August Strindberg i Lund

Besöksupplevelse Promenad
ca. 2 timmar
Högupplöst karta I december 1896 kom August Strindberg till Lund. Han stannade till den 20 juni 1899, med undantag för de sju månader då han var i Paris. När August Strindberg kom till Lund hade han nyligen varit med om sin andra äktenskapskris. Han hade haft en paranoid psykos och inte skrivit något på nästan fem år. Till sin egen förvåning tillfrisknade han snabbt här i Lund i samvaron med gamla och nya vänner bland radikala studenter och docenter och började skriva igen. I den här besöksguiden får den som vill veta mer om August Strindbergs tid i Lund information om några av vännerna som han träffade och platserna där han bodde i form av en promenad.

Det finns redan mycket annat skrivet om August Strindbergs författarskap, så den här besöksguiden handlar inte om hans litteratur, även om några av de verk han skrev medan han var i Lund nämns. Det finns också många filmer, böcker och annan information om August Strindbergs liv, men åren här i Lund utelämnas oftast helt. Den här besöksguiden berättar om några av de personer han träffade här och om olika händelser baserat på den något knapphändiga information som går att finna om det. Vissa uppgifter om August Strindbergs tid i Lund skiljer sig också åt mellan olika källor och är ibland lite osäkra. Den här besöksguiden är baserad på den information som har gått att hitta i många olika källor, bl.a. August Strindbergs egen litteratur och böckerna August Strindberg i Lund och Strindberg, ett liv.

Den här kartan visar de platser där August Strindberg bodde under åren i Lund eller som är förknippade med honom på andra sätt. Vi berättar om dessa platserna längre ner i den här besöksguiden. Det är bra att vara medveten om att promenadguiden inte följer platserna i kronologisk ordning utan istället i en ordning som fungerar bäst för en promenad.

August Strindbergs liv innan tiden i Lund

Ulrica Eleonora Norling. Carl Oscar Strindberg. August Strindberg föddes den 22 januari 1849 i Stockholm. Hans far Carl Oscar Strindberg var ångbåtskommissionär och ansvarig för godstrafiken på Mälaren och Göta kanal. Hans mor Ulrika Eleonora Norling var en före detta värdshusflicka som hade arbetat på Liljeholmens värdshus. Innan hon gifte sig med Carl Oscar arbetade hon som hushållerska åt honom vilket senare inspirerade August Strindberg till titeln "Tjänstekvinnans son" för sin självbiografiska roman. Hon dog av tuberkulos under natten mellan 19 och 20 mars 1862, då August Strindberg bara var 13 år.

August Strindberg var gift med Siri von Essen 1877–1891, och med henne fick han döttrarna Karin och Greta och sonen Hans. 1894–1896 var han gift med den österrikiska journalisten Frida Uhl och fick dottern Kerstin med henne.

August Strindberg med sina döttrar Karin och Greta i Gersau i Schweiz 1886. Mellan 1893 och 1896 bodde han av och till i Dornach i Schweiz, där hustrun Frida Uhls morföräldrar bodde, och i byarna Saxen och Klam i Österrike. Under det korta äktenskapet med henne drabbades han av en psykisk kris. Med utgångspunkt från symptombilden har forskare på området bedömt att det kan ha rört sig om en paranoid psykos.

Perioden från augusti 1894 till slutet av 1896 brukar kallas Infernokrisen och gestaltas i de delvis självbiografiska böckerna Inferno och Legender, och i pjäsen Till Damaskus. Inferno skrevs på franska för en publik som var intresserad av det ockulta och handlar om August Strindbergs religiösa och psykiska kris i Paris och Österrike. Under Infernokrisen bodde han från den 12 juni till mitten av juli 1895 hos sin vän doktor Anders Eliasson, på Lilla Norregatan 9 i Ystad i ett hus som numera inrymmer Ystads Allehandas kontor, för att sköta om sin hälsa.

Vid den här tiden började August Strindberg också göra alkemiska experiment som gick ut på att göra guld. Han avfärdade det nyligen upptäckta periodiska systemet och idén om grundämnen och August Strindberg omkring 1896 försökte bevisa att de olika grundämnena gick att "transmutera" till varandra. Han gjorde sina experiment hemma i bostaden utan skyddsutrustning. Vid ett tillfälle lyckades han framställa kattguld av järn och svavel och trodde sig då ha framställt riktigt guld. De olika kemikalier han utsatte sig för ledde till en hudsjukdom som slutade med en sjukhusvistelse 1895.

1896 bodde August Strindberg på Hotel Orfila i Paris, och där fick han ett psykotiskt tillstånd. Han hörde knackningar i väggarna och trodde att han var förföljd av en konstförfalskarliga. Hotellet tyckte han påminde om ett kloster. Den 30 juli och 28 augusti 1896 gjorde han återbesök hos Anders Eliasson i Ystad. Den kringbyggda gården där gav honom inspiration till ett kloster i boken Inferno.

Innan August Strindberg kom till Lund stannade han i Malmö där han sökte upp sin gamla vän Emil Kléen 1896. Gustaf Gullberg som var redaktör för Malmötidningen, en systertidning till Dagens Nyheter. August Strindberg erbjöd sig skriva en artikelserie om skånska landskap för att få lite inkomster. I Malmö träffade han också den 28-årige skalden och journalisten Emil Kléen som beundrat August Strindberg på avstånd och som 6 år tidigare skrivit en entusiastisk recension av August Strindbergs roman I havsbandet. August Strindberg firade nyår hos Emil Kléens religiösa föräldrar i Sätofta utanför Höör mitt i Skåne, tillsammans med deras gemensamma vän läkaren och psykiatrikern Adolf Strömstedt.

