Lunds vikingatida centrum

Besöksupplevelse Det vikingatida Lund
Promenad
ca. 2 timmar
högupplöst karta • Lunds vikingatida kyrkor
• Trelleborgen i Lund
• Runstenar i Lund
• Drottens kyrkoruin
Information
• Lunds vikingatida historia
• Källorna till informationen
Information från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", vilket kan översättas med Wolinbiskoparnas historia, har skrivit om Lunds historia under 900-talet på ett sätt som aldrig har skett förut. Det har gett oss helt ny och unik kunskap om Lunds äldsta vikingatida historia. Det gör att Lund är Sveriges äldsta stad, och därför kan vi nu berätta mycket mer om hur det såg ut i Lunds centrum under dess äldsta tid. Vilka de första kyrkorna var, och när stadsområdet och torget i Lund anlades. Det finns även information om den vikingatida borgen av den typ som brukar kallas för trelleborg, och om de personer som härskade över Lund och Skåne under andra halvan av 900-talet. Den här besöksguiden visar och berättar om platserna i det vikingatida Lund, fram tills Lund blev ärkebiskopssäte 1103, vilket ses som början på medeltiden. Det finns hänvisningar till flera andra besöksguider med ytterligare information för den som vill veta mer. Börja gärna med att läsa den översiktliga inledningen till det vikingatida Lund.

Den information från krönikan som har publicerats än så länge berättar om tiden fram till år 990. Information om tiden efter år 990 kommer också publiceras så småningom, men tills dess bygger informationen i den här besöksguiden för tiden från år 990 till början av 1100-talet främst på hur man har tolkat arkeologiska fynd och de skriftliga källor som skrivits lång tid efter de händelser som beskrivs. Det gör att det finns större osäkerhet i den informationen.

Historiskt intressanta platser i Lunds vikingatida centrum

Kartan nedan visar hur det kan ha sett ut i det vikingatida Lund och de platser som den här besöksguiden berättar om. Allt man ser i kartan fanns inte samtidigt. I beskrivningen kan man läsa när i tiden det som fanns på de numrerade platserna fanns där. Det finns också en högupplöst karta om man vill se mer exakt var de olika platserna finns. Det är bra att vara medveten om att det på de flesta platserna som markerats på kartan i den här besöksguiden inte syns något konkret. Kommunen vill tyvärr inte synliggöra Lunds historia på ett mer tydligt sätt i stadsbilden, så som vi har föreslagit, för att kunna göra mer turism av det.

1) Lunds första kyrka Sankt Clemens

I krönikan sägs det att Sankt Clemens kyrka, som fanns vid nuvarande Klostergatan i Lund, byggdes av Harald Blåtands brorson, som kallades för Guldharald. Kyrkan måste då ha byggts mellan år 964, då Guldharald invaderade den västra delen av Skåne, och år 970 då han avrättades efter att han försökt få en man att mörda Harald Blåtand för att själv ta makten över Danmark. Det är därmed den äldsta kyrkan man känner till som har byggts på platsen där Lunds stad finns idag. Kyrkan kommer sannolikt bli föremål för en arkeologisk undersökning inom kort då det ska byggas på platsen.

Enligt krönikan fick kyrkan år 977 en relik av helgonet Sankt Clemens. Det var sannolikt en del av Sankt Clemens underkäke. Prinsessan Helga från Kyjiv i nuvarande Ukraina hade med sig reliken från den antika staden Chersonesos som var belägen i norra delen av det som är staden Sevastopol på Krim. Hon gifte sig med Toke Gormsson som var Harald Blåtands yngre bror och lydkung över Skåne. Helga härskade i Lund till år 1004 då hon dog. Det står mer om det på sidan om Lunds äldsta vikingatida historia.

Arkeologisk undersökning av Sankt Clemens kyrka 1932. Husen rakt fram och till höger finns fortfarande kvar. Kyrkor helgade åt Sankt Clemens har i flera fall kunnat kopplas till kungsgårdar. Enligt krönikan byggdes kyrkan nära Guldharalds kungsgård som därför troligen redan fanns innan kyrkan byggdes. Kyrkor helgade åt Sankt Clemens har även hittats i närheten av Harald Blåtands runda borgar av den typ som brukar kallas för trelleborgar. Enligt krönikan byggde Harald Blåtands yngre bror och lydkung över Skåne Toke Gormsson en sådan borg här i Lund, troligen någon gång mellan år 971 och 973.

Träkyrkan ersattes senare med en kyrka av sten, troligen på 1020-talet på initiativ av kung Knut den Store. Stenkyrkan undersöktes arkeologiskt 1932 innan huset som nu finns på platsen byggdes. Kyrkan som byggdes med sten var 19 meter lång, med långhus och rakt kor utan absid. Vid utgrävningen hittades också åtta stavar och en rund hörnstolpe till en byggnad som låg på kyrkans södra sida. Det har antagits att detta utgjort den östra delen av norra långhusväggen till en föregående träkyrka.

Det planeras byggnation av ett flerbostadshus på den obebyggda ytan söder om huset som byggdes efter den arkeologiska undersökningen av Sankt Clemens kyrka 1932. Ny byggnation kommer behöva föregås av en arkeologisk undersökning på platsen. Rivningstillstånd för det uthus som finns där, en garagebyggnad från 1898, har redan beviljats. Det borde finnas en god chans att hitta spår efter Sankt Clemens träkyrka under den östra delen och på den östra sidan av uthuset, men det är oklart hur mycket som går att hitta och om det går att datera.

Man kan läsa mer om Sankt Clemens kyrka i besöksguiden om Lunds första kyrka Sankt Clemens.

