen gick upp i predikstolen och predikade för den döde. Detta skedde i en tidigare predikstol som troligen satt på samma plats som den nuvarande predikstolen från 1592. Efter predikan begärde Lave Brahe att kistan skulle föras till graven och då tog Lave Ulfstand och hans män tag i kistan och höll den kvar. Lave Brahe frågade Lave Ulfstand om han tordes hålla honom ansvarig för sin brors död. Lave Ulfstand svarade att han skulle avgöra det när han sett sin bror och sa "om ni är så oskyldig som ni säger er vara för min brors död, då låter ni väl oss få se honom?" Som svar på det slog Lave Brahe handen på kistan och befallde att den skulle öppnas.

Liket togs upp och svepningen skars upp från huvudet ner till knäna. Till allas förfäran och skräck fick de se stora pestbölder under vänster arm. Lave Brahe drog saken inför kungens rättarting. 1551, tre år efter Niels Ulfstands död, avkunnades domen och Lave Brahe frikändes. Lave Ulfstand frikänds också eftersom han inte använt svärd eller kniv, de båda hade bara utväxlat håra ord mot varandra. Flera år efter Niels Ulfstands död satte Görvel upp ett epitafium över sin djupt saknade son. På den sista raden stod det att han dog under sitt 13:e år.

Görvel förlorar Torups slott i en arvstvist

Efter Niels Ulfstands död uppstod en tvist om Torup. Truids barn ville ha tillbaka sin fars egendom efter att deras halvbror avlidit, men Görvel såg Torup som sitt arv efter sonen. Tvisten varade i tre år, till den 12 oktober 1551, då Görvel förlorade och tvingades flytta från Torups slott som hon ägnat så mycket tid åt. Hon flyttade istället till Krageholms slott. Där bodde hon tillsammans med Lave Brahe. Truids äldste son Lave Ulfstand flyttade in på Torups slott och gifte sig med Görvel Abrahamsdotter Gyllenstierna. Hon var släkt med Görvel och uppkallad efter samma Görvel Eriksdotter Gyllenstierna som var mormor till Görvel Fadersdotter Sparre. Det sägs att det fortfarande på 1700-talet satt en tavla av trä till höger när man kom in på borggården till Torup där det stod att det var Görvel som lade grundstenen till Torups slott.

Lave Brahes sista år

Lave Brahe togs upp i det danska riksrådet 1552. 1554 förvärvade han kyrkan Drottens residensgård med dess tillhörande tomt i Lund, och något senare förvärvade han också två tomter vid Stora Södergatan. På de tomterna lät Görvel på 1570-talet bygga de två tegelhusen, som har kommit att kallas för Fru Görvels gård. Det kan man läsa mer om i besöksguiden om Görvel Fadersdotter Sparre i Lund. 1563 ledde Lave Brahe den skånska, Sjællændska och Fynska adeln under det nordiska sjuårskriget som startade det året. Han var krigskommissarie tillsammans med de skånska adelsmännen Peder Bille och Sten Rosensparre.

Den 5 mars 1567 dog Lave Brahe på Krageholms slott och begravdes i Peder Lykkes kapell i Lunds domkyrka. Görvel lät hugga en gravsten där Lave och hon själv är avbildade. Den höggs troligen av den nederländske bildhuggaren Hans van Paeschen när han var i Lund 1577 för att tillverka en ny altaruppsats i renässansstil till lekmannaaltaret i domkyrkans långhus. Det sägs att Görvel har sagt att "Hellre vill jag vara i helvetet med herr Lave än i paradiset med herr Truid". Görvel var 50 år gammal då hon blev änka för tredje gången, och med arvet efter Lave Brahe var hon obestridligen Nordens rikaste egendomsägare.

Görvels sista tid

Efter Lave Brahes död tog hans brorson över Krageholm. Görvel bytte till sig Börringekloster 1582 i utbyte mot norska egendomar. Hon lät riva de befintliga byggnaderna och ersatte dem med nya byggnader där klostret stått. Börringekloster var sedan hennes hem efter Lave Brahes död under återstoden av hennes liv. Klostret som fanns där innan grundades på 1100-talet för nunnor inom Benediktinerorden. Den nuvarande huvudbyggnaden och de två flyglarna byggdes 1763, och 1863 byggdes huvudbyggnaden på med en tredje våning.

