× [Bild]

Med cykel runt Slaget vid Lund

Besöksupplevelse Heldags cykelutflykt
40 km
ca. 5-6 timmar
högupplöst karta
GPX-fil (vägvisning)
I september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige. Det blev inledningen till det som har kommit att kallas för skånska kriget, och som varade till 1679. Den 4 december 1676 eskalerade kriget i det slag som blivit känt som Slaget vid Lund på fälten norr om Lund, där cirka 3 000 soldater miste livet. Det är en händelse som fascinerar än idag, och många vill själva se på platserna där det utspelade sig för att försöka förstå vad som hände den där dagen. Vägarna till några av platserna är dock avstängda för fordonstrafik så man kan inte komma dit med bil. Däremot kan man cykla till dem genom att följa vägvisningen i den här besöksguiden. Man får besöka 14 platser där Slaget vid Lund utspelade sig på olika sätt och cyklar längs fina noga valda cykelvägar. Längs med vägen får man också se vacker natur och en del av det vackra skånska jordbrukslandskapet.

Besöksguide om Slaget vid Lund 1676 med cykel som heldags besöksupplevelse Bläddra bland de här bilderna så får du se några av platserna du kan besöka längs med vägen om du cyklar runt Slaget vid Lund med den här besöksguiden
Skånsk landsbygd vid Odarslöv norr om Lund Så snart du har kommit ut ur Lund breder den vackra skånska landsbygden ut sig längs med vägen, som här på väg mot Skälshög (1)
Skälshög norr om Lund där det danska lägret fanns under Slaget vid Lund Första stoppet är vid Skälshög (1) där det danska lägret fanns under Slaget vid Lund
Skälshög norr om Lund där det danska lägret fanns söder om allén under Slaget vid Lund Det danska lägret fanns till vänster i bilden, på södra sidan av den vackra allén vid Skälshög (1), där det sträckte sig ner mot Stångby rakt fram i bilden
Den vackra allén vid Skälshög norr om Lund där det danska lägret fanns under Slaget vid Lund I november 1676 såg det mer ut så här vid Skälshög (1), där det danska lägret fanns under Slaget vid Lund, med fukt, ständigt regn och kyla
Svenstorps slott där den danske kungen bodde under Slaget vid Lund Den danske kungen Christian V bodde i det s.k. kungsrummet här i Svenstorps slott (2), som ser nästan likadant ut än idag
Lilla Harrie där det svenska lägret fanns under Slaget vid Lund Det svenska lägret fanns vid Lilla Harrie (3), ute på fälten på norra sidan av den gamla landsvägen genom byn
Lilla Harrie kyrka från 1100-talet som användes som fältkyrka under Slaget vid Lund Lilla Harrie kyrka (3) från 1100-talet användes som fältskyrka av den svenska armén under Slaget vid Lund, fast då hade den inget torn
Här i Lilla Harrie kyrka (3) fick kung Karl XI och de högre befälen nattvarden av den svenske hovpredikanten Haqvin Spegel dagen före Slaget vid Lund
Cykelvägen vid Krutmöllan norr om Lund Strax bortom kraftledningen finns platsen vid Krutmöllan (4) där den danske kungen m.fl. flydde över den frusna Kävlingeån under Slaget vid Lund
Cykelvägen vid Krutmöllan norr om Lund Den danske kungen m.fl. tog sig upp genom den här ravinen vid Krutmöllan (4) under Slaget vid Lund på flykt från den svenske armén på södra sidan av Kävlingeån
Cykelvägen mellan Krutmöllan och Kävlinge golfbana norr om Lund På väg mot Rinnebäck (5) får man se mer av vacker skånsk landsbygd
Kävlinge golfkiosk vid Kävlinge golfbana Vid Kävlinge golfkiosk strax före Rinnebäck (5) kan man stanna och äta medhavd matsäck eller något från kiosken som lunch
Kävlinge golfkrog vid Kävlinge golfbana Strax före Rinnebäck (5) kan man äta hos Kävlinge golfkrog som serverar lunch dagligen
Rinnebäck där den svenska armén gick över den frusna Kävlingeån före Slaget vid Lund Här vid Rinnebäck (5) gick den svenska armén över den frusna Kävlingeån vid 04:00 på morgonen för att gå till anfall på det danska lägret
Bron för cykel och fotgängare över Kävlingeån norr om Lund På väg mot Västra Hoby (6) tar man sig över Kävlingeån via den här bron
Vacker utsikt över Kävlingeån norr om Lund Ha kameran redo när du tar dig över Kävlingeån för utsikten över ån är väldigt vacker
Hobyvägen på väg mot Västra Hoby norr om Lund På väg mot Västra Hoby (6) kan man få uppleva riktigt vacker skånsk landsbygd
Vägen genom den vackra lilla byn Västra Hoby som besköts med glödgade kanonkulor 1676 Vägen genom Västra Hoby (6) är väldigt vacker men i november 1676 sköt den svenska armén med glödgade kanonkulor mot byn och större delen av den brann ner
Västra Hoby kyrka från 1885 Den nuvarande kyrkan i Västra Hoby (6) byggdes 1885 så den fanns inte undet Slaget vid Lund
Stångby kyrkby med Stångby kyrka Vid 07:00 på morgonen den 4 december 1676 hade hela den svenska armén nått fram till i höjd med Stångby kyrkby (7) när larmet gick i det danska lägret som de tänkte anfalla
Stångby stationssamhälle där västra flanken för det danska lägret fanns under Slaget vid Lund På fältet i Stångby stationssamhälle (8) fanns den västra flanken för det danska lägret och där har det hittats två soldatgravar
Fältet mellan Norra Nöbbelöv och Vallkärra där slutstriden stod i Slaget vid Lund På det här fältet (9) mellan Norra Nöbbelöv och Vallkärra stod slutsriden i Slaget vid Lund sent under eftermiddagen den 4 december 1676
Norra Nöbbelövs kyrka i Lund Här vid Norra Nöbbelövs kyrka (10) hittades 1995 en massgrav med soldater från Slaget vid Lund
Monumentparken i Lund med Monumentet till minne av Slaget vid Lund Två hundra år efter Slaget vid Lund restes Monumentet (11) för att visa på försoningen och gemenskapen mellan Sverige och Danmark
Kävlingevägen i Lund ungefär vid den plats där Slaget vid Lund började Ungefär här vid Kävlingevägen i Lund (12) började Slaget vid Lund omkring 08:30 den 4 december 1676
Platsen i Lund som kallades för Väderkvarnshöjden under Slaget vid Lund 1676 Den här platsen i Lund kallades för Väderkvarnshöjden (13) under Slaget vid Lund och här var det ytterst nära att slaget avgjordes till dansk fördel
Kungshuset i Lund Sent under under kvällen den 4 december 1676 kom kung Karl XI till Kungshuset (14) där han fick kvällsvard och vila efter att han lyckats besgra den danska armén i Slaget vid Lund
Dekanhuset i Lund där fredsuppgörelsen skrevs under efter Slaget vid Lund På andra våningen i Dekanhuset i Lund som man ser här, undertecknades fredsfördraget efter skånska kriget natten mellan 26 och 27 september 1679

Tänk på att ha en bra cykel med bra däck så att du inte får punktering när du ger sig ut på cykelrundan. Vi har så långt som möjligt valt vägar som är så säkra och fina att cykla på som möjligt, men på flera av vägarna förekommer det fordonstrafik. Var därför försiktig så att det inte sker någon olycka. Cykla alltid på cykelbanan när det finns. På sidan med reseinformation finns information om var man kan hyra cykel i Lund.