August Strindberg i Lund

August Strindberg kom till Lund i december 1896 och stannade i drygt åtta månader. Därefter var han i Paris i sju och en halv månad innan han återvände till Lund och stannade i ytterligare drygt ett år och två månader. Totalt tillbringade han alltså drygt två år i Lund. August Strindberg kom i slutet av den period som brukar kallas för Infernokrisen då han nyligen hade varit med om sin andra äktenskapskris och haft en paranoid psykos. Han beskriver det själv så här i sin roman Inferno som han skrev i Lund under våren 1897:

August Strindberg någonstans i Lund 1897.

"Sålunda internerad i denna lilla musernas stad utan förhoppning att slippa ut, genomkämpar jag det fruktansvärda slaget mot fienden, mitt själv."

På ett annat ställe skriver han i samma roman:

"Varför och huru har jag drivits att slå mig ned i denna lilla universitetsstad, beryktad såsom relegations- eller botgöringsort för Uppsalastudenter, som festat för mycket till men för sin kassa och hälsa?"

Den här perioden brukar ibland kallas för August Strindbergs ockulta period. En period då han intresserade sig för spiritism, teosofi och alkemi. Hans litterära verk från den tiden, främst Ockulta dagboken, Inferno och Legender, innehåller flera noteringar om "makterna" och övernaturliga händelser. Ockulta dagboken började han skriva 1896 och skrev fram till 1908. I ett brev till Marie Uhl, som var mormor till hans dotter Kerstin, skrev han den 1 mars 1897:

"Ockultismen är mycket utbredd här vid universitetet och till och med docenterna luta ditåt."

Den 4 maj 1897, dagen efter att han börjat skriva på sin roman Inferno, skrev han till sin dotter Kerstin:

"Här händer så mycket underligt att nästan varenda människa är övertygad om att de högre makterna har kommit åter för att besöka jorden."

August Strindberg tillfrisknade, till sin egen förvåning, snabbt sedan han kommit till Lund, i samvaron med gamla och nya vänner bland radikala studenter och docenter. Han blev mer och mer förtjust i Lund och tyckte att Lund var en stad framför alla städer och kallade ofta Lund för "städernas stad".

August Strindberg inrättade ett dagsschema som han följde nästan pedantiskt noga under hela den tid han vistades i Lund. Han steg upp vid 07:30 och åt en liten frukost innan han gick en promenad, ofta ensam och oavsett väder, och ofta i botaniska trädgården (12) eller längs med Södra Vallpromenaden (14). Sedan gick han hem och arbetade till 13:00, för att därefter gå till Åke Hans (9) och äta lunch. Han avslutade gärna lunchen med kaffe och att spela biljard eller kägel, som liknar dagens bowling. Omkring 15:00-15:30 gick han hem och tog en liten tupplur och vid 17:00 satte han sig för att arbeta igen. Vid 18:00 tog han emot besök och omkring 19:00-20:00 gick han till Åke Hans igen för att äta middag. Efter middagen drack han kaffe och ett par glas punsch. Konjak och andra spritvaror ville han däremot inte ha. Vid 23:00 bröt han upp och gick hem. Han lade sig sällan före 01:00.

August Strindberg umgicks med docenter och äldre studenter under den tid han vistades i Lund, framför allt under kvällarna hos Åke Hans. Många av dem hade varit medlemmar i den radikala diskussionsföreningen De unga gubbarna, D.U.G., som bildades 1884 och upplöstes 1893.

En person som August Strindberg umgicks med under tiden i Lund var Waldemar Bülow, och han hyrde ett par rum i Bülows bostad på Skomakaregatan i januari-februari 1897. Om de hade varit borta någon kväll så ville August Strindberg alltid sitta och diskutera under några timmar när de kom hem innan de gick och lade sig, och då drack han gärna några glas punsch.

Waldemar Bülows hushållerska Elna Hansson skötte Strindbergs ärenden och hans garderob. Ibland hämtade hon lunch åt honom ute på stan när han hyrde rum hos Waldemar Bülow. Hon fortsatte sedan arbeta som hushållerska åt August Strindberg under den tid han vistades i Lund, även sedan han hade flyttat till andra adresser i Lund.

Elna Hansson. August Strindberg träffade också Emil Kléen regelbundet, framför allt på lördagar då Emil Kléen var ledig från sitt arbete som journalist eftersom det inte kom någon tidning på söndagar.

Det var ytterst få gånger som August Strindberg åkte till Malmö under den tid han vistades i Lund, eftersom han avskydde den staden och liknande den vid "ett helvete". Det berodde troligen på att han blev föremål för livlig och, för honom, olidlig uppmärksamhet om han gick på restaurang i Malmö så han lämnade ofta staden snabbt igen.

