Det medeltida Allhelgonaklostret i Lund

Besöksupplevelse Sevärdhet
ca. ½ timme Se också
Kyrkostaden Lund
Lundagårdsstenen
På norra sidan av Universitetsbibliotekets stora byggnad på Helgonabacken i Lund finns några små stenrösen med inslag av rött tegel. Det är lämningarna av det som en gång i tiden var Allhelgonaklostret, ett av Danmarks äldsta och högst rankade kloster. Det finns också en damm kvar än idag, som användes av klostrets munkar. Här berättar vi om klostrets historia och de spår som finns kvar av det för den som vill besöka platsen där det fanns en gång i tiden.

Platsen där det medeltida Allhelgonaklostret fanns i Lund Platsen på Helgonabacken där Allhelgonaklostret (2) fanns under medeltiden.

När det vikingatida Lunds historia, närmade sig slutet på 1060-talet, fanns det nio stavkyrkor, kungsgårdskyrkan Sankt Clemens, samt Drotten som fungerade som domkyrka för Lunds och Dalbys stift, som då hade slagits samman till ett stort stift för hela Skåne. Från omkring år 1030 fanns det troligen något slags klosterverksamhet i den byggnad som fanns där Lunds domkyrka byggdes senare. Denna klosterverksamhet var troligen föregångare till kaniksamfundet Den helige Laurentius gemenskap vid Lunds domkyrka, som bildades när domkapitlet skapades i samband med kung Knut den Heliges stora donation den 21 maj år 1085. Efter att de två stiften slagits samman bildades det ett kaniksamfund i Dalby också. När Allhelgonaklostret instiftades, troligen i slutet av 1070-talet, blev det Lunds och hela Skånes första riktiga kloster med munkar som levde tillsammans.

Karta över det medeltida Allhelgonaklostret i Lund Karta som visar hur Allhelgonaklostret kan varit placerat samt det ungefärliga läget för de dammar som klostret anlagt.

Benediktinklostret Allhelgonaklostret

Lundagårdsstenen Lundagårdsstenen i entrén till Universitetsbiblioteket (1). Marken där klostret byggdes donerades troligen av den dåvarande kungen Harald Hen, som i sin tur ärvt den från sin far, den tidigare kungen Sven Estridsen. På den s.k. Lundagårdsstenen, en 4,6 meter hög och avlång runsten som numer står i entrén till Universitetsbiblioteket (1), och som sägs vara Nordens högsta runsten, nämns en Torgisl, som kan ha varit kung Harald Hens farfars far. Runstenen förmodas ha stått vid en stormannagård någonstans på Helgonabacken under slutet av 900-talet, där Allhelgonaklostret (2) byggdes knappt hundra år senare.

Den dåvarande biskopen i Lund, Ricwald, kallade benediktinbröder från klostret Sankt Pantaleon i Köln till Lund för att bli Allhelgonaklostrets första klosterbröder. En av dem hette Hartwig, och han blev Allhelgonaklostrets förste abbot. Med honom kom den s.k. Siegburgreformen till Lund som innebar att bara biskopar erkändes som klosterherrar, och det varade till 1130. Allhelgonaklostret anses ha tillhört den s.k. benediktinreformen eller cluniacenskongregationen, vilket vanligen innebar att klostret var direkt underställt påven.

Klostret helgades åt Alla Helgon och Vår Fru, som syftar på jungfru Maria. Dess officiella namn var "ecclesie Omnium Sanctorum Lundis", men har i en skriftlig källa 1343 även kallats Alla helgons kloster utanför Lunds murar. I en annan skriflig källa från år 1497 kallas det Alla helgons kloster utanför Lunds vallgrav. Några av de första abbotarna efter Hartwig hette Konrad, Niels och Markus. Flera av klosterbröderna hade utländskt ursprung, flera av dem hade tyska och engelska namn.