Kävlinge Golfkrog
Webbplats
Facebook
Efter ungefär halva sträckan kommer man till Kävlinge golfbana och där kan man fika eller äta lunch hos Kävlinge golfkrog. Se restaurangens webbplats för mer information och öppettider. Där finns också Kävlinge golfkiosk som är öppen varje dag under sommarhalvåret och som bl.a. säljer varmkorv och glass. Dessutom finns där bord så man kan sitta och äta där om man hellre tar med sig egen matsäck. Det tar ungefär tre timmar att cykla till Kävlinge golfbana och sedan tre timmar till innan man är tillbaka i Lund, så vi rekommenderar att man tar med sig fika eller frukt som mellanmål också.

Kävlinge golfkiosk med rastplats Kävlinge golfkiosk med rastplats.

Glöm inte att ta med vatten att dricka. I kartan ser man var det finns toaletter längs vägen och där kan man också fylla på vatten. Det tar ungefär två timmar till man kommer till den första toaletten, men sen finns det toaletter regelbundet längs med vägen för cykelrundan.

Skylt om Slaget vid Lund En av skyltarna som berättar om Slaget vid Lund. Det finns skyltar som berättar om Slaget vid Lund på några ställen längs med vägen som man kan läsa om man vill. Det finns dock inte skyltar på alla platser som den här besöksguiden berättar om och i några fall så står de på fel lite plats. Informationen på skyltarna har inte heller uppdaterats sedan det kommit ny information, så i flera fall stämmer informationen på skyltarna inte fullt längre. Eftersom den här besöksguiden är helt digital, uppdateras den däremot löpande efter hand som det kommer ny information om Slaget vid Lund. Det är därför bättre att utgå från det som står i den här besöksguiden och de platser som den pekar ut när skyltarna inte säger samma sak eller står på andra ställen.

Kartan nedan visar vägen för cykelrundan och de platser som den här besöksguiden berättar om, samt var det finns toaletter och var man kan stanna för att äta lunch. Öppna och spara gärna den högupplösta kartbilden i mobilen och använd den för mer tydlig vägvisning. Till beskrivningen av varje plats finns en länk till vägvisning i Google Maps för den som vill använda det istället. Det är också bra att vara medveten om att cykelrundan inte följer den kronologiska ordningen för de olika platserna.

Karta med vägvisning för cykelrunda runt Slaget vid Lund

Den här besöksguiden har tagits fram med framför allt boken om Slaget vid Lund av Claes Wahlöö och Göran Larsson och filmen om Slaget vid Lund som källor och är uppdaterad med ny information från arkeologen Kennet Stark. Innan vi berättar om de olika platserna för cykelrundan runt Slaget vid Lund är det bra att först veta lite om skånska kriget som är det som gav upphov till Slaget vid Lund. Men först några ord om myten om det blodiga Slaget vid Lund.

Myten om historiens blodigaste slag

Slaget vid Lund är en händelse som fascinerar många än idag och har länge beskrivits som historiens blodigaste slag med omkring 9 000 stupade. Det skulle innebära att uppåt hälften av de stridande soldaterna stupade den där dagen. Ibland har ännu högre dödstal än så förekommit.

Arkeologen Kennet Stark granskade uppgifterna i de historiska källorna om antalet döda i samband med att han ledde arkeologiska undersökningar vid Stångby stationssamhälle (8) 2015 och 2017. Det visade sig då att uppgifterna om antalet döda sannolikt har misstolkats som antal stupade under slaget, fast att de flesta av de döda istället dog av sjukdomar, svält och umbäranden under veckorna före slaget.

Alla uppgifter i de historiska källorna om antal döda tycks komma från det antal begravda som rapporterats till den svenske hovpredikanten Haqvin Spegel, som i sin tur fått uppgifterna från bönderna som beordrades begrava de döda. Den siffra som Spegel nämner är 8 357, och det omnämns som att det är antal begravda, inte antal döda under själva slaget. Under historiens gång har det kommit att tolkas som hur många som stupade i slaget den 4 december 1676, och så uppstod myten om det blodiga slaget vid Lund.

Det går inte säga exakt hur många som stupade under själva slaget, men det verkar vara omkring 3 000, medan 5 000 till 6 000 dog av sjukdomar innan slaget. Drygt tusen av de som stupade under slaget var svenskar och omkring två tusen var danskar.

Slaget vid Lund Johann Philip Lemkes målning av det blodiga Slaget vid Lund.

Skånska kriget 1675–1679

Genom ett fredsfördrag mellan Sverige och Danmark, som tecknades i Roskilde domkyrka 1658, blev Lund och Skåne en del av Sverige efter att ha tillhört Danmark i nästan 700 år. Danmark ville dock återta de förlorade landområdena, och när Sverige förlorade ett mindre slag mot tyska trupper vid Fehrbellin, nordväst om nuvarande Berlin i juni 1675, såg danskarna sin chans. I september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige och det blev inledningen till det som har kommit att kallas för skånska kriget som varade till 1679.

Sverige skickade soldater från hela landet till Skåne som förstärkning. Det fanns män som gick hela vägen ända uppe från Norrbotten till Skåne. Andra färdades från Stockholm med regalskeppet Kronan. Men den 1 juni 1676 stötte skeppet ihop med en allierad dansk och nederländsk flotta, under ledning av den nederländske generalamiralen Cornelis Tromp, vid Ölands södra udde och förliste.

Regalskeppet Kronans förlisning den 1 juni 1676 En målning av Claus Møinichen från 1686 av regalskeppet Kronans förlisning den 1 juni 1676.

På regalskeppet Kronan fanns också de uniformer som de svenska trupperna skulle haft på sig under Slaget vid Lund. Men uniformerna var inte enhetliga vid den tiden utan varje regemente hade sin egen uniform, och det var likadant på den danska sidan. För att kunna skilja vän från fiende så använde svenskarna en halmviska som de satte i hattbandet eller på armen. Danskarna använde ett vitt band på samma sätt.

Cornelis Tromp En målning från omkring 1675 av Cornelis Tromp. Den 27 juni 1676 genomförde Cornelis Tromps nederländska matroser en avledningsmanöver i Ystad för att locka dit de svenska trupperna. Två dagar senare, den 29 juni, gick en stor dansk invasionsstyrka med 14 500 soldater i land i Råå söder om Helsingborg. De nederländska och danska trupperna återtog sedan i stort sett hela Skåne, förutom Malmö fästning, under de följande månaderna.

Den 17 augusti 1676 förlorade så de danska trupperna ett slag mot svenska trupper vid Fyllebro söder om Halmstad. De drog sig då tillbaka till Skåne för att undvika ytterligare strid och istället gå i vinterkvarter. De svenska trupperna följde efter, och i november 1676 kom både de danska och de svenska trupperna till området norr om Lund.

1) Skälshög

Vägvisning till Skälshög

OBS: Vägen förbi Skälshög och fram till Svenstorps slott är enskild väg som ibland trafikeras med lantbruksmaskiner vilket gör det farligt att cykla där. Kommer det lantbruksmaskiner är man skyldig att stanna och lämna företräde. I samband med skörd bör man helt undvika att cykla på den vägen och då rekommenderar vi en alternativ väg fram till Svenstorps slott.