Under den tid som August Strindberg vistades i Lund skrev han några av sin märkligaste och mest nyskapande verk, bl.a. romanerna Inferno och pjäserna Till Damaskus I och II och Gustav Vasa. Han lämnade Lund den 20 juni 1897, då Gustav Vasa var färdigskriven. Den 12 september 1899 skrev han till Waldemar Bülow:

"Trodde mig fylla en pligt då jag stannade häruppe i mitt land, sonade gammal skuld, mot slägt och kamrater, led igenom allt förflutet oklaradt, begrafde gamla minnen under bättre nya. Men likafullt drogo mina tankar till Lund, stundom i form af en längtan, då jag kände mig mer ensam här än i det halffremmande Skåne! Men jag har intressen här – ty om en månad skall Gustaf Vasa spelas – och till dess måste jag stanna. Kanske sedan jag tar en arbetséjour i Lund, kanske!"

Pjäsen Gustav Vasa hade premiär på Svenska Teatern i Stockholm 17 oktober 1899, och det blev en av August Strindbergs största succéer på teaterscenen. Han sa vid flera tillfällen att han ville återvända till Lund igen någon gång, som t.ex. i förordet till Axel Wallengrens Samlade Skrifter 1901:

"Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig blir klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig, men inte med öppna armar; allvarlig och arbetsam som ett kloster, dit man icke går in godvilligt, men ändå lämnar med saknad; som man tror sig kunna fly, men dit man kommer igen."

August Strindberg kom dock inte till Lund fler gånger. Den 14 maj 1912 dog han i Stockholm.

1) Hotell Central

Huset som inrymde Hotell Central. Det tre våningar höga huset och flygel in mot gården på dess vänstra eller norra sida byggdes 1887 på uppdrag av änkefru Mathilda Brulin för att bli Hotell Central. Där på hotellet bodde August Strindberg den 18–23 oktober 1893, den 13–14 december 1896 och den 27 augusti till den 10 september 1898.

Enligt rykten sägs det ha funnits en bordell där en gång i tiden. Det sägs också ha varit förebild för det illa beryktade Hotell Korsakow i Fritiof Nilsson Piratens roman Tre Terminer från 1943. Huset togs över av Kristliga Föreningen av unga män, KFUM, 1934. Sedan 1983 finns Café Ariman där, en välkänd mötesplats för Lundabor och studenter. Dess kontinentala stämning gör att många med utländska rötter och gäststudenter också brukar gå dit.

2) Rådhuset

Rådhuset i Lund. Rådhuset byggdes 1837 som ett stadshus och inte som ett rådhus. Knutsgillet och 56 av stadens borgare bildade Lunds Stadshus Bolag med målet "att här i staden bygga ett stadshus och dermed förenad gästgifvaregård". Det inreddes med krog, matservering, spruthus (dvs. brandstation) och förvaringsrum för stadens räkenskaper. Högst upp i huset låg Knutssalen som var en stor festsal. Men rådhuset fungerade också som hotell, och August Strindberg bodde där den 14–17 och den 20–30 december 1896, och den 1–20 januari 1897.

Johan Mortensen, som var docent i litteraturhistoria, har berättat om en gång i mitten av december 1896 då han såg August Strindberg i matsalen i stadshuset. Förutom Johan Mortensen och hans vänner så var matsalen tom eftersom det var en timme innan lunchserveringen började.

Johan Mortensen. Plötsligt öppnades dörren och August Strindberg kom in. Han var klädd i en sportkostym med knäbyxor, storrutiga strumpor, gula skor och en skjorta som knäpptes med en slejf. Dräktens färg liknande en sparvhöks svartgrå fjäderbeklädnad med vita prickar. Hans uppträdande gav ett intryck av skygghet. Han satte sig vid bordet närmast dörren med ryggen mot de andra som redan satt där. Efter att med låg stämma ha beställt något av vaktmästaren så la han upp något från det gemensamma smörgåsbordet, serverade sig en sup och drog sig tillbaka till sitt bord igen.

Strax därefter kom Leonard Wistén som kände August Strindberg sedan tidigare och som var lektor vid Lunds elementarläroverk. Johan Mortensen kände inte August Strindberg vid den här tiden men lärde känna honom genom Leonard Wistén när de träffades hos Åke Hans i april 1897. Johan Mortensen sägs också ha delat August Strindbergs intresse för mystik och ockultism. Stadshuset blev rådhus för stadsfullmäktige, rådhusrätt, magistrat, polisverk och andra myndigheter efter en ombyggnad som gjordes 1899–1900.

Det gjordes en omfattande ombyggnad 1968. Det gamla trapphuset revs ut, putsen knackades delvis ned och teglet skrapfogades för att passa ihop med den nybyggda stadshallen. Ytterdörrarna, med skurna rosetter som rådhuset har numera, är nya efter gammal förebild. Sedan 1974 är rådhuset byggnadsminne. När domstolsväsendet flyttade ut ur huset 1976 så försvann också den formella grunden för benämningen "rådhuset". Numera är rådhuset hemvist för kommunalråden i Lund och kommunkansliet.

3) Lindstedts universitetsbokhandel

På andra sidan av Stortorget, mittemot rådhuset, finns det hus där Lindstedts universitetsbokhandel höll till i bottenvåningen under den tid som August Strindberg vistades i Lund.

Huset där Lindstedts universitetsbokhandel fanns. Huset byggdes ursprungligen 1846 medan fasaden ut mot Stortorget byggdes 1884 efter ritningar som sägs vara gjorda av domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall. I början av 2000-talet revs dock hela huset förutom fasaden och ett nytt hus byggdes bakom den. Det fanns bokhandel där under lång tid fram till 1899 då Lindstedts bokhandel flyttade till hörnet mellan Klostergatan och Kyrkogatan, och 1904 vidare till hörnet mellan Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan.