2) Kungsgården i Lund

Krönikan berättar att Guldharald lät bygga Sankt Clemens kyrka nära "prinsens palats". Antagligen syftar det inte på något slags slott utan på det som måste varit den första kungsgården i Lund, och "prinsen" syftar på Guldharald själv. Det kan tolkas som att kungsgården fanns när kyrkan byggdes någon gång mellan år 964 och 970. Kanske anlades kungsgården redan år 964 efter att Guldharald invaderat och tagit kontroll över den västra delen av Skåne. Det är till och med möjligt att det fanns en kungsgård i Lund före år 964. I Lunds äldsta vikingatida historia beskrivs att det fanns en Björn Jarl som kallades för Skånes kung innan Guldharald invaderade den västra delen av Skåne.

Eftersom kyrkan byggdes nära kungsgården bör den ursprungliga kungsgården funnits i södra delen av kvarteret norr om kyrkan, eller öster om kyrkan, de platser som är märkta med (2) i kartan nedan. Det har länge antagits att hela området märkt (A), inklusive området märkt (B), avsattes till kungsgårdens område när stadsområdet för Lund lades ut, vilket enligt krönikan skedde omkring år 987.

Omkring 1030, under Knut den Stores tid, verkar det etablerats något slags klosterverksamhet där domkyrkan finns idag. I samband med att Lund blev ärkebiskopssäte 1103 avsattes området där Lundagård finns nu som residens för ärkebiskopen. Området märkt (B) var det som återstod av kungsgårdens område fram till 1375 då drottning Margareta donerade den till domkapitlet för att finansiera en årlig mässa för sin far kung Valdemar Atterdag som avled det året. Trots att det fanns en kungsgård i Lund i över 400 år är det fortfarande väldigt lite man vet om den.

3) Domskolans första hemvist

I korsningen mellan Klostergatan och Kyrkogatan fanns det en liten byggnad som revs när Kyrkogatan drogs fram förbi domkyrkan 1702. Den byggdes troligen omkring 1030 under Knut den Stores tid och den har omtalats som kung Knut den Stores skattkammare. Byggnaden tillhörde troligen kungsgården från början, och det sägs även ha funnits en tornbyggnad intill, möjligen ett porttorn som ingått i kungsgårdens anläggning. Byggnaden blev troligen Domskolans första hemvist när den bildades samtidigt som domkapitlet och ett kaniksamfund genom kung Knut den Heliges gåvobrev den 21 maj år 1085.

Byggnaden var troligen Domskolans hemvist fram till 1470 då Domskolan flyttade in i en större byggnad norr om och delvis över den nuvarande Kyrkogatan. Under senare delen av medeltiden kallades byggnaden för "Gamla skolan". Domskolan finns kvar än idag utan uppehåll i undervisningen och är numera gymnasieskolan Katedralskolan i Lund.

Byggnaden var 16 meter lång och 8 meter bred, och hade ursprungligen en meter breda murar som var byggda med sandstenskvadrar utan sockel. Det är en äldre byggnadsteknik som gör att det har antagits att den kan ha byggts omkring 1030. Alltså vid samma tid som Sankt Clemens kyrka av sten byggdes och byggnaden för klosterverksamheten där Lunds domkyrka finns nu. Den byggdes om med tegel någon gång under medeltiden. I kartan nedan ser man var byggnaden fanns i förhållande till de nuvarande gatorna.

Byggnaden hittades 1954 och undersöktes arkeologiskt senast i augusti 2024. Dess grundmurar finns fortfarande kvar under gatan.

Kung Svend Tveskægs mynt. Det är möjligt att det började präglas mynt i Lund redan under Harald Blåtands tid som kung, men under Svend Tveskægs tid som kung blev Lund Danmarks huvudmyntort för mycket lång tid framöver. Platsen för det äldsta myntverket har inte hittats, men fanns troligen någonstans inom kungsgårdens område. En plats som har föreslagits är i kvarteret söder om den gamla Domskolebyggnaden, alltså i östra delen av kvarteret på södra sidan av Klostergatan, vilket är öster om platsen för Sankt Clemens kyrka där bland annat apoteket Svanen finns numera.

Omkring år 995 började de första danska mynten som hade en inskrift präglas här i Lund åt kung Svend Tveskæg. På dem stod det SVEN REX AD DENER, vilket betyder "Sven kung i Danmark". På den andra sidan stod det GODWINE M-AN DENER vilket betyder "Godwine myntare i Danmark". Han var sannolikt en myntmästare som Svend Tveskæg hämtat till Lund från England.

4) Kung Knut den Stores klosterverksamhet

Under golvet till Lunds domkyrka, främst i det norra sidoskeppet, finns lämningar av en stor byggnad av sten där byggnadstekniken antyder att den kan ha byggts så tidigt som omkring 1030. Det är fortfarande inte mycket man vet om vad byggnaden använts till eller hur den sett ut eftersom det har varit svårt att komma åt att undersöka den, och många teorier har framförts. Det som låter mest troligt är att det skulle kunna varit något slags tidig klosterverksamhet med klosterkyrka som byggdes omkring år 1030 under kung Knut den Stores tid och som kanske kallades för "Sankt Laurentius brödraskap" eller något liknande. Kyrkogården, med gravar från omkring 1030, på södra och östra sidan av Domkyrkan, samt torgkorset vid kyrkogårdens gräns mot Stortorget, kan då hört till den verksamheten.

Det finns också några skriftliga notiser som antyder att det kan ha varit något slags klosterverksamhet. När domkyrkokryptans södra sidoaltare invigdes den 11 januari 1131 nämns "vördnadsvärda reliker vars namn endast är kända av Gud och som överförts från altaret i det gamla klostrets kyrka". I kung Knut den Heliges gåvobrev den 21 maj 1085 står det "Men kunglig rätt knuten till nämnda jord skall i alla förekommande fall tillkomma prosten och de övriga bröder som på denna plats tjänar Gud". Besöksguiden om klosterbyggnaden under Lunds domkyrka berättar mer om byggnaden.

