Drotten - Lunds första domkyrka

Besöksupplevelse Drottens kyrkoruin
Museum
ca. 1 timme
Fri entré
tillgängligt
Varierande öppettider
• Svend Tveskægs kyrka
Se också
• Kyrkostaden Lund
• Vikingatida Lund I trottoaren vid Kattesund i Lund finns en grå markering som visar var murarna fanns för det som var Drottens kyrka under medeltiden. Drotten var Nordens största enskeppiga kyrka, och kyrkans ruin finns bevarad som det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin. Vad som däremot inte framgår lika tydligt av informationen är att det verkar som om Drotten byggdes som en gravkyrka för kung Svend Tveskægs kvarlevor, blev Lunds första domkyrka år 1059, Skandinaviens första ärkebiskopskyrka år 1103, för att slutligen omkring år 1145 bli klosterkyrka, innan den omkring år 1200 blev sockenkyrka under de återstående 330 åren av medeltiden.

Den här besöksguiden berättar om Drottens komplexa men väldigt intressanta historia som är en central del av Lunds vikingatid och äldre medeltid.

Drotten har byggts om flera gånger, vilket gör dess historia komplex och svår att tolka. Det har också varit svårt att datera exakt när kyrkan började byggas. Eftersom stora delar av ruinen bevarades så gick man miste om information som den arkeologiska undersökningen kunde gett om man grävt ut hela ruinen. Olika arkeologer och historiker har tolkat informationen från den arkeologiska undersökningen på olika sätt, vilket har gett upphov till olika uppfattningar om när Drotten byggdes och när de olika förändringarna gjordes. Så som Drottens historia beskrivs i den här besöksguiden bygger framför allt på de tolkningar som presenterades i boken Vägar mot Lund som kom ut 2018. Men det är just historiska tolkningar som kan komma att ändras om det framkommer ny information som bidrar till att delar av Drottens historia kan behöva skrivas om.

Den arkeologiska undersökningen av Drotten

1982-1984 gjordes en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund här i Lund innan det skulle byggas bostadshus på en stor öppen yta som användes som parkeringsplats vid den tiden. Då hittades inte bara den stora kyrkan Drotten, utan också två mindre kyrkor av trä. Den äldsta av de tre träkyrkorna daterades till omkring år 990 under kung Svend Tveskægs tid. Det gjorde att man började anta att Lund måste anlagts omkring år 990. Tack vare ny information som publicerades i boken "Vikingakungens guldskatt" sommaren 2021, vet man dock att Lund måste ha anlagts redan år 964 eller något år efter det. Träkyrkan från Svend Tveskægs tid är ändå väldigt intressant. Den verkar ha byggts på initiativ av Svend Tveskæg och det verkar som om det var i den kyrkan Svend Tveskægs kvarlevor begravdes våren 1014.

Medan den arkeologiska undersökningen pågick började opinionen växa för att bevara ruinen efter Drottens kyrka. Därför skapades det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin, som öppnades för besök 1987. I museet finns det information om de fyra kyrkorna som hittades i samband med den arkeologiska undersökningen, de brukar gemensamt kallas för Kattesundskyrkorna. Den bevarade 51,5 meter långa ruinen ser ut så som den lämnades kvar efter att kyrkan rivits, någon gång efter reformationen av den danska kyrkan den 30 oktober 1536.

I trottoaren vid Kattesund har platsen för Drottens murar märkts ut med grå gatsten så som kyrkan såg ut då den revs efter reformationen. En av de tre träkyrkorna, Östra Kattesundskyrkan som fanns strax öster om Drotten, har också märkts ut i trottoaren med vit gatsten.

En gravkyrka för kung Svend Tveskæg

Efter kung Svend Tveskægs död den 3 februari 1014 blev sonen Harald kung över Danmark, medan sonen Knut blev kung över England. Från början var Knut bara kung över den norra delen av England, men från slutet av 2016 över hela England. Harald avled 1018 vilket gjorde att Knut då blev kung över Danmark också, och från 1026 även över Norge. På så sätt blev han kung Knut den Store över Danmark, Norge och England i det som kommit att kallas för Nordsjöväldet.

