Kyrkostaden Lund

Besöksupplevelse Promenad
ca. 2-6 timmar
• Enkel kyrkoöversikt
• Kyrkohistorisk översikt Se också
• Biskopslängden
• Processionsvägen Lund blev en betydande kyrkostad redan på vikingatiden. Under andra halvan av tusentalet gjorde den första vågen av kyrkobyggnation att Lund fick 9 kyrkor som var byggda av trä. När Lund 1103 blev ärkebiskopssäte för hela det kristnade Skandinavien, gjorde en ny våg av kyrkobyggnation att Lund fick 22 kyrkor och 4 kloster vars klockor ringde flera gånger dagligen för att kalla till de många gudstjänsterna.

Efter reformationen av den danska kyrkan 1536 revs alla kyrkorna utom Lunds domkyrka och Klosterkyrkan som finns kvar än idag. På många platser finns det dock markeringar i marken och skyltar på fasader som berättar om de kyrkor som fanns där. Med den här sidan som guide kan man gå på promenad till platserna där dessa kyrkor fanns en gång i tiden. Eftersom det är många platser det handlar om kan det vara bra att dela upp promenaden på flera tillfällen.

Siffror med vit bakgrundsfärg anger kyrkor som finns kvar än idag. Siffror med svart eller grå bakgrundsfärg anger kyrkor som inte finns kvar längre. För de med svart bakgrundsfärg finns det en markering i marken eller skyltar på fasaden på husen som finns där kyrkorna har funnits förut. Under 900-talet byggdes två kyrkor av trä som försvann redan i början av tusentalet. Under andra halvan av tusentalet byggdes nio kyrkor av trä, varav sju ersattes av stenkyrkor under 1100-talet. Under tusentalet byggdes eller påbörjades tre kyrkor av sten och under 1100- och 1200-talet byggdes ytterligare flera, så att Lund hade 22 kyrkor och 4 kloster från andra halvan av 1200-talet och fram till reformationen av danska kyrkan 1536. Bara två av kyrkorna finns kvar än idag. Den här sidan berättar också om en annan kyrka som finns kvar än idag, men som byggdes först långt efter medeltiden, nämligen Allhelgonakyrkan, som också är en så vacker sevärdhet.

Det fanns fyra fyrlängade klosterkomplex i Lund under medeltiden, med korsgång runt en inre klostergård. Två av dem var Allhelgonaklostret (16) för benediktinermunkar och Sankta Maria och Sankt Peters kloster (12) där benediktinernunnor levde i sluten gemenskap med andra. De andra två var Franciskanerkonventet Sankta Katarina (9) och Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalena (22). De var för s.k. tiggarordnar med bröder som levde enligt ett fromhetsideal som innebar att följa Kristus genom försakelse. Bröderna vigde sina liv åt fattigdom vilket gjorde dem beroende av allmosor och donationer, och därför kallades de ofta för tiggarmunkar. De ägnade sig också åt utåtriktad verksamhet och var inte fast boende i något av ordens kloster. Dessa kallas därför konvent istället för kloster.

Ett urval intressanta kyrkor

Om man vill uppleva en del av kyrkostaden Lund, men inte gå till alla, så är här ett urval av de mest intressanta kyrkorna. Man kan läsa mer om dem i besöksguiderna.

Ett besök i Lunds domkyrka, som är Lunds absolut största besöksmål och Sveriges mest besökta kyrka, är förstås något vi rekommenderar. Det är också intressant att se platsen där kyrkan Sankt Clemens, som var Lunds första kyrka, fanns. En annan plats är där kung Harald Blåtands yngste bror Toke Gormssons kyrka fanns på norra sidan av Domkyrkan, den var precis som högaltaret i Lunds domkyrka helgad åt Johannes Döparen. Dessutom är platsen där kung Svend Tveskægs kyrka, liksom platsen där Lunds första domkyrka och Skandinaviens första ärkebiskopskyrka Drotten fanns spännande att besöka, gärna i samband med ett besök i det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin.

Om man vill gå en lite längre promenad så rekommenderar vi att man besöker den lilla vackra Klosterkyrkan, den ena av Lunds två medeltida kyrkor som finns kvar än idag. Det kan också vara intressant att besöka platserna där det medeltida Allhelgonaklostret låg, och platsen där Sankt Jörgens hospital fanns, längst bort från Lunds centrum.

1) Svend Tveskægs träkyrka Trinitas Salvator

1982-1984 gjordes en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund innan det skulle byggas bostadshus där. Då hittades lämningarna av Svend Tveskægs träkyrka (1), en kyrka som daterades till omkring år 990. Tidigare hade man trott att Lund anlades omkring år 1020 under Knut den stores tid, men med det här fyndet skrevs Lunds ålder upp med 30 år, och kyrkan antogs vara Lunds och Skånes första kyrka.

Numera vet man att Lund måste ha anlagts ännu tidigare eftersom den danska kungamakten erövrade de sydvästra delarna av Skåne och uppåkra år 964 och sedan anlade Lund. Den första kyrkan i Lund, och kanske också i Skåne, var då kungsgårdskyrkan Sankt Clemens (10) som först byggdes som en träkyrka, troligen under andra halvan av 960-talet, som ersattes med en kyrka av sten på 1020-talet. Även Toke Gormssons träkyrka (7), som byggdes år 975, var äldre än den här kyrkan.

Även om Svend Tveskægs träkyrka inte längre kan sägas vara Lunds första kyrka så är den fortfarande intressant på andra sätt. Inte minst eftersom det verkar som om det var i gravkammaren under koret till den här kyrkan som Svend Tveskægs kvarlevor begravdes våren 1014. Kyrkan var, liksom Drotten (3), troligen helgad åt både Trefaldigheten (Trinitas) och åt Frälsaren (Salvator). Det tyder på engelskt inflytande eftersom trefaldighetskyrkorna hade dubbelt patrocinium (skyddshelgon) även i England.

Kyrkan hade ett 8,5 meter brett enskeppigt långhus, och antas ha varit ungefär dubbelt så långt som det var brett. Det betyder att långhuset var omkring 17 meter långt, men det var bara en mindre del av det som undersöktes arkeologiskt. Stolparna var nedgrävda i jorden och förenade med syllar som bar upp väggarnas stavar eller plankor. Någon gång efter att kyrkan hade byggts kompletterades den med ett kvadratiskt 6 gånger 6 meter stort kor och en 1,4 meter bred och 1 meter djup gravkammare under koret.

Platsen där Svend Tveskægs träkyrka (1) fanns för över tusen år sedan.	En modell som visar hur Svend Tveskægs träkyrka såg ut.

Kyrkogården runt kyrkan var omkring 6 300 m² stor och innehöll omkring 3 400 gravar. Den omgavs till viss del av grävda rännor som kan ha markerat gränsen för den jord som vigts av en biskop, troligen den engelske prästen Gotebald som Svend Tveskæg utsåg som missionsbiskop i Skåne omkring år 1000.

Det finns tyvärr inga spår eller någon skylt som berättar om Svend Tveskægs kyrka på platsen som är en innergård numera. Besöksguiden om kung Svend Tveskægs kyrka berättar mycket mer om Svend Tveskæg och den här kyrkan.

2) Träkyrkan "Södra Kattesundskyrkan"

Platsen där Södra Kattesundskyrkan (2) byggdes på 1040-talet, troligen som kyrka för engelska klockgjutare. I samband med den stora arkeologiska undersökningen vid Kattesund 1982–1984 hittades lämningar efter ännu en träkyrka. Dess skyddshelgon (patrocinium) är okänt så därför kallas den bara för Södra Kattesundskyrkan (2). Hela kyrkan var 19 meter lång och 6,5 meter bred varav långhuset var 15 meter långt och koret var 4 gånger 4 meter stort. Kyrkans väggar bestod av stavar som placerats i en grävd ränna i marken och de bar också upp kyrkans tak. Tyvärr finns det inga spår eller någon skylt som berättar om kyrkan på platsen.

Det fanns grävda rännor i norr, öster och söder som markerade gränsen för kyrkogården, som var 55 gånger 15 meter stor i öst-västlig riktning. I norr gränsade den till den stora kyrkogården runt Svend Tveskægs träkyrka. Två tredjedelar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt och då hittades 130 gravar.

I kyrkans västra del hittades lämningarna av två klockgjutningsgropar med ett skjul över som fungerat som klockgjutarverkstad, som daterats till omkring 1042–1043. Åtminstone den ena av de två klockor som göts där förmodas varit till för Stenkyrkan Trinitas Salvator - Drotten (3), som kan ha byggts färdig under 1040-talet under ledning av engelsmannen Henrik, som blev biskop där i början av 1040-talet. Träkyrkan byggdes efter att klockgjutningen var avslutad, troligen under 1040-talet som en kyrka för de engelska klockgjutarna som fick sin sista vila på kyrkogården.

3) Stenkyrkan Trinitas Salvator - Drotten

Det som framför allt gjorde att den arkeologiska undersökningen vid Kattesund 1982–1984 blev så omfattande var utgrävningen av stenkyrkan Trinitas Salvator - Drotten (3). Ruinen finns bevarad som det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin. Kyrkan byggdes om flera gånger, vilket gör dess historia väldigt komplex. Eftersom stora delar av ruinen bevarades så gick man samtidigt miste om information som den arkeologiska undersökningen kunde gett om man grävt ut hela ruinen. Olika arkeologer och historiker har tolkat den information som finns på olika sätt. En markering med grå sten i trottoaren visar var murarna fanns för Drotten efter den andra ombyggnaden som gjordes omkring år 1180.

Drotten började troligen byggas på 1020-talet under ledning av biskop Bernhard som kung Knut den Store hämtade till Lund från England. Bygget verkar ha stannat av när Bernhard avled omkring år 1030. Då var kyrkan 21 meter lång med ett kort, 14 meter brett, långhus, och en större gravkammare under det korta långhuset och en mindre under koret. Det verkar som om Svend Tveskægs kvarlevor flyttades och begravdes i gravkammaren under koret, och att Svend Tveskægs träkyrka (1) därefter togs ur bruk. Bernhards kvarlevor begravdes troligen i den större gravkammaren under det korta långhuset.