August Strindberg återupptog sitt skrivande under den tid han vistades i Lund. Han föredrog engelska stålpennor, franskt bläck och gult skrivpapper av märket Lessebo bikupa när han skrev sina manus. Skrivpappret kallades för Gul Bikupa och handtillverkades på Lessebo pappersbruk i Småland. Höll man det mot ljuset så framträdde ett motiv av en bikupa och ett årtal. Vid något tillfälle under den tid han vistades i Lund behövde han mer skrivpapper och skickade då en rekvisition till Lindstedts bokhandel där han skrev "Gula bikupan (brådt)".

4) Skomakaregatan 6

August Strindberg hyrde två rum hos Waldemar Bülow i huset i hörnet på östra sida mellan Skomakaregatan och Svartbrödersgatan från den 20 januari till den 5 februari 1897. Huset byggdes 1855 och 1883 byggdes det till mot söder längs med Svartbrödersgatan samtidigt som ett gårdshus i tre våningar byggdes av tegel. Bottenvåningen ut mot gatan gjordes om till butikslokaler 1923.

Huset där August Strindberg hyrde två rum hos Waldemar Bülow i januari-februari 1897. Den äldre bilden är tagen 1931.

August Strindberg var intresserad av Svartbrödraklostret och tyckte att det borde återställas. Men liksom de dåtida Lundaborna trodde han att Krognoshuset var lämningar av Svartbrödraklostret. Senare visade det sig att Svartbrödraklostret fanns från mitten av 1200-talet och fram till reformationen 1536 på norra sidan av Kiliansgatan. Kännedomen om var det legat gick dock förlorad under de följande århundradena. Omkring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet trodde många Lundabor att Krognoshuset, och gården som fanns där vid den tiden, var rester av det gamla Svartbrödraklostret.

August Strindberg brukade titta mot det han kallade klostrets östra sida där det fanns en trappstegsgavel och ett fönster i vardera av husets två våningar. På den andra våningen tänkte han sig kunna inreda ett slutet rum varifrån han skulle kunna se den uppåtgående solen lysa över en vacker gammal klosterträdgård. Vid den tiden fanns inte saluhallen, Botulfsplatsen eller gatan på saluhallens norra sida, vilket kan vara bra att vara medveten om för att förstå hur det såg ut där under August Strindbergs tid i Lund.

Krognoshuset.	Karta från 1896 som visar hur det såg ut i området omkring Skomakaregatan och Svartbrödersgatan.

En dag i början av februari när det låg djup snö på gatan fick Waldemar Bülow syn på August Strindberg i apoteket Svanens gamla förstuga. August Strindberg stod och väntade på att ingredienser han hade beställt till sin guldtillverkning skulle bli färdiga. Han hade också varit hos brödkaren Lindqvist på Bredgatan och beställt en balja. Vid lunch kom Waldemar Bülow hem för att följa med August Strindberg till Åke Hans och då hittade han honom liggandes på magen och trodde att det hänt en olycka. Men istället låg han framför den breda omkring 25 cm långa baljan där hans guldingredienser fanns och rökte cigarr och blåste röken över baljans innehåll. August Strindberg förklarade att röken skulle smälta samman med innehållet och på det sättet underlätta guldframställningen.

Några dagar senare blev det betydligt kallare ute och då bad August Strindberg Waldemar Bülow hjälpa honom bära ut baljan på gården. Enligt August Strindberg skulle kölden kristallisera ut guldet. Den vänlige Jöns Melander som var deras husvärd hjälpte till med att lägga brädor över baljan och ett par stora stenar ovanpå bräderna. En natt kort efteråt, när de hade kommit hem från Åke Hans och skulle sitta uppe och prata som vanligt, gick Waldemar Bülow och tände fotogenlamporna. Rätt som det var så hörde han ett förfärligt skramlande ute på gården från brädor som flög runt huller om buller och när han kom ut så stod Strindberg och förstörde "guldet". Bülow förebrådde honom för det, men då sa August Strindberg "Det blir fint guld, skall jag säga dig".

August Strindberg hemma hos Waldemar Bülow på Skomakaregatan 6 i Lund 1897.	Waldemar Bülow 1904

August Strindbergs guldfiskskål för guldtillverkning. August Strindberg fortsatte försöka göra guld men inte i en balja utan i en akvarieskål som han senare skänkte till Waldemar Bülows hustru Ester Söderlund. De bevarade den som en familjeklenod och det låg rikligt med "guld" kvar i botten av skålen.

August Strindberg avslöjade ett av sina enklaste guldrecept i ett brev i juni 1896 till barnen i Finland. Brevet skrev han från Paris där han träffade andra alkemister då han bodde på Hotell Orfila. Så här berättade han att man ska göra för att göra guld:

I ett fat, en skål slås vatten. I det läggas några bitar jernvitrol på aftonen och slås några droppar ammoniak. Fatet får stå ute. Ju smutsigare vattnet dess bättre. På morgonen simma flockar af ett blänkande fett på vattnet som uppfiskas på pappersremsor och torkas i solen. Detta anses af många kemister här vara guld, och saken skall fram på kemistkongressen i Paris nu i juli. Vill man ha det vackrare, lägger man i något kopparvitrol (men litet) och Salmiak. Man kan fiska i en hel vecka och förnya. Lönande blir det sannolikt inte.