Drotten började troligen byggas på 1020-talet under ledning av biskop Bernhard som kung Knut hämtade till Lund från England. Det grävdes en 21 meter lång, 17 meter bred och 2,5 meter djup grop för grunden till ett kort långhus med kor och absid. Gropen var djup eftersom det anlades två gravkamrar, en under det korta långhuset och en något mindre under koret. Gravkamrarna är intressanta eftersom begravningar i princip var förbjudna inne i kyrkor vid den tiden. Före 1100-talet var det bara biskopar och kungliga personer som fick begravas inne i kyrkor, och bara en kunglighet kunde komma ifråga för en så fin plats som under koret till en kyrka.

Drottens planlösning som den såg ut från början med gravkammare under koret och långhuset. Gravkammaren under koret var 6,3 meter bred och 4,9 meter lång. Gravkammaren under det korta långhuset var 9 meter bred, vilket var lika mycket som långhusets bredd, och 6 meter lång. Takhöjden i gravkammaren under koret var 1,6-1,8 meter, och högst 1,5 meter i gravkammaren under långhuset Grankamrarna kan ha varit övertäckta med tak av trä eller låga korsvalv.

Gravkamrarna byggdes, liksom kyrkans grundmurar, med kallmurad sten. Det innebär att kalkbruk inte användes som bindemedel mellan stenarna utan att de istället packades ihop med jord och lera. Hela den grävda gropens botten täcktes av kalk i olika former för att jämna ut ytan. I gravkamrarna bestod kalklagret av ett 10-20 cm tjockt och hårt lager kalkbruk med kalksten, sandsten samt flinta. Gravkamrarnas kalkade golv kan vara ett gravskick som kommit från England. Även gravarna på den omgivande kyrkogården runt kung Svend Tveskægs träkyrka från omkring år 990, med tjocka lager kalk eller kol i botten, tyder på Engelskt inflytande. Drotten var dessutom helgad åt både Trefaldigheten (Trinitas) och Frälsaren (Salvator), i likhet med engelska trefaldighetskyrkor som hade dubbelt patrocinium. Drotten, som kyrkan kallades, kommer från det nordiska ordet drott som betyder härskare.

Anledningen till att kyrkan fick ett så kort långhus verkar varit för att bygget stannade av, troligen i samband med att biskop Bernhard avled omkring år 1030. Då var kyrkan 21 meter lång och det korta långhuset var 14 meter brett med en ingång från södra sidan. Troligen fick kyrkan en tillfällig vägg i väster tills bygget kunde återupptas. Gravkamrarna var tomma när de undersöktes arkeologiskt och det går inte säga säkert vilka det var som begravdes i dem. I den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus danmarkshistoria, som skrevs i slutet av 1100-talet, finns en notering om att biskop Bernhard, som Knut den Store utsåg att leda den skånska kyrkan på 1020-talet och som invigde Drotten, begravdes i en gravkammare i Lund.

En modell av Drotten med den del som var färdigbyggd till omkring 1030 och som senare byggdes om med bl.a. ett torn. Troligen byggdes Drotten som gravkyrka för Knut den Stores far kung Svend Tveskægs kvarlevor. Dessa flyttades då från gravkammaren i den träkyrka som Svend Tveskæg lät bygga omkring år 990, till gravkammaren under koret i Drotten. Därefter togs Svend Tveskægs träkyrka ur bruk.

Knut den Store avled den 12 november 1035. Hans son Hardeknut blev ny kung men han kom i konflikt med Magnus den Gode om makten över Norge. Under tiden tog Hardeknuts halvbror Harald Harfot makten över England, men han dog 1040, och då tog Hardeknut makten över England. Hardeknuts mor, Knut den Stores änkedrottning Emma, och hans halvbror Edward kunde då återvända till England. Emma ska ha låtit en munk i Winchester skriva en äreskrift för att förbättra bilden av de danska kungarna, som ett led i att försöka behålla kontrollen över både Danmark och England tillsammans med sina söner Hardeknut och Edward. Hardeknut styrde över både Danmark och delar av England fram till sin död 1042, då hans bror Edward blev kung i England, medan Magnus den Gode blev kung i Norge och Danmark. Detta innebar att Nordsjöväldet upplöstes.