En modell i Drottens kyrkoruin som visar hur Drotten såg ut när den var färdigutbyggd omkring år 1050. I början av 1040-talet hämtades den engelske biskopen Henrik till Lund. Bygget av Drotten återupptogs under hans ledning och blev färdigutbyggd omkring år 1050. När Skåne delades in i två biskopsstift senast år 1059, med ett stift i Lund och ett i Dalby, blev Henrik biskop i Lund medan Egino blev biskop i Dalby. Henrik räknas än idag som Lunds stifts förste biskop och Drotten måste då ses som Lunds första domkyrka.

1103 blev Lund ärkebiskopssäte för en kyrkoprovins som omfattade hela det kristna Skandinavien. Omkring 1110 byggdes Drotten om och det verkar ha varit för att anpassas till att kunna fungera som ärkebiskopskyrka fram tills Lunds domkyrka invigdes den 1 september 1145. Bl.a. gjordes koret längre och fick transept eller tväskepp, vilket Lunds domkyrka också har. Det skapades en grund för ett torn som byggdes först något senare, och mitt i tornets bottenvåning gjordes det en gravkista som täcktes med en gravhäll som nämner den välborna Margareta. Vem Margareta var finns det ingen information om, men det stämmer in väl på Margareta Fredkulla som först var Norges och sedan Danmarks drottning. Hon kan vara den som bekostade ombyggnaden av Drotten som ärkebiskopskyrka och därför begravdes i tornet.

En modell i Drottens kyrkoruin som visar hur Drotten såg ut efter en ombyggnad omkring år 1180.

Efter invigningen av Lunds domkyrka blev Drotten klosterkyrka för premonstratensorden som lät bygga om den omkring år 1180. Då revs hela koret ersattes och med ett nytt 18 meter långt och 8,5 meter brett kor med absid men utan transept, vilket gjorde kyrkan totalt 51,5 meter lång.

Drottens tid som klosterkyrka blev kort. Något hände som gjorde att klostret stängdes ner redan i början av 1200-talet. Under resten av medeltiden fram till den 30 oktober 1536 var Drotten sockenkyrka för Drottens socken och fungerade som en stadskyrka för stadens borgerskap.

Kung Christian III befallde efter reformationen att Lunds borgare skulle riva ner stadens kyrkor och kyrkogårdar. Stenen från de rivna kyrkorna skulle enligt kungens befallning användas till byggnationen av det kungliga slottet Malmöhus. Det som till slut blev kvar av Drotten är bara stenen i kyrkans grund och några få rester av kyrkans murar ovan mark. Det som lämnades kvar kan man se i det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin.

Drottens historia utgör en central del av Lunds vikingatida historia, som man kan läsa mer om i besöksguiden om Drotten - Lunds första domkyrka.

4) Träkyrkan "Östra Kattesundskyrkan"

Ännu en träkyrka har hittats vid Kattesund och den är den största stavkyrkan som har hittats i Norden. Dess skyddshelgon (patrocinium) är okänt så därför kallas den för Östra Kattesundskyrkan (4). Den var 26 meter lång, långhuset var 18 meter långt och 11 meter brett medan koret var 8 gånger 8 meter stort. Det fanns en dörröppning i norra väggen till långhuset som var en meter bred. Dörren fanns drygt 5 meter från den västra gaveln, och troligen fanns det en motsvarande dörröppning i den södra väggen. Däremot verkar det inte ha funnits någon ingång från väster. Det fanns två rader med stolpar invändigt som bar upp taket. Inne i kyrkan fanns också åtta kraftiga stolpar av ek som hade en diameter på omkring 55 cm. De skulle kunna vara mittpelare i en basilika där mittskeppet var högre än sidoskeppen, men mest troligt är att de bar upp ett sammanhängande ryggåstak i en kyrka med ett treskeppigt långhus. På västra sidan av kyrkan har det stått fem kraftiga stolpar i marken och det är möjligt att de har ingått i en klockstapel. Runt kyrkan fanns det en kyrkogård som var 45 gånger 60 meter stor med grävda rännor som gränsmarkering runt om. På kyrkogården har det hittats 320 gravar. Kyrkans väggar och de stolpar som bar upp dess tak, samt tre av stolparna till den förmodade klockstapeln, har markerats med vit gatsten i trottoaren.

Stumpar av stavar som ingått i kyrkan finns bevarade i det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1961 och 1974, och man vet alltså hur stor den var men inte mycket om hur den användes. Det har också varit komplicerat att datera när den byggdes. Till skillnad från Svend Tveskægs träkyrka (1) så byggdes den här kyrkan efter den kontrollerade översvämning som man kan läsa om på vår sida om det vikingatida Lund. Det har också funnits annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes där.

I det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin finns några stumpar efter stavar som ingått i kyrkan bevarade. Sex av stavarna och några kistor som varit begravda på kyrkogården har daterats till omkring år 1050 eller senare, och därför förmodas kyrkan ha byggts omkring år 1050. Dateringen av några av stavarna visar att kyrkan reparerades på 1070-talet, men elva stavar daterades till omkring år 850. Det är långt före år 964 då den danska kungamakten erövrade de sydvästra delarna av Skåne och uppåkra och sedan anlade Lund. De stavarna måste ha ingått i någon annan byggnad tidigare innan de återanvändes för bygget av den här kyrkan. Var den byggnaden kan ha funnits är oklart men det ligger nära till hands att anta att den fanns i den gamla järnålders- och vikingastaden som fanns i Uppåkra.

5) Lunds domkyrka

Lunds domkyrka (5), som började byggas år 1081, är en av de två medeltida kyrkorna i Lund som finns kvar än idag. Lunds domkyrka (5) är en av de två medeltida kyrkor i Lund som finns kvar än idag. Den började byggas år 1081 på initiativ av kung Knut den Helige. Med sitt gåvobrev den 21 maj 1085, donerade han en stor förmögenhet, vilket finansierade bygget av Lunds domkyrka, ett domkapitel med kaniksamfund samt en Domskola. Efter 42 års byggnadsarbeten blev kryptan så pass klar att dess högaltare kunde invigas den 30 juni 1123. Kryptans norra sidoaltare invigdes 1126 och det södra sidoaltaret 1131. Efter fortsatta byggnadsarbeten kunde högaltaret i domkyrkans kor till slut invigas den 1 september 1145. Den färdiga domkyrkan beskrevs som en romansk metropolitankyrka som i prakt och elegans saknade nordiska motstycken. Senast vid invigningen 1145 tog Domkyrkan över rollen som ärkebiskopens kyrka från Drotten (3), som haft den rollen fram tills dess.

Lunds domkyrka som den såg ut 1845. Det är tyvärr inte mycket man vet om hur den ursprungliga kyrkan såg ut, speciellt inte hur den såg ut invändigt. År 1234 drabbades Lunds domkyrka av en våldsam brand som ödelade i stort sett hela kyrkan. Taket fattade eld, takstolarna föll samman och innertaket störtade in. Väggarna missfärgades av den starka värmen och av allt bly från yttertaket som rann längs väggarna. Förmodligen förstördes också ovärderliga inventarier. Det som återstod efter branden var ett tomt byggnadsskal. Kryptan klarade sig däremot och var i stort sett oskadd, så den ser i stort sett ut än idag i som den gjorde från början. Renoveringsarbetena efter domkyrkobranden 1234 pågick återkommande under lång tid, och bidrog till att kyrkan har förändrats på många sätt.

Se vår sida om Lunds domkyrka för fler bilder. Se också vår sida om det vikingatida Lund om hur platsen användes innan Lunds domkyrka byggdes där, och vår promenad i det medeltida domkyrkoområdet för att se hur det såg under medeltiden.

6) Sankt Laurentius brödraskap

Under norra sidoskeppet i Lunds domkyrka finns det lämningar av en stor byggnad av sten, men man vet inte mycket om vad den byggnaden har använts till eftersom det är svårt att komma åt att undersöka den arkeologiskt. Det finns inte heller någon skylt eller något slags markering som berättar om den. Tidigare trodde man att det kan ha varit en kyrka som varit föregångare till domkyrkan, men det finns inte mycket information om vad det kan ha varit för något slags byggnad. Skriftliga källor tyder dock på att det var en byggnad för något slags klosterverksamhet. Kanske kallades den för "Sankt Laurentius brödraskap" och ombildades till kaniksamfundet vid Lunds domkyrka när domkapitlet bildades år 1085.

Under golvet till norra sidoskeppet i Lunds domkyrka finns lämningar av en stor byggnad som fanns där före domkyrkan.

I Knut den Heliges gåvobrev, som undertecknades den 21 maj 1085, står det "Men kunglig rätt knuten till nämnda jord skall i alla förekommande fall tillkomma prosten och de övriga bröder som på denna plats tjänar Gud". När domkyrkokryptans södra sidoaltare invigdes av ärkebiskop Asser den 11 januari 1131 nämner en skriftlig källa "vördnadsvärda reliker vars namn endast är kända av Gud och som överförts från altaret i det gamla klostrets kyrka". Vilka bröder och vilken klosterkyrka som avses har varit föremål för mycket diskussioner inom historisk forskning.

På södra sidan av Lunds domkyrka fanns det kyrkogård under medeltiden. De äldsta gravarna som har hittats där har daterats till omkring år 1030, dvs. långt innan Lunds domkyrka fanns. Det har förut tolkats som att det kan ha funnits en tidig träkyrka där också, men det ligger nära till hands att det kan ha varit en kyrkogård som tillhörde den byggnad som det finns lämningar av under domkyrkan. Även lämningar av något som har tolkats som ett högt torgkors, som stod vid kyrkogårdens södra gräns mot torget och som daterats till omkring år 1042, skulle kunna haft koppling till en klosterverksamhet i den här byggnaden.