Minnesmärke på platsen för det medeltida Allhelgonaklostret i Lund Minnesmärke på platsen för Allhelgonaklostret (2). Allhelgonaklostret och många av dess klosterbröder nämns i Necrologium Lundense, i vilken domkapitlets dödbok ingår. I den finns också en brödraskapslista som upprättades någon gång mellan 1134 och 1136 där ett brödraskap mellan kaniksamfundet Den helige Laurentius i Lunds domkyrka, kanikerna i Dalby kloster och bröderna i Alla Helgons kloster i Lund nämns. Hur tidigt detta brödraskap upprättades, eller om det gjordes redan i samband med att klostret stiftades, är inte känt men brödraskapsförbindelsen förnyades 1136. Möjligen var Siegburgreformen, som bara erkände biskopar som klosterherrar, orsaken till Allhelgonaklostrets koppling till brödraskapet vid domkapitlet.

Allhelgonaklostret var ett av Danmarks äldsta kloster och fick tidigt en hög ställning. Vid ett generalkapitel i Allhelgonaklostret 1206 beslutades att abboten vid Allhelgonaklostret skulle vara ledare för samtliga danska benediktinkloster i Danmark, och att benediktinorden skulle samlas till generalkapitel i Allhelgonaklostret vart fjärde år. I en skriftlig källa 1497 stadsfäste påven att Allhelgonaklostrets abbot hade överhöghetsrätt över de danska benediktinklostren och gav honom visitationsrätt hos de skånska klostren Sankta Maria och Sankt Peters kloster i Lund, samt Bosjökloster och Börringekloster.

Allhelgonaklostrets klosterbyggnader

Trots flera arkeologiska undersökningar i området är det ganska lite man vet om hur Allhelgonaklostret såg ut. Hur de äldsta klosterbyggnaderna såg ut vet man inte något om men det är möjligt att de var byggda av trä. Den första klosterkyrkan var sannolikt byggd av sten. Enligt en skriftlig källa så drabbades klostret av brand 1192, vilket gjorde att klosterbyggnaderna skadades. Sannolikt skadades klosterkyrkan också, eftersom det byggdes en ny klosterkyrka av tegel. Den var troligen färdigbyggd till generalkapitlet 1206. Det byggdes flera klosterbyggnader också av tegel.

Dopfunten från det medeltida Allhelgonaklostret i Lund Allhelgonaklostrets dopfunt som finns i Genarps kyrka sedan 1595. Det gjordes en arkeologisk undersökning av klosterkyrkan redan 1820. Den var omkring 50 meter lång och hade troligen ett torn i väster och en krypta under koret i öster. Långhuset var treskeppigt och sidoskeppen fortsatte runt den halvrunda absiden. Klosterlängorna, med en korsgång runt en klostergård, låg på södra sidan av klosterkyrkan. Delar av dem undersöktes arkeologiskt på 1950-talet. Söder om klostret fanns ett verkstadsområde där det bedrivits olika slags metallhantverk, och öster om klostret fanns rester av en byggnad med en mycket stor bakugn som användes till storskalig bageriverksamhet. I en inventarieförteckning från 1559, vilket var drygt 20 år efter reformationen, nämns förutom kapitelsalar, bl.a. ölkällare, smörkällare, salthus, brygghus, kök, bagarstuga, en stor stuga, abbotens stuga och kammare, en mellankammare och en kornlada. I kyrktornet hängde två klockor och i en klockstapel fanns två mindre klockor.

Efter reformationen fick klosterbröderna fortsätta sin verksamhet till 1552, under ledning av abboten Christiern Severinsen. Christiern Severinsen anpassade sig dock till den nya tidens sed och gifte sig. 1552 förlänades klosterbyggnaderna till kungens kammartjänare Erik Walckendorf, och 1558 till riksrådet Mogens Gyldenstierne. Därefter till flera andra läntagare, och från 1619 till flera olika skånska landsdomare. Från mitten av 1500-talet började klosterbyggnaderna förfalla. En av kyrkklockorna överfördes till Sankt Petri kyrka i Malmö redan 1538, och enligt en besiktning 1560 var taken i uselt skick. 1567 saknade kyrkan både fönster och andra tillbehör och takblyet hade delvis ersatts av tegel. Ladugården och stallgården hade bristfälliga tak. Allhelgonaklostrets dopfunt finns sedan 1595 i Genarps kyrka .