Lunds första domkyrka

Troligen var det Hardeknut som i början av 1040-talet, då han var kung över både Danmark och delar av England, hämtade den man som anges som den förste biskopen i biskopslängden för Lunds stift. Han hette Henrik, men det är inte mycket man vet om honom. Det som finns skrivet kommer framför allt från historieskrivaren Adam av Bremen, som under andra halvan av tusentalet beskrev biskop Henrik som en fet och utsvävande frossare som söp så att han till slut kvävdes av sina egna spyor. Det är tveksamt hur tillförlitlig den beskrivningen är, eller om det istället beror på de dåvarande motsättningarna mellan de tyska och engelska kyrkointressena. Henrik sägs ha varit Knut den stores skattmästare i England, och möjligen var han biskop på Orkneyöarna innan han kom till Lund. Troligen ville Hardeknut som kung över England ha en biskop som företrädde engelsk mission i Danmarks huvudmyntort och administrativa centrum, som Lund var vid den tiden, trots att Lund formellt tillhörde ärkebiskopssätet i Hamburg-Bremen.

Bygget av Drotten tros ha återupptagits i början av 1040-talet under ledning av biskop Henrik, när denne hade kommit till Lund. På platsen där den södra Kattesundskyrkan byggdes senare fanns först en klockgjutarverkstad. Vid utgrävningarna fann man lämningarna av två klockgjutningsgropar som daterats till omkring 1042–1043. Åtminstone den ena av de två klockor som göts där förmodas varit till Drotten och det torn som byggdes över koret. Vid korets sydvästra hörn fanns rester av ett utvändigt halvcirkelformat trapptorn som ledde upp till andra våningen i tornet. Det 14 meter breda långhuset byggdes ut så att kyrkan blev 29 meter lång. Den västra tredjedelen av långhuset delades av med en valvbåge som bar upp en 10,5 meter bred och 7,5 meter lång gallerivåning, som kan ha varit de kungligas plats i kyrkan. Läktaren bars också upp av två pelare i långhusets golv. Troligen fanns det en ingång på norra sidan och en på södra sidan men även en ingång i väster.

Det måste ha funnits något slags damm eller vattensjukt område någonstans norr om den stora kyrkogården, som ursprungligen anlades runt kung Svend Tveskægs kyrka, ungefär så som det visas i kartan nedan. Topografiska studier har visat att det fanns en svacka i terrängen på västra sidan av nuvarande Stortorget. En stor del av kyrkogården, framför allt östra delen, har översvämmats av ett tjockt lager lera och dy, så kallat svämlager, och det har daterats dendrokronologiskt till år 1050-1051. Troligen orsakade dammen återkommande översvämning vid ihållande regn, och om den hade brustit så hade det kunnat orsaka katastrof för bebyggelsen söder om dammen, eftersom hela Lund ligger i en lång sluttning ner mot Höjeå. Det är därför troligt att fördämningen öppnats på ett kontrollerat sätt, vilket orsakade att en stor del av kyrkogården översvämmades.

Längs med Grönegatan väster om kyrkogården byggdes omkring år 1050 en stor byggnad av sten som var kallmurad, vilket innebär att kalkbruk inte användes som bindemedel mellan stenarna utan att de packades ihop med jord och lera. Byggnationen gjordes troligen i samband med att den delen av kyrkogården togs ur bruk i samband med översvämningen. Det är inte mycket man vet om byggnaden, men troligen användes den av biskop Henrik och hans prästerskap. Byggnaden var minst 40 meter lång och 11 meter bred och hade troligen två våningar.

Svend Estridsen tog kontroll över Skåne omkring år 1045, och blev kung över Danmark när Magnus den Gode dog 1047. Svend Estridsen var son till Svend Tveskægs dotter Estrid och Ulf, som var Knut den Stores jarl i Skåne. Ulf var troligen son till den Torgisl Sprakalägg som reste Lundagårdsstenen någon gång i slutet av 900-talet. Sedan Nordsjöväldet mellan Norge, Danmark och England upphört kunde den engelske ärkebiskopen inte längre styra över de danska stiften. Ärkebiskopssätet i Hamburg-Bremen började då ställa krav på kyrklig överhöghet över Danmark.