Det verkar också som om byggnaden fick stå kvar till långt in på 1100-talet och revs först när domkyrkans krypta hade invigts 1123, för att ge plats för det fortsatta bygget av Lunds domkyrka. Läs mer om byggnaden på vår sida om byggnaden under Lunds domkyrka.

7) Toke Gormssons träkyrka (Sankt Laurentius)

I samband med dräneringsarbeten under 1908 och 1941–1942 utanför Lunds domkyrkas norra transept (7), där dopkapellet finns, hittades 10 stockkistor gjorda av kluvna ekstammar och 5 andra ålderdomliga kistor. De var begravda som kristna gravar i östvästlig riktning och i några av dem hade det begravts barn. Under 2012 gjordes ny dendrokronologisk analys av kistorna eftersom metoden har utvecklats. Dendrokronologi handlar om att studera årsringarna i virket. Stockkistorna visade sig då vara mycket äldre än man trott förut. Den äldsta av dem visade sig vara från omkring år 979–980, dvs. under den tid då Harald Blåtand var Danmarks kung.

Platsen utanför Lunds domkyrkas norra transept där Toke Gormsson lät bygga en kyrka år 975. Det har funnits en kyrka där också men det har inte hittats några lämningar av den ännu. De barngravar som har hittats tyder på att kyrkans södra långsida fanns längs med grönytans södra sida utanför domkyrkans norra transept. Troligen var kyrkan, liksom domkyrkan som började byggas på samma plats drygt 100 år senare, helgad åt Sankt Laurentius. Tack vare ny information om Lunds äldsta historia, som publicerades i boken "Vikingakungens guldskatt" sommaren 2021, vet vi nu att den som lät bygga den här kyrkan var Harald Blåtans yngre bror Toke Gormsson och att det skedde år 975.

Kyrkogården runt kyrkan användes fram till omkring 1010 och det beräknas ha funnits mellan 30 och 50 gravar där. Kyrkogården existerade alltså under 20 år samtidigt som den stora kyrkogården runt Svend Tveskægs träkyrka (1), och några av de sista gravarna var samtidiga med gravar på den kyrkogården. Man kan läsa mer om kyrkogården och den kyrka som har funnits där i vår besöksguide om Toke Gormssons kyrka.

8) Sankt Nikolaus

Skylt på fasaden mot Lilla Gråbrödersgatan som berättar om Sankt Nikolaus kyrka (8). När Sankt Nikolaus kyrka (8) byggdes på södra sidan av Lilla Gråbrödersgatan någon gång under 1100-talet så måste det ha varit i norra delen av det som var kvar av kungsgården i Lund vid den tiden. Lilla Gråbrödersgatan fanns redan, medan Kyrkogatan inte drogs fram söderut förbi domkyrkan förrän 1702.

Sankt Nikolaus var biskop av Myra som ligger i sydvästra Turkiet numera, men som på den tiden tillhörde Grekland. Hans givmildhet har gjort honom till förebild för jultomten, men han ses också som sjömännens helgon efter att ha räddat sjömän från att drunkna genom att be så stormar på havet bedarrade.

Kyrkan och gravar på dess kyrkogård har undersökts arkeologiskt i begränsad omfattning, bl.a. 1953. Delar av flera murar har hittats, men det är svårt att säga vilka av dem som har ingått i kyrkan och vilka av dem som hört till senare bebyggelse. Det var en kyrka i romansk stil, troligen med långhus, kor och absid, samt ett torn i väster som byggdes senare. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången omkring år 1200.

En intressant sak med den här kyrkan är att ärkebiskopsborgen Lundagård formellt sett tillhörde dess socken. Ärkebiskopen hade patronatsrätten, rätten att tillsätta präster, men överlät den rätten till Det mindre prästgillet, eller Sankta Birgittas gille som det också kallades, 1511. Prästgillet bildades i början av 1400-talet genom att sockenpräster i Lund organiserade sig i ett brödraskap eller sammanslutning.

Platsen vid Lilla Gråbrödersgatan där Sankt Nikolaus kyrka (8) byggdes under 1100-talet.	Fyra stenar som troligen ingått i en utvändig rundbågsfris av sandsten i Sankt Nikolaus kyrka.

9) Franciskanerkonventet Sankta Katarina

Franciskanerkonventet Sankta Katarina (9) var det ena av Lunds två konvent för bröder som levde enligt ett fromhetsideal som innebar att följa Kristus genom försakelse och fattigdom. Det gjorde dem beroende av allmosor och donationer och därför kallades de ofta för tiggarmunkar. De utmärkte sig genom att de gick barfota och var klädda i grått. Därför kallades de för gråbröder och deras konvent kallades ofta för gråbrödrakloster. Deras orden, franciskanerna, bildades 1209 av Giovanni di Bernardone, som också hette Francesco, och han kallades senare för Franciskus av Assisi. Påve Franciskus, som besökte Lund den 31 oktober 2016, har tagit sitt namn efter honom, franciskanernas upphovsman.

Platsen där Franciskanerkonventet Sankta Katarina (9) fanns mellan Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan. Ärkebiskop Uffe Thrugotsen introducerade franciskanerna här i Lund år 1238. Deras konvent byggdes i hörnet mellan Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan. Klosterkyrkan invigdes 1276 av biskop Tyge II av Aarhus, eftersom Lund saknade egen biskop då. Senare samma år invigdes även kyrkogården som fanns på kyrkans västra sida. När Klosterkyrkan (12), som finns kvar än idag, byggdes om på 1300-talet till den tegelkyrka som den är idag, fick den en planlösning som invändigt påminner om franciskanernas klosterkyrka.

Kyrkan förstördes av en eldsvåda, så en ny kyrka invigdes därför år 1383. På den tiden gick Klostergatan något söder om sitt nuvarande läge, så kyrkan stod över mer än hälften av den nuvarande Klostergatan. Troligen omgav kyrkan och tre andra klosterlängor en invändig klostergård med korsgång runt den.

Skylt på fasaden som berättar om Gråbrödraklostret. Uffe Thrugotsen efterträddes av Jacob Erlandsen 1252 och med honom, som den första av flera ärkebiskopar, inleddes en 75-årig konflikt med kungamakten som har kommit att kallas för den danska kyrkokampen. Konflikten handlade framför allt om huruvida den kanoniska rätten stod över den världsliga rätten, och om kyrkans företrädare stod över kungen som makthavare.

Konflikten mellan kungen och Jacob Erlandsen pågick under hela hans ämbetstid, och inte förrän 1272 kom det en förlikning efter att den nya påven Gregorius X tillsatts. Meningsskiljaktigheterna mellan Jacob Erlandsen och kungen skulle avgöras genom skiljedom i Danmark. När Jacob Erlandsen, som befunnit sig i Rom, på hemvägen nått Rügen den 18 februari 1274, så mördades han, möjligen med en pil från ett armborst och kanske på order av kungen.

I samband med att det grävdes ner ledningar för fjärrvärme i Klostergatan 1972, hittades en grav med Jacob Erlandsens kvarlevor under kyrkans kor. Graven fanns i höjd med trottoarkanten mitt för det andra skyltfönstret räknat från korsningen. Det var hans ben som hittades i en liten kista av trä i en murad grav. Det visade sig att hans kvarlevor hade skeletterats innan de fördes hem från Rügen, vilket innebär att kroppens mjukdelar hade kokts bort så att bara benen återstod. Benen återbegravdes i södra väggen i Lunds domkyrkas södra transept. En liten brun skylt av trä berättar på latin om att Jacob Erlandsens kvarlevor finns begravda där.

Jacob Erlandsens murade grav återuppbyggd.	En kopia av Jacob Erlandsens skalle med hålet på vänstra sidan som kanske uppstått av en pil från ett armborst.

1438 blev Gråbrödraklostret här i Lund det första stället i Norden där man kunde få undervisning på akademisk nivå. Det var ett studium generale (högskola) där man kunde få akademisk utbildning upp till vad som kallades för baccalaureus, vilket motsvarar en filosofie kandidatexamen numera. Studierna bestod av föreläsningar, repetitioner av det man lyssnat på, samt disputationer. Vid föreläsningarna lästes och kommenterades bibeln och Petrus Lombardus (som dog ca. 1160) verk Libri quattuor sententiarum. Det var ett verk som användes som dogmatisk handbok vid alla europeiska teologiska fakulteter. De som föreläste kallades lektorer och det fanns en lektor principalis, alltså en främste lektor, vilket innebär att de måste haft fler föreläsare.

Sigill med omskriften "S' lectoris principalis studii lundensis" vilket betyder "sigill för den främste lektorn vid högskolan i Lund"	Skylt på fasaden som berättar om Nordens första högskola.

Efter reformationen av den danska kyrkan 1536 fördrevs franciskanerna från Lund och deras klosterkomplex revs. Lunds ideella turistinformation Destination Lund har föreslagit Lunds kommun att kyrkans murar och platsen för Jacob Erlandsens grav borde märkas ut i Klostergatan för att göra det synligt för Lunds turister och besökare.

10) Kungsgårdskyrkan Sankt Clemens

Platsen där Sankt Clemens kyrka fanns. Kyrkor helgade åt Sankt Clemens har i flera fall hittats i närheten av Harald Blåtands runda s.k. trelleborgar, och har också kunnat kopplas till kungsgårdar. Så ser det ut att ha varit här i Lund också. Platsen där Sankt Clemens kyrka (10) har hittats finns ca. 150 meter nordväst om den plats på västra sidan av Stortorget där det från andra halvan av 960-talet till omkring år 985 förmodas ha funnits en trelleborg. Det är i sydvästra hörnet av det område som tillhörde kungsgården från slutet av 960-talet fram till 1375.

Kyrkan byggdes först som en träkyrka, troligen så tidigt under andra halvan av 960-talet, vilket gör den till den första kyrkan som byggdes i Lund, och kanske den första kyrkan i Skåne. Den nämns i en skriftlig källa första gången 1334, och enligt en annan skriftlig källa från 1526 hade kungen patronatsrätt till kyrkan.