5) Torgkorset vid Lilla Kyrkogatan

Passagen från Domkyrkoplatsen, förbi det gula tegelhuset som byggdes 1868, fram till norra entrén till Domkyrkoforum, som byggdes 2010-2011, är en återstående rest av Lilla Kyrkogatan. Den gick fram till Stortorget tills det stora tegelhuset på södra sidan av Domkyrkoforum byggdes 1915.

Vid gränsen till torget fanns porten till domkyrkoområdet under medeltiden. Vad gatan hette då är inte känt, men efter reformationen kallades den för Kirkestrædet. När Stortorget lades ut, vilket enligt krönikan skedde omkring år 987, sträckte det sig längre norrut än idag och dess norra gräns fanns ungefär där norra sidan av tegelhuset och södra sidan av Domkyrkoforum finns numera.

Torgkorset som det kan ha sett ut. På östra sidan av Lilla Kyrkogatan vid gränsen till torget, vilket är till vänster i bilden ovan, hittades 1944 lämningarna av en 1,5 gånger 1,5 meter stor och uppåt tre meter hög plattform gjord av ek. Den var fylld med stora stenar och i mitten fanns resterna av en stolpe som hade en diameter på 62 cm och var nedgrävd ungefär 1,5 meter under marknivån.

Den dåvarande stadsantikvarien Ragnar Blomqvist tolkade det som ett högt kors som kan ha symboliserat att kungen garanterade torgfriden Ragnar Blomqvist gjorde illustrationen man ser i bilden. Träet i plattformen har daterats dendrokronologiskt, med årsringarna i virket, till omkring år 1042. Det betyder att det restes omkring 40 år innan domkyrkan började byggas. Det innebär att torgkorset kan ha tillhört den byggnad som fanns där innan domkyrkan började byggas, som kan ha varit något slags klosterverksamhet.

Under medeltiden kan det höga korset varit utgångspunkt för kyrkliga processioner, och kanske en plats där det träffades avtal och kyrkliga domar förkunnades och verkställdes.

6) Trelleborgen i Lund

Det har länge antagits att det måste ha varit något i vägen när Kungsgatan i Lund, som fortsätter med Kiliansgatan, drogs fram eftersom de bildar en halvcirkel. Redan 2002 föreslog en dansk arkeolog att gatorna kan dragits fram runt en rund vikingaborg av den typ som brukar kallas för trelleborg. Det är inte arkeologiskt belagt att det har funnits en trelleborg i kvarteret som omges av gatorna, men en cirkelformad bäck som har hittats längs med Kiliansgatan skulle kunna tolkas som ett arkeologiskt spår av en vallgrav som omgett trelleborgen, och utgör ett indirekt bevis för att den har existerat.

Enligt krönikan fanns det en borg i Lund som Toke Gormsson, Harald Blåtands yngre bror och lydkung i Skåne, lät bygga någon gång mellan år 971 och 973. Prinsessan Helga från Kyjiv, som härskade över Lund, beordrade att borgens vall skulle rivas ner efter Toke Gormssons död den 10 augusti år 986, men vallgraven lämnades kvar tills vidare. Krönikan berättar också att Helga beordrade att husen, vägarna, portarna och torget skulle byggas så som i hennes älskade stad i Grekland, där hon tillbringade många år som barn. Vilken grekisk stad det handlar om anges inte. Kungsgatan och Kiliansgatan måste därför dragits fram omkring år 987 runt vallgraven som fortfarande fanns kvar vid den tiden.

Trelleborgen som den kan ha varit belägen. Eftersom det inte har hittats några arkeologiska spår av borgen går det inte säga säkert hur den såg ut. Om den var byggd som andra trelleborgar så kan den ha sett ut som i kartan till höger. Trelleborgarna brukade vara byggda med en hög vall, ofta förstärkt med träpalissad på utsidan och en vallgrav utanför vallen som kunde vara torrlagd eller innehålla vatten. De hade fyra öppningar och gator som gick som ett kors genom borgen. Inne i borgen fanns stora hallar i grupper om fyra där varje byggnad rymde minst 60-70 personer. Så som trelleborgen är utritad i kartan kan diametern varit 160-180 meter och borgen haft plats för omkring 1 000 vikingar.

Trelleborgarna byggdes på strategiska platser för Harald Blåtands vikingar, i betydelsen krigare eller den tidens soldater, så de användes som ett slags militära garnisoner. Trelleborgen som sannolikt fanns här i Lund kan då ha använts för att ta kontroll över platsen. På andra platser där det har hittats trelleborgar har det också funnits en kyrka helgad till Sankt Clemens, vilket det har gjort här i Lund också. Kyrkan var belägen bara omkring 150 meter nordväst om den förmodade trelleborgen. Man kan läsa mer i besöksguiden om Trelleborgen i Lund.

7) Johannes Döparens kyrka

Vid grävningar på norra sidan av Lunds domkyrka 1908 och 1941-1942 hittades det gravar med ålderdomliga stockkistor. Några av stockkistorna daterades 2012. Den äldsta stockkistan daterades till vinterhalvåret 979–980, vilket innebär att kyrkogården som fanns där måste ha anlagts på vikingatiden, under Harald Blåtands tid som kung i Danmark. Det gör att det nu finns arkeologiska belägg för att Lund måste anlagts tidigare än omkring år 990, vilket tidigare antagits. Det har inte hittats några lämningar av kyrkan, men eftersom en stor del av ytan inte har undersökts arkeologiskt är det inte omöjligt att det skulle gå att hitta arkeologiska spår av en kyrka vid en större arkeologisk undersökning på platsen.