Svend Estridsen ville skapa en självständig dansk kyrkoprovins med egen ärkebiskop och inledde därför förhandlingar med påven år 1052. Ärkebiskop Adalbert i Hamburg-Bremen motsatte sig starkt dansk självständighet, så Svend Estridsen fick lägga sina planer åt sidan. Han började istället samarbeta med Adalbert. De fyra dåvarande danska biskopsstiften i Ribe, Odense, Roskilde och Lund ansågs också för få för att utgöra en egen kyrkoprovins. Tillsammans med Adalbert inrättade Svend Estridsen en ny kyrkoorganisation under 1050-talet, senast år 1059, som bestod av nio biskopsstift. Bland annat inrättades ett biskopsstift i Dalby förutom det biskopsstift som redan fanns i Lund. Henrik blev biskop för Lunds stift medan Egino från Bremen blev biskop i Dalby. På så sätt tillgodosågs både de tyska och engelska kyrkointressena.

En modell i Drottens kyrkoruin av Henriks biskopskyrka som då måste ses som Lunds första domkyrka. Under 1050-talet började en första våg av kyrkobyggnation som gjorde Lund till en kyrkostad. Staden fick nio kyrkor av trä samt Drotten, kungsgårdskyrkan Sankt Clemens och en byggnad för något slags klosterverksamhet på platsen där domkyrkan finns nu, som var byggda med sten. Med alla de nya kyrkogårdarna kunde kyrkogården runt Drotten göras mindre och koncentreras runt kyrkan.

Det har hittats tre grunda brunnar förstärkta med träplankor på kyrkogården runt Drotten som har tolkats som dopbrunnar. En av dem hörde till Svend Tveskægs kyrka, som byggdes omkring år 990, medan de andra två daterats dendrokronologiskt, med hjälp av årsringarna i virket, till omkring år 1060. Dopbrunnarna var omkring 1 kvadratmeter stora och 1-1,5 meter djupa. Fram till någon gång på 1100-talet dominerade dop av vuxna, och de som skulle döpas sänktes ned i vatten. Vid den här tiden var det bara en biskop som fick förrätta dop. Därför indikerar dopbrunnarna att både Svend Tveskægs kyrka och Drotten var biskopskyrkor. Dalby kyrka fick också funktionen som dopkyrka, och i Lund var det Drotten som hade den funktionen, åtminstone till dess att kryptan i Lunds domkyrka var färdigbyggd. Någon gång under 1100-talet började barndop dominera och då började dopfuntar införas i kyrkorna.

Henrik räknas än idag som den förste biskopen för Lunds stift, och då måste Drotten ses som Lunds första domkyrka. Det fanns dock inget domkapitel vid den tiden. Det inrättades först med kung Knut den Heliges gåvobrev den 21 maj 1085, och då var Drotten fortfarande Lunds biskopskyrka.

Skandinaviens första ärkebiskopskyrka

När Henrik dog omkring år 1066 slogs de två skånska biskopsstiften samman. Egino blev biskop, och han räknas än idag som den andra biskopen för Lunds stift. Efter att ärkebiskop Adalbert i Hamburg-Bremen avlidit 1072 påbörjades nya försök att få påvens tillstånd att bilda en självständig dansk kyrkoprovins. Det överskuggades av att det samtidigt uppstod en långvarig konflikt mellan påven och den tyske kejsaren, som har kommit att kallas för investiturstriden.

Ett pallium som symboliserar ärkebiskopsvärdigheten. Det som gjorde att planerna på en dansk kyrkoprovins återupptogs så småningom, och som fick påven positivt inställd till det, var framför allt att kung Erik Ejegod aktivt tog ställning för påven i investiturstriden. Erik Ejegod besökte påven 1099, och vid ett nytt besök 1102-1103 bekräftades att alla villkor hade uppfyllts för den nya kyrkoprovinsen. Målet var att få bilda en självständig dansk kyrkoprovins, men påven bildade istället en ny kyrkoprovins som omfattade inte bara Danmark utan också Sverige, Norge, Island, Grönland, Färöarna, Shetlandsöarna och Isle of Man. De åtta danska biskopsstiften utvidgades till en kyrkoprovins med 17 biskopsstift som omfattade hela det kristna Skandinavien. Ärkestiftet i Hamburg-Bremen gick samtidigt från att ha varit ett av de största till att bli ett av de minsta ärkestiften. 1103 fick Asser Svendsen, som då var biskop i Lund, det pallium som upphöjde honom till ärkebiskop och ledare för den nya kyrkoprovinsen.