Skylt som berättar om Sankt Clemens kyrka vid Stora Gråbrödersgatan. Sankt Clemens som kyrkan var helgad åt, var Roms tredje biskop efter Petrus. Sankt Clemens dog som martyr genom att dränkas med ett ankare om halsen. Han ses därför också som sjöfararnas skyddshelgon. Sankt Clemens var ett vanligt skyddshelgon i anglosaxisk tradition. Kanske hade kung Knut den Store, som också var kung över England, reliker av Sankt Clemens med sig när han återvände efter sin pilgrimsresa till Rom 1027. Kyrkan av sten, som ersatte den tidigare träkyrkan, byggdes troligen på Knut den Stores initiativ omkring år 1030.

Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1932 och 1935. Då hittades resterna av kyrkan som var byggd av sten, men också åtta stavar och en rund hörnstolpe som utgjort den östra delen av norra långhusväggen till den tidigare träkyrkan. Stenkyrkan var 19 meter lång med långhus och rakt kor utan absid. Den var byggd som en tidig romansk kyrka antingen med öppen takstol eller ett innertak av trä, och hade ingång både i norr och i söder.

I besöksguiden om kungsgårdskyrkan Sankt Clemens finns mer information om hur kyrkan såg ut och bilder från den arkeologiska undersökningen.

11) Sankt Jakob

Sankt Jakobs kyrka (11), eller Sankt Ibb som den kallades med dess danska namnform, nämns i en skriftlig källa första gången 1303. Den var helgad åt Sankt Jakob den äldre som sägs vara begravd i Santiago de Compostela i Spanien. Han var son till Sebedaios, som var fiskare i Kafarnaum, och var liksom sin bror Johannes en av Jesu lärjungar. Kyrkan hade nära koppling till Sankta Maria och Sankt Peters kloster, åtminstone under senare delen av medeltiden. Klostrets manliga prior tjänstgjorde även som sockenpräst i Sankt Jakobs kyrka.

Skylt som berättar om Sankt Jakobs kyrka. I början av 1500-talet uppläts kyrkan till en religiös sammanslutning som kallades Sankt Jakobs bröder i Lund. De förband sig att fira tre mässor i veckan i kyrkan och fick förfoga över kyrkan och gods som hörde till den med undantag av ett hus. Efter en tid anklagades dock bröderna för att inte fullfölja sina åtaganden och priorn för Sankta Maria och Sankt Peters kloster återtog kyrkan till klostret.

Kyrkan stod tvärs över nuvarande Bytaregatan, och 1909 hittades de första gravarna på kyrkogården runt omkring kyrkan. Kyrkan och kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1959 i samband med att en fastighet skulle byggas, och 1983 gjordes en större arkeologisk undersökning. Kyrkan var ganska liten och det är bara en del av dess kor som har undersökts arkeologiskt. Den var byggd i romansk stil med långhus, kor och troligen en absid.

Det är okänt hur stor kyrkogården var, men man tror att det är omkring en fjärdedel av den som har undersökts arkeologiskt. Totalt har 320 gravar hittats. Hela kyrkogården skulle kunna innehålla så många som 2 500 gravar. Ungefär en tredjedel av de gravar som har hittats var gravar för barn under 20 år men inte småbarn. Varför så många barn begravdes där är fortfarande okänt. En teori är att det har funnits ett barnhem på platsen som i så fall kan ha varit knutet till Sankt Jakobs bröder, men det saknas skriftliga belägg för det.

Ärkebiskopen hade sannolikt patronatsrätten över kyrkan fram till 1537 då den överfördes till Sankta Maria och Sankt Peters kloster. 1546 tillät kungen tre mässor varje vecka i kyrkan, så till skillnad från de andra sockenkyrkorna i Lund har Sankt Jakobs kyrka med säkerhet använts en tid efter reformationen också. Kyrkogården slutade användas på 1560-talet och i samband med det revs kyrkan. Någon gång efter det har Bytaregatans södra del dragits om så att den går rakt över kyrkogården.

12) Sankta Maria och Sankt Peters kloster

Klosterkyrkan (12) är en av de två medeltida kyrkor i Lund som finns kvar än idag, och den är en av Lunds främsta sevärdheter. Den ursprungliga kyrkan byggdes i mitten av 1100-talet av sandsten i romansk stil med kor och absid, som klosterkyrka för benediktinernunnor. Klostrets officiella latinska namn var Monasterium Sanctae Mariac et Sancti Petri Lundis, vilket betyder Sankta Maria och Sankt Peters kloster i Lund.

Klosterkyrkan (12) som den ser ut än idag efter den byggts om med tegel på 1300-talet. I början av 1300-talet ansågs den ursprungliga klosterkyrkan vara för liten. Den revs därför och ersattes med en ny klosterkyrka som byggdes med tegel i gotisk stil. Den nya klosterkyrkan, som är den som finns kvar än idag, fick en planlösning som invändigt påminner om den klosterkyrka (9) som franciskanerna byggde vid Klostergatan på 1270-talet. Samtidigt byggdes tre klosterlängor på norra sidan av kyrkan med en korsgång som löpte längs med byggnaderna runt en inre öppen klostergård. De ersatte andra romanska klosterbyggnader som funnits där tidigare. Området på södra sidan om klosterkyrkan användes som kyrkogård och 55 medeltida gravar har undersökts där.

Det fanns tolv nunnor i klostret samt leksystrar och lekbröder som skötte de vardagliga sysslorna. Föreståndaren kallas för abbedissa i kloster för nunnor och nunnan som är hennes närmaste medhjälpare kallas för priorinna, eller priorissa som det hette under medeltiden. Det fanns dock inte någon abbedissa i det här klostret eftersom det var underställt Allhelgonaklostret (16) och dess abbot. Därför var det priorinnan som ansvarade för den andliga ledningen av klostret. Klostret hade också en manlig prior, som är abbotens närmaste medhjälpare i kloster för munkar, och han var präst och utsågs av ärkebiskopen. Han ansvarade för klostrets yttre världsliga angelägenheter som att sköta klostrets jordegendomar på landsbygden, ledde mässan i klosterkyrkan och tog emot nunnornas bikt.

De två bevarade men numera igenmurade sektionerna från korsgången som omgav hela den inre klostergården. Det finns flera spår kvar i kyrkan från tiden då den var klosterkyrka. I den nedre delen av tornet finns det till exempel två bevarade, men numera igenmurade, sektioner från korsgången som omgav hela den inre klostergården. Invändigt i de två sektionerna kan man fortfarande se de korsvalv som fanns i korsgångens tak. Inne i kyrkan ser man spår på väggen efter sex spetsbågade tegelvalv som bars upp av tre kolonner i kyrkans mittaxel. Under gudstjänsterna hade nunnorna sina platser på en läktare som fanns där orgeln finns numera, och den läktaren vilade på tegelvalven. Klosterkyrkan var även församlingskyrka, och församlingsmedlemmarna hade sina platser nere på långhusets golv, precis som idag. Nunnornas läktare revs 1810.

Efter reformationen fick nunnorna tillstånd att bo kvar i klostret och leva i klostergemenskap under återstoden av sin livstid. Aage Jepsen Sparre, som tidigare varit ärkebiskop i Lund, fick klostret som förläning 1537, på villkor att han tog hand om nunnorna och försörjde dem. Han var klostrets föreståndare fram till sin död 1541 och sedan tog riksämbetsmannen Eske Bille över det ansvaret. 1560 flyttade nunnorna från Bosjökloster också hit till det här klostret. Klostret stängdes därför inte förrän på 1580-talet. 1606 beskrevs klosterbyggnaderna som svårt förfallna och kung Christian IV befallde då att klosterlängorna skulle rivas. Klosterkyrkan bevarades däremot som sockenkyrka.

Klosterkyrkan är en intressant sevärdhet och i vår besöksguide om Klosterkyrkan berättar vi mer om den och om klostret.

13) Sankt Peter vid Bredgatan

Skylt på fasaden vid Bredgatan som berättar om kyrkan Sankt Peter. Det som numera kallas för Petriplatsen eller Linnéplatsen har tidigare varit platsen för kyrkan Sankt Peter (13) och dess kyrkogård som användes ända fram till 1816. Kyrkan byggdes under andra halvan av 1100-talet och helgades åt aposteln Simon Petrus, en av Jesu lärjungar. Kyrkan nämns i skriftliga källor första gången 1289. Möjligen var det domkapitlet som hade patronatsrätten över kyrkan.

Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1968 när stadsbiblioteket skulle byggas på området väster och norr om den nuvarande Petriplatsen. Det är ungefär hälften av kyrkan som har undersökts arkeologiskt och bl.a. hittades fint dekorerat golvtegel. En del av det var prytt med figurer av djur och ett tegel var försett med bokstaven P som i Peter. Kyrkan var byggd i romansk stil med långhus, kor och absid. Senare byggdes ett torn till i väster.

14) Sankt Olof

Nästan alla de medeltida kyrkorna i Lund byggdes innanför den medeltida stadsvallen. Kyrkan Sankt Olof (14) byggdes däremot utanför stadsvallen, precis utanför den norra infarten till det medeltida Lund. Kyrkan nämns i skriftliga källor första gången år 1350, och var helgad åt den norske Olav Haraldsson som dog i slaget vid Stiklestad i Norge år 1030. Mot slutet av medeltiden tillhörde kyrkan Allhelgonaklostret (16).

Själva kyrkan har inte hittats ännu, så det är inte mycket man vet om den. Det finns inte heller någon skylt eller annan markering på platsen som berättar om den. Däremot har det hittats medeltida gravar från delar av kyrkogården, 1923, 2007 och 2017-2018. Troligen fanns kyrkan någonstans på sydvästra sidan av Allhelgonakyrkans torn.