August Strindberg slutade med sina alkemiska experiment under tiden han bodde i Lund och återupptog istället sitt skrivande. En fransk tidning för alkemister publicerade i december 1898 August Strindbergs sista artikel om alkemi som han såg som ett avsked till sina vänner bland alkemisterna.

August Strindberg firade sin 50-årsdag med lunch hos Waldemar Bülow och hans hustru den 22 januari 1899. Samma dag samlades en rad av August Strindbergs gamla vänner i det Röda Rummet på Berns i Stockholm och skickade ett gemensamt hyllningstelegram där de skrev:

"Gamla vänner från början av 80-talet, i hvilkas lif och lifsåskådning du gjort en outplånlig insats, tömma på 50-årsdagen ett glas för din välgång."

De som undertecknade telegrammet var Richard Berg, Hjalmar Branting, bröderna Geijerstam, Carl Larsson, Karl Nordström, Pehr Staaf och Knut Wicksell.

August Strindberg på 50-årsdagen den 22 januari 1899 i Waldemar Bülows hem på Skomakaregatan 6.

5) Grönegatan 10

Huset på Grönegatan 10 i vars gårdsflygel August Strindberg bodde 1897. På en skylt på väggen till det röda tegelhuset på Grönegatan 10 (som var nummer 8 under August Strindbergs tid) står det att August Strindberg bodde där 1897, och att han skrev romanen Inferno medan han bodde där. I själva verket bodde han i flygeln inne på husets gård, från den 5 februari till den 2 augusti 1897.

Det röda tegelhuset ute vid gatan byggdes 1840 åt häradshövding P.O. Nilsson. Huset byggdes till med den vackra frontespisen av korsvirke och tegel 1876, och takkuporna lades till 1932. Gårdsflygeln där August Strindberg bodde byggdes 1876 med två våningar.

August Strindberg hade nyligen varit med om sin andra äktenskapskris och haft en paranoid psykos när han kom till Lund. Till sin egen förvåning tillfrisknade han ganska snabbt i samvaron vännerna, de radikala studenterna och docenterna vid universitetet. Han planerade därför att återvända till Paris via Klam i början av 1897, där han ville skriva Inferno i sin dotter Kerstins sällskap. Det officiella beskedet om upplösningen av äktenskapet med Frida Uhl satte dock stopp för resan. Han började istället att skriva Inferno här i Lund i mitten av mars 1897, men avbröt arbetet efter några sidor, strax före skildringen av första mötet med Frida Uhl. När han återupptog arbetet den 3 maj 1897 startade han istället omedelbart efter sista avskedet från Frida Uhl.

Skylten på huset på Grönegatan 10 där August Strindberg bodde 1897. Inferno är en självbiografisk roman som skrevs på franska för en publik som var intresserad av det ockulta. Den handlar om August Strindbergs religiösa och psykiska kris i Paris och Österrike 1894–1896. Han kallade sina vänner för olycksbröder och ett tiotal av dem förekommer som exempel i Inferno och i Legender. De flesta av dessa vänner hade tillhört De unga gubbarna, D.U.G., och en av de ledande krafterna där var Bengt Lidforss. Inferno blev klar den 25 juni 1897 och innebar att August Strindberg återvände som skönlitterär författare efter ett uppehåll som varat nästan fem år.

Den 10 juli började han skissa på Till Damaskus. Det är en dramatisk pjäs i tre akter. Den första delen blev klar den 6 mars 1898 medan han var i Paris. Dramat räknas till August Strindbergs så kallade vandringsdramer och titeln anspelar på Nya testamentets skildring av Sauls omvändelse på vägen till Damaskus.

6) Grönegatan 16

Det sista halvåret i Lund, från den 29 december 1898 till den 20 juni 1899, bodde August Strindberg på Grönegatan 16 (som var nummer 14 under August Strindbergs tid). Han bodde på andra våningen i den norra av husets gårdsflyglar. Gården brukar kallas för Lyckbergska gården efter tunnbindare C. J. Lyckberg som ägde gården omkring år 1890. Huset ut mot gatan byggdes 1863. Den norra gårdsflygeln, där August Strindberg bodde 1899, byggdes 1864 och fick en andra våning 1868. Den södra gårdsflygeln byggdes 1870.

Huset på Grönegatan 16 i vars gårdsflygel August Strindberg bodde 1899.	Den norra gårdsflygeln till huset på Grönegatan 16 där August Strindberg bodde längst bort på andra våningen 1899.

Det sägs ha funnits sex studentrum i den norra gårdsflygeln och det var i ett av dem som August Strindberg bodde, och under den tiden avslutade han flera dramatiska pjäser. Brott och brott blev färdig i februari 1899. Folkkungasagan blev färdig den 20 april 1899. Gustav Vasa avslutades den 11 juni 1899 och sedan påbörjades Erik XIV. Den 20 juni flyttade August Strindberg ut och lämnade staden och han återvände aldrig mer till Lund.

7) Apoteket Svanen

En februaridag 1897 då Waldemar Bülow passerade förbi apoteket Svanen så fick han se August Strindberg stå i dess förstuga vänd ut mot gatan, klädd sin märkliga vinterkappa och långa vinterstövlar. Det låg djup snö på gatan. August Strindberg bodde då inneboende hos Waldemar Bülow på Skomakaregatan. När Waldemar Bülow undrade vad som stod på så lyfte August Strindberg på handen och svarade hemlighetsfullt "jo, jo, ser du, nu ska jag göra guld". Sen berättade han att han varit hos brödkaren Lindqvist på Bredgatan och beställt en balja och nu väntade han medan ingredienserna gjordes färdiga. Man kan läsa mer om August Strindbergs guldtillverkning under punkt (4) som handlar om när han bodde på Skomakaregatan.