Lunds domkyrka höll på att byggas när Lund blev ärkebiskopssäte för hela det kristna Skandinavien. Kryptan, som var den första delen av domkyrkan som blev klar, invigdes först den 30 juni 1123. Vilken kyrka ärkebiskopen använde tills domkyrkan var klar har varit föremål för diskussion. Troligen var det Drotten, för omkring 1110 byggdes den om, och det kan ha varit för att fungera bättre som tillfällig ärkebiskopskyrka tills Lunds domkyrka blev klar 1145.

Ombyggnaden verkar ha börjat med att gallerivåningen i den västra delen av långhuset revs, och att det anlades en 12 meter bred och 12 meter lång grund till ett nytt torn med förhall, med hjälp av mycket stora stenar, på västra sidan av långhuset. Det talar för att ombyggnaden bekostades av kungen, eftersom kyrkornas västverk (som var kungens del) var knutna till de världsliga donatorerna som på den tiden var kungen eller någon i hans familjekrets. Något torn byggdes dock inte utan grunden täcktes istället med sandstensflis och jord. Den större gravkammaren i långhusets östra del, där biskop Bernhards kvarlevor troligen var begravda, fylldes igen. Var de begravda kvarlevorna flyttades hän finns det ingen information om. I långhusets nordöstra och sydöstra hörn uppfördes lekmannaaltare. Koret med dess torn revs och ersattes med ett större kor med absid och transept som hade två altarnischer vardera. Man kan jämföra med Lunds domkyrka, som höll på att byggas vid den tiden, som också fick transept med kapell där det finns altare.

Något senare efter ombyggnaden byggdes det ett 10,5 gånger 10,5 meter stort torn på stengrunden på västra sidan av kyrkan. Troligen inrättades det en gallerivåning på andra våningen i tornet, som kan ha varit de kungligas plats i kyrkan. Invändigt försågs Drotten med ett plant trätak, medan det täcktes med taktegel utvändigt. Detta kan ha varit första gången taktegel användes för att täcka ett tak i Danmark men det kan varit först vid en ombyggnad omkring 1180 som Drotten fick sitt taktegel. Takteglet bestod av rektangulära tegelplattor som var 34 och 21 cm stora. Det har beräknats att det gick åt uppåt 50 000 tegelplattor, vilket talar för att det brändes i ugnar nära byggnadsplatsen.

Intill långhusets södra mur hittades 731 silvermynt nedgrävda som två liggande staplar i vad som har tolkats som fyllnadsmassor för en sittbänk. Myntskatten, som har tolkats som ett byggnadsoffer, utgjorde en mindre förmögenhet, och tyder på att kungen eller hans familj var de som donerat den. Det tyder också på att det kan ha varit kungamakten som bekostade ombyggnaden av Drotten till ärkebiskopskyrka. Mynten var från kung Niels Svendsens regeringstid, mellan 1104 och 1134. Ett av mynten gavs ut omkring 1104 som ett politiskt kungörande och högtidlighållande av Lunds nya status som ärkebiskopssäte för hela det kristna Skandinavien.