15) Allhelgonakyrkan

Till skillnad från alla de andra kyrkorna som beskrivs på den här sidan så byggdes Allhelgonakyrkan (15) inte under vikingatiden eller medeltiden. Men när den började byggas 1887 så var det den första kyrkan som byggdes i Lund sedan medeltiden. Kyrkan invigdes på Allhelgonadagen den 1 november 1891. Den har tagits med på den här sidan om kyrkostaden Lund eftersom den är en så vacker sevärdhet. Tornet är 72 meter högt och syns på långt håll.

Allhelgonakyrkan (15). Allhelgonakyrkan byggdes eftersom den kraftiga befolkningsökningen i Lund under 1800-talet gjorde att domkyrkan inte räckte till längre. Biskop Johan Henrik Thomander tog upp behovet av en ny kyrka redan 1863 men det dröjde länge innan det hände något, bland annat pga. ombyggnaden av Lunds domkyrka, som startade 1868. Så småningom fick domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall i uppdrag att ta fram ritningar till en kyrka med plats för omkring 2 000 personer, vilket ledde till bygget av Allhelgonakyrkan.

Kyrkan byggdes i nygotisk stil som var den högkyrkliga stilen vid den tiden. Fasaderna är byggda i rött maskinslaget tegel med svart tegel för var fjärde rad. I sockeln har två rader rött tegel varvats med två rader svart tegel. Invändigt är väggarna byggda med tre lager rött tegel som varvats med tre rader där två är svart tegel och en rad gult tegel emellan. Golvet är gjort i ett mönster av gula cirklar på svart botten med röda fyrklöver i punkterna där cirklarna skär vararandra.

Kyrkan är treskeppig och mittskeppet och transepten täcks av högresta sadeltak med mönsterlagt svart och vitt skiffer. Polerade granitkolonner bär upp sidoskeppens läktare. Inredningen är gjord av ek med inslag av blått, rött och guld. I valven har ribborna gjorts med rött tegel medan kapporna är målade i vit färg med strödda ornament och bårder i blå och röd färg i kanterna. I absiden är valven mörkblå med strödda stjärnor.

På 1990-talet var kyrkan i så dåligt skick att den hotades av rivning. Det motsatte sig dock Riksantikvarieämbetet eftersom man ansåg att Allhelgonakyrkan var en av Helgo Zettervalls bäst bevarade byggnader. Istället genomfördes en långvarig renovering mellan 2005 och 2012, och mellan sex och sju tusen av kyrkans 18 000 tegelstenar byttes ut.

På sidan om Allhelgonakyrkan finns det mer information och fler bilder av den.

16) Allhelgonaklostret

När Allhelgonaklostret (16) instiftades, troligen i slutet av 1070-talet, så blev det Lunds och hela Skånes första riktiga kloster med munkar som levde tillsammans. Klostret vigdes till Alla Helgon och Vår Fru, som syftar på Jungfru Maria. Den dåvarande biskopen i Lund, Ricwald, kallade benediktinbröder från klostret Sankt Pantaleon i Köln till Lund för att bli de första klosterbröderna. Allhelgonaklostret var ett av Danmarks äldsta kloster och fick tidigt en hög ställning. Vid ett generalkapitel (en beslutande församling med ombud från de olika klostren) i Allhelgonaklostret 1206 beslutades att abboten vid Allhelgonaklostret skulle vara ledare för samtliga danska benediktinkloster i Danmark, och att benediktinorden skulle samlas till generalkapitel i Allhelgonaklostret vart fjärde år.

Den enda av Allhelgonaklostrets dammar som finns kvar än idag, utanför Universitetsbibliotekets huvudbyggnad. Klosterlängorna med en korsgång runt en klostergård, låg på södra sidan av klosterkyrkan som var omkring 50 meter lång. Kyrkan hade ett torn i väster och en krypta under koret i öster. Långhuset var treskeppigt med sidoskepp som fortsatte runt den halvrunda absiden. Klosterbröderna vid Allhelgonaklostret anlade också fyra dammar som bands ihop med kanaler och som utnyttjades för fiskodling.

Efter reformationen fick klosterbröderna fortsätta sin verksamhet till 1552 och sen stängdes klostret. Klosterbyggnaderna förlänades under lång tid till flera läntagare, som tilldelades nyttjanderätten över klosterbyggnaderna. Klostret började förfalla, och under 1600- och 1700-talet sprängdes det i flera omgångar för att användas som byggnadsmaterial. Idag är några små stenrösen med inslag av rött tegel det enda som finns kvar av Allhelgonaklostret, men det står ett minnesmärke på platsen där det stod. En av klosterdammarna finns också kvar än idag, på östra sidan av Universitetsbibliotekets huvudbyggnad.

På sidan om det medeltida Allhelgonaklostret i Lund kan man läsa mycket mer om Allhelgonaklostret.

17) Sankt Paul

Kyrkan Sankt Paul (17) fanns någonstans under Akademiska Föreningens byggnad AF-borgen. Kyrkan Sankt Paul (17), eller Sankt Povl som den hette i dess danska namnform, nämns i en skriftlig källa första gången 1285. Det är inte mycket man vet om kyrkan, och det finns inget på platsen som berättar att den har funnits där. När Akademiska Föreningens byggnad AF-borgen byggdes till norrut 1909, med sitt runda torn och det som finns norr om det, så hittades gravar på kyrkogården som omgav kyrkan. Ytterligare gravar hittades 1947 då en oljetank skulle grävas ner. Det var dock först 2006, då det gjordes grävningsarbeten för att dra ledningar, som en mindre del av kyrkans grundmurar hittades.

Kyrkan fanns någonstans under östra delen av de centrala delarna av Akademiska Föreningens byggnad AF-borgen. Den hade troligen ett långsmalt långhus och kvadratiskt kor och var helgad åt aposteln Sankt Paulus. De äldsta funna gravarna har daterats till 1100-talet.

18) Sankt Thomas

Kyrkan Sankt Thomas (18) fanns här någonstans på eller omkring Lilla Tomegatans mynning ut mot Stora Tomegatan. Kyrkan Sankt Thomas (18) låg någonstans på eller omkring Lilla Tomegatan, nära dess mynning ut mot Stora Tomegatan. Kyrkan har inte hittats, och det finns inte något på platsen som berättar att den har funnits där. 1943 hittades däremot några gravar som hörde till dess kyrkogård. Det har hittats fragment av gravstenar som visar att kyrkogården användes så sent som 1668. En karta från 1669 visar att Lilla Tomegatan hade anlagts då, fast den kallades för Lilla Kosträtet från början och fram till någon gång under 1700-talet.

Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1285, då en rund blå kåpa testamenterades till kyrkans präst Lars. Kyrkan var sannolikt helgad åt Thomas Becket, som var ärkebiskop i Canterbury. Han mördades av fyra av kung Henrik II:s män den 29 december 1170, eftersom han vägrade underkasta sig kungamakten då han ansåg att inget stod över kyrkan.

19) Sankt Jörgens hospital

De vikingatåg som Svend Tveskæg och hans son Knut gjorde till England omkring tusentalet förde troligen med sig lepra, eller spetälska som det också kallas, hem till Lund och Danmark. Det har nämligen hittats skelett med spår av lepra på den stora kyrkogården runt Svend Tveskægs träkyrka Trinitas Salvator (1). Smittspridningen tog dock inte fart på allvar förrän på 1100-talet. Då satte det skräck i samhället som inte visste hur det smittade och än mindre hur det skulle botas. För att minska spridningen av smittan bland befolkningen så började det byggas särskilda hospital där de sjuka isolerades. Sankt Jörgens hospital (19), som byggdes i mitten av 1100-talet, var sannolikt det första hospitalet som byggdes i Danmark för att isolera leprasjuka.

Karta över området där Sankt Jörgens hospital (19) fanns under medeltiden. När Sankt Jörgens hospital byggdes i det som numera är Sankt Jörgens park, så var det omkring 500 meter utanför den medeltida östra stadsporten in till Lund. I sydvästra hörnet av parken står en minnessten, (1) i kartan till höger, som berättar att Sankt Jörgens hospital låg där en gång i tiden. Det fanns en hospitalskyrka också och själva hospitalsområdet låg söder om kyrkan. Hospitalets huvudbyggnad (2) var en mycket lång byggnad som var indelad i elva rum. Hospitalet hade troligen tio till tolv platser för leprasjuka och var organiserat som ett kloster eller konvent med ett antal bröder som ansvarade för verksamheten.

Hospitalskyrkan (3) norr om själva hospitalsområdet var en viktig del av hospitalet, och den var helgad åt aposteln Johannes som var en av Jesu lärjungar. Han kallas även Johannes evangelisten för att skilja honom från Johannes döparen. Kyrkan har daterats till 1100-talet, och den hade en romansk planlösning med långhus, kor och halvrund absid. Under 1200-talet utvidgades koret åt öster och fick rak vägg i öster och samtidigt byggdes ett torn i väster.

Det finns stenläggningar i marken i Sankt Jörgens park som märker ut var hospitalets huvudbyggnad respektive hospitalskyrkan fanns, men de stenläggningarna är otydliga numera och skulle behöva restaureras. Sankt Jörgens hospital stängdes 1587 och verksamheten överfördes då till Helgeandshuset som var det hospital som fanns inne i Lund. Därefter bröts det sten från kyrkan och de andra byggnaderna som användes till andra byggnadsprojekt.

På sidan om Sankt Jörgens hospital kan man läsa mycket mer om hospitalet och om hur de spetälska behandlades under medeltiden.

20) Sankta Maria Magle

Platsen där kyrkan Sankta Maria Magle (20) fanns under medeltiden. Kyrkan Sankta Maria Magle (20) var den större av de två Maria-kyrkorna i Lund, som var helgade åt Jesu mor Jungfru Maria. Det är anledningen till att den kallades för det danska ordet magle, som betyder stor. Under medeltiden kallades den även för Maria Maior eller Vårfru Magle. Första gången den nämns i en skriftlig källa var 1222 då ärkebiskop Anders Sunesen överlät sin del av patronatsrätten över kyrkan till domkapitlet i utbyte mot en kanikgård i Lund.

Eftersom kyrkan tillhörde domkapitlet så drogs den inte in till kronan efter reformationen av den danska kyrkan 1536. Den övergavs dock, för i jordeboken från 1570 sägs det att den länge har stått öde, och troligen revs den en kort tid efter det. Kyrkogården användes däremot för begravningar ända fram till 1816, och när pesten härjade i Lund 1712 så begravdes offer för pesten på den här kyrkogården och på kyrkogården för Sankt Måns kyrka (32). På en liten del av kyrkogården begravdes de fattiga i Lund, men framför allt var det personer från Östra Torns by som begravdes där. Kyrkogården har även kallats för Magdalena "kyrkiogård" vilket beror på att det gamla danska ordet magle missuppfattades.

Skylt som berättar om kyrkan Sankta Maria Magle. Den byggnad i gult tegel som finns på platsen numera byggdes 1863 för att bli hemvist åt kemiska institutionen vid Lunds universitet. Den östra längan längs med Stora Tomegatan byggdes 1879 och samtidigt fick de befintliga byggnaderna en våning till. 1959 tog Historiska institutionen över byggnaden.

Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1946, 1959 och 1977, och i samband med grävningsarbeten inne på gården 1998 hittades delar av den norra muren till kyrkans långhus. Den södra muren till kyrkans långhus finns bevarad upp till 1,8 meters höjd inklusive två skift dagermur (som syns ovan jord) i institutionsbyggnadens källare. De funna murarna tyder på att långhuset var 11 meter brett och 22 meter långt. Tillsammans med koret och absiden var kyrkan troligen omkring 37 meter lång. Det sitter en skylt som berättar om kyrkan i sydöstra hörnet på institutionsbyggnaden.

Den västra delen av kvarteret, väster om kyrkan och dess kyrkogård, var en stor tomt för ett kanikresidens senast från 1300-talet och fram till slutet av medeltiden. På 1870-talet styckades den östra delen av tomten upp till en massa små tomter som delvis bebyggdes.

21) Sankt Mikael

Stora Sigridsgatan där kyrkan Sankt Mikael (21) fanns längre bort i bilden i dess östra del under medeltiden. I östra delen av den vackra Stora Sigridsgatan, en av de gator i Lund som än idag är belagd med kullersten, låg under medeltiden den lilla kyrkan Sankt Mikael (21). Det kan tidigare ha funnits en träkyrka på platsen, byggd någon gång under tusentalet, innan det byggdes en kyrka av sten där. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1910 och 1927, men det var först i oktober 2017 som delar av kyrkans grundmur hittades i samband med grävningsarbete i östra delen av Stora Sigridsgatan.

Det är inte mycket man vet om hur kyrkan såg ut, och det finns inget på platsen som berättar att den fanns där under medeltiden, men dess grundmur var 1,2 meter bred och kyrkan kan ha varit 16 meter lång och 8 meter bred. Troligen hade den rektangulärt långhus och kor som andra romanska kyrkor i början av medeltiden. Vid något tillfälle har kyrkan troligen fått ett torn eller en fristående klockstapel, för 1441 nämns det i en skriftlig källa att klockgjutaren Mester Herman Klockestöbere, som bedrev klockgjuteri i Lund, sålt en klocka till den här kyrkan. Domkapitlet hade troligen patronatsrätten över kyrkan, för 1537 efter reformationen i Danmark, överlämnade en kanik vid domkapitlet liturgiska föremål från den här kyrkan till kungens länsman.

Kyrkan var helgad åt ärkeängeln Sankt Mikael, den ängel som anses ha stått närmast Gud. I Uppenbarelseboken i nya testamentet besegrar han djävulen som uppträder i skepnad av en drake. I november 1968, inför en tillbyggnad av Folkets hus i Lund , hittades en sten med en relief som visar ärkeängelns kamp mot draken, en symbolik för kampen mellan det onda och det goda. Stenen har daterats till omkring mitten av 1100-talet och kan ha varit ett tympanon som suttit ovanför en port till den här kyrkan.

22) Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalena

Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalena (22) var det första av Lunds två konvent för bröder som levde enligt ett fromhetsideal som innebar att följa Kristus genom försakelse och fattigdom. Det gjorde dem beroende av allmosor och donationer och därför kallades de ofta för tiggarmunkar. Dominikanerna har en svart kappa utanpå den vita ordensdräktens kjortel och brukar därför ofta kallas för svartbröder, och deras konvent brukar kallas för Svartbrödrakloster. Dominikanorden bildades av Dominicus, och stadfästes av påven Honorius III i december 1216. Två skandinaviska präster, Simon från Sigtuna och Niels, eller Nicolaus, från Lund, togs upp i Dominikanorden 1219 när de var i Bologna för att studera. Det är möjligt att de träffade Dominicus, som också uppehöll sig i Bologna ett par månader det året. Julen 1203 tillbringade Dominicus troligen här i Lund, hos Anders Sunesen i ärkebiskopsgården Lundagård.

Simon och Niels sändes till Sigtuna för att förhöra sig om möjligheten att få stifta ett kloster där men nekades och de uppehöll sig därefter i Skokloster. Prästen Salomon från Aarhus togs upp i Dominikanorden 1220 och Dominicus sände honom till Anders Sunesen med ett brev för att förhöra sig om möjligheterna att få stifta ett kloster i Lund. Anders Sunesen svarade 1221 med att ge dem en av sina gårdar som plats för klostret. En gård som låg på norra sidan av Kiliansgatan. Simon och Nicolaus hämtades då till Lund, och det inrättades ett kloster som helgades åt Sankta Maria Magdalena. När klosterkyrkan stod klar längs med Kiliansgatan så helgades den åt Jungfru Maria. På så sätt kom Nordens första dominikanerkloster att hamna i Lund och inte i Sigtuna. Simon blev dess förste prior och tillsammans med Nikolaus de första två klosterbröderna.

Delar av klosterkyrkan, som fanns längs med Kiliansgatan, undersöktes 1903 och 1930. Den bildade troligen ett fyrlängat klosterkomplex med korsgång runt en klostergård, tillsammans med tre andra klosterbyggnader på norra sidan av kyrkan.

En del av ett tegelvalv som ingått i Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalenas klosterkyrka. Kyrkan var en rektangulär enskeppig kyrka utan tydligt kor i arkitekturen, helt byggd av tegel med tegelvalv och ingång från västra sidan. Delar av den västra klosterlängan har också hittats, och runt kyrkan har det hittats 240 gravar.

1287 drabbades konventet tillsammans med en stor del av staden av en omfattande brand, men det är inte känt hur drabbade konventets byggnader blev. 1329 utvidgades konventets område mot sydost genom en donation från ärkebiskop Karl Eriksen. Troligen användes det området för något slags ekonomibyggnader.

Efter reformationen tilläts inte tiggarordnarna fortsätta ägna sig åt tiggeri och de kunde därför inte längre fortsätta sin verksamhet. Dominikanerbrodern Hans Nilsson fick i september 1537 kungens kvitto på att han lämnat över inventarier från kyrkorna i dominikanerkonventen i Lund, Helsingborg och Roskilde. Från Lund lämnades två silverkalkar och flera dyrbara textilier till kungen.

Tyvärr finns det inte några synliga spår kvar av konventet eller några markeringar som visar var det funnits. Inte heller någon skylt som berättar att det fanns där under medeltiden. Däremot finns en del av ett tegelvalv från konventets klosterkyrka bevarat.

23) Sankt Hans

Någonstans här, i södra delen av det här kvarteret, fanns kyrkan Sankt Hans (23) under medeltiden. Kyrkan Sankt Hans (23) var helgad åt Johannes Döparen. Sankt Hans är nämligen den danska namnformen för just Johannes Döparen och oftast används den danska namnformen för kyrkan.

Kyrkan nämns i skriftliga källor första gången 1304 som Sankt Johannes, helgad åt Johannes Döparen. Kyrkan har inte hittats ännu och det finns inget på platsen som berättar att den fanns där under medeltiden. Däremot har det hittats gravar på flera ställen i samband med arkeologiska undersökningar 1934 och 1973. De äldsta gravarna har daterats till 1100-talet.

Eftersom det inte har hittats några delar av kyrkan så går det inte säga hur den såg ut, men troligen var den byggd som en romansk kyrka med eller utan absid och torn.

24) Sankt Mårten

Här fanns kyrkan Sankt Mårten (24) under medeltiden, och möjligen redan under tusentalet som en träkyrka. Gravar och en stolpe av trä tyder på att kyrkan Sankt Mårten (24) byggdes som en träkyrka på tusentalet innan den ersattes med en kyrka av sten under 1100-talet. Den var helgad åt Sankt Martin av Tours, som enligt en legend gömde sig bland gäss för att slippa bli biskop i Tours, men gässens kacklande avslöjade honom. Martinsdagen högtidlighålls i Skåne och stora delar av Tyskland som Mårtensafton då gässen äts som straff för att de avslöjade Martins gömställe. Sankt Martin är också Frankrikes nationalhelgon.

Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1308, då det anges i domkapitlets gåvobok att det ska hållas själamässor i kyrkan för en avliden person som namnges som Ubbe. 1484 slogs tjänsten som sockenpräst i den här kyrkan samman med tjänsten som altarvikarie för Johannes Döparens altare i domkyrkans krypta. Det tyder på att det kan ha funnits en nära koppling mellan den här kyrkan och domkyrkan. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan.

Skylt på väggen mot Bankgatan som berättar om kyrkan Sankt Mårten (24). Kyrkan har undersökts arkeologiskt 1915, 1937, 1963, 1975-1976 och 1993. Kyrkan var byggd i romansk stil med kor och absid, och försågs senare med ett torn i väster. Vid grunden till absiden hittades 64 mynt nedgrävda som ett byggnadsoffer. Mynten präglades under kungarna Olof Hungers och Erik Ejegods regeringsperioder, vilket tyder på att kyrkan byggdes senast i början av 1100-talet.

Ett tjockt brandlager tyder på att kyrkan drabbades av brand någon gång under 1200-talet, och vid återuppbyggnaden breddades kyrkans långhus. Konsoler som hittades i långhuset tyder på att det fick valv i samband med återuppbyggnaden och kanske ett golv av glaserat tegel.

På väggen mot Bankgatan sitter en skylt som berättar att kyrkan fanns där under medeltiden.

25) Sankt Botulf

Kyrkan Sankt Botulf (25) fanns troligen någonstans i nordöstra delen av det här kvarteret. Kyrkan Sankt Botulf (25) har inte hittats ännu och det finns ingen skylt på platsen som berättar att den har funnits där. Däremot har det hittats gravar på dess kyrkogård, och en skriftlig källa anger 1688 att kyrkan låg i kvarterets nordöstra hörn. Troligen byggdes kyrkan som en träkyrka under andra halvan av tusentalet och ersattes senare med en kyrka av sten.

Kyrkan var helgad åt det anglosaxiska helgonet Sant Botulf som levde under första halvan av 600-talet och sägs ha varit biskop i Utrecht i Nederländerna. Kulten kring Sankt Botulf blev väldigt utbredd i England och spreds även till Danmark genom de täta kontakterna mellan England och Danmark under kungarna Svend Tveskægs och Knut den Stores tid i början av tusentalet.

Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1329. I ett påvligt brev 1475 till Barbara Brahe, som var änka efter riksrådet Stig Olufsen Krognos och hade patronatsrätten över kyrkan, beskrevs kyrkan som förhärjad och förbränd av brandstiftande fiender. Det skulle kunna betyda att den stacks i brand i samband med den svenske kungen Karl Knutssons härtåg i Skåne 1452, då svenskarna plundrade och förstörde där de drog fram. Den 16 februari var de i Lund och en stor del av stadsbebyggelsen stacks i brand.

Huggen sandsten som ingått i ribbor till valv i kyrkan Sankt Botulf (25). I ett testamente 1361 beskrev ärkedjäknen, en sorts diakon, Jens Stigsen från ätten Krognos kyrkan Sankt Botulf som sin sockenkyrka. Det tyder på att det kanske var familjemedlemmar inom adelsätten Krognos som bekostade bygget av kyrkan och kanske t.o.m. lät bygga den. Krognos var ett danskt öknamn som syftade på att flera inom ätten hade stora, lite krokiga och örnliknande näsor, så det var inte ett namn som ätten själv använde. I kvarteret på östra sidan av kyrkan fanns en uppåt 11 000 m² stor stadsgård som senast 1390, men kanske långt tidigare, ägdes av medlemmar inom ätten. Det medeltida Krognoshuset , som är byggt med tegel och som finns kvar än idag, var en av gårdens huvudbyggnader. Tegelhuset byggdes sannolikt omkring 1300, men källaren, som är den äldsta delen, byggdes redan på 1200-talet av sten.

I samband med grävningsarbeten 1916 och 1919 i norra delen av kvarteret ut mot Skomakaregatan hittades huggna sandstenar som ingått i ribbor till valv i kyrkan, så vid något tillfälle har kyrkan byggts om så att den har fått valv. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1931 och 1954.

26) Sankta Maria Minor

Här i den södra delen av kvarteret fanns kyrkan Sankta Maria Minor (26) från tusentalet och under hela medeltiden. Den mindre av de två Maria-kyrkorna i Lund, Sankta Maria Minor (26), byggdes först som en träkyrka under andra halvan av tusentalet. Kyrkan var helgad åt Jesu mor Jungfru Maria. I en skriftlig källa från perioden 1095-1103, vilket var innan den andra Maria-kyrkan Maria Magle hade byggts, kallades den för capella sanctae Mariae in foro som betyder Sankta Maria kyrka vid torget. Den skriftliga källan anger att kung Erik Ejegod skänkte kyrkan tillsammans med en stor godsmassa till prostämbetet vid domkapitlet. Det talar för att kyrkan grundlades av kungen eller någon närstående till honom. Sannolikt revs träkyrkan strax efter att den donerats till domkapitlet och ersattes med en romansk kyrka av sten.

Karta som visar var i kvarteret som kyrkan Sankta Maria Minor (26) fanns under medeltiden. Kyrkan och dess kyrkogård undersöktes arkeologiskt 1911, 1914, 1926 och våren 2020, men det finns ingen skylt på platsen som berättar att kyrkan har funnits där. Träkyrkan hade ett nästan kvadratiskt 8 gånger 8 meter stort kor och det rektangulära långhuset bör då ha varit 16 meter långt och 10 meter brett. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova stolpar av ek både i koret och långhuset, och de bar upp kyrkans tak och gjorde kyrkan treskeppig. Plankorna i kyrkans väggar var 48 till 61 cm breda och 17 till 22 cm tjocka och gjorda av kluvna ekstammar där stammens naturligt runda sida utgjorde kyrkans utsida. Både stolparna och väggplankorna stod nedgrävda i jorden. Det fanns också en brunn gjord av en urholkad ekstam inne i kyrkan, men det fanns annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes så brunnen kan ha hört till den tidigare bebyggelsen. Fynd av äldre gravar med träkistor som gjordes våren 2020 visar att kyrkogården runt träkyrkan sträckte sig åtminstone så långt söderut som till mitten av Västra Mårtensgatan.

Ett stort kapitäl som stått i stenkyrkan Sankta Maria Minor. När den större Maria-kyrkan Sankta Maria Magle byggdes började den här kyrkan kallas för Sankta Maria Minor eller Vårfru lilla, som den kallades med dess danska namnform. Ibland har kyrkan också kallats för Vårfrukyrkan. Den ursprungliga romanska stenkyrkan bestod av ett långhus och ett kor med absid. Senare fick kyrkan även ett vapenhus i söder och ett torn i väster, som var byggda i tegel. Det fanns två ingångar till kyrkan på dess södra sidan. En i koret som var till för kyrkans präster och en i långhuset som var till för församlingsmedlemmarna. Kyrkan hade invändigt ett stort kapitäl gjort av granit. Det kan ha stått på en kolonn i mitten av kyrkan och burit upp en triumfbåge. Golvet var gjort av kalktuff i både långhuset och koret.

Kyrkan drabbades av en brand, sannolikt under 1200-talet, och efter det förnyades kyrkan med tribun- och triumfbågar och golvet i långhuset täcktes med tegel. Golvet i koret fick först ett nytt golv med kalktuff, men täcktes senare flera gånger med murtegel. Det kan också ha gjorts för att göra platsen för altaret högre. Under altaret i absiden fanns en kammare där det kan ha förvarats reliker. Det fanns också ett lekmannaaltare och två sidoaltare i östra delen av långhuset. Längs med väggarna i långhuset fanns uppmurade sittbänkar av sten.

På södra sidan av kyrkan fanns två stenkistor som täcktes av en gemensam gravhäll av kalksten, daterad till omkring år 1300. Den hade en inskrift på latin som betyder: Här vilar Godskalk, son av herr Godskalk, och hans hustru Cecilia, fru Agnes dotter. Må deras själar vila i frid. Amen. Det finns ingen information om vem Godskalk var, men den fina graven tyder på att han kan ha varit en förmögen borgare i Lund som hade råd med en påkostad grav för sig och sin hustru.

Delar av bevarade murar från kyrkan Sankta Maria Minor.	Gravhäll för Godskalk och hans hustru Cecilias gravar från Sankta Maria Minors kyrkogård.

27) Sankt Andreas

Sankt Andreas kyrka (27) är ännu en av de kyrkor som först byggdes som en träkyrka under andra halvan av tusentalet. Det är inte mycket man vet om träkyrkan, men i samband med arkeologiska undersökningar 1943, 1981 och 1986 hittades några gravar från andra halvan av tusentalet på kyrkogården. Det hittades också en rad med tre stolpar av trä som sannolikt har burit upp en klockstapel.

Här i den norra delen av kvarteret fanns Sankt Andreas kyrka (27) från tusentalet och under hela medeltiden. man vet inte heller så mycket om kyrkan av sten som byggdes någon gång under 1100-talet, men delar av de södra grundmurarna har hittats. Det gjordes även arkeologiska undersökningar 2002 då en del av kyrkans kor hittades, och i samband med grävningsarbeten i november 2018 då en bit av kyrkans norra vägg och golv av tegel hittades. En lite ovanlig sak med den här kyrkan är att den förutom långhus och kor med absid verkar ha haft ett runt torn i väster.

Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1302 då kaniken Henrik i sitt testamente skriver "För det första giver jag till Sankt Andreas kyrka i Lund, hos vilken jag väljer min grav, två mark penningar, åt prästen därstädes en halv mark penningar och åt tjänaren ett öre". Kyrkan var helgad åt aposteln Andreas, en av Jesu lärjungar och bror till Simon Petrus. Det finns inte någon skylt på platsen som berättar att kyrkan har funnits där.

28) Heligkors

En bit in i det här kvarteret fanns kyrkan Heligkors (28). Kyrkan Heligkors (28) var helgad åt det heliga korset, dvs. det kors som Jesus korsfästes på. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1350, och en källa från 1524 säger att sockenprästen för den här kyrkan också var föreståndare för Helgeandshuset (30).

Det är inte mycket man vet om kyrkan och det finns ingen skylt på platsen som berättar att den har funnits där. I samband med grävningsarbeten 1926 hittades gravar som hörde till kyrkogården, och 1957 hittades delar av kyrkans kor och delar av två golvlager. De flesta hade gravlagts i träkistor, men det fanns också några kistor av sten. I en av gravarna låg en pilgrimsmussla som visade att personen någon gång gjort en pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i norra Spanien, en av de viktigaste pilgrimsorterna i Europa under medeltiden. Kyrkan var byggd i romansk stil med rektangulärt långhus och ett kor med absid. Troligen har det funnits en kyrka av trä där tidigare innan stenkyrkan byggdes.