Apoteket Svanen. Apoteket Svanen öppnade i Lund redan 1627, då Lund och Skåne fortfarande var en del av Danmark. Det var Danmarks kanske mest ansedde apotekare Essaiass Fleischer som öppnade apoteket som en filial till Löweapoteket i Köpenhamn, som han också drev. Bara två år senare blev Svanen ett självständigt apotek. Sedan 1647 har det legat på samma plats där det finns än idag.

Mellan 1671 och 1852 låg apoteket under universitetets rättsförvaltning och hette under lång tid Akademiapoteket. Det brändes ner av den danska armén 1678 och en ny byggnad byggdes inte upp igen förrän 1711.

1779 dog den dåvarande ägaren Daniel Fredrik Kehler. Hans änka Christina Stobaeus fortsatte att driva det till 1786, och blev därmed troligen Sveriges första kvinnliga apotekare med titeln "akademie apotekerska". Först 1833 fick apoteket sitt nuvarande namn Apoteket Svanen.

Apoteket fick sitt nuvarande utseende då det byggdes om 1898-1899. Den vackra inredningen tillverkades under 1890-talet av Ola Nilsson som sägs ha varit en av sekelskiftets skickligaste snickarmästare.

8) Klostergatan

Från att tidigare ha varit en obetydlig gata med hantverkare började Klostergatan förändras omkring 1875 till att allt mer bli ett livligt affärsstråk med höga fastigheter längs med gatan. Klostergatan blev en gata där Lundaborna flanerade om kvällarna, och omkring 1890 började den kallas för Bullis eller boulevarden, speciellt bland studenter. Klostergatan har dock aldrig varit någon riktig boulevard eftersom den aldrig har varit bred eller haft några träd längs med sidorna och från 1940-talet kallades den mera sällan för boulevarden.

August Strindberg har också flanerat på Klostergatan och Axel Herrlin beskriver hur han mötte honom där, starkt gråtande den 10 december 1898, en stund efter att Emil Kléen hade avlidit. August Strindberg hade varit på lasarettet för att besöka Emil Kléen under förmiddagen och hann få en sista blick av honom innan han dog.

Klostergatan.	Klostergatan omkring år 1900.

9) Åke Hans

Restaurang Norden, som brukade kallas för Åke Hans efter den dåvarande ägaren Åke Hansson, är ett av de ställen där August Strindberg tillbringade mest av sin tid i Lund. Restaurangen bestod av det långa envåningshuset längs med Bredgatan och andra byggnader som ramade in en rektangulär kringbyggd gård och en stor trädgård längre in från gatan. Numera är det enbart det långa huset längs med Bredgatan som är kvar, så det kan vara lite svårt att föreställa sig hur det såg ut där under August Strindbergs tid i Lund. Huset fick sitt nuvarande utseende efter en ombyggnad 1913–1915.

Huset byggdes 1798 åt Johan Henric Engelhart som var professor i praktisk medicin vid Lunds universitet. 1804 lät han bygga en länga för uthus längre in på tomten parallellt med gathuset. 1819 ägdes gården av Jakob Lindschoug som drev en stor handelsrörelse i den s.k. Wickmanska gården på andra sidan en bit längre ner längs med Bredgatan. Han lät bygga ett mindre hus på tomtens södra sida. Tillsammans med en hög mur klädd med vinrankor på norra sidan så bildade byggnaderna en kringbyggd gård, och August Strindberg brukade skämtsamt antyda att det liknade en Shakespeare-teater. Längre in på tomten, bakom gården, fanns trädgården som var en lummig idyll. Från början sträckte den sig ner till nuvarande Clemenstorget, men minskades till nuvarande format på 1870-talet.

Den 1 oktober 1850 gjorde bryggaren och traktören Svenning Rydin gården till krog, vilket den sedan var i över hundra år. Han insåg också redan från början trädgårdens värde som sommarattraktion. När Ulric Göthe tog över krogen 1885 så gav han den namnet Norden. Den 12 mars 1887 tog Åke Hansson över krogen, som snart började kallas för Åke Hans, även om den formellt fortfarande hette Norden.

Åke Hansson var lantbrukare i Stångby innan han blev krögare. Först drev han krogen som hyresgäst, men när den såldes på konkursauktion 1888 så ropades den in av ett ombud för honom. Han kallade sig själv för restauratör, det sades att han i sin bredaxlade bondska gestalt förkroppsligade den gästfrihet som är landskapets berömmelse. Mest omtalat hos Åke Hans var sexorna, smörgåsbrickor som kostade mellan 1,25 och 1,75 kr beroende på rätternas antal. På dessa tronade sillen och den rökta ålen medan tungan, det salta köttet, leverpastejen och osten slog en ödmjuk halvkrets kring dem, sades det.

