Toke Gormssons kyrka

Besöksupplevelse Sevärdhet
ca. ½ timme Se också
• Kyrkostaden Lund
• Vikingatida Lund
• Hällestads kyrka Vid grävningar 1908 och 1941-1942 hittades det ålderdomliga stockkistor på norra sidan av Lunds domkyrka. När de daterades 2012 visade det sig att den äldsta av dem var från 979-980, vilket innebär att kyrkogården som fanns där måste ha anlagts på vikingatiden, under den tid som Harald Blåtand var kung i Danmark. Sommaren 2021 publicerades boken "Vikingakungens guldskatt", som handlar om Harald Blåtand. Boken innehåller sensationell ny information som gör att vi numera vet vem det var som lät bygga kyrkan som måste ha funnits här, varför den byggdes och när det hände. Den här besöksguiden berättar om Lunds näst äldsta kyrka.

Så här kan Toke Gormssons kyrka ha sett ut där den stod i förhållande till hur Lunds domkyrka är placerad där numera.

En kyrkogård från Harald Blåtands tid

Det är förstås intressant att se platsen där det byggdes en kyrka för nästan 1050 år sedan, men det är bra att vara medveten om att det inte finns något på platsen som visar var kyrkan fanns eller någon information om den. De ålderdomliga stockkistorna, men också några kistor som var gjorda av brädor, hittades i samband med grävning av kloaker 1908, och dränering 1941-1942 för att rädda domkyrkans krypta från att översvämmas. Gravarna på kyrkogården var orienterade i öst-västlig riktning, vilket visar att de begravda varit kristna. Stockkistorna var gjorda av hela ekstammar som förslutits med träpluggar i varje ände av kistan. Sådana stockkistor hade inte använts i Skandinavien sedan bronsåldern, men förekom däremot i nordvästra Tyskland på 900-talet. Det indikerar att det kan ha varit familjer som kom därifrån och tagit med sig sina kristna seder.

Platsen för kyrkogården från 970-talet där Toke Gormssons kyrka fanns.

Det verkar inte som att det gjorts någon datering av stockkistorna innan 2012, men då genomfördes det en noggrann datering av några av stockkistorna, vilket publicerades i boken "Vägar mot Lund" som kom ut 2018. Det visade sig att den äldsta stockkistan tillverkades någon gång under vinterhalvåret 979-980. Tidigare hade man hittat gravar på södra sidan av domkyrkan som daterats till 1030-talet. Efter en utgrävning vid Kattesund på 1980-talet trodde man att Lund anlades omkring år 990 av den danske kungen Svend Tveskæg eftersom man där hittade en kyrka som daterats till omkring år 990. Dateringen av stockkistorna visade att Lund måste anlagts tidigare, redan någon gång under den tid då Harald Blåtand var kung i Danmark. Någon närmare information om när kyrkogården anlades, och på vems initiativ det gjordes, fanns det dock ingen information om. Det förändrades sommaren 2021 när boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades.

Eftersom det har hittats kristna gravar så måste det ha funnits en kyrka på platsen. Några lämningar av den har inte hittats och kommer kanske aldrig gå att hitta heller. Men det går kanske ändå att säga var kyrkan fanns med hjälp av de gravar som hittats på platsen. Flera av de funna gravarna var för barn. I kartan nedan ser man mörka streck som visar var de gravarna fanns.

Uppskattad plats för Toke Gormsson kyrka med utgångspunkt från de barngravar som har hittats på norra sidan av Lunds domkyrkas transept och krypta.

Den äldsta graven (A), som daterats till vinterhalvåret 979-980, innehöll en 1,6 meter lång stockkista med lämningarna av en pojke i åldern 4-6 år. Han begravdes påklädd och det fanns rester kvar av de läderskor han hade på fötterna när han begravdes. En annan grav (B) som var nästan lika gammal, daterad till 981-982, innehöll en stockkista med lämningarna av en flicka som var mellan 7 och 9 år gammal. Många barn begravdes intill väggen till en kyrka och i synnerhet intill koret. De tidigaste beläggen för det finns i västra Tyskland där barn begravts i stockkistor intill kyrkväggar. Det kan haft sin förklaring i det Jesus sade om barnen, bl.a. "Låt barnen komma hit till mig, Guds rike tillhör sådana som de" och "Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in". Mellan alla barngravarna som man ser i kartan ovan fanns ett område där arkeologerna upptäckte att det inte grävts i kulturlagret. Det talar för att det var där som kyrkans kor fanns, så som man ser i kartan, om seden att begrava barnen nära kyrkans kor följdes här också. Mycket mer än så här skulle vi fortfarande inte veta om den här kyrkan om det inte varit för boken "Vikingakungens guldskatt" som kom ut sommaren 2021. Boken berättar om innehållet i handskriften eller krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" från 900-talet. I den står det vad som var orsaken till att den här kyrkan byggdes, vem det var som lät bygga den och när det hände.