Efter freden i Roskilde 1658 togs klostret över av den svenska kronan och blev från 1681 en av biskopens löneförmåner. Snart började dock kyrkoruinen sprängas sönder för att ge tillgång till byggnadsmaterial. Den 23 augusti och 4 september 1693 sprängdes kyrkans norra och östra murar för att användas till bygget av Caroli kyrka i Malmö. Tornet sprängdes 1695 och koret 1707. 1749 bröts sten till bygget av botaniska trädgårdens orangeri, på den plats som numera är Universitetsplatsen. När Georg Brunius utsetts till byggnadsledare för Historiska Museets byggnad 1840, hämtades sten till husets grund och sockel från ruinerna av Allhelgonaklostret. Numera finns bara några få rester kvar av det som en gång i tiden var Allhelgonaklostrets byggnader.

Rester av murarna till det medeltida Allhelgonaklostret i Lund Rester med röda teglegfragment från murarna till det medeltida Allhelgonaklostret i Lund
Rester med röda fragment av tegel från det som en gång i tiden var en del av Allhelgonaklostrets byggnader.

Helgonagården

Platsen där Helgonagården i Lund fanns tidigare Platsen där den s.k. Helgonagården (3) fanns tidigare. 1780 byggdes den s.k. Helgonagården (3) av gråsten från klosterbyggnadernas ruiner på norra sidan av klostret, men det finns inte längre något kvar av gården. Den norra längan innehöll loge och ladugolv medan den västra längan, som kallades för fähuslängan, inreddes med 24 dubbla bås för hästar och ett fårhus. Den östra längan byggdes med lerväggar år 1800, och innehöll ett nytt stall. Numera är platsen där gården fanns en del av lasarettets område.

Allhelgonaklostrets dammar

På nordöstra sidan av Allhelgonaklostrets klosterkyrka fanns en stor oregelbundet formad damm som kallades för Vanningadammen (4) under 1800-talet.

Vanningadammen i Lund Den återstående resten av Vanningadammen (4) vars vatten utnyttjade av klosterbröderna vid Allhelgonaklostret. Det mesta av den ursprungliga dammen har fyllts igen så idag finns bara en liten del kvar av den. Hur stor den var ursprungligen och vilket utbredningsområde den hade är inte känt. Utbredningsområdet i kartan ovan ska därför ses som en illustration. Från dammen rann ett bäckflöde söderut ner mot Lunds stadsområde, och möjligen finns samma bäckflöde kvar än idag som ett underjordiskt vattenflöde som förser brunnen i kryptan i Lunds domkyrka med vatten. Troligen var det också det bäckflödet som försåg den lilla dammen som fanns ungefär där kryptan finns idag med vatten. Vatten som använts för att döpa de första Lundaborna utanför Harald Blåtands träkyrka Sankt Laurentius.

Klosterbröderna vid Allhelgonaklostret anlade också fyra dammar som bands ihop med kanaler så som man ser i kartan ovan. En av dammarna (5) finns kvar än idag på östra sidan av Universitetsbibliotekets huvudbyggnad. De övriga dammarna fylldes igen under 1800-talet. Klosterbröderna ledde vatten från den stora Vanningadammen för att troligen nyttja det för kvarndrift och fiskodling i dammarna.

Den enda återstående av dammarna hos det medeltida Allhelgonaklostret i Lund Allhelgonaklostrets damm (5) utanför nuvarande Universitetsbibliotekets huvudbyggnad, som anlades av klosterbröderna någon gång i slutet av tusentalet för fiskodling.