Gravhäll som nämner den välborna Margareta. Något annat som kan indikera vem som bekostade ombyggnaden av Drotten som ärkebiskopskyrka, och inte minst det västra tornet som byggdes senare, kan vara en grav som hittades i mitten av tornets bottenvåning. Graven var troligen den första som anlades i tornet efter att det hade blivit färdigbyggt. Gravkistan var gjord med samma vanliga och kvaderhuggna stenar som använts vid byggnadsarbetena. Den dödes huvud vilade på en byggnadssten av krita som tidigare hade ingått i en s.k. rundbågsfris. Att begravas i tornet var förbehållet den som ägde eller hade patronatsrätt till kyrkan, vilket kan ha varit den Margareta som nämns på gravhällen som låg över kistan. Längs med sidorna av gravhällen finns minuskelinskrift, historisk handskrift gjord med små bokstäver, i hexameter som lyder

hac : sita : sunt : fossa : margarete : nobilis : ossa : + quam : locus : inuisis : non : sumat : sed : paradisus

vilket betyder

I denna grav vilar den välborna Margaretas ben. Må hon inte föras till det förhatliga stället, utan till paradiset

Benen i kistan undersöktes av en osteolog, en forskare som specialiserat sig på ben och skelett. Det konstaterade att benen kom från en kvinna som var i 35-årsåldern då hon avled. Att Margareta nämns som välboren indikerar att hon kom från en adelsätt. Det här stämmer väl in på de historiska uppgifterna om Margareta Ingesdotter, som var dotter till den svenske kungen Inge Stenkilsson. Margareta blev drottning i Norge 1101 då hon vid ung ålder giftes bort med den norske kungen Magnus Barfot Olavsen av Norge. Bröllopet i Kungälv i Bohuslän var en bekräftelse på freden mellan den svenske och den norske kungen, och gjorde att hon började kallas för Margareta Fredkulla. Magnus Barfot stupade i Ulster på Irland den 24 augusti 1103 efter att ha fått ett slag av en yxa i halsen. Året efter blev Margareta drottning av Danmark när hon gifte sig med Niels Svendsen, som samma år blev den danske kungen Niels av Danmark.

Margareta Fredkulla var känd som en stor kyrkodonator. Enligt en skriftlig källa skänkte hon i början av 1100-talet en nattvardskalk av guld som var prydd med emalj och ädla stenar till Lunds domkyrka, som höll på att byggas då. Margareta var drottning av Danmark tills hon dog omkring år 1130. Hon utövade stort inflytande som drottning och var i praktiken den som styrde Danmark. Kanske var det alltså hon som begravdes i tornet till Drotten efter att ha bekostat ombyggnationen av Drotten som tillfällig ärkebiskopskyrka.

Margareta var inte den första som begravts i gravkistan. Tidigare hade den använts som gravkista åt en man i 40-årsåldern vars ben hade packats ihop vid fotänden. Vem han kan ha varit finns det dock ingen information om. Bottenvåningen i Drottens torn användes som privat gravkapell under några generationer fram till 1200-talet och flera gravar tillkom runt den första stenkistan. Det fanns ytterligare en stenkista, två kistor gjorda med tegel, och två gravar utan kista varav den ena hade huggna stenar på vardera sida om axlarna. Totalt åtta personer var begravda där, fyra vuxna män, varav en uppnådde hög ålder, två vuxna kvinnor och två barn.

Klosterkyrka för premonstratensorden

Den 1 september 1145 invigdes Lunds domkyrka av ärkebiskop Eskil, så senast då upphörde Drotten att fungera som tillfällig ärkebiskopskyrka. Eskil var intresserad av premonstratensorden, och på hans initiativ bildades flera premonstratenskloster, så kallade konvent, i Skåne. Det första av dem, som troligen var det första premonstratensklostret i Danmark, bildades här i Lund i början av 1140-talet. Någon gång efter att Drotten upphört att fungera som ärkebiskopskyrka fick premonstratenserna överta Drotten och dess tillgångar för sin klosterverksamhet, bl.a. den stora byggnaden längs med Grönegatan. I en krönika från ett annat premonstratenskloster omnämns Drotten som en tidigare biskopskyrka. Kyrkan fungerade samtidigt också som sockenkyrka för invånarna i Drottens socken.