Det framgår av inbjudningar till kungliga fester och begivenheter att Görvel hade mycket kontakt med det danska kungahuset och den översta kretsen inom adeln. Kung Christian III:s hustru och änka, drottning Dorothea, och kung Fredrik II:s hustru, drottning Sophia, är några av de som ingick i hennes bekantskapskrets. Kung Christian IV besökte Görvel flera gånger när han var i Skåne, och kungen lånade också pengar av henne till alla sina kostsamma krig. Han kunde inte alltid betala tillbaka lånen, men Görvel fick egendomar i pant för lånen.

Kung Christian IV. Det verkar som om Görvel själv styrde över alla sina egendomar efter Lave Brahes död. Eftersom hon inte hade några arvingar började hon donera de egendomar i Norge som låg längst bort från Skåne till den danska kronan. Därmed försökte hon att samla sitt innehav av egendomar till Skåne. Den 19 juli 1599 skrev hon på en handling som innebar att hon gav bort sin sista egendom i Norge till den danska kronan. Samtidigt gjorde hon kung Christian IV till universalarvinge för sina återstående egendomar efter sin död. Hennes svenska egendomar var uppe för diskussion i samband med gränsmöten 1601 och 1602. Riksföreståndaren hertig Karl, som senare blev kung Karl IX, satte käppar i hjulen för det arvet, men till slut tillföll också de egendomarna Görvel.

Det finns inga uppgifter om att Görvel donerade några medel till välgörenhet mer än vid ett enda tillfälle då hon donerade 400 riksdaler till en skola i Skåne. Däremot bekostade hon uppehälle och försörjning och hittade sysselsättning för flera barn till personer i hennes bekantskapskrets. Hon såg till så att de, och även en del av sin egen personal, hade sin försörjning tryggad livet ut.

Görvel dog på Börringekloster den 20 april 1605 vid en ålder av 88 år, efter att ha varit änka efter Lave Brahe i 38 år. Kung Christian IV såg till att hon fick en storslagen begravning i Lunds domkyrka den 5 maj 1605, och hon begravdes vid sidan av Lave Brahe i Peder Lykkes kapell.

Lave Brahes och Görvel Fadersdotter Sparres gravsten som numera finns i Lunds domkyrkas krypta. Kapellet fanns närmast tornet på domkyrkans södra sida ut mot Domkyrkoplatsen, där det nu finns två fönster. När kapellet revs 1812-1813 begravdes Görvels och Laves lämningar i en grav utanför kyrkan, möjligen på samma plats där kapellet fanns. Eftersom det saknas information om ifall kvarlevorna flyttats någon gång senare så ligger de troligen kvar där än idag. På Görvels finger satt en guldring som skickades till den avlägsne släktingen greve Magnus Fredrik Brahe på Skokloster. Bredvid Lave Brahe låg hans guldsmidda svärd som numera finns i Historiska Museets samlingar.

Den gravsten Görvel lät hugga åt Lave Brahe och sig själv, troligen år 1577 tio år efter Lave Brahes död, har flyttats ner i domkyrkans krypta och finns längst in i det sydvästra hörnet, direkt till höger när man kommer ner i kryptan. När gravstenen gjordes slogs bara de två första förmodade siffrorna i Görvels dödsår in i stenen, därför står det 15 med utrymme för att senare fylla i de återstående siffrorna i årtal, datum och månad. Eftersom Görvel dog först på 1600-talet stämde ju inte 15 som början på årtalet, och informationen om hennes dödsdatum fylldes aldrig i senare utan saknas ännu på stenen.

Efter Görvels död uppstod en arvstvist om hennes svenska egendomar, som så småningom slutade med att de år 1607 drogs in till den svenska kronan. Några år senare överlämnades de till hennes avlägsna svenska släktingar.