29) Sankt Stefan

Till vänster en bit in i det här kvarteret fanns Sankt Stefans kyrka (29) från tusentalet och under hela medeltiden. Sankt Stefans kyrka (29) byggdes som en träkyrka i mitten av tusentalet och ersattes med en kyrka av sten på 1100-talet. Kyrkan var helgad åt Stefanos som var kristendomens första diakon, ett ämbete som infördes för att avlasta apostlarna. Stefanos var ledare för de grekisktalande medlemmarna i urförsamlingen, den första kristna församlingen i Jerusalem. Han blev martyr efter att ha stenats till döds omkring år 35 när han sjöng Kristi lov, efter att Judiska rådet Sanhedrin dömt honom till döden för hädelse. I en nordisk version eller legend om Stefanos var han stallknekt hos Herodes, som dödade Stefanos efter att han sett Betlehemsstjärnan och proklamerat att judarnas nye konung var född. Det har gett upphov till julvisan om Staffan Stalledräng.

Lämningarna av Sankt Stefans kyrka undersöktes fullständigt arkeologiskt 1977-1978, och det fanns spår som visade att det funnits annan bebyggelse där tidigare under tusentalet innan träkyrkan byggdes på platsen. Det var dock inte mycket som återstod av träkyrkan, det hittades bara tre väggplankor som var plana på ena sidan och runda på andra sidan. De stod på några stenar som burit upp en horisontell syll av trä som väggplankorna vilat på. Detta var ett annorlunda sätt att bygga mot hur de andra träkyrkorna som har hittats i Lund var byggda. Resten av träkyrkan försvann när stenkyrkan byggdes på samma plats omkring år 1110.

Skylt på fasaden som berättar om Sankt Stefans kyrka. Begravningar förekom oftast inte inne i de äldsta träkyrkorna, med några få undantag för kungliga personer, så det fanns ett område som var tomt på gravar där träkyrkan fanns. Med det som utgångspunkt var träkyrkan helt rektangulär, med ett kor som var lika brett som långhuset, och omkring 18,5 meter lång och 7 meter bred.

Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1283. Kyrkan av sten byggdes i romansk stil med långhus, kor och absid. Någon gång under andra halvan av 1100-talet byggdes kyrkan om så att den fick ett torn i väster, och det var lika brett som långhuset. Samtidigt sattes det upp en lektoriemur mellan långhuset och koret. I långhusets östra del fanns ett lekmannaaltare i mitten och sidoaltare i långhusets nordöstra och sydöstra hörn. Senare fick kyrkan valv av tegel i långhuset, och de vilade på fundament som hittades i samband med den arkeologiska undersökningen. Kyrkans tak var täckt med medeltida taktegel av en typ som kallas munk- och nunnetegel. Det hittades också delar av fönsterspröjsar av bly som tyder på att kyrkan hade blyinfattade fönster av glas. Efter reformationen bröts kyrkan ner till grunden, och stenen från dess murar användes till andra byggnadsprojekt.

I samband med den arkeologiska undersökningen hittades många gravar och över 2 100 av de begravda återbegravdes på Fredenstorps kyrkogård i norra Lund. Stenar från kyrkans grund har placerats så att de bildar en kontur med samma storlek som kyrkan hade, och omger det område där de återbegravda från Sankt Stefans kyrka ligger.

30) Helgeandshuset

Helgeandshuset (30) med tillhörande kyrka var ett hospital för gamla, fattiga och sjuka människor och fungerade i viss mån också som ett slags ålderdomshem. På landsbygden togs de gamla och utsatta hand om av sina familjer eller andra kollektiva samfund, men i städernas mer anonyma tillvaro fanns inte samma möjlighet till omvårdnad som på landsbygden. Den ökande befolkningen gjorde också att antalet utsatta ökade.

Helgeandshusen hade sitt ursprung i helgeandsorden, eller Helige Andes orden. Det var en religiös orden för munkar inriktade på sjukvård, som grundades av Guido av Montpellier. Han etablerade ett hospital med tillhörande lekmannarörelse, helgat åt den helige ande, i sin födelsestad i Provence någon gång 1170–1180. Under medeltiden drev orden helgeandshus, eller Helige Andens hus, som kombinerade ålderdomshem, fattigstugor och sjukhus i de flesta av Europas städer. I Danmark och norra Tyskland blev helgeandshus vanliga under 1200-talet medan de kom till Sverige senare, i slutet av 1200-talet.

De nordiska helgeandshusen var inte knutna till någon organisation eller orden, även om de låg under kontroll och tillsyn av kyrkan. De organiserades istället som stiftelser, och var helt beroende av donationer och allmosor från allmänheten. Domkapitlet spelade en avgörande roll som initiativtagare och det var en av dess kaniker som svarade för tillsyn av stiftelsen. Det fanns alltid en kyrka i anslutning till helgeandshus med en präst som var knuten till det som själasörjare. Föreståndaren kallades för provisor eller gårdsmästare och ledde ett konvent av bröder eller systrar, såväl kyrkliga som lekmän, som hade till uppgift att ta hand om de som var intagna på hospitalet.

I södra delen av det här kvarteret låg Helgeandshuset (30). Helgeandshuset i Lund låg precis innanför den medeltida stadsvallen, vid den södra infarten till Lund. Det var det näst äldsta i Danmark efter helgeandshuset i Roskilde som var det första. Helgeandshuset i Lund nämns i en skriftlig källa första gången 1269 då det kallas för hospitale spiritus sancti, vilket betyder den helige andes hospital. 1313 kallas det för domus sancti spiritus som betyder helgeandshuset. Det kallades även för heliggeisthus eller bara gesthus på danska. Från början var det ärkebiskopen som hade patronatsrätten och ansvarade för tillsyn av Helgeandshuset, men 1334 togs det över av ärkedjäknen vid domkapitlet.

Vid slutet av 1300-talet avvecklades verksamheten vid helgeandshuset i Lund av någon okänd anledning, och 1405 beskrivs det som öde, utan några mässor och att dess egendom hade förts över till andra institutioner. Efter ingripande från borgarna i Lund, och med hjälp från påven, så återuppstod Helgeandshuset någon gång under första halvan av 1400-talet.

Helgeandshusets kyrka byggdes i mitten av 1100-talet och var betydligt äldre än Helgeandshuset i övrigt. Kyrkan knöts till Helgeandshuset när det grundades på 1200-talet. Kyrkan fungerade också som sockenkyrka och var helgad åt Sankt Godehard, vilket syftar på det tyska helgonet Gotthard som var biskop i Hildesheim.

Tympanon från Helgeandshusets kyrka som nu sitter ovanför porten till södra tornet i Lunds domkyrka (5). När det gjordes en karta över Helgeandshuset 1745, så fanns det en envåningsbyggnad av sten i vinkel mot kyrkan vid västra gaveln på dess södra sida, där de som var inhysta bodde. Det fanns kyrkogård på både norra och södra sidan av kyrkan. Troligen var den södra sidan till för de inhysta hos Helgeandshuset, medan den norra var för invånarna i kyrkans socken. Hospitalsgården, en gårdsanläggning varifrån Helgeandshusets gårdar brukades, låg norr om den kyrkogård som fanns på norra sidan av kyrkan.

Helgeandshuset drevs till 1773 då dess verksamhet och egendom togs över av Malmö hospital. Kyrkan och huset för de inhysta revs 1834, men hospitalsgården fanns däremot kvar och fortsatte brukas till 1906 då den flyttades utanför stadskärnan.

Det finns ingen skylt eller något annat på platsen där Helgeandshuset låg som berättar att det funnits där. Däremot sitter det ett tympanon, en tavla av sten med en relief som föreställer två lejon, ovanför porten till det södra tornet i Lunds domkyrka (5), och det har tidigare suttit i Helgeandshusets kyrka.

31) Lilla Sankt Peter vid Grönegatan

Någonstans här i den sydöstra delen av det här kvarteret fanns kyrkan Lilla Sankt Peter (31) under medeltiden. Det är inte mycket man vet om kyrkan Lilla Sankt Peter (31), eller Sankt Peter vid Grönegatan som den också kallas ibland. Den nämns i en skriftlig källa första gången 1304 då Cecilia, som var änka efter riksmarsken Jens Kalf, testamenterade en halv mark till kyrkan samt ett öre till dess präst. Hon kallade den för Lilla Sankt Peter, troligen för att skilja den från den andra Peterskyrkan (13) som låg vid Bredgatan. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan som var helgad åt aposteln Simon Petrus, en av Jesu lärjungar.

Delar av kyrkans kyrkogård har hittats i samband med arkeologiska undersökningar 1945 och 1973, men själva kyrkan har inte hittats ännu. Däremot har det hittats ett kapitälband i sandsten som daterats till slutet av 1100-talet, vilket indikerar att kyrkan byggts senast vid den tiden. Ett kapitälsband kan binda samman kapitälet för kolonner i rader.

32) Sankt Måns

Troligen var det här någonstans i nordvästra delen av den nuvarande stadsparken i Lund som Sankt Måns kyrka (32) fanns under medeltiden. Delar av kyrkogården till Sankt Måns kyrka (32) undersöktes arkeologiskt 1937 och 1975-1976, men själva kyrkan har inte hittats. Den låg någonstans precis innanför stadsvallen i sydvästra Lund. Den Magnus, senare kallad Sankt Måns, som kyrkan var helgad åt var troligen den norskättade hertig Magnus Erlendsson av Orkneyöarna. Han avrättades 1115 på order av sin kusin Haakon, som var hertig Magnus medregent i jarlämbetet. Första gången som Sankt Måns kyrka omnämns i en skriftlig källa var 1304.

När Lund drabbades av böldpest 1712 sägs det att 136 personer dog. Dessa begravdes på Sankt Måns kyrkogård och på kyrkan Maria Magles kyrkogård (20).