Krönikan berättar att kyrkan byggdes år 975 av Toke Gormsson som var Harald Blåtands yngre bror och lydkung över Skåne. Bygget skedde för att uppfylla ett löfte Toke gav året innan om att bygga en kyrka om alla klarade sig från en attack från Hakon Jarl, som var Harald Blåtands lydkung i Norge. Krönikans berättare, prästen Avico, säger att han helgade hörnstenen där det ristades att det var Toke som lät bygga kyrkan. Den hörnstenen är en runsten som hittades på 1790-talet i en gärdesgård vid Stora Tvärgatan här i Lund. Idag finns den inmurad i portgången till biskopsgården i Köpenhamn. En del av runstenen saknas men texten som finns på det som är kvar betyder "Toke lät kyrka göra och ...".

Prästen Avico säger också att det var han som invigde kyrkan och helgade den åt Johannes Döparen. Dessutom sändes tre präster från biskopsrådet i Hamburg till Lund för att missionera. Med utgångspunkt från dateringarna av de olika gravarna som hittats i samband med arkeologiska undersökningar verkar kyrkogården ha tagits ur bruk omkring år 1010. Man kan läsa mer om kyrkan och de gravar som hittats på kyrkogården i besöksguiden om Johannes Döparens kyrka.

8) Hunnestadsmonumentet

I den inglasade entrén till Historiska museet i Lund står några runstenar som har blivit synnerligen intressanta eftersom krönikan berättar om de personer som nämns på runstenarna. Som besökare kan man se runstenarna utan att betala entré till Historiska museet. Det är bra att vara medveten om att Historiska museet inte berättar om vilka de nämnda personerna var, utan ger ett intryck av att man inte vet det eftersom de ser krönikan som förfalskning. Informationen i den här besöksguiden skiljer sig därför från Historiska museets information.

Hunnestadsmonumentet bestod ursprungligen av åtta runstenar, varav fyra har återfunnits och nu finns att se här i Lund. På två av runstenarna finns runor som berättar om bland annat Toma och hans far Kunar Hantar eller Kunar Handrian som var hans kristna namn. Krönikan berättar om hur de och deras bröder och deras män återvände med stora rikedomar till Skåne år 989, efter att de under 20 år tjänstgjort i den östromerske kejsarens väringagarde i Konstantinopel, dagens Istanbul.

Männen steg i land strax väster om Ystad. De upptäckte att större delen av deras familjer, varav många var ättlingar till deras farbror Björn Jarl, hade dödats av Harald Blåtands yngre bror och lydkung över Skåne, Toke Gormsson, år 983. Deras ägor hade tagits över av främlingar, och de blev fientligt bemötta och fick fly. De gick då i land i en liten fiskeby som de döpte till Symitharos, som är dagens Simrishamn. De fick med sig byborna där och återtog sina förlorade ägor. Därefter tågade de mot Lund för att skipa rättvisa. Kunar, den äldste av bröderna, utsågs som deras ledare.

En av runstenarna där Kunar och Toma nämns. När de kom till Lund slog de läger i det som idag är Uppåkra. I Uppåkra hade prinsessan Helga från Kyjiv, Toke Gormssons änka som härskade över Lund, nyligen låtit bygga en kyrka för att sätta stopp för utövandet av hedniska ritualer som hölls där i hemlighet. När Kunar och hans följe anlänt skickade prinsessan Helga bud till Kunar om att mötas i förhandlingar på Arendala tingsplats i stället för att spilla kristet blod genom att ta till strid.

Efter fyra dagar slutade förhandlingarna med att Skåne delades upp i två delar. Den östra delen skulle styras av Kunars son Toma. Han bosatte sig på en plats där tre huvudvägar möttes där han återuppbyggde en by som han kallade för Tomathorp, det som är dagens Tommarp. Den mellersta och västra delen av Skåne skulle styras av Torgis, den ende som skonades av Toke Gormsson, med Lund som säte och Skånes huvudstad. Kung Svend Tveskæg skulle ha överhöghet över alla delarna av Skåne, men folket skulle styras av Toma och Torgis. För att befästa överenskommelsen ingick Torgis äktenskap med prinsessan Helga.

I besöksguiden om Hunnestadsmonumentet finns det bland annat en bild av platsen där Hunnestadsmonumentet stod från början, och på sidan om Lunds vikingatida historia kan man läsa mer utförligt om händelserna år 989. Torgis, som gifte sig med prinsessan Helga, lät senare resa den höga runstenen Lundagårdsstenen som man kan läsa om i punkt (10) nedan. Lundagårdsstenen har också blivit synnerligen intressant eftersom krönikan berättar om de som nämns på den.

9) Runstenskullen

Runstenskullen är ett monument som finns omkring 150 meter norr om Historiska museet. Det anlades 1868 som en gåva från Föreningen för Skånes fornminnen och historia med anledning av Lunds universitets 200-årsjubileum. De sex runstenarna som står runt den lilla kullen ristades under vikingatiden i slutet av 900-talet och början av tusentalet. De har ingen känd koppling till Lunds vikingatida historia, vilket framför allt beror på att man inte vet vad de handlar om. Det finns däremot en intressant tolkning för den sten som kallas för Vallebergastenen. Enligt den tolkningen kan de nämnda männen, Manne och Svenne, ha varit hirdmän, dvs. personliga soldater eller livvakter, i kung Knut den stores hird i England som kallades för Tingalidet. Besöksguiden om Runstenskullen berättar mer om de sex runstenarna.