Premonstratensorden grundades av Norbert av Xanten och var en orden som följde augustinregeln med bröder som levde som kaniker i en klosterliknande gemenskap. I varje konvent skulle det finnas tolv munkar och en abbot som var dess föreståndare, och de klädde sig i vit ordensdräkt. Efter att orden godkänts av påven 1126 spreds den snabbt över hela Västeuropa. Moderklostret fanns i Prémontré i Frankrike och klostret här i Lund var ett dotterkloster till det franska moderklostret. Munkarna kom också att ingå i brödraskap med Allhelgonaklostret här i Lund, kanikerna vid Lunds domkyrka och kanikerna i Dalby kloster. Premonstratensernas förste abbot här i Lund hette Huglek, och en senare abbot hette Johannes. Några klosterbröder som omnämnts hette Asel, Augustinus, Florentius, Hector, Manni, Michael, Olavus, Osmund, Paulus, och Thord. Några som omnämnts som lekbröder hette Alle, Aloldus, Amilius, Bo, Fastolf, Hugo, Kæto, Lambertus, Ricardus och Thorstanus.

Omkring 1180 byggdes Drotten om ännu en gång efter att premonstratenserna hade fått generösa donationer. Hela koret och de två transepten revs då ner till grunden och ersattes med ett nytt 18 meter långt och 8,5 meter brett kor med absid, vilket gjorde att kyrkan blev 51,5 meter lång. Samtidigt fylldes gravkammaren under koret igen och en lektoriemur uppfördes för att avskilja koret från långhuset. I mitten framför lektoriemuren uppfördes ett lekmannaaltare.

Den gravkammare under koret där Svend Tveskægs kvarlevor kan ha legat begravda sedan 1020-talet tömdes alltså senast omkring 1180, men kan ha tömts tidigare innan ombyggnaden. Var kvarlevorna som legat i graven flyttades hän finns det ingen information om, men tiden för när graven tömdes stämmer ganska väl med den 1 september 1145 då Lunds domkyrka invigdes. Om det var Svend Tveskægs kvarlevor som låg begravda i gravkammaren under koret i Drotten så skulle de alltså kunna ha flyttats till Lunds domkyrka när den blev klar. I så fall begravdes de troligen någonstans långt fram i långhuset eller i golvet till högkoret.

En modell av Drotten då den var ombyggd som klosterkyrka som finns i Drottens kyrkoruin. Något hände som gjorde att premonstratensklostret i Lund inte blev långvarigt, men vad det var är oklart. I två brev från 1173 och 1180 framgår det att det uppstått allvarliga missförhållanden vid klostret i Lund under abboten Johannes tid. I ett annat brev till generalabboten i Prémontré diskuteras behovet av reformering av klostret i Lund, men i det brevet försvarades Johannes medan några av hans klosterbröder beskrevs som lögnaktiga och opålitliga. I ett brev från påven underrättas några av klosterbröderna att de har tillåtelse att avlägga vittnesmål om klostrets inre angelägenheter. Hur som helst så degraderades klostret till ett priorat under Övedskloster, som var ett annat premonstratenskloster i Skåne vid den tiden, och i början av 1200-talet avvecklades klostret i Lund.

Medeltida sockenkyrka

Efter att Drotten upphört att vara klosterkyrka för premonstatensorden så fortsatte den användas som sockenkyrka för Drottens socken. Drotten omnämns som sockenkyrka i en skriftlig källa första gången 1304. Någon gång under 1300-talet byggdes det ett kapell på kyrkans norra sida så som planlösningen i bilden nedan visar. Under senare delen av medeltiden fungerade Drotten som en stadskyrka för stadens borgerskap, och många begravdes inne i kyrkan. Det har hittats 190 gravar i tornet, långhuset och koret. De flesta av dem begravdes utan kista eller med enkla träkistor.

Den 30 oktober 1536 proklamerade kung Christian III den evangelisk-lutherska kyrkan som ny statsreligion i Danmark. Kungen befallde att Lunds borgare skulle riva ner stadens kyrkor och kyrkogårdar. Stenen från de rivna kyrkorna skulle enligt kungens befallning användas till byggnationen av det kungliga slottet Malmöhus. Bara två av alla Lunds 22 kyrkor och fyra kloster, Lunds domkyrka och Sankta Maria och Sankt Peters klosterkyrka, skonades. Enligt en skriftlig uppgift stod en del av Drottens gavel fortfarande kvar 1544, men det som till slut blev kvar av Drotten är bara stenen i kyrkans grund och några få rester av kyrkans murar ovan mark. Det som lämnades kvar kan man se i det obemannade källarmuseet Drottens kyrkoruin.