Den 10 november 1676 kom de danska trupperna till Skälshög där de gick i vinterkvarter. Skälshög var namnet på den by som fanns där innan den danska armén kom dit. Danskarna planerade att stanna där fram till våren nästa år. Tidigare under dagen hade de gått över Kävlingeån på en bro vid Kävlinge och sedan rev de bron för att hindra den svenska armén från att kunna fortsätta följa efter dem.

Skälshög, som de valde som plats för sitt läger, är en högt belägen och torr plats med utsikt över området mot Kävlingeån, som utgjorde ett effektivt hinder för den svenska armén. Lägret byggdes uppe på krönet av en höjd i en 3 kilometer lång linje västerut. På platsen finns numera den östra änden av en vacker allé med pilträd. Det danska lägret fanns på vänstra (södra) sidan om den allén och sträckte sig ner mot Stångby stationssamhälle.

Skälshög med dess vackra allé med pilträd Skälshög med dess vackra allé med pilträd. Bilden är tagen i lägrets riktning mot Stångby stationssamhälle.

Den danska armén bestod av omkring 13 000 soldater. Det fanns också många civila funktioner, allt från diplomater och främmande sändebud till hovpersonal, handelsmän och ambulerande krögare. Dessutom fanns där medföljande kvinnor och barn, så totalt fanns det uppåt 20 000 människor i lägret. Som jämförelse hade Lund omkring 1 700 invånare vid den tiden, och i hela Skåne fanns det ungefär hundratusen invånare.

Den danske kungen Christian V omkring år 1675 Den danske kungen Christian V omkring år 1675. Lägret byggdes av omkring 1 000 till 1 500 enkla ryggåstält som restes i två rader i slagordning längs en 3 kilometer lång linje från Skälshögs mölla (1) till Stångby. Fronten var riktad mot Kävlingeån, så vänsterflygeln fanns alltså i väster och högerflygeln i öster. På väg tillbaka till Lund kommer man förbi Stångby stationssamhälle med ett stopp vid området för västra flanken (8). I mitten fanns det en lägergata som fungerade som uppställningsplats. Högre befäl hade större och bekvämare tält och de som kunde, framför allt officerare, byggde baracker så att de inte behövde bo i tält.

Dessutom fanns det kanoner och tusentals trossvagnar med tillhörande trosspersonal. Största delen av trossen med fältsmedjor, timmermansvagnar, ammunitionsvagnar, vapenvagnar, fodervagnar, proviantvagnar, tältvagnar, marketenterikärror, tusentals reservhästar, slaktboskap m.m. lades som brukligt bakom lägret.

I det danska lägret fanns det också tyska, franska och nederländska soldater, bl.a. de 2 000 matroserna från generalamiralen Cornelis Tromps fartyg. Sjömännen förlades vid (A) nära Svenstorps slott (2), där den då 30-årige danske kungen Christian V inkvarterade sig.

Utbredningsområdet för det danska lägret veckorna före Slaget vid Lund 1676 Utbredningsområdet för det danska lägret från Stångby stationssamhälle (8) i väster till Skälshög (1) i öster.

I området bodde det i vanliga fall ett par hundra människor. Nu skulle det försörja den stora danska armén på södra sidan av Kävlingeån, tillsammans med den svenska armén på den norra sidan, vilket var över 30 000 människor. Dessutom fanns det omkring 10 000 hästar vardera i det svenska och det danska lägret som behövde vatten och foder.

Det var brist på träd i området så den danska armén plundrade byarna Skälshög (B), och Håstad som låg en bit därifrån, för att få tag på ved och byggnadsmaterial till lägret. Mat och ved tog snabbt slut och det blev svårt för dem som bodde i området att klara sig, så många tvingades fly därifrån. Det har påståtts att hela byarna revs ner och att Håstad, men inte Skälshög, skulle ha byggts upp igen efter kriget. Det stämmer dock inte eftersom båda byarna fanns kvar vid det s.k. storskiftet som gjordes omkring hundra år senare. Skälshögs by försvann istället i samband med det s.k. enskiftet som gjordes i början av 1800-talet.

Ständigt regn gjorde förhållandena i lägret besvärligt och ledde till att sjukdomar började härja. Flera tusen människor dog i lägret under veckorna före slaget. Speciellt var det maginfektioner som rödsot, dvs. dysenteri, som många dog av. Förhållandena i det svenska lägret var dock ännu värre än i det danska lägret. Totalt dog mellan 5 000 och 6 000 människor i de båda lägren under veckorna före slaget.

Under förmiddagen den 4 december 1676, då Slaget vid Lund pågick, flydde trupper från den danska vänsterflygeln, med den danske kungen Christian V i täten, från slagfältet tillbaka hit till lägret vid Skälshög. De förföljdes av trupper från den svenska högerflygeln med den svenske kungen Karl XI i täten. När de svenska trupperna kom fram till det danska lägret och de danska trupperna inte kunde stå emot anfallet så fortsatte de vidare mot Krutmöllan (4) och över Kävlingeån. Här i Skälshög utförde de hungriga svenska soldaterna massakrer på de människor som var kvar i lägret innan de fortsatte förfölja de danska trupperna.

2) Svenstorps slott

Vägvisning till Svenstorps slott

Slottet och dess omgivningar är privat egendom så visa hänsyn. Det är inte tillåtet att gå fram till slottet. Däremot får man gärna cykla på vägen förbi slottet och stanna och fotografera det från vägen.

Medan folket i den danska armén hade sitt läger vid Skälshög (1) så inkvarterade sig den 30-årige danske kungen Christian V och hans stab här på Svenstorps slott. Kungen bodde i det nedre rummet i den utstickande delen till vänster om entrén, som finns i mitten av slottet.

Andra natten efter Slaget vid Lund så var det istället den svenske kungen Karl XI som bodde där i precis samma rum. Rummet kallas därför för Kungsrummet. Numera hänger det ett porträtt av Christian V på ena väggen i rummet, och ett av Karl XI på väggen mittemot.

Slottet byggdes 1596 av en kvinna som hette Beate Hvitfeldt. Hon var änka efter Knut Ebbesen Ulfeld. På portalen till slottet står det "Beate Hvitfeldt, Knut Ulfelds änka" och på den tiden sågs det som extremt att skriva kvinnans namn före mannens namn. Mette Krabbe, född Rosencrantz, bytte till sig slottet 1669, och det var hon som var värd för de två kungarna som bodde där 1676. Förutom ett torn som inte finns kvar längre så ser slottet likadant ut idag som det gjorde när det byggdes.

Svenstorps slott där den danske kungen bodde under veckorna före Slaget vid Lund 1676 Svenstorps slott där den danske kungen bodde under veckorna före Slaget vid Lund.

3) Lilla Harrie

Vägvisning till Lilla Harrie

Det finns toalett vid Örtofta kyrkogård vilket är den första toaletten längs med den här cykelrundan. Den svenska armén, som följt efter den danska armén, kom till Lilla Harrie på norra sidan om Kävlingeån den 11 november 1676, dagen efter att den danska armén kom till Skälshög (1) på södra sidan om ån. Så länge vattnet flöt fritt i Kävlingeån så var den ett effektivt hinder som gjorde att svenskarna inte kunde närma sig det danska lägret utan stora svårigheter.