Toke Gormssons kyrka

Krönikan berättar att kung Harald Blåtands brorson Harald, som brukade kallas för Guldharald, erövrade Uppåkra och de sydvästra delarna av Skåne år 964, med Harald Blåtands godkännande. År 970 ville Guldharald ha mer makt eftersom han som son till Harald Blåtands storebror Knut skulle ärvt riket efter sin far om inte Knut hade avlidit innan deras far Gorm dog, vilket gjorde att det istället blev Harald Blåtand som ärvde riket. Det ledde till att Guldharald avrättades, och år 971 blev istället Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson Harald Blåtands härskare över Skåne. År 974 tog Harald Blåtand hjälp av den norske jarlen Hakon i ett krig mot den tyske kejsaren, men alliansen mellan Harald Blåtand och den norske jarlen upphörde av någon anledning. I "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" berättas det nämligen om hur jarlen och hans vikingar brände och härjade på båda sidor av Öresund när de var på väg hem till Norge.

Jarlen och hans vikingar kallas för de otrogna från Norge, vilket syftar på att det inte var kristna. Krönikan berättar att Toke Gormsson och resten av de kristnade tog skydd på platsen för de döda som varit vigd till hedniska gudar i århundraden. På ett ställe beskrivs Tokes säte som en borg byggd på platsen för de döda, och på ett annat ställe hur Toke år 975 beordrade att stärka vallarna i fästningen på den plats där Gud räddade dem året innan från de otrogna från Norge. Toke hade lovat att bygga ett tempel åt Herren på den platsen om deras liv räddades under angreppet från den norske jarlen och hans vikingar. Så blev det också, och prästen Avico, som är den som skrivit krönikan eller handskriften "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", berättar hur han var den som helgade hörnstenen till det Herrens tempel som Toke lät bygga i staden Luntarumn, och hur det ristades på stenen att det var Toke som lät bygga kyrkan. Avico berättar vidare att

För att döpa detta hedniska folk och för att få hjälp från himlen att utföra denna ädla gärning, valdes den helige Johannes Döparen till beskyddare av Vår Herres tempel, och enligt ärkebiskopens vilja tre bröder från biskopsrådet i Hamburgensis, vars namn jag inte minns, som sändes till Lvntarumn för att sprida Guds ord.

Omnämnandet av Lund som Luntarumn är det äldsta kända omnämnandet av Lund. Den nämnda hörnstenen finns kvar än idag. Den hittades i slutet av 1700-talet vid Stora Tvärgatan i Lund , men finns numera i Köpenhamn och man ser den på bilden från Danmarks Nationalmuseum. En del av texten på runstenen saknas men det som finns kvar betyder "Toke lät kyrka göra och ...". En vanlig uppfattning har varit att det handlar om Sankt Stefans kyrka som fanns vid Stora Södergatan, inte långt ifrån platsen där runstenen hittades. Med det man vet nu måste det istället varit den hörnsten som prästen Avico helgade till den kyrka som Toke Gormsson lät bygga år 975 här på norra sidan av Lunds domkyrka.

Runstenen som berättar om kyrkan som Toke Gormsson lät bygga år 975.

Dop var en central del av verksamheten vid den här tidiga kyrkan och det antas vid den tiden ha funnits en mindre damm ungefär där kryptan till Lunds domkyrka finns nu. I kryptan finns än idag en brunn där det finns vatten. Den är troligen byggd ovanpå ett källsprång som kan ha försett även den här tidiga kyrkan med vatten för dop, och kanske är källsprånget en rest från den damm som då fanns där. Vattnet kommer möjligen från underjordiska bäckflöden som går från Vanningadammen som finns kvar som en mindre damm i närheten av platsen där Allhelgonaklostret fanns under medeltiden. På den tiden var Vanningadammen mycket större än vad den är numera.

Det uppskattas ha funnits omkring 30-50 gravar på den här kyrkogården, och en del av dem kan ha förstörts då domkyrkan byggdes. Kyrkan och dess kyrkogård fanns kvar till omkring år 1010, vilket innebär att den då existerade samtidigt med Svend Tveskægs kyrka vid Kattesund under omkring 20 år. Under den tiden fanns också träkyrkan Sankt Clemens i korsningen mellan Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan, som kan ha byggts så tidigt som i slutet av 960-talet. Sankt Clemens blev senare kungsgårdens kyrka och ersattes med en kyrka av sten senast omkring år 1030. Prästen Avico, som är den som skrev handskriften eller krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", blev år 983 biskop i Aldinburg (Oldenburg) efter att den tidigare biskopen Wago avlidit.