Botaniska trädgården i Lund

Besöksupplevelse Sevärdhet
ca. 2-3 timmar
15 maj - 15 sep
06:00-21:30
16 sep - 14 maj
06:30-20:00
Fri entré
högupplöst karta • Trädgårdens historia
• De tropiska växthusen Botaniska trädgården i Lund är en stor grön oas där många av Lundaborna tillbringar lediga sommardagar. Där finns ett rikt djurliv med bl.a. ekorre, fladdermöss, kattuggla, vattensalamandrar och geckoödlor. Där finns också många intressanta sevärdheter som man lätt missar om man inte vet vad man ska titta efter. Den här besöksguiden visar hur man hittar en del av dem och gör på så sätt ett besök i botaniska trädgården i Lund till en mycket mer intressant och lärorik upplevelse.

Börja gärna ditt besök med att läsa om botaniska trädgårdens historia. Besöksguiden för de tropiska växthusen finns på en egen sida.

Det finns också ett kafé i botaniska trädgården, som är öppet alla dagar i veckan under sommaren.

Botaniska trädgårdens växthus stänger för ombyggnad på obestämd tid från den 31 december 2023. Den här besöksguiden kommer uppdateras när växthusen har öppnat igen för besökare.

Botaniska trädgårdens område är omkring 8 hektar stort och där finns omkring 7 000 olika arter. Kartan nedan visar var man hittar många intressanta botaniska och några icke-botaniska sevärdheter. Sifforna i kartan hänvisar till de olika textstyckena som finns längre ner på sidan. Kartan visar också var det finns toaletter. Botaniska trädgårdens kafé finns i kolhuset (13).

1) Agardhianum

Agardhianum. Det korsformade huset som fått namnet Agardhianum finns precis innanför den nordvästra entrén till botaniska trädgården. Det byggdes 1865–1867, troligen enligt anvisningar från professorn i botanik som gett huset dess namn, Jacob Georg Agardh.

I bottenvåningen fanns det en föreläsningssal samt bostäder för trädgårdsmästare och drängar. Ovanvåningen hade plats för samlingar och där fanns även professorns arbetsrum. I de fyra rummen på vindsvåningen fanns kanske bostad för amanuenser.

1913–1914 flyttades växtsamlingarna till det nya botaniska museet som var färdigbyggt då. Bara samlingar som användes för botaniska studier, herbarium, blev kvar i huset vilket ledde till att studenter kallade huset för "pinnahuset". På 1950-talet försvann de sista tjänstebostäderna från huset.

2) Ginkgo

Ginkgo biloba. I nordvästra hörnet av Agardhianumhuset står Sveriges största och äldsta Ginkgo. Det latinska namnet är Ginkgo biloba. Trädet har sitt ursprung i Zhejiang-provinsen i Kina och räddades från utrotning genom att det började odlas och användas som gatuträd. Ginkoväxter hade stor utbredning över både norra och södra halvklotet för 245–265 miljoner år sedan men numera är Ginko den enda art som finns kvar. Trädet blir upp till 40 meter högt, eller omkring 20 meter högt i odling, och har omkring 10 cm långa solfjäderformade blad.

Trädets frön är 1,5–2 cm långa och inneslutna i ett ljusgult till brunt, mjukt, fruktliknande hölje, som är 2–3 cm i diameter. Det ser ut ungefär som ett litet plommon men det innehåller smörsyra och luktar därför som härsket smör. I Kina ses Ginko som en helig växt och bladen har använts inom kinesisk folkmedicin. En olja pressas ur fröna som även rostas och äts som delikatess men man måste vara försiktig eftersom de kan innehålla skadliga halter av vätecyanid.

3) Ekonomibyggnaden

Ekonomibyggnaden byggdes som ett halvhus 1866. Från början inrymde huset kol- och vedbodar samt ett brygghus men numera finns där arbetsrum för personalen.

4) Carl Adolph Agardh

Byst av Carl Adolph Agardh utanför Agardhianum. Utanför byggnaden Agardhianum står det en byst av Carl Adolph Agardh som restes 1939. Agardh var 1818–1835 föreståndare för den gamla botaniska trädgården som låg där Universitetsplatsen finns idag. Han föddes i Båstad 1785, och blev 1799 student vid Lunds universitet. Agardh blev professor i botanik 1812 och la grunden för algernas systematik, vilket gjort att han ibland kallas för ”algernas Carl von Linné”.