Tyvärr finns det inte lika mycket information om det svenska lägret som det finns om det danska lägret, så dess utbredningsområde går inte visa på en karta. Det svenska lägret fanns på norra sidan om den gamla landsvägen mellan Örtofta och Kävlinge och vägen finns fortfarande kvar förbi Lilla Harrie kyrka. Lägret sattes upp i slagordning med två rader längs en uppåt tre kilometer lång linje med fronten mot Kävlingeån. Vänsterflygeln fanns alltså i öster och högerflygeln i väster. Många av dem bodde i en grop som fylldes med halm, med tältet som ett sadeltak över gropen.

Den gamla landsvägen mellan Örtofta och Kävlinge vid Lilla Harrie kyrka Den gamla landsvägen mellan Örtofta och Kävlinge vid Lilla Harrie kyrka. Ute på fältet till höger i bilden fanns en del av det svenska lägret under veckorna före Slaget vid Lund.

Karl XI under Slaget vid Lund Karl XI skildrad under Slaget vid Lund. Den svenske, då 21-årige, kungen Karl XI inkvarterade sig med sin stab i en bondgård i byn Benstorp . Det finns dock inget kvar av den tidigare byn längre och Benstorp ligger på andra sidan av den starkt trafikerade landsvägen.

I det svenska lägret fanns det omkring 9 000 soldater. Precis som i det danska lägret fanns där en massa andra människor och utrustning också, så totalt fanns det uppåt 14 000 människor i lägret.

Det ständiga regnet gjorde marken i lägret lerig och besvärlig, och förhållandena blev än värre i det svenska lägret än i det danska lägret. Det sägs att så många som 3 000 människor kan ha dött av maginfektioner som rödsot, dvs. dysenteri, i lägret under veckorna före slaget. En del dog också då danska soldater ibland gjorde spaningsanfall mot det svenska lägret liksom svenskarna ibland gav sig över till det danska lägret och spanade där. Även Karl XI deltog ibland i spaningsuppdrag. Det förekom också att de båda arméerna sköt artilleri mot varandras ställningar.

Benstorp där den svenske kungen Karl XI bodde på en bondgård under veckorna före Slaget vid Lund Benstorp där den svenske kungen Karl XI bodde på en bondgård under veckorna före Slaget vid Lund.

På den södra sidan om den gamla landsvägen mellan Örtofta och Kävlinge finns den vackra Lilla Harrie kyrka som byggdes i romansk stil någon gång under senare delen av 1100-talet. Kyrkan användes av den svenska armén då de var förlagda i Lilla Harrie. Tornet fanns dock inte på den tiden, det byggdes någon gång efter Slaget vid Lund.

Lilla Harrie kyrka som byggdes på 1100-talet Lilla Harrie kyrka som byggdes på 1100-talet. I kyrkan finns fortfarande en predikstol från 1599 med den danske kungen Christian IV:s monogram kvar. Det är ett mysterium varför den svenska armén inte omedelbart förstörde den när de kom dit. En teori om varför den har blivit kvar är att de tre bönder som donerade pengar till predikstolen också tog ner den och gömde undan den när den svenska armén närmade sig. Det finns också två silverljusstakar i kyrkan, varav åtminstone den ena är prydd med Christian IV:s monogram. På grund av tidigare stölder i svenska kyrkor så är Lilla Harrie kyrka tyvärr sällan öppen numera.

Den 12 november, dagen efter att den svenska armén anlänt till Lilla Harrie, rullade danskt artilleri fram kanoner till Kävlingeån mitt emot och besköt svenskarna under några timmar. Beskjutningen ledde inte till några större skador men orsakade sprickor i södra muren till Lilla Harrie kyrka. Sprickorna syns inte men upptäcktes i samband med en renovering av kyrkan.

Chiffrerat brev den 2 december 1676 från Karl XI till kommendanten på Malmöhus Karl XI:s brev till den svenske kommendanten på Malmöhus. Förhållandena i det svenska lägret var usla med ständigt regn och brist på mat och ved. Karl XI insåg att de snart måste gå till anfall mot det danska lägret, eller gå tillbaka upp i Småland. Samtidigt skulle Malmö hamna i en svår situation med en mer reguljär belägring av danska trupper om svenskarna gick tillbaka upp i Småland. Det som gjorde att den svenska armén till slut beslutade sig för att gå till anfall på det danska lägret var att det blev kallare i slutet av november 1676. Därmed började det snöa och Kävlingeån frös till så att det gick att gå över på isen.

Den 2 december fattades det slutgiltiga beslutet om anfall. Karl XI skrev ett chiffrerat brev till den svenske kommendanten i Malmö där han meddelade beslutet om att gå till anfall. Under natten fick en ryttare ta sig igenom de danska linjerna med brevet till kommendanten i Malmö. Numera finns brevet hos Landsarkivet i Lund.

Den 3 december, dagen före Slaget vid Lund, ägnades hela dagen åt att göra klart för avmarsch. Det var första söndagen i advent och under kvällen höll hovpredikanten Haqvin Spegel gudstjänst för Karl XI och de högre befälen i Lilla Harrie kyrka och delade ut nattvarden. Senare under kvällen skrev Karl XI ett brev till sin mor Hedvig Eleonora i Stockholm där han berättade vad som skulle ske nästa dag och skrev att han "ska segra eller dö".

Lilla Harrie kyrka Lilla Harrie kyrka där hovpredikanten Haqvin Spegel höll en gudstjänst och delade ut nattvarden till Karl XI och de högre befälen den 3 december 1676, dagen före Slaget vid Lund.

Vid 01:30 under natten till den 4 december bröt den svenska armén upp från sitt läger och vid 02:00 hade hela armén ställt upp i fem kolonner i Lilla Harrie. Karl XI red runt och försökte ingjuta mod hos soldaterna medan de väntade på att månen skulle gå ner så att det blev helt mörkt. Den goda sikten över fälten, där det låg ett tunt snölager, hade annars kunnat avslöja för danska spejare vad som var på gång. Vid 02:25, då det blivit helt mörkt, började armén marschera mot Rinnebäck där Karl XI:s närmaste män bestämt att de skulle gå över ån.

4) Krutmöllan

Vägvisning till Krutmöllan

Slaget vid Lund den 4 december 1676 inleddes med en strid mellan de svenska och danska förtrupperna vid Väderkvarnshöjden (13) alldeles norr om det som var staden Lund på den tiden. Sedan fortsatte slaget med den svenska arméns högerflygel med bl.a. Karl XI och den danska vänsterflygeln med bl.a. Christian V.

Vid Krutmöllan norr om Lund Strax efter kraftledningen på cykelvägen vid Kävlingeån finns platsen där den danska armén flydde över Kävlingeån på isen. Efter ungefär en timme började trupperna i den danska vänsterflygeln att vika, och vid 10:00 började de fly från slagfältet i riktning åt nordöst mot det danska lägret vid Skälshög (1). Karl XI och den svenska högerflygeln följde då efter de danska trupperna. I det danska lägret gjorde de danska soldaterna ett sista försök att försvara sig mot de svenska trupperna utan att lyckas. De hungriga svenska soldaterna började plundra i lägret och utföra massakrer på folket som var kvar där.

De danska soldaterna fortsatte fly norrut och kom fram till Kävlingeån öster om Krutmöllan vid 11:00. Där försökte de ta sig över isen på ån eftersom den ju höll när svenskarna gick över den tidigare under morgonen vid Rinnebäck (5). Den danske kungen Christian V, hans bror prins Georg, generalmajoren Anders Sandberg och flera soldater kom över och kunde fortsätta fly upp genom en ravin och vidare mot Landskrona. Men det uppstod stockning av ryttare och vagnar som också ville komma över innan de svenska trupperna kom ifatt dem och isen brast under dem. Ravinen syns på Erik Dahlbergs teckningar över Slaget vid Lund och den finns kvar än idag, men kan vara lite svår att se från cykelvägen under sommaren när de utslagna träden skymmer sikten.

Karta över ravinen vid Krutmöllan Ravinen vid Krutmöllan
Ravinen som den danske kungen Christian V, hans bror prins Georg, generalmajoren Anders Sandberg och flera danska soldater flydde upp genom efter att ha tagit sig över Kävlingeån för att sen fortsätta mot Landskrona.

När de svenska trupperna med Karl XI och hans närmaste män Rutger von Ascheberg och Erik Dahlberg i täten hunnit ifatt de danska trupperna vid Krutmöllan så blev det väldigt kaotiskt. Många av de danska truppernas vagnar övergavs stående på södra sidan av ån och erövrades av de svenska trupperna som härjade bland de upplösta förbanden och sköt på dem som befann sig ute på isen.

Vid 11:30 hade den svenska armén vunnit drabbningen vid Krutmöllan. Den svenske kungens häst Thotten blev skjuten i pannan och kungen besteg raskt istället sin reservhäst Brilliant, som han för övrigt fått som gåva av den franske kungen Ludvig XIV. Svenskarnas pukhäst (en häst som bär trummor) blev också skjuten. Nästa morgon den 5 december hade ån frusit till igen. Det var då en förfärlig och makaber syn med armar och ben från soldater och delar av hästar som stack upp genom den svartblå nyisen.

Krutmöllan var en plats där man började blanda ingredienser till krut, eller stampa som det kallades, i början av 1660-talet. Produktionen gjordes med kraft från den uppdämda Kävlingeån men möllan exploderade efter bara ett par år. Därefter började möllan användas till att mala mjöl istället.

5) Rinnebäck

Vägvisning till Rinnebäck

Strax innan man kommer fram till Rinnebäck kan man äta lunch på Kävlinge golfkrog eller egen matsäck vid borden vid Kävlinge golfkiosk som bl.a. säljer varmkorv och glass. Efter att den svenska armén beslutat sig för att gå till anfall mot det danska lägret kontrollerade Karl XI:s närmaste män Rutger von Ascheberg och Erik Dahlbergh isens tjocklek och bärighet på flera ställen under kvällen den 3 december 1676. De såg då att isen var ungefär 10 cm tjock, och till slut valde de platsen vid Rinnebäck för att gå över Kävlingeån tidigt under morgonen den 4 december 1676.

Rinnebäck där den svenska armén gick över den frusna Kävlingenån den 4 december 1676 Platsen vid Rinnebäck, till vänster i bilden, där den svenska armén gick över den frusna Kävlingeån den 4 december 1676.

Den svenska armén marscherade från Lilla Harrie vid 02:25, när månen hade gått ner så att det blev helt mörkt. Vid 04:00 på morgonen den 4 december 1676 började de gå över isen på den frusna Kävlingeån. De hade redan förberett övergången tidigare genom att lägga ut brädor på isen. Armén gick över i slagordning så högerflygeln gick över först och red sedan upp för slänten på andra sidan. Därefter kom infanteriet och dragonerna som gick direkt på isen, medan artilleriet med dess kanoner rullades över på de utlagda brädorna, och till sist kom trossen.

Isen knakade och brakade men inte en enda man gick igenom och vid 05:30 hade alla kommit över utan att larmet gick i det danska lägret. Det rådde fortfarande kompakt mörker, och efter att de fått ordning på sin gruppering, fortsatte kolonnerna söderut genom dalgången väster om Västra Hoby. En förtrupp rörde sig några hundra meter före resten av armén där högerflygeln kom först, sedan infanteriet, artilleriet och vänsterflygeln sist.

6) Västra Hoby

Vägvisning till Västra Hoby

Bron över Kävlingeån väster om Rinnebäck På väg till Västra Hoby passerar man över Kävlingeån med vacker utsikt över ån från bron.

Västra Hoby kyrka Västra Hoby kyrka från 1885. Natten efter att den danska armén hade skjutit med kanoner mot det svenska lägret, den 12 november, besvarade den svenska armén artilleribeskjutningen från danskarna. De rullade fram kanoner till Kävlingeån och sköt mot Västra Hoby med glödgade kanonkulor. Det fanns nämligen danska trupper i byn. Bönderna drabbades dock värst och större delen av byn brann ned, bl.a. prästgården i Västra Hoby.

Vägen genom den lilla byn Västra Hoby är väldigt vacker att cykla en fin sommardag. Var prästgården låg på den tiden vet vi inte. Den nuvarande kyrkan i Västra Hoby byggdes 1885 och ersatte då den tidigare medeltida kyrkan.

Den vackra vägen genom den lilla byn Västra Hoby Den vackra vägen genom den lilla byn Västra Hoby.

7) Stångby kyrkby

Vägvisning till Stångby kyrkby

Efter att alla i den svenska armén hade kommit över den frusna Kävlingeån vid 05:30 på morgonen så fortsatte de söderut genom dalgången väster om Västra Hoby. I terrängen hade den danska armén posterat ut bevakningsstyrkor som skulle kunna slå larm om den svenska armén försökte sig på något. De danska spejarna låg troligen uppe på höjden sydöst om Västra Hoby, och därifrån borde det inte ha varit svårt för dem att upptäcka den svenska armén. Kuskarnas ropande, hästarnas gnäggande, pisksmällarna och oljudet från trossens och artilleriets ekipage orsakade så mycket oväsen att Erik Dahlbergh skrev efteråt att det kunde höras nästan en mil. Men av någon konstig anledning så slogs det aldrig något ordentligt larm eller kom någon förvarning från de danska bevakningsstyrkorna.

Den danske prästen Sthen Jacobsen skrev i sin krönika om det skånska kriget att den danska armén knappast hade lagt sig otörstig kvällen innan. När Danmark efter slaget sammanfattade varför det gick som det gick, så valde de att utse den danske generalmajoren Anders Sandberg till syndabock eftersom han hade varit högst ansvarig för bevakningsstyrkorna. Han blev ensam ställd till svars för det som hade hänt men blev frikänd eftersom det inte gick bevisa att han hade brustit i ansvar.

Stångby kyrka Stångby kyrka byggdes på 1100-talet men totalrenoverades 1869–1870. Inte förrän vid 07:00 på morgonen slogs det larm i det danska lägret vid Skälshög (1), och strax efter det så informerades generalmajoren Anders Sandberg om att svenskarna var på marsch. Då hade täten i den svenska armén nått ända fram till landsvägen mellan Kävlinge och Lund väster om Stångby kyrka. Hela den svenska armén stod alltså bara omkring 2 000 meter från västra flanken i det danska lägret, vid det som numera är Stångby stationssamhälle (8), när det slogs larm. I det danska lägret uppstod troligen en viss panik efter upptäckten av vad som pågick, och någon fick rida i sporrsträck till Svenstorps slott för att informera den danske kungen Christian V och matrosbataljonerna som var förlagda där.

Karl XI:s plan var att gå till överraskande anfall mot det danska lägret innan de hann upptäcka det. Det hade dock inte varit möjligt med alla jordvallar och stengärden som fanns i terrängen. Sedan larmet hade gått i det danska lägret så hade planen dessutom misslyckats. Den svenska armén gjorde halt medan Karl XI höll ett kort krigsråd med sina närmaste befälhavare utan att de ens steg av sina hästar. De bestämde sig för att fortsätta mot Lund, för att hinna dit före danskarna så att de kunde ha staden som flankstöd och skydd mot kringgående rörelser från den danska armén. Dessutom fanns det en fördel i att kunna behärska höjderna norr om Lund. Karl XI gav generallöjtnanten Otto Wilhelm von Fersen i uppdrag att ta befäl över förtruppen medan han själv tog befälet över högerflygeln. Klockan var 07:45 och gryningen närmade sig. Det var en kall och klar morgon som lovade en solig dag.

8) Stångby stationssamhälle

Vägvisning till Stångby stationssamhälle

På fältet norr och öster om Vallkärravägen vid Stångby stationssamhälle fanns den västra flanken för den danska arméns läger. För närvarande anläggs det ny cykelbana där och på fältet håller det på att byggas bostäder (sommaren 2021). Därför gjordes det arkeologiska undersökningar där vid flera tillfällen mellan 2015 och 2018.

Norra sidan av Valkärravägen i Stångby stationssamhälle sommaren 2021 Norra sidan av Valkärravägen i Stångby stationssamhälle sommaren 2021.

Det danska lägret sträckte sig härifrån i en omkring 3 kilometer lång linje upp mot Skälshögs mölla (1) med omkring 1 000 till 1 500 enkla ryggåstält som restes i två rader i slagordning. I mitten fanns det en lägergata som fungerade som uppställningsplats. På den här platsen står man alltså i lägergatan i lägrets västra utkant.

De som var förlagda i tälten på båda sidorna av lägergatan i den här västra delen av lägret var den danska arméns vänsterflank med 20 skvadroner rytteri under befäl av generalmajor Anders Sandberg. Han var också högste ansvarige för bevakningsstyrkorna som var förlagda i de omkringliggande byarna. De tre skvadronerna längst ut i väster kom från södra Jylland och leddes av överste Jørgen Brockenhuus som härstammade från Holstein. Dessa skvadroner ingick i den danska förtruppen som deltog i det inledande slaget när Slaget vid Lund inleddes vid Kävlingevägen (12).

Den danska vänsterflankens utbredningsområde i Stångby stationssamhälle med två rader med tält. Vid de arkeologiska undersökningarna i området så hittades förstås mängder av föremål som t.ex. blykulor, knappar och mynt, men det mest intressanta fyndet var en grav som innehöll lämningarna av två döda soldater. Den ena var 19–20 år gammal och den andre mellan 25 och 30 år gammal. Det var dock bara delar av en underkäke och spridda lösa tänder som återstod av de gravlagda. Resten av benmaterialet var mer eller mindre upplöst.

Graven bestod av en 2,5 gånger 1,25 meter stor oregelbundet grävd grop som bara var 35 cm djup. Lerjorden under det s.k. ploglagret var rödbränd vilket visade att det hade eldats på platsen för att tina upp jorden tillräckligt mycket för att kunna gräva sig ner genom tjälen. Enligt skriftliga källor skedde det i slutet av januari 1677 då bönderna i trakten beordrades att ta hand om alla döda.

En fråga som inte har besvarats än är var alla de döda efter Slaget vid Lund har tagit vägen. Än så länge har det bara hittats en massgrav med soldater från Slaget vid Lund och det var vid Nöbbelövs kyrka (10). Där berättar vi mer om hur många det var som dog under Slaget vid Lund och var de döda kan ha tagit vägen.

9) Mellan Norra Nöbbelöv och Vallkärra

Vägvisning till platsen mellan Norra Nöbbelöv och Vallkärra

Efter att Slaget vid Lund den 4 december 1676 pågått under hela dagen så koncentrerades de danska trupperna vid 15:30 till området mellan Vallkärra kyrka och Norra Nöbbelövs kyrka. Där stod sedan slutstriden i Slaget vid Lund. Framåt 17:00 började ammunitionen tryta och slaget blev mer som en ursinnig strid man mot man. Soldaterna använde kolvarna på gevären, svärd och allt vad de hade, och slutfasen av Slaget vid Lund har betecknats mer som en massaker än som ett fältslag.

Platsen för slutstriden i Slaget vid Lund Fältet mellan Norra Nöbbelöv och Vallkärra där slutstriden stod i Slaget vid Lund den 4 december 1676.

De danska trupperna var dock så överlägsna i antal att de svenska trupperna aldrig lyckades ringa in dem helt. Det blev därför en lucka norrut där de danska trupperna kunde ta sig iväg och retirera mot räddningen i Landskrona. En sista dansk trupp höll stånd längs med kyrkogårdsmuren vid Vallkärra kyrka tills de också kunde ge sig av då mörkret föll den 4 december 1676.

10) Norra Nöbbelövs kyrka

Vägvisning till Norra Nöbbelövs kyrka

Med så många döda som det var efter Slaget vid Lund så måste det ha grävts många gravar för stupade soldater och alla de som dött av sjukdomar under veckorna före slaget. Omkring 3 000 soldater beräknas ha stupat under själva slaget och fältskärarna hann inte ta hand om alla sårade. Många skadade låg kvar på slagfältet norr om Lund där de frös ihjäl under natten.

Norra Nöbbelövs kyrka Norra Nöbbelövs kyrka. Efter slaget kunde den svenska armén öppna vägen till Malmö, som hade varit belägrat under skånska kriget. Många av de sårade tog sig in till Malmö för att söka hjälp eftersom det fanns bättre vård att få där än vad de kunde få av fältskärarna ute på slagfältet. Det sägs att flera tusen soldater kom ridande och gående till Malmö natten och dagen efter Slaget vid Lund.

En fråga som inte har besvarats än är var alla de döda efter Slaget vid Lund har tagit vägen. Det var inte bara alla de som stupade under slaget som skulle begravas, utan också alla de fem, sex tusen som dött av sjukdomar veckorna före slaget. Dagarna efter slaget samlades de döda ihop och lades i närheten av bykyrkogårdarna i väntan på begravning.

Enligt skriftliga källor gav den dåvarande landshövdingen Augustin Leijonsköld bönderna i trakten i uppdrag att räkna och begrava de döda i slutet av januari 1677. Soldater som var igenkända, officerare och adelsmän, eller där man visste att de hade släkt, togs om hand och fördes in till Lund och begravdes där eller skickades hem till sina hemorter och begravdes i sina familjegravar. Tjälen gjorde det dock svårt att gräva.

Minnesstenen utanför Norra Nöbbelövs kyrka om den soldatgrav som har hittats där Minnessten utanför Norra Nöbbelövs kyrka om den massgrav med soldater från Slaget vid Lund som har hittats där. Den första, och än så länge enda, massgraven med soldater från slaget vid Lund hittades 1995 på kyrkogården här vid Norra Nöbbelövs kyrka. Den fanns precis innanför den medeltida kyrkogårdsmuren som inte finns kvar längre. I graven hittades en massa oordnade skelettdelar efter enbart män, och flera av dem hade skottskador och huggskador. Det fanns också mycket föremål som knappar och bitar av tyg och läder i graven. Troligen var liken i så dåligt skick efter slaget så att bönderna som beordrades att utföra begravningen inte ville plocka på sig några föremål utan bara lämpade ner liken i graven. Utanför kyrkan finns det en sten med en plakett som berättar om massgraven.

Var alla de andra döda finns begravda vet man fortfarande inte. Det finns kanske fler oupptäckta massgravar, men sannolikt begravdes många av de döda där de låg på slagfältet och i de båda lägren. Om de då begravts på ängs- eller fäladsmarker i liknande grunda gravar som den som hittades vid Stångby stationssamhälle (8), så har de gravarna plöjts bort när marken plogades upp efter enskiftet 150 år senare. Då har de blivit till jordförbättringsmedel för 1800-talets bönder och det skulle kunna förklara varför det inte har hittats fler gravar med soldater från Slaget vid Lund. Gravarna borde annars ha hittats efter hand som Lund har vuxit allt mer ut över slagfältet under de senaste hundra åren.

Minnesplaketten om Slaget vid Lund Plaketten på minnesstenen om Slaget vid Lund. Notera att uppgiften om antalet stupade inte stämmer. Det har länge sagts att det var omkring 9 000 som stupade under Slaget vid Lund, men det har visat sig att det antalet sannolikt också omfattar alla de som dog av sjukdomar under veckorna före slaget. Alla uppgifter om hur många det var som begravdes har visat sig komma från den svenske hovpredikanten Haqvin Spegel som i sin tur fått uppgifterna från bönderna som fick begrava de döda. De räknade sannolikt hur många de begravt, inte hur många som stupat. Det verkar vara drygt 3 000 som dog under slaget och mellan 5 000 och 6 000 som dog av sjukdomar innan slaget. Drygt tusen av de som stupade i slaget var svenskar och omkring två tusen var danskar.

En annan uppgift som har förekommit är att nästan ingen av de 2 000 matroserna från generalamiralen Cornelis Tromps fartyg skulle ha överlevt Slaget vid Lund, men 1677 skeppades 500 av dem ut från Göteborg.

11) Monumentet

Vägvisning till Monumentet

Invigningen av Monumentet den 21 oktober 1883 till minne av Slaget vid Lund Invigningen av Monumentet den 21 oktober 1883 till minne av Slaget vid Lund. För att hedra 200-årsminnet av Slaget vid Lund restes ett monument i Monumentparken. Monumentet, som det kallas, ritades av arkitekten Helgo Zettervall, tillverkades av cement, och avtäcktes den 21 oktober 1883.

Cement visade sig dock inte vara något bra material eftersom Monumentet snart började vittra sönder. Omkring 1930 ersattes det ursprungliga Monumentet därför med ett nytt som istället var gjort av granit. Vid återinvigningen medverkade såväl Sveriges som Danmarks dåvarande utrikesministrar.

Trots det väldigt militära utseendet med kanoner och kanonkulor så är syftet med Monumentet inte att vara ett monument över segern i Slaget vid Lund. Istället är syftet att visa på försoningen och gemenskapen mellan Sverige och Danmark. Det framgår också av texterna som finns på två av Monumentets sidor. På en sida står det:

1676
den 4 december
stridde och blödde här
folk af samma stam.
-
Försonande efterkommande
reste
minnesmärket.

På en av de andra sidorna finns en vers som den danske prästen Hans Gerner skrev 1681:

Her ligger kecke mend,
hvis been oc blod er blandet
iblandt hinanden saa
at ingen siger andet
end de er aff een slect;
de var oc aff een troe
dog kunde de med fred
ey hos hinanden boe.

Monumentet till minne av Slaget vid Lund.

12) Kävlingevägen

Vägvisning till platsen vid Kävlingevägen

Den svenska arméns framryckning under morgonen den 4 december upptäcktes av danskarna vid 07:00. Då hade täten i den svenska armén nått fram till landsvägen mellan Kävlinge och Lund i höjd med Stångby kyrka (7). Men den danska armén kom snabbt på fötter och soldaterna stod uppställda i bataljordning efter bara en halvtimme. Den danske överstelöjtnanten Hans Adam Basse gav sig iväg med en förtrupp mot Lund.

Otto Wilhelm von Fersen Otto Wilhelm von Fersen. Efter förtruppen kom den danska vänsterflygeln med två kolonner och generalmajoren Anders Sandberg, arméchefen Carl von Arensdorff, den danske kungen Christian V och hans bror Prins Georg i täten. De båda arméerna fortsatte mot Lund på konvergerande kurs och inom synhåll från varandra. Jordvallar och stengärden gjorde att arméerna fick göra halt då och då för att röja upp för kanonerna som skulle med i framryckningen.

Den svenska armén forcerade sin marsch mot Lund längs med Kävlingevägen. Förtruppen, under ledning av generallöjtnanten Otto Wilhelm von Fersen, nådde fram till Möllevångshöjden något före den danska förtruppen. Båda förtrupperna avvaktade dock med att gå till anfall för att huvudmassan av förbanden skulle hinna komma fram till sina positioner och ställa upp.

När Otto Wilhelm von Fersen skulle gruppera sina styrkor till vänster och till höger om Väderkvarnen på Väderkvarnshöjden så upptäckte han att han hade färre trupper än de omkring 300 soldater som han skulle ha. Han begärde då förstärkning av Karl XI som skickade fram Drabantgardet under överstelöjtnant Hans Henrik von Siegroth. Så snart drabantgardet hade anlänt så gick Otto Wilhelm von Fersen till anfall med de trupper han hade.

Kävlingevägen i Lund där Slaget vid Lund började Platsen vid Kävlingevägen i Lund där Slaget vid Lund började. Därmed blev det den svenska armén som inledde Slaget vid Lund den 4 december 1676, och slaget började strax efter 08:30 ungefär vid nuvarande korsningen mellan Norra Spolegatan och Kävlingevägen. Kävlingevägen fanns på den tiden och gick mellan Lund, Landskrona och Helsingborg, men området var mestadels öppet landskap. Hela staden Lund fanns fortfarande innanför den gamla stadsvallen.

Förtruppen på den danska sidan var ungefär lika stor som den svenska till att börja med, men danskarna hade överskattat sin förtrupp och då ingrep den danske överbefälhavaren general Carl von Arensdorff själv med sina trupper. Den danska överlägsenheten gjorde att svenskarna till en början vek undan, men sedan resulterade ett avslutande svenskt motanfall i att svenskarna lyckades ta Möllevångshöjden i besittning ungefär vid 09:00 när solen just hade gått upp.

Under förtruppstriden blev den danska överbefälhavaren general Carl von Arensdorff skjuten i högerarmen och så allvarligt skadad att han måste föras bort från slagfältet. Det var en händelse som kanske var ödesdiger för fortsättningen av Slaget vid Lund.

13) Väderkvarnshöjden

Vägvisning till Väderkvarnshöjden

Fram till 1967 hade Lunds bryggeri sin verksamhet på tomten i södra spetsen av området i nuvarande korsningen mellan Kävlingevägen och Getingevägen, men tidigare fanns där en stubbkvarn (en äldre typ av väderkvarn) med tillhörande möllaregård och därför kallades platsen för Väderkvarnshöjden.

Platsen i Lund som var Väderkvarnshöjden 1676 Platsen i Lund som var Väderkvarnshöjden 1676. Medan förtruppsstriden pågick så kom de båda arméerna fram till området norr om Lund. Vid 09:00 gjorde den svenska arméns högerflygel med bl.a. Karl XI, den högste befälhavaren Rutger von Ascheberg och Erik Dahlberg i täten, halt. De ställe upp sig på en linje mellan Lerbäckshög vid nuvarande Monumentet och Möllevångshöjden.