10) Lundagårdsstenen

Lundagårdsstenen, som sägs vara den högsta runstenen som har hittats i Norden, har blivit en synnerligen intressant sevärdhet från det vikingatida Lund eftersom krönikan berättar om de personer som nämns på runstenen. Den finns idag i entrén till Universitetsbiblioteket , drygt 500 meter norr om Historiska museet. Det finns en historisk koppling mellan Lundagårdsstenen och runstenarna från Hunnestadsmonumentet som står i den inglasade entrén till Historiska museet. Torgis, som reste Lundagårdsstenen, var släkting till Kunar och Toma som är några av de som nämns på runstenarna från Hunnestadsmonumentet. Torgis var inblandad i händelserna i Lund år 989 tillsammans med bland annat Kunar och Toma som man kan läsa om under punkt (8) om Hunnestadsmonumentet.

Längs med de smala sidorna finns det runinskrift som börjar och slutar med kors på vardera sidan, vilket visar att de nämnda personerna var kristna. Runinskriften betyder översatt ungefär

Torgis, son av Esge Björns son, reste dessa stenar efter sina båda bröder Olof och Ottar, landmän goda.

Krönikan berättar vilka de nämnda personerna var. I släktträdet under punkt (8) om Hunnestadsmonumentet ser man vilken relation de hade till varandra. Torgis far hette Asgeir och Björn var Torgis farfar. Torgis bröder hette Olof och Otir. I krönikan omnämns Björn som jarl, och sägs ha varit Skånes kung till år 964. Då fördrevs Björn Jarl från den västra delen av Skåne av Harald Blåtands brorson Guldharald, som blev lydkung över Skåne.

Korset nederst på Lundagårdsstenens sida som är vänd ut mot rummet. Från år 971 var Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson lydkung över Skåne. Han avsattes år 983 efter att han hamnat i onåd hos Harald Blåtand. Björn Jarl återinsattes då som Skånes kung. Harald Blåtand lämnade samtidigt över regentskapet över Danmark till Sibir Fultarsson, som återinsatte Toke Gormsson året därpå. Därefter mötte Toke Gormsson Björn Jarl i strid vid Halör vid dagens Höllviken, där Björn Jarl tog sitt liv efter att ha blivit ensam på slagfältet.

Efter att ha besegrat Björn Jarl beordrade Toke Gormsson att alla manliga ättlingar till Björn Jarl skulle avrättas eller kastreras så att ingen från hans släkt längre skulle kunna göra anspråk på makten över Skåne. Inte ens de två unga bröderna Olof och Ottar skonades trots att de aldrig utgjort något hot mot Toke Gormsson. Den enda som skonades var deras halvbror Torgis som bara var åtta år gammal.

Ett korsat kors överst på Lundagårds­stenens smala sida som är vänd in mot väggen. Händelserna år 989 handlar om när Kunar och Toma, som nämns på runstenarna från Hunnestadsmonumentet, återvände hem att ha tjänstgjort 20 år i den östromerske kejsarens väringagarde i Konstantinopel, dagens Istanbul. De upptäckte då att större delen av deras familjer dödats av Toke Gormsson år 983. Både händelserna år 983 och år 989 beskrivs mer utförligt på sidan om Lunds äldsta vikingatida historia.

På den breda sidan som är vänd ut mot rummet finns en stor bild. Det finns också en bild högst upp på den breda sidan som är vänd in mot hörnet. Bilden och runorna längs den smala sidan in mot väggen är svåra att se eftersom runstenen står uppställd i ett hörn. Korset högst upp på den smala sidan som är vänd in mot väggen är intressant eftersom det är ett så kallat korsat kors. Det finns olika tolkningar av bilderna men ingen säker information om vad de föreställer. Besöksguiden om Lundagårdsstenen berättar mer om de olika tolkningarna som finns av bilderna.

Torgis som reste Lundagårdsstenen gifte sig år 989 med Toke Gormssons änka, prinsessan Helga från Kyjiv som härskade över Lund. De fick en son med namnet Ulf. Han gifte sig någon gång omkring år 1015 med kung Svend Tveskægs dotter Estrid. De blev föräldrar till Svend Estridsen som var Danmarks kung mellan 1047 och 1076, och som blev far till flera av de följande danska kungarna.

11) Stortorget i Lund - Sveriges äldsta torg

Enligt krönikan lades Stortorget i Lund ut omkring år 987 och är därmed Sveriges äldsta torg. Prinsessan Helga från Kyjiv härskade i Lund och efter hennes make Toke Gormssons död gav hon order om hur stadsområdet i Lund skulle utformas.

Efter Tucas död beordrade prinsessan Helga att fästningarna och de defensiva vallarna skulle förstöras och att husen, vägarna, portarna och torget skulle byggas som hennes älskade stad i Grekland, där hon tillbringade många år som barn. Endast vallgraven återstod av fästningen, och samhället liknade inte längre några andra samhällen i danernas land.

Eftersom gatorna och kvarteren i Lund aldrig har gjorts raka, som man gjorde i många svenska städer under 1600-talet, har större delen av gatunätet i Lunds vikingatida centrum troligen än idag kvar samma form som när det anlades omkring år 987. Stortorgets historia under medeltiden och senare är också intressant, men den här besöksguiden beskriver främst Stortorgets vikingatida historia.

Det har länge antagits att hela det ursprungliga stadsområdet i Lund anlades samtidigt genom att delas upp i kvarter med tomter och gator med omkring en decimeter djupa grävda rännor som tomtgränser. Det bör vara det som enligt krönikan skedde omkring år 987. Det antas ha skett med geometriska metoder som gav kvarteren och gatorna deras säregna och lite krokiga former. Hur stort det ursprungliga stadsområdet var är okänt. När den medeltida stadsvallen runt Lund byggdes på 1130-talet omgav den ett område som var omkring 84 hektar stort, men det har hittats lämningar av tomtrännor på flera olika platser något utanför det området också.

