Det vikingatida Lund

Besöksupplevelser • Lunds ursprung Uppåkra
• Det vikingatida Lund
• Drottens kyrkoruin
• Lundagårdsstenen
• Runstenskullen Lund är Sveriges äldsta stad med historia som börjar som en bosättning under förromersk järnålder, omkring 100 år före Kristus. Den äldsta stadens historia, i det som numera är Uppåkra men troligen hette Lund då, upphörde under vikingatiden år 964. Då erövrade den danska kungamakten de sydvästra delarna av Skåne och anlade den nya staden som är Lund än idag, troligen på den plats som var den gamla stadens hedniska offerlund där de begravde sina döda. Samtidigt införde den danska kungamakten kristendomen i Skåne. Våra besöksguider om det vikingatida Lund beskriver och guidar i stadens äldsta historia under järnåldern, och i det nuvarande Lund som det såg ut under vikingatiden.

Uppåkra och Lund

Uppåkras historia är tätt sammanflätad med Lunds historia, men det har varit oklart på vilket sätt. Det förändrades sommaren 2021 då boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades. Den innehåller material från den handskrivna krönikan Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum, som handlar om Harald Blåtands tid och som skrevs av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under lång tid. Om vi tolkat den nya informationen rätt så hette det vi idag kallar för Uppåkra Lund tidigare. Namnet Lund kommer troligen från att det funnits något slags offerlund där Lund finns numera. En plats för de döda som varit vigd till hedniska gudar i århundraden, som det skrevs i krönikan. Topografiska studier har visat att det fanns en svacka i terrängen på västra sidan av platsen där Stortorget i Lund finns nu, och man vet att det måste ha funnits en större damm eller vattensjukt område där. Lunds stadsområde ligger i en lång sluttning, men på östra sidan av det nuvarande Stortorget fanns en horisontell platå i terrängen.

Stortorget i Lund där det tidigare kan ha funnits något slags offerlund.

År 964 förändrades allt för den äldsta staden i det som numera är Uppåkra. Då erövrades platsen Uppåkra och de sydvästra delarna av Skåne av Harald Blåtands brorson Harald, som kallades "Guldharald", med Harald Blåtands godkännande.

En bild av ceremonibyggnaden, det s.k. kulthuset, i Uppåkras centrum. Guldharald var son till Harald Blåtands äldre bror Knut, som liksom Harald Blåtand blev kristen vid ung ålder. Troligen var det Guldharald som införde kristendomen i Skåne. På platsen där en offerlund funnits i flera hundra år byggdes Lunds och kanske Skånes första kyrka, helgad till Sankt Clemens. Dessutom byggdes en rund s.k. trelleborg som rymde omkring ett tusen vikingar i betydelsen soldater eller krigare.

Den äldsta staden, det som är Uppåkra (1) numera, var norra Europas största järnålders- och vikingastad, nästan 50 hektar stor. Det gör att den var hela sju gånger så stor som Birka utanför Stockholm, och dubbelt så stor som Hedeby i det som var södra Danmark, då men numera finns i nordvästra hörnet av Tyskland. Staden belägen i Uppåkra var troligen ett viktigt centrum i det vikingatida Skandinavien. På platsen där den äldsta stadens hedniska offerlund fanns anlades ett mer än 84 hektar stort stadsområde med ett gatunät som till stora delar är intakt än idag. Folket i den gamla hedniska staden tvingades sedan att flytta till det nya Lund (2) där de kristnades genom att döpas.

Det vikingatida Lund

Befolkningens storlek i det nuvarande Lund i början av tusentalet har beräknats till omkring 2 000 personer. Det bodde alltså väldigt många människor i Lund redan så tidigt. Under kung Svend Tveskægs tid innebar de många vikingatågen att Lund fick en anglosaxiskt präglad befolkning och ett stadsliv med engelska förebilder. Lund blev Danmarks huvudmyntort, vilket det var för mycket lång tid framöver, och det präglades hundratusentals mynt i Lund varje år. Under kung Svend Estridsens tid på 1050-talet bildades Lunds stift med Henrik från England som stiftets första biskop. En första våg av kyrkobyggnation gjorde Lund till en kyrkostad och ett kyrkligt centrum som varade under hela medeltiden.

Utbredningsområdet för det vikingatida Uppåkra (1) och för Lund (2) fram till början av 1900-talet. Vid (3) fanns tingsplatsen i Arendala från slutet av 900-talet till andra halvan av 1100-talet.

Besöksguiden om Uppåkra berättar om Lunds historia under de tusen åren från romersk järnålder fram till vikingatiden då Uppåkra och de sydvästra delarna av Skåne erövrades år 964. Besöksguiden om det vikingatida Lund tar vid där besöksguiden om Uppåkra slutar och berättar om nio platser i det vikingatida Lund för tusen år sedan. Besöksguiden om skånska landstinget berättar om Arendala tingsplats (3) där det började hållas ting någon gång i slutet av 900-talet efter att den danska kungamakten erövrat de sydvästra delarna av Skåne.

Besöksguiden om Drottens kyrkoruin berättar om kyrkan som blev Lunds första domkyrka och den första ärkebiskopskyrkan för en kyrkoprovins som omfattade hela det kristna Skandinavien. Där berättas också om de s.k. Kattesundskyrkorna, bl.a. den kyrka som Svend Tveskæg troligen lät bygga omkring år 990, och där hans kvarlevor begravdes våren 1014. Det finns också hänvisningar till andra besöksguider för den som vill veta mer. Dessutom finns det en besöksguide om den s.k. Lundagårdsstenen, Nordens högsta runsten som restes omkring år 1000 av en Togisl som kan ha varit kung Svend Estridsens farfar.

Det byggdes en stadsvall runt Lunds omkring 84 hektar stora stadsområde (2), som man ser som ett grått fält i kartan ovan. Det området utgjorde hela Lunds stad i över 700 år. Lunds stad började inte växa utanför det området förrän i slutet av 1800-talet, så på omkring 150 år har Lund vuxit till den stora moderna stad den är numera.

Det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin där man kan se den bevarade ruinen efter Lunds första domkyrka.