En bild inne inifrån gathuset som det såg ut 1913. Idag är det alltså bara gathuset som finns kvar av krogen från den tid då Åke Hansson drev den och August Strindberg var stamgäst där då han vistades i Lund. Men det finns en hel del skriftliga källor som berättar om hur det såg ut vid den tiden. En sak som var speciellt med krogen sedan länge var de många små intima rummen. Gathuset hade nio rum som användes av krogen och tre rum i en egen del som var uthyrda till en bagerirörelse. I den lilla södra längan fanns också två lokaler som hörde till bagerirörelsen. Något år efter att Åke Hansson tagit över krogen så införlivades de tre rummen i gathuset med krogen.

Längst uppe i norra delen av gathuset, efter inkörsporten till gården, fanns källarrestaurangen med tre rum och förstuga. Det var dock inte vad vi skulle kalla för källare idag för på den tiden kallades även en restaurang ovan jord för källare. Det innersta av rummen var det s.k. Strindbergsrummet, ett rum där August Strindberg gärna gömde sig från all uppmärksamhet. Källarrestaurangen gränsade till köket och därefter kom det en massa små namngivna rum. Några av namnen var pianorummet, kabinen och ett genomgångsrum som kallades för Åke Hans sängkammare. Dessutom fanns den stora och lilla matsalen. Längst nere i södra delen fanns den s.k. bondkrogen som hade egen ingång från gården. Man kom till de små rummen genom en ingång från gatan men de hade också förbindelse med källarrestaurangen och bondkrogen.

Till vänster syns en av paviljongerna i trädgården. I längan med uthus längre in på tomten, parallellt med gathuset, fanns det brygghus, två stall, fyra boningsrum på vinden och tre boningsrum på nedervåningen. I den stora trädgården lät Åke Hansson bygga fem nya vackra paviljonger, varav en av dem kallades för stora paviljongen, och där kunde olika sällskap som besökte restaurangen sitta var för sig. Där fanns också två kägelbanor och en krocketplan.

August Strindberg åt sina måltider på mycket regelbundna tider hos Åke Hans och ofta i sällskap med en eller flera vänner. Han kände sig hemma i de hemtrevliga lokalerna där det nästan bara fanns enskilda rum där han kunde sitta ifred med sitt sällskap.

Viktor Petrén. Men det fanns ett rum vid biljarden som restauranggäster ofta använde som passage. Viktor Petrén har berättat att han fick en tydligt ogillande blick av August Strindberg när han gick förbi där en gång och inte visste att August Strindberg satt där med Albin Hessler som sällskap. Men när August Strindberg såg vem det var så fick han istället en vänlig hälsning. Albin Hessler var journalist hos Folkets Tidning där Waldemar Bülow var redaktör. Albin Hessler saknade akademisk utbildning. Bengt Lidforss brukade säga att August Strindberg fick nöja sig med Albin Hessler som kvällssällskap när han inte fick tag på Waldemar Bülow eller någon av sina akademiska vänner.

Flera av August Strindbergs noteringar i Ockulta dagboken och i Legender om övernaturliga händelser eller andra uttryck för "makternas spel” utspelade sig hos Åke Hans. En sådan notering handlar om första gången som Johan Mortensen träffade August Strindberg. Johan Mortensen var docent i litteraturhistoria och första gången han såg August Strindberg i Lund var en dag i mitten av december 1896 på stadshuset vid Stortorget, som numera är Rådhuset. Han kände inte August Strindberg då men lärde känna honom genom Leonard Wistén, som var lektor vid Lunds elementarläroverk, när de träffades hos Åke Hans i april 1897. När Johan Mortensen kom till Åke Hans hade Leonard Wistén inte kommit än och efter att ha väntat på honom en kvart så gick han ut i den stora matsalen. Den var tom och han gick med snabba steg fram till dörren vid den motsatta sidan där han stannade och mumlade lite för sig själv som han gjorde ibland. Plötsligt så fick han se August Strindberg sitta ihopkrupen en bit bort i rummet vid en dörr som han just hade passerat utan att se honom och August Strindberg såg på honom med spänd uppmärksamhet.

Automatfoto av Adolf Strömstedt, August Strindberg och Waldemar Bülow 1897. Senare, när Leonard Wistén och några andra av August Strindbergs vänner också hade kommit dit så frågade August Strindberg Johan Mortensen om han inte såg honom tidigare då han passerade matsalen och Johan Mortensen svarade då att han inte såg honom förrän han kom till dörren och vände på huvudet. August Strindberg berättade då att han hade knackat på sin tallrik för att ge sig till känna när han hörde honom stå vid dörren och mumlade något och undrade om det var då han såg honom. Johan Mortensen svarade att han inte hade hört det och medgav att han inte såg honom då han passerade dörren där han satt. August Strindberg sa då att han i så fall skulle kunna tro att han varit osynlig och han skrev senare om den här händelsen som en övernaturlig eller ockult händelse i sin självbiografiska roman Legender. Johan Mortensen sägs också ha delat August Strindbergs intresse för mystik och ockultism.

Den 1 maj 1897 satt styrelsen för den kulturradikala diskussionsklubben Den Yngre Gubben, D.Y.G., i en av paviljongerna hos Åke Hans. D.Y.G. bildades 1896 och kan ses som en efterföljare till den radikala diskussionsföreningen De unga gubbarna, D.U.G., som bildades 1884 och upphörde 1893. Några av medlemmarna var Viktor Petrén, Thorild Wulff, Lännart Ribbing, Ebbe Petrén och William Linder. När de hunnit till kaffet och punschen så upptäckte de att det satt ett antal gamla medlemmar från D.U.G. i en annan paviljong en bit bort. Några av de som satt där var August Strindberg, Karl och Alfred Petrén, Bengt Lidforss, Emil Kléen och Adolf Strömstedt.