Stortorget och dess omgivning som det kan ha sett ut från omkring år 987. Det enda kvarteret som avviker till sin form från alla andra kvarter är kvarteret på nordöstra sidan av Stortorget. Enligt krönikan beror det på att vallgraven från borgen lämnades kvar när borgens vallar revs, vilket förklarar varför gatan behövde dras runt i en halvcirkel.

Det finns ingen tydlig information om var den ursprungliga kungsgården fanns, bara att den fanns nära Sankt Clemens kyrka nordväst om torget. I samband med att stadsområdet anlades antas hela området norr om torget avsatts för kungsgården. Omkring år 1030 kan området direkt norr om torget blivit kyrkogård i samband med att någon klosterverksamhet inrättades på platsen där domkyrkan finns idag.

Lunds stadsområde ligger i en lång sluttning, men topografiska studier har visat att det fanns en platå i den lutande terrängen på östra sidan av torget och upp mot platsen där domkyrkan finns idag. Det kan förklara varför den platsen valdes för borgen när den byggdes någon gång mellan år 971 och 973. På västra sidan om torget fanns en större damm eller sänka med vattensjukt område.

Det fanns troligen något slags torg eller större öppen yta där Stortorget finns nu, men det finns ingen information om hur det såg ut där tidigare. Så som Stortorget anlades omkring år 987 var det smalare men längre än vad det är idag, och så var det åtminstone långt in på medeltiden också. Torget sträckte sig fram till i höjd med den norra fasaden till det stora bruna tegelhuset som finns på norra sidan av Stortorget idag. I söder övergick gatan, det som är Stora Södergatan idag, till torgyta någonstans söder om nuvarande Västra Mårtensgatan.

12) Dammen på västra sidan av torget

På västra sidan av Stortorget fanns en större damm eller en sänka med vattensjukt område till någon gång omkring år 1050-1051. Det finns ingen information om hur stor den var eller vilket utbredningsområde den hade. Det som gör att man vet att den måste ha funnits där är att arkeologiska undersökningar visat att stora delar av området söder om dammen eller sänkan var täckt med ett flera decimeter tjockt lager med svämlera och dy.

Det var särskilt det sydöstra hörnet av kyrkogården runt Treenighetens kyrka av trä, som Svend Tveskæg lät bygga, och senare runt Drottens kyrka, som var täckt av svämlagret. Med hjälp av dendrokronologisk datering har det visats att området översvämmades någon gång omkring 1050-1051. Troligen orsakade dammen eller sänkan återkommande översvämning vid ihållande regn. Om den hade brustit skulle den lutande terrängen kunna orsakat en katastrof för bebyggelsen som fanns söder om dammen. Troligt öppnades därför fördämningen på ett kontrollerat sätt, vilket orsakade att en del av kyrkogården översvämmades.

13) Sankta Maria kyrka vid torget

Vid sydöstra änden av torget fanns kyrkan som i en skriftlig källa från perioden 1095-1103 kallas "capella sanctae Mariae in foro", vilket kan översättas med Sankta Maria kyrka vid torget. Den byggdes med trä, troligen i början av 1060-talet, och fanns där det fem våningar höga bostadshuset längs med Västra Mårtensgatan finns idag. Kyrkan undersöktes arkeologiskt år 1911 innan det huset byggdes. Våren 2020 hittades äldre gravar med kistor av trä som visade att kyrkogården runt kyrkan sträckte sig åtminstone så långt söderut som till mitten av Västra Mårtensgatan.

Enligt den ovan nämnda skriftliga källan donerade kung Erik Ejegod kyrkan tillsammans med en stor godsmassa till prostämbetet vid domkapitlet. Det talar för att kyrkan grundlades av kungen, vilket i så fall var kung Svend Estridsen som var Danmarks kung vid tiden för när kyrkan byggdes, eller någon närstående till kungen. Sannolikt revs träkyrkan strax efter att den donerats till domkapitlet och ersattes med en romansk kyrka av sten i början av 1100-talet. Man kan läsa mer om den medeltida kyrkan av sten i besöksguiden om kyrkostaden Lund.

Träkyrkan hade ett nästan kvadratiskt 8 gånger 8 meter stort kor. Det rektangulära långhuset bör då ha varit 16 meter långt och 10 meter brett. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova stolpar av ek både i koret och i långhuset. De bar upp kyrkans tak och gjorde kyrkan treskeppig. Plankorna i kyrkans väggar var 48 till 61 cm breda och 17 till 22 cm tjocka, gjorda av kluvna ekstammar där stammens naturligt runda sida utgjorde kyrkans utsida. Både stolparna och väggplankorna stod nedgrävda i jorden. Det fanns också en brunn gjord av en urholkad ekstam inne i kyrkan. Det fanns annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes så brunnen kan ha hört till den tidigare bebyggelsen.

Karta över alla Lunds kyrkor på 1060-talet. Den första vågen av kyrkobyggnation i Lund skedde på 1060-talet, troligen som en reaktion på stiftsreformen som gjordes senast 1059. Den ledde till att det dåvarande Lunds stift delades upp i två biskopsstift, ett i Lund och ett i Dalby.

Sankta Maria kyrka vid torget var bara en av sju kyrkor av trä som byggdes under 1060-talet. Då fanns redan södra och östra kattesundskyrkorna av trä, kyrkorna Drotten och Sankt Clemens av sten, samt något slags klosterverksamhet där Lunds domkyrka finns idag.

De sju kyrkorna av trä ersattes med kyrkor av sten när den andra vågen av kyrkobyggnation i Lund inleddes under 1100-talet som en reaktion på att Lund upphöjdes till ärkebiskopssäte 1103 för en kyrkoprovins som omfattade hela det kristna Skandinavien.

Senare under 1100-talet byggdes det en större kyrka som också var helgad till Sankta Maria på en annan plats. Då började den här kyrkan kallas för Sankta Maria Minor, eller Vårfru lilla i dess danska namnform.

14) Östra Kattesundskyrkan

Läget för väggar och inre stolpar efter en stor träkyrka från omkring år 1050 har markerats med vit gatsten i den breda trottoaren vid Kattesund. Den sägs vara den största stavkyrkan som har hittats i Norden. Vem som lät bygga kyrkan eller vem den var helgad åt är okänt. Därför brukar kyrkan kallas för Östra Kattesundskyrkan.

Kyrkan var 26 meter lång med ett 18 meter långt och 11 meter brett långhus och 8 gånger 8 meter stort kor. I norra väggen till långhuset, drygt 5 meter från den västra gaveln, fanns en dörröppning som var en meter bred, och troligen fanns det en motsvarande dörröppning i den södra väggen. Däremot verkar det inte ha funnits någon ingång från väster.

Några av stavarna som ingick i Östra Kattesundskyrkans väggar finns att se i Drottens kyrkoruin. Det fanns två rader med stolpar invändigt som bar upp taket. Inne i kyrkan fanns också åtta kraftiga stolpar av ek som hade en diameter på omkring 55 cm. De skulle kunna vara mittpelare i en basilika där mittskeppet var högre än sidoskeppen, men mest troligt är att de bar upp ett sammanhängande ryggåstak i en kyrka med ett treskeppigt långhus. På västra sidan av kyrkan har det stått fem kraftiga stolpar i marken. Det är möjligt att de har ingått i en klockstapel.

I det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin kan man se rester av några av stavarna som ingick i kyrkans väggar. Dateringen av stavarna visar att kyrkan reparerades på 1070-talet. Kyrkogården runt kyrkan var 45 gånger 60 meter stor med grävda rännor runt om som gränsmarkering, och 320 av kyrkogårdens gravar har hittats.

15) Lunds första domkyrka Trinitas Salvator även kallad Drotten

Läget för murarna till det som var Lunds första domkyrka och Skandinaviens första ärkebiskopskyrka har markerats med grå sten i trottoaren vid Kattesund. Kyrkan kallades för Trinitas Salvator eftersom den var helgad åt Treenigheten och frälsaren. Den kallades även för Drotten som kommer från det nordiska ordet drott som betyder härskare. Kyrkans historia är väldigt komplex men utgör en stor och intressant del av Lunds vikingatida historia under tusentalet.

Innan den stora utgrävningen av Drotten påbörjades togs den 24 augusti 1982 en bild över området som då användes som en stor parkeringsplats. I mitten av bilden ser man en mur med en rundbåge. Muren finns kvar än idag inne på gården bakom husen. Längst till höger ser man en lastbrygga som också finns kvar inne på gården.

Kyrkans byggnadshistoria bygger främst på tolkningar av fynden som gjordes när kyrkan undersöktes arkeologiskt mellan 1982 och 1984. Medan den arkeologiska undersökningen pågick började opinionen växa för att bevara ruinen efter kyrkan. Det ledde till att ruinen bevarades som det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin, men det gör också dateringarna av kyrkans byggnadshistoria mer osäkra. Det är gratis att besöka Drottens kyrkoruin när det är öppet genom föreningen Gamla Lunds kansli eller genom restaurang Gattostretto.

Drotten som kyrkan kan ha sett ut omkring år 1030. Kyrkan började troligen byggas av kung Knut den Store på 1020-talet under ledning av biskop Bernhard från England. Kyrkan ersatte en kyrka av trä helgad åt Treenigheten Trinitas som kung Svend Tveskæg enligt krönikan lät bygga omkring år 987. När biskop Bernhard dog omkring år 1030 begravdes han i Lund. Det verkar som att bygget av kyrkan stannade av då och att kyrkans korta långhus avslutades med en rak vägg i väster. Kyrkan hade då ett kort kor med absid i öster, men inget torn. Det fanns en större gravkammare under det korta långhuset där biskop Bernhard kan ha begravts.

Enligt en skriftlig källa dog kung Svend Tveskæg i England i början av år 1014. Hans kvarlevor fördes hem till Danmark för att begravas i den kyrkan han själv låtit bygga. Det kan varit i den träkyrka som han, enligt krönikan, lät bygga här i Lund omkring år 987. Hans son kung Knut den Store kan ha låtit flytta sin fars kvarlevor till gravkammaren under koret i den här kyrkan och tagit träkyrkan ur bruk.

Drotten som den kan ha sett ut när den var färdigbyggd omkring år 1050. Henrik från Orkneyöarna utanför norra Skottland blev ny biskop i Lund, troligen i början av 1040-talet. Han återupptog bygget av Drotten så att den stod färdig omkring år 1050 med torn över koret i öster. Svend Estridsen, som blev kung över Danmark år 1047, hade som mål att bryta loss Danmark från ärkebiskopsdömet i Hamburg-Bremen för att bilda en dansk kyrkoprovins med en egen ärkebiskop. Ärkebiskopen i Hamburg-Bremen motsatte sig det så i stället började de samarbeta och Danmark delades in i fler biskopsstift. Det dåvarande biskopsstiftet med Lund som biskopssäte delades in i två biskopsstift senast år 1059 med Henrik från England som biskop i Lund och Egino från Tyskland som biskop i Dalby. Henrik räknas än idag som den förste biskopen för Lunds stift och Drotten kan därför ses som Lunds första domkyrka. Stiftsindelningen ledde också till den första vågen av kyrkobyggnation i Lund som gjorde att det byggdes sju nya träkyrkor i Lund under 1060-talet.

Kung Knut den Heliges gåvobrev från 1085. Biskop Henrik dog omkring år 1066-1067 och de två biskopsstiften slogs då samman till ett biskopsstift med Egino som biskop. Han blev därmed den andra biskopen för Lunds stift. Med kung Knut den Heliges gåvobrev den 21 maj 1085 lades grunden till ett domkapitel med kaniksamfund och Domskola. Lunds domkyrka började byggas av kung Knut den Helige år 1081. Drotten fick tjäna som domkyrka till den nuvarande domkyrkan invigdes den 1 september 1145.

Under andra halvan av tusentalet uppstod en långvarig konflikt mellan påven och den tyske kejsaren som kallas för investiturstriden. Den danske kungen tog ställning för påven och det bidrog till att påven bestämde sig för att bryta loss Danmark 1103 och bilda en ny nordisk kyrkoprovins med Danmark, Sverige, Norge, Island, Färöarna, Shetlandsöarna och Isle of Man. Året därpå kom påvens sändebud Albericus till Lund och hängde ett pallium, tecknet för ärkebiskopsvärdigheten, över biskop Asser Svendsens axlar. Drotten blev på så sätt Nordens första ärkebiskopskyrka.

Man kan läsa mycket mer utförligt om Drotten i besöksguiden om Lunds första domkyrka Drotten, där kyrkans medeltida historia också beskrivs.

16) Södra Kattesundskyrkan

I kvarteret på sydvästra sidan om Drotten har det hittats lämningar av en liten träkyrka. Den föregicks av en klockgjutarverkstad som har daterats till omkring 1042-1043 och bestod av ett skjul över två klockgjutningsgropar. Det antas att åtminstone den ena av de två klockorna som göts där var till kyrkan Drotten. Kyrkan fanns där man ser det beige huset bortom det röda tegelhuset i bilden nedan. De två klockgjutningsgroparna hittade under den västra delen av kyrkan. Kyrkogården runt kyrkan fanns både där man ser det beige huset och det röda tegelhuset.

Kyrkan och kyrkogården undersöktes arkeologiskt i samband med den stora utgrävningen av Drotten mellan 1982 och 1984. Kyrkan var 19 meter lång med ett 15 meter långt och 6,5 meter brett långhus och ett 4 gånger 4 meter stort kor. Kyrkans väggar bestod av stavar som placerats i en grävd ränna i marken och de bar också upp kyrkans tak. Vem som lät bygga kyrkan och vem kyrkan helgades åt är okänt. Kyrkogården runt kyrkan var 55 meter lång och 15 meter bred. Kanske byggdes kyrkan för de engelska klockgjutarna och deras familjer som fick sin sista vila på kyrkogården runt kyrkan.

17) Kung Svend Tveskægs kyrka Trinitas

I samband med den stora utgrävningen av kyrkan Drotten mellan 1982 och 1984 hittades även spår av en träkyrka som daterades till omkring år 990 som antogs ha byggts av kung Svend Tveskæg. Enligt krönikan övertalade Helga från Kyjiv kung Svend Tveskæg att göra Lund till den kristna huvudstaden någon gång efter sin make Toke Gormssons död den 10 augusti år 986. Svend Tveskæg samtyckte till det och valde att göra Lund till sitt säte. Omkring år 987 lät han bygga en kyrka helgad åt Treenigheten, Trinitas. Platsen där kyrkan fanns är nu inne på gården bakom ett av husen som byggdes vid Kattesund efter den arkeologiska undersökningen.

Det hittades inga trärester av kyrkan när den undersöktes arkeologiskt. Dateringen av kyrkan till omkring år 990 bygger istället på dendrokronologisk datering med hjälp av årsringarna i virket från 39 av kyrkogårdens gravar. Dateringen stämmer väl ihop med krönikans uppgift om att Svend Tveskæg lät bygga en kyrka i Lund omkring år 987. Kyrkan hade först bara ett långhus men byggdes till med koret senare.

En modell som visar hur Treenighetens kyrka kan ha sett ut. Långhuset var 8,5 meter brett, men eftersom en del av det fanns utanför området som var föremål för den arkeologiska undersökningen är det okänt hur långt det var. Det bör i varje fall varit dubbelt så långt som det var brett och kan då ha varit minst 17 meter långt. Koret som byggdes till senare var 6 meter brett och 5 meter långt.

Någon gång efter att kyrkan byggts till med kor gjordes en gravkammare som var 1,4 meter bred under långhusets östra del. Vid den tiden kunde bara en kunglig person komma i fråga för begravning på en sådan plats eftersom det generellt var förbjudet med gravar inne i kyrkobyggnader. Graven var tömd, så kvarlevorna från den gravlagde måste flyttats till en ny grav, troligen till den gravkammare som fanns under koret till kyrkan Drotten.

Detalj av en illustration från ett manuskript från mitten av 1200-talet, som visar hur Svend Tveskæg erövrade England. Det mesta man vet om Svend Tveskægs tid på 990-talet och början av tusentalet kommer från skriftliga källor som skrevs långt senare vilket gör informationen mer osäker. Svend Tveskæg och han son gjorde flera vikingatåg till England på 990-talet och början av tusentalet. Sommaren 1013 erövrade de England och Svend Tveskæg utsågs till kung över England också.

I början av 1014 blev Svend Tveskæg sjuk och dog den 3 februari. Hans kvarlevor fördes hem till Danmark för att begravas i den kyrka han själv låtit bygga. I Danmark hävdar man att det måste varit en kyrka i Roskilde, men det är mer troligt att det är kyrkan han lät bygga här i Lund. Eftersom graven var tom kan hans son, kung Knut den Store, flyttat kvarlevorna efter sin far till en ny gravkammare, den som fanns under koret till kyrkan Drotten. På sidan om Treenighetens kyrka Trinitas kan man läsa mer utförligt om den kyrka som Svend Tveskæg lät bygga här i Lund.