Carl Adolph Agardh var även nationalekonom, pedagog, riksdagsman, ordförande i Akademiska föreningen och blev professor i praktisk ekonomi 1812. Han lämnade Lund och blev biskop i Karlstads stift 1835.

Carl Adolph Agardh var far till nuvarande Botaniska trädgårdens grundare Jacob Georg Agardh. Carl Adolph Agardh dog 1859 och ligger begravd på Östra kyrkogården i Lund, söder om botaniska trädgården. Carl Adolph Agardhs dotter Emilia födde kort efter hans död en son som senare blev den kände skalden Gustaf Fröding.

5) Judasträd

Judasträd. På byggnaden Agardhianums sydöstra sida står det ett Judasträd med det latinska namnet Cercis siliquastrum. Det ingår i familjen ärtväxter och förekommer naturligt i centrala och östra Medelhavsområdet och österut fram till västra Iran.

Det är ett träd som fäller sina löv och kan bli upp till 13 meter högt. Bladen är njurlika, upp till 13 cm i diameter och ofta bredare än de är långa. Trädet blommar tidigt på våren med 1–1,5 cm långa och rosa blommor som sitter tillsammans i samlingar med 3–7 blommor. Frukterna består av långa, kraftiga, brunaktiga baljor som kan användas som djurfoder.

Det sägs att Jesu lärjunge Judas Iskariot hängde sig i ett sånt här träd och att dess blommor som förut var vita då rodnade av skam.

6) Turkisk hassel

Turkisk hassel. Turkisk hassel, med det latinska namnet Corylus colurna, kommer från sydöstra Europa och västra Asien. Där växer den i näringsrika, skuggade blandskogar och högt uppe i bergen på över 1 000 meters höjd. Turkisk hassel används ofta som park- och gatuträd eftersom de klarar av luftföroreningar i städerna.

En turkisk hassel blir omkring 12–15 meter hög och blommar under våren i april redan innan trädet fått löv, med både hanblommor och honblommor på samma träd. Hanblommorna består av 5–10 cm långa gula hängen medan honblommorna bara syns som små röda blad som sticker upp ur små knoppar. Bladen blir upp till 14 cm stora och är spetsiga och äggrunda med sågtandade kanter. Barken är fjällig och brunaktig.

Nötterna är ätbara och mognar under hösten. De omges av skal med många flikar och sitter i knippen med 3–8 nötter i varje knippe.

7) Rödek

Rödek. Rödek med det latinska namnet Quercus rubra, är ett snabbväxande träd från Nordamerika som blir upp till 35 meter högt. I Sverige odlas trädet som prydnadsträd.

Bladen blir 12–22 cm långa och ovala med mycket spetsiga flikar som sitter i par. Bladen får en röd, gulbrun färg under hösten.

Trädet blommar i mitten av maj med hanblommor och honblommor på samma träd. Hanblommorna sitter i 5–8 cm långa hängen och de små röda honblommorna sitter två och två på små skaft.

8) Lindar

Lindar. Lind är ett släkte med omkring 40 olika arter av träd som växer på norra halvklotet.

Träden har hjärtformiga sågtandade blad som de fäller på hösten. De har tvåkönade, gröngula, väldoftande, små och mycket nektarrika blommor som sitter i hängande klasar eller kvastar. Träden ger virke till bl.a. pianotangenter och snideriarbeten.

I Sverige finns det två arter, Bohuslind och Lind som även kallas för Skogslind. Träden kan bli uppåt 30 meter höga.

9) Bok

Bokträd. Bok är ett släkte med omkring 10 olika arter som växer på norra halvklotet. I Sverige finns bara arten Bok.

Hanblommor och honblommor sitter på samma träd. Hanblommorna sitter i långskaftade huvudlika hängen och honblommorna sitter i tvåblommiga knippen.

Frukterna utgörs av bokollon som omges av träaktiga skålliknande skal som bildas av det skott som blommorna sitter på.

10) Sfinxen

Sfinxen. När Universitetshuset invigdes den 27 september 1882 av Sveriges kung Oscar II, stod det fyra sfinxer på taket till mittrisaliten. De symboliserade visdom och makt. Sfinxerna var dock gjorda av cement med dålig kvalitet och började därför snart vittra sönder, så 1959 togs de ner av säkerhetsskäl.

En av de ursprungliga sfinxerna hittades senare av Uarda-akademin i ett förvaringsutrymme på Lunds Tekniska Högskola. Den var väldigt förfallen men räddades från att bli kasserad och ställdes upp här i botaniska trädgården 1978.

Uarda-akademin är en lundensisk sammanslutning instiftad 1958 av Sten Broman, med syfte att verka för den lundensiska spextraditionens bevarande.

När repliker av de ursprungliga sfinxerna skapades för att ställas upp på Universitetshuset så var det den här sfinxen som fick stå som modell. De repliker som nu står på Universitetshuset ställdes upp där den 27 maj 1993.

11) Barrträd

Barrträd. Bakom sfinxen finns botaniska trädgårdens dunge med barrträd som gran och tall. Barrträden utgörs av omkring 600 olika arter inom omkring 60 olika släkten. De är utbredda över hela jorden men framför allt över norra halvklotet. Barrträd är en gammal växtgrupp som fanns redan för 350 miljoner år sedan.

Bladen består av barren som oftast är fleråriga och läderartade, styva och stickiga. Frukterna består vanligen av kottar, en fröställning som i de flesta fall är torra.

Barrträden har väldigt stor ekonomisk betydelse genom att de bl.a. används som timmer till virke och råmaterial till pappersmassa. De levererar också harts, terpentin, tjära och bränsle, och används ofta som prydnadsträd.

12) Lönnar

Botaniska trädgårdens dunge med Lönnar. Lönn är ett släkte med omkring 110 arter träd och buskar som växer på norra halvklotet och i tropiska bergstrakter. De flesta fäller sina löv på hösten men några är gröna året om. Bladen är hela eller handflikiga, och de gulgröna blommorna sitter i kvast eller klase, och är hos de flesta arter rika på nektar.

Frukten är en klyvfrukt med två klyftor där vardera klyftan har en stor vinge som underlättar spridning med vinden. Flera arter har en starkt sockerhaltig sav. Saven från den nordamerikansk sockerlönnen används till att göra lönnsirap. Många av arterna får vackra höstfärger och flera odlas som parkträd och prydnadsträd.

Skogslönn, som är vanlig i Sverige upp till Uppland, blir omkring 25 meter hög och blommar i april-maj. Dess ved är nästan vit efter torkning men blir något gulaktig med tiden.

13) Kolhuset – Numera botaniska trädgårdens kafé

Kolhuset, som även kallas Borgen, byggdes 1862 halvt ingrävd i jordvallen som omger Agardhsdammen. Över en blindportal mitt på långsidan ut mot gångvägen står det 1862 med romerska siffror dolt bakom växtligheten. Numera används Kolhuset som kafé och är öppet alla dagar i veckan under sommarhalvåret.

14) Agardhsdammen

Agardhsdammen. Agardhsdammen är den största av de tre dammar som grävdes när botaniska trädgården anlades mellan 1862 och 1867.

Dammen har fått sitt namn efter den dåvarande professorn i botanik Jacob Georg Agardh, som var den som tog initiativ till att anlägga den nuvarande botaniska trädgården. Vid dammens norra sida står det en byst av honom.

Längs med sidorna av dammen finns det bord där man kan sitta och fika på något gott från botaniska trädgårdens kafé under vackra sommardagar.

15) Jacob Georg Agardh

Byst av Jacob Georg Agardh. Vid Agardhsdammens norra sida står det en byst som föreställer Jacob Georg Agardh. Bysten gjordes av den finske skulptören Walter Runeberg 1899.

Jacob Georg Agardh föddes i Lund 1813 och var son till Carl Adolph Agardh. Jacob Georg blev student vid Lunds universitet 1826 och var professor i botanik mellan 1847 och 1879.

Jacob Georg Agardh var precis som sin far en mycket framstående algforskare och Agardhs-herbariet är fortfarande en av världens främsta samlingar av alger.

Jacob Georg Agardh dog 1901 och ligger begravd på Östra kyrkogården, söder om botaniska trädgården, i samma familjegrav som sin far Carl Adolph Agardh.

16) Orangeriet och växthusen

Orangeriet från nordvästra hållet. Orangeriet byggdes 1864–1865 baserat på skisser som troligen gjorts av professorn i botanik Jacob Georg Agardh. När det var färdigbyggt så flyttades växter från det gamla orangeriet, som fanns i den gamla botaniska trädgården som numera är Universitetsplatsen, in där.

Orangeriet har nio olika avdelningar eller växthus precis som det hade från början, men det är bara de två kallhusen i gult tegel som är någorlunda oförändrade. De olika växthusen har förnyats i omgångar, men den ursprungliga grupperingen och deras volymer är fortfarande ungefär samma som det var från början.

De olika växthusen har olika datastyrda klimatzoner, från ökenklimat till regnskogsklimat. Växthusen är en intressant och väldigt vacker men omfattande sevärdhet som vi berättar mer om i vår besöksguide om botaniska trädgårdens växthus.

Längs med orangeriets norra sida byggdes det 1985 en kontorsdel i gult tegel, där finns även en informationsavdelning och en liten butik.

17) Minnesstenen

Minnesstenen från gamla botaniska trädgården. På väggen till orangeriet sitter det en minnessten från den tid då botaniska trädgården fanns där Universitetsplatsen finns numera.

Stenen tillverkades 1750 och sattes upp på de då nyuppförda växthusen, orangeriet, i den gamla botaniska trädgården. Texten på stenen anses vara författad av Sven Bring som senare adlades under namnet Sven Lagerbring.

Texten är på latin, men på väggen sitter det också en skylt till vänster om minnesstenen med översättning på svenska. Texten säger bl.a. att orangeriet är ”helgat åt blommorna, våren och evigheten till Skaparens ära, naturens prydnad, vetenskapens förkovran och den studerande ungdomens nytta”.

18) Prydnadsväxter

Några av de vanligaste prydnadsväxter som man kan hitta i trädgårdar finns i två kvarter, som är uppdelade efter ett- och fleråriga prydnadsväxter.

Botaniska trädgårdens kvarter för prydnadsväxter.

19) Botaniska museet

Botaniska museet. Botaniska museet byggdes 1911–1913 för att ge plats åt de allt mer omfattande botaniska samlingarna. Den dåvarande domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin var arkitekt för huset. Huset är inte längre museum, och är inte öppet för allmänheten.

Området längs med Östra Vallgatan där huset finns, var inte en del av botaniska trädgården från början. Det blev det först 1911 då husen som fanns där förut rivits, vilket man kan läsa mer om på sidan om botaniska trädgårdens historia.

1913–1914 flyttades växtsamlingar från Agardhianum (1) till det nybyggda botaniska museet. Bara samlingar som användes för botaniska studier, herbarium, blev kvar i Agardhianum.

I byggnaden inrymdes det även några arbetsrum, salar för herbarium, bibliotek och en tjänstebostad. Det fanns också några rum för framtida behov men som hyrdes ut till att börja med. Trots att byggnaden var väl tilltagen så blev den snart för trång, så under 1930-talet inreddes den nedre vinden och 1951 inreddes den övre vinden också.

Minnesplatta för botanisten Thorild Wulff. Botaniska museets samlingar omfattar omkring 2,5 miljoner exemplar av växter, bl.a. kärlväxter, lavar, mossor och svampar. Samlingarna finns numera i biologiska museet vid Arkivcentrum Syd.

På östra väggen som vetter in mot botaniska trädgården sitter det en minnesplatta av kalksten med polarmotiv över botanisten och polarforskaren Thorild Wulff. Han skrevs in som student och började studera naturvetenskap vid Lunds universitet 1894 och disputerade efter botaniska studier på Svalbard och Grönland. Han dog pga svält omkring månadsskiftet augusti–september 1917 i samband med utforskning av de obebodda delarna av Grönland.

20) Katsura

Katsura. Katsura, med det latinska namnet Cercidiphyllum japonicum, är ett träd som finns i Kina och Japan. Det blir 30 meter högt i Japan, men som odlad blir det bara omkring 10 meter högt.

I Sverige odlas Katsura som prydnadsträd för bladens vackra orangeröda höstfärg, och förekommer upp till södra Svealand.

Löven sitter parvis i långa utskott och ensamma i korta utskott. När trädet fäller löven under hösten så avger det en svag doft som påminner om karamell eller pepparkaka. Det som får det att lukta på det sättet är ämnet maltol som bildas och luktar sött när löven bryts ner.

21) Magnolialunden

På östra sidan om magnolialunden står det en skylt som berättar att den planterades till minne av Skånska Nationen som delades upp 1889. Delningen gav upphov till de fem skånska grenarna Lunds nation, Malmö nation Helsingkrona nation, Sydskånska nationen och Krischansta nation, dessa bildades 1890.

Enligt skylten planterades magnolialunden till Gåsafestens 125-årsjubileum den 15 november 2014. I själva verket planterades de fem magnoliorna, en av varje skånsk nation, redan våren 2013. Egentligen inföll 125-årsjubilet först 2015 men det firades redan i samband med Gåsafesten 2014.

Gåsafesten är en bal i Lund vart femte år för de fem nationerna som ursprungligen ingick den skånska nationen för att fira och låta den skånska nationen återuppstå för en kväll.

Magnolialunden med Sveriges största tulpanträd. Förutom de fem magnoliorna och en mängd tulpaner som blommar omkring månadsskiftet april och maj, så står Sveriges största tulpanträd också mitt i magnolialunden. Tulpanträdet, med det latinska namnet Liriodendron tulipifera, är också en magnoliaväxt som förekommer naturligt i östra USA.

Tulpanträd blir mellan 40 och 60 meter höga och får med tiden djupt fårad bark. De har blad som är 7–12 cm långa och har 5–10 cm långa skaft och som liknar en stiliserad tulpan. Under hösten blir bladen gula till guldgula i färgen.

Trädet blommar i juni med omkring 4–6 cm långa och 10 cm i diameter stora blekt gröna tulpanlika blommor som inte doftar något. De stora foderbladen faller tidigt av från blommorna. Dess frukter liknar kottar och blir 6–8 cm långa.

22) Äkta kastanj

Äkta kastanj, med det latinska namnet Castanea sativa, är en av de omkring 15 arterna inom släktet kastanjer som är en typ av bokväxter. Äkta kastanj kommer från medelhavsområdet och blir 20–35 meter högt, men växer bara i de sydligaste delarna av Sverige där frukterna ibland kan mogna.

Trädets stam ger bra virke för möbler. Bladen är stora, avlånga, sågtandade, blanka och hårda med ljusgrön färg. Under hösten blir de blekgula till bruna.

Trädet blommar någon gång i juni-juli med både hanblommor och honblommor. Hanblommorna är vitgula och sitter i knippen i långa hängen som är 25–30 cm långa. Honblommorna är gulgröna och sitter i knippen på grenen där de är inneslutna av ett stort antal hårlika taggar.

Under hösten utvecklas honblommorna till frukter eller glänsande och mörkbruna nötter som brukar kallas för kastanjer. De sitter i skålar som innehåller två eller tre kastanjer och är täckta med ca. 1,5 cm långa taggar. Nötterna, som är ätliga och vanligen rostas över öppen eld, är vanliga som föda i Italien och Frankrike.

Äkta kastanj.	Hanblommorna på en äkta kastanj.

Äkta kastanj ska inte förväxlas med Hästkastanj. Hästkastanj är inte en kastanj utan namnet syftar bara på dess likheter med kastanj. Kastanjerna hos en Hästkastanj sitter i kapslar med tjockt, ljusgrönt och taggigt skal och de är giftiga.

23) Katalpa eller trumpetträd

Katalpa, med det latinska namnet Catalpa bignonioides och som också kallas för trumpetträd, förekommer naturligt i ett mindre område i sydöstra USA. Det är en av de omkring tio olika sorters katalpaväxter som finns och de blir 10–15 meter höga med en stam som blir upp till en meter i diameter.

Löven, som slår ut i maj eller juni och är hjärtformade, blir 20–30 cm långa och 15–20 cm breda och utsöndrar nektar. De trumpetformade blommorna slår ut i juni eller juli och är vita med gula fläckar på insidan. De blir 2,5–4 cm långa och sitter på kvistar med 20–40 blommor på varje kvist.

Katalpans frukter ser ut som bönliknande baljor som blir 20–40 cm långa och 8–10 m.m. i diameter. Frukterna innehåller en mängd platta ljusbruna frön och de hänger ofta kvar i trädet under vintern.

Katalpa.	Katalpans blommor.

24) Systematiska kvarteret

Systematiska kvarteret. I Systematiska kvarteret är 1 350 växter ordnade efter inbördes släktskap enligt Carl von Linnés sexualsystem från 1735. Linné insåg att ståndare och pistiller kunde uppfattas som de fanerogama växternas könsorgan och fick då idén att med dem som grund skapa ett system som avspeglar en naturlig ordning hos skapelsen. Med ståndarnas antal och anordning delade han in fanerogamerna i 23 underklasser. Alla kryptogamerna, växter utan ståndare och pistiller, fick utgöra en egen grupp.

Carl von Linnés sexualsystem var revolutionerande då det kom 1735, och det används i högre undervisning och av dem som vill överblicka växtvärlden eller vill få namn på en blomma. Hans system är dock i praktiken ersatt av naturliga system sedan länge.

25) Stenpartiet

I stenpartiet finns växter som kommer från bergsområden och som är lågvuxna och tåliga. Många av dem mår dock bäst av att täckas med granris under vintern.

Stenar skapar olika miljöer som skiljer sig åt vad det gäller jordmån, temperatur och exponering för sol. Höjdskillnaderna är inte bara till för kvarterets utseende utan också för att skapa god dränering.

26) Krydd- och medicinalträdgården

I krydd- och medicinalträdgården finns det ett urval växter från olika grupper. Det finns giftiga växter som är dödligt farliga, vanliga kökskryddor, trolldomsväxter och medicinalväxter.

Krydd- och medicinalträdgården. Dessutom finns det växter som har använts för att bota sjukdomar på grund av sitt utseende enligt den s.k. signaturläran.

Enligt signaturläran, som härstammar från antikens filosofi, kan växter som liknar ett visst organ i kroppen bota sjukdomar i det organ som det liknar. T.ex. ansågs den gula saften i Skelört kunna bota gulsot och den röda saften i Johannesört ansågs kunna bota blodsjukdomar. Signaturläran utformades under första halvan av 1500-talet av den schweiziske läkaren och naturfilosofen Paracelsus, eller Theophrastus von Hohenheim som han egentligen hette.

Som besökare får man gärna känna och lukta men man får inte smaka på växterna eftersom många av dem är giftiga.

27) Näsduksträd

Näsduksträd har fått sitt latinska namn Davidia involucrata efter den franske missionären Armand David som upptäckte det i sydvästra Kina 1869. Det introducerades som prydnadsträd i Europa 1904. Näsduksträd kan bli 15–20 meter höga, men blir bara knappt häften så höga i Sverige.

Blomningen sker i maj-juni och blommorna omges av två motsatta först grönvita och sen helt vita blad, näsdukarna, som är olika stora. Det mindre bladet blir ca. 8 cm. långt och det större bladet blir ca. 16 cm. långt. Frukterna mognar i oktober och är stenfrukter som påminner om nötter. Precis som hos valnötter sitter nöten omgiven av fruktkött och inne i nöten finns det 3–6 frön.

Näsduksträdet fäller sina blad sent på hösten i november utan att bladen först gulnar. Istället är trädet grönt länge och fäller alla sina blad på en gång vid den första svårare nattfrosten.

Näsduksträd mitt i bilden.	Näsduksträdets näsduksliknande blommor.

28) Köksträdgården

I köksträdgården finns de vanligaste köksväxterna, några gammaldags köksväxter, de vanligaste sädesslagen, några ekonomiskt viktiga grödor, några vallväxter, några färgväxter och några spånadsväxter.

Köksträdgården. Vallväxter är olika slags gräs, som t.ex. timotej och olika sorters svingel, och ärtväxter som t.ex. klöverväxter. De odlas ofta för att användas som foder eller för energi, eller för olika grönområden och gräsmattor.

Färgväxter är växter som används för färgning av garn och tyg. Olika delar av växterna kan användas för färgning, som t.ex. rot, stam, bark, ved, blad, blommor, frön och frukter. Några exempel är ärtväxten Indigo som ger blå färg och Krapp vars rötter ger röd färg.

Spånadsväxter är växter som bl.a. används för att tillverka olika slags vävnader, garn, tråd, nät och rep. Spånadsmaterialet, som består av långa, elastiska, hållbara och fasta fibrer och liknande, kan komma från växternas stjälk, stam, frukter eller blad. Några exempel är Lin och Hampa.

Det är inte tillåtet att plocka grönsaker i köksträdgården eftersom de odlas för att t.ex. förskolor och skolor ska kunna lära sig hur olika grödor ser ut.

29) Ek

Ek är ett storvuxet träd som växer ganska snabbt och blir upp mot 25 meter högt i Sverige och upp mot 45 meter i södra Europa. Träden har bred och oregelbundet byggd krona med grova utstående grenar. Barken är ljusgrå och blir så småningom väldigt grov. Bladen är parflikiga, 7–8 cm breda och 10–12 cm långa. På ovansidan är de matt mörkgröna och på undersidan är de något ljusare.

Ekträd. Ekar blommar i maj med både hanblommor och honblommor på samma träd. Hanblommorna är brungula och sitter i 2–4 cm långa hängen. Honblommorna sitter 2–3 tillsammans på 2–5 cm långa skaft och bildar senare trädens frukter, ekollon, på 4–8 cm långa skaft. Ekollonen sitter i en skålliknande form från skaftet, är ägg- eller cylinderformade och har gulbrun till mörkbrun eller rödbrun färg.

Ekar kan bli flera hundra år gamla och i enstaka fall upp mot tusen år gamla. De riktigt stora ekarna blir ofta ihåliga vilket gör att man inte kan räkna årsringarna för att bestämma deras ålder.

Virke från ek är gulaktigt brunt, tungt, hårt, elastiskt och mycket motståndskraftigt mot vatten och röta. Virket har under lång tid använts på en mängd olika sätt, bl.a. till skeppsbyggen, pålning under byggnader, möbler, kistor och vinfat. Barken som innehåller mycket tannin (garvsyra) används för garvning av skinn och ekollonen har använts som föda åt grisar och som kaffesurrogat, s.k. ollonkaffe.

30) Skånes stenar

Omkring 20 stora stenar visar olika slags bergarter som man hittar i Skåne. Stenarna ligger utlagda i en cirkel i ordning efter hur gamla de är.

Den första stenen i cirkeln, en sten från en meteorit, symboliserar jordens ursprung. Jorden bildades en gång i tiden av meteoriter som klumpades ihop till den planet som sedan blev jorden. Därefter kommer det flera olika slags stenar som bildats av vulkanisk aktivitet för miljarder år sedan, bl.a. gnejs och granit.

Ett halvt varv runt cirkeln, mitt emot stenen från meteoriten, finns det en kambrisk sandsten som bildades för 500–600 miljoner år sedan. Sådan sandsten finns bl.a. i Hardeberga 7–8 km öster om Lund, och samtidigt med sandstenen började liv uppstå på jorden.

En intressant sten mot slutet av cirkeln är Höörsandsten som bildades för 200 miljoner år sedan och som användes vid bygget av Lunds domkyrka. Kambrisk sandsten kunde inte användas eftersom den var för hård och svår att forma i jämna block.

31) Ankaret

Lunds akademiska segelsällskap, LASS. Det 3,5 meter höga ankaret är ett monument till minne av Lunds akademiska segelsällskap, LASS, 25-årsjubileum. Ankaret skänktes av Stena Line och avtäcktes lördagen den 5 maj 2012 med ett 80-tal av sällskapets medlemmar närvarande.

LASS grundades 1987 i samverkan mellan Malmö och Helsingkrona nationer, och ankaret är en symbol för sällskapet, men också för samarbetet mellan de två nationerna.

Sällskapet är enbart öppet för män men det sägs att de har haft en kvinnlig hedersmedlem. Medlemmarna ger sig ut på gemensamma seglatser två gånger per år i anslutning till studentbalerna.

32) Bronsörnen

Bronsörnen är ett monument till minne av Bengt Lidforss. Han var professor i botanik men också känd som debattör inom religion, kultur och politik och som förgrundsgestalt inom det socialdemokratiska partiet.

Bronsörnen till minne av Bengt Lidforss. Bengt Lidforss föddes i Lund den 15 september 1868. 16 år gammal avlade han studentexamen och fick snart ett rykte om sig av att vara en lysande studiebegåvning. Han tog en filosofie kandidatexamen på bara fem terminer, och därefter gjorde professorn i botanik, Fredrik Areschoug, honom till amanuens vid botaniska institutionen. Fredrik Areschoug var också den som väckte Lidforss intresse för björnbärssläktet.

Under tiden vid Lunds universitet var Bengt Lidforss med i den radikala studentföreningen De unga gubbarna. Det kom senare att prägla hans politiska hemvist.

Lidforss tog sin licentiatexamen i slutet av 1892 och disputerade i mars 1893. Därefter tillbringade han flera år i Tyskland där han bedrev växtfysiologiska studier. Han tillbringade också en hel del tid i Berlin där han bl.a. umgicks med August Strindberg. Lidforss återvände till Lund i slutet av 1896 och blev docent hösten 1897.

Bengt Lidforss ca. 1900. Vid sekelskiftet började Lidforss skriva i tidningen Arbetet, och i april 1900 skrev han sin första stora kulturartikel. Snart blev han känd i borgerlig press runt om i landet som "den ökände lundadocenten".

Lidforss medarbetarskap i en socialdemokratisk tidning var uppseendeväckande, och i samband med rösträttsstriden 1902 tog han steget fullt ut och blev medlem i Lunds arbetarkommun. Därmed blev han den förste akademiske läraren i Sverige som öppet anslöt sig till det socialdemokratiska partiet.

Det var en utmaning mot all borgerlig akademisk anständighet vid den tiden. Det gjorde att Lidforss trakasserades flera gånger av de akademiska myndigheterna och hindrade honom från att göra den karriär som hans begåvning motiverade. Däremot blev han väldigt populär bland arbetarna i Lund och Malmö.

När Lidforss till slut blev professor 1910 så var det först i Uppsala. Men när professuren i växtfysiologi vid Lunds universitet blev ledig året därpå hade opinionen svängt, och han blev kallad till den professuren.

Bengt Lidforss fick syfilis redan under ungdomsåren som ledde till att han omkring midsommar 1913 fick ett bråck på stora kroppspulsådern. Han dog den 23 september 1913 av brusten aorta, bara 45 år gammal.

Bengt Lidforss begravdes på Klosterkyrkogården i Lund den 28 september 1913. Där vilar han under en Björnbärsbuske.

33) Mammutträd och kinesisk sekvoja

Mammutträd och kinesisk sekvoja. Mammutträd, Sequoiadendron giganteum, och kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides. är två olika slags barrträd i familjen sumpcypressväxter.

Mammutträd är till volymen de största träd som har funnits på jorden, och sägs kunna bli upp till 4 000 år gamla. De kan bli uppåt 100 meter höga med en stam som mäter 25 meter i omkrets. Kottarna behöver två år för att mogna, och kan sitta kvar på trädet i uppåt 20 år. Mammutträden hör hemma i Sierra Nevadas bergstrakter i Kalifornien, USA, och odlas som prydnadsträd i Europa men bara undantagsvis i Sverige.

Kinesisk sekvoja upptäcktes som fossil 1941 och ansågs vara utdött, men redan samma år upptäcktes levande exemplar av trädet i sydvästra Kina. Det började odlas 1948 och förekommer som trädgårds- och parkväxter i södra Sverige och många andra länder. De kan bli uppåt 50 meter höga med smal kägelformad trädkrona. På yngre grenar är barken orange medan den blir rödbrun på äldre grenar. Under hösten fäller träden barren. Hanblommorna är små och äggformiga medan honblommorna sitter i runda, gröna, 2,5 cm vida och långskaftade kottar.

34) Botaniska laboratoriet

Botaniska laboratoriet byggdes 1889–1891 för att skapa utrymmen för fysiologisk botanik som handlar om växters livsprocesser och utveckling. Den södra tredjedelen av botaniska trädgården där huset ligger var inte en del av botaniska trädgården från början. Det blev den först 1888 när parken Östra promenaden som fanns där förut inkluderades i botaniska trädgården som vi berättar om på sidan om botaniska trädgårdens historia.

Huset har en planlösning som är uppbyggd kring en kort mittkorridor. På andra sidan om entrén fanns vaktmästarbostaden. Rum för fysiologiska försök fanns i söder eftersom de krävde mycket solljus och där fanns också museilokalerna. Mikroskoprummen fanns i norr men fönstren placerades tätare där för att ge tillräckligt med ljus. Vid den södra fasaden finns det ett litet, ursprungligt växthus.

Interiören i huset är välbevarad med bl.a. helfranska spegeldörrar. Numera används huset av växtekologiska institutionen och är inte öppet för allmänheten.