Den danska arméns vänsterflygel ställde upp sig norr om den svenska och de båda linjerna var omkring en kilometer långa med fronterna omkring 200 meter från varandra. Efter en viss eldförberedelse så gick den svenska arméns högerflygel till anfall mot den danska vänsterflygeln. Det blev en hård strid som böljade fram och tillbaka i terrängen norr om Väderkvarnshöjden. Båda sidor led stora förluster, men efter ungefär en timme började trupperna i den danska vänsterflygeln att vika och vid 10:00 började de ge sig av i riktning åt nordöst mot det danska lägret (1). Karl XI och den del av den svenska armén som befann sig där följde efter de danska trupperna och striden stannade då av vid Väderkvarnshöjden. Längre norrut fortsatte hela tiden fler svenska och danska soldater gå i strid med varandra efterhand som de kom fram till slagfältet.

Hovpredikanten Haqvin Spegel Den svenske hovpredikanten Haqvin Spegel. Den danska armén var överlägsen i antal trupper så striden blev ojämn och efter lunchtid trängdes de svenska trupperna tillbaka ner mot Väderkvarnshöjden och staden Lund. Där vände sig trupperna sedan mot varandra och förberedde sig för vad de trodde skulle bli slutstriden. De svenska trupperna var modlösa och visste inte om kungen, som ju hade lämnat slagfältet, fortfarande levde eller var han fanns. Hovpredikanten Haqvin Spegel, som också var där, försökte ingjuta mod med förmanande ord. De danska trupperna var däremot segervissa och lät skjuta lösen med tre skott som ett tecken på att slutstriden hade inletts. Där och då kunde den svenska armén ha förlorat Slaget vid Lund, om det inte varit för att det inträffade ett mirakel.

Vid lunch hade Karl XI och hans stab haft ett krigsråd efter att de hade vunnit drabbningen vid Krutmöllan (4). De diskuterade om det var lönt att fortsätta striden eller om det redan var avgjort på fälten norr om Lund. Till sist bestämde de sig för att återvända och Karl XI kom tillbaka vid 14:00 med en mindre truppstyrka. Han upptäckte då att läget inte såg bra ut, med de svenska styrkorna hopklämda mot Lunds norra port, med ett överlägset antal danska styrkor framför sig. De danska trupperna skulle just påbörja sin attack i det som de trodde skulle bli slutstriden när de såg att en svensk truppstyrka närmade sig norrifrån. Till de svenska truppernas förvåning, så gjorde danskarna helt om vid Väderkvarnshöjden för att möta det nya hotet och de förstod inte vad som pågick.

Rutger von Ascheberg och Erik Dahlbergh. Eftersom de danska trupperna var så överlägsna i antal såg läget inte bra ut för den svenska truppen som Karl XI hade med sig. Men då inträffade det en mirakulös och avgörande vändning i slaget. Karl XI och hans närmaste män Rutger von Ascheberg och Erik Dahlbergh lyckades ta sig igenom de danska trupplinjerna och fram till de svenska trupperna som befann sig på Väderkvarnshöjden precis utanför Lunds norra stadsport. De svenska trupperna på Väderkvarnshöjden hade väntat på att attacken från de danska trupperna skulle börja. Men istället fick de överraskande se Karl XI närma sig. Kungens återkomst höjde genast modet och fick soldaterna att resa sig och ta till vapen igen. Kungen fick dem att börja gå norrut och attackerade de danska trupperna som plötsligt befann sig klämda mellan två sköldar av svenska trupper. Vid 15:30 koncentrerades de danska trupperna till området mellan Vallkärra kyrka och Norra Nöbbelövs kyrka där slutstriden kom att stå.

Karl XI:s genombrott som vände Slaget vid Lund till svensk fördel har skildrats på en berömd målning av Johan Philip Lemke och den hänger på Drottningholms slott.

Målning av Karl XI:s genombrott under Slaget vid Lund Johan Philip Lemkes målning av Karl XI:s genombrott fram till Väderkvarnshöjden med Lund längst bort i bilden.

14) Kungshuset

Vägvisning till Kungshuset

Kungshuset i Lund Kungshuset i Lund där den utmattade Karl XI fick vila och kvällsvard natten efter Slaget vid Lund. När nattmörkret lagt sig låg omkring 3 000 döda kvar på fälten norr om Lund. Karl XI och hans stab red in till Kungshuset i Lund vid 23:00, där de gästade biskop Peder Winstrup och fick kvällsvard och vila under natten. Kungen måste varit totalt utmattad efter att ha varit uppe nästan ett helt dygn och utkämpat ett långt och utdraget slag utan att ha ätit mycket under dagen.

Biskopen Peder Winstrup var trogen den svenske kungen under hela det skånska kriget och han höll därmed det trohetslöfte som han gett till den tidigare kungen, Karl X. Peder Winstrups hustru, biskopinnan Dorothea, var däremot mer dansksinnad berättas det, och hon hade hellre sett den danske kungen Christian V till kvällsvarden. Det sägs att hon bytte ut kvällsvarden till en enklare måltid med sämre vin när hon såg att det var den svenske kungen som kom istället för den danske. Om det verkligen är sant vet man inte, möjligen är det bara en skröna.

Tyvärr går det inte besöka Kungshuset. Det är stängt för att renoveras invändigt, och planeras att bli hemvist för rektorn för Lunds universitet och universitetsledningen. När det kommer ske och om det kommer bli tillgängligt för besök från allmänheten är oklart.

Efter Slaget vid Lund

Slaget vid Lund ledde inte till att skånska kriget mellan Sverige och Danmark avslutades utan det pågick i drygt två år till. Fredsförhandlingarna påbörjades i Lunds domkyrka 1679. De första förberedande förhandlingarna skedde den 12 maj 1679, men oenigheten var så stor att parterna inte ens kunde enas om vem som skulle få gå in i domkyrkan genom huvudportalen i väster. Lösningen blev att den danska delegationen fick gå in via sydportalen och den svenska via nordportalen.

Dekanhuset i Lund Dekanhuset där fredsfördraget efter skånska kriget och Slaget vid Lund undertecknades på andra våningen. I slutet av juni kom huvuddelegationerna till Lund. Då var också den franske ambassadören med för att leda förhandlingarna, eftersom Frankrike var Sveriges bundsförvant i det här kriget. Till slut tröttnade dock den franske kungen på det långsamma tempot i fredsförhandlingarna i Lund, och därför tecknades freden i Fontainebleau utanför Paris istället, utan svensk medverkan. När besked om det kom till Lund så blev svenskarna upprörda, inte minst Karl XI som såg till att ett likalydande fredsfördrag undertecknades i Lund natten mellan 26 och 27 september 1679. Det fredsfördraget undertecknades på andra våningen i Dekanhuset, som då stod vid Kyrkogatan , men numera finns på Kulturen i Lund. Fredsfördraget innebar att Sverige fick behålla allt som hade vunnits i fredsfördragen 1658 och 1660. Kriget hade inte lett till något alls, men många människoliv hade offrats utan att Danmark vann något på det.

Dekanhuset är öppet för besökare till Kulturen, men man kan inte komma upp på andra våningen där fredsfördraget undertecknades. Det är också bara en del av det ursprungliga större huset som är bevarat och flyttat till Kulturens område.

Dekanhuset i Lund när det stod vid Kyrkogatan i Lund Dekanhuset när det stod vid Kyrkogatan på den plats där fredsfördraget efter skånska kriget och Slaget vid Lund undertecknades mellan 26 och 27 september 1679. Huset till höger om Dekanhuset finns kvar än idag.