Eftersom de andra också hade hunnit till kaffet och punschen så bjöd de in dem till sin paviljong där det fanns gott om plats. När alla satt där så tittade August Strindberg plötsligt på Viktor Petrén, som då var knappt 21 år gammal och satt bredvid honom, och sa "den här unge mannen har alldeles för liten mun, det måste vi strax avhjälpa". August Strindberg tog upp en rätt stor pennkniv och fällde ut bladet och såg ut att göra sig beredd att göra något slags ingrepp för att göra munnen större. Viktor Petrén såg dödsförskräckt ut innan de äldre ingrep och stoppade August Strindberg som stoppade ner kniven. Därefter bröt det ut ett våldsamt skratt för hans tokiga påhitt. Det blev en mycket livlig afton tillsammans som slutade sent.

Gustaf Uddgren. En gång berättade Åke Hansson för August Strindberg att han hade blivit lam i benen av ischias så att han behövde gå på kryckor. August Strindberg frågade då hur han hade fått det och han svarade, "Å det var väl överansträngning och jag hade också en sådan präktig, rar liten hustru, vilken jag kanske låg för mycket åt". August Strindberg tycke att hans svar var underbart. Åke Hanssons hustru Anna Larsdotter dog den 23 oktober 1894 och han sörjde henne djupt.

I december 1898 kom Svenska Dagbladets journalist Gustaf Uddgren till Lund för att göra en stor intervju med August Strindberg med anledning av hans 50-årsdag. August Strindberg kände Gustaf Uddgren sen tidigare och de gick till Åke Hans när det var dags att äta. När de kom dit var gården full med hästar, vagnar och bönder som var upprymda av brännvin och livliga affärer, det hade kanske varit marknadsdag i Lund den dagen. Gustaf Uddgren tyckte att det vilade en egendomligt gammaldags stämning över gården som hade två långa envåningshus med skyhöga tak och en torpliknande stuga med hög skorsten på södra sidan mellan dem.

Ett självporträtt av Arthur Högstedt De tog sig fram mellan hästar och vagnar till det södra hörnet längst framme till vänster där de fick böja sig fram för att komma in genom den låga dörren till bondkrogen. De kom in i ett trångt rum där en mängd pratande och skrattande bönder trängt ihop sig omkring de låga borden och alla vände sig om och såg häpet på de höga cylinderhattarna som nästan skrapade i taket. De fortsatte in genom en dörr till vänster in till pianorummet där August Strindberg berättade att de haft sin sedvanliga Beethovenafton kvällen innan. De slog sig ner vid bordet och serverades en god skånsk enkel men aptitlig lunch. Gustaf Uddgren hade med sig den unge tecknaren Arthur Högstedt som illustrerade artikeln med en teckning av Åke Hans gårdsinteriör.

Det var i Åke Hans pianorum som August Strindbergs tradition med privata Beethovenkonserter började, med matematikern Torsten Brodén vid pianot, och den traditionen förde han vidare resten av livet.

Åke Hanssons grav på Norra kyrkogården Den 14 mars 1899 dog Åke Hansson och det sägs att han följdes till graven av nästan hela staden. Hans kollegor gick efter kistan och lade ner en stor krans med blå och gula band när han begravdes på Norra kyrkogården. August Strindberg gick också med i processionen och bar på en krans med blommor. På Åke Hansson gravsten står det ”Älskvärd. God. Ädel”.

Åke Hanssons dotter Betty Hansson tog över restaurangrörelsen och studenterna brukade kalla henne för Betty på Norden. Dödsboet sålde fastigheten till Fabriks- och Hantverksföreningen 1901, och lördagen den 28 september 1901 blev sista dagen som restaurangen drevs av Betty Hansson. Den 18 augusti 1903 fick restaurangen namnet Industrirestauranten.

10) Lasarettet

Den byggnad som blev lasarettets medicinska klinik, med en invärtes avdelning, och en utvärtes avdelning byggdes 1867. Den fick tre balkonger av järn 1897, men de har tagits bort från den nuvarande byggnaden. Från 1918 användes byggnaden istället som lungklinik och sedan 1970 är det en av universitetets byggnader.

Emil Kléen var sjuk under en stor del av sitt liv och led bl.a. av syfilis och av en illa skött struptuberkulos. I slutet av september 1898 skickades han till Mörsils sanatorium i Åre, som var Sveriges första sanatorium för tuberkulospatienter. August Strindberg skrev ett brev till honom den 28 september.

Karl Petrén till höger i bilden omkring 1910. Seved Ribbing. I november hade Emil Kléen blivit så sjuk så att han flyttades till Lunds lasarett för vård i livets slutskede. Han vårdades av professor Seved Ribbing och delvis av Karl Petrén. August Strindberg gick dit och besökte honom de första dagarna i december, och därefter två gånger om dagen. August Strindberg besökte honom en stund varje morgon och läste då ur Andersens sagor och Jobs bok i bibeln. Bengt Lidforss besökte honom lika regelbundet under kvällarna.

Emil Kléen dog vid nio på förmiddagen den 10 december 1898, bara 30 år gammal. August Strindberg var en av de som bar kistan när Emil Kléen begravdes i Höör den 15 december, vilket var en unik handling för August Strindberg, men Emil Kléens dödsfall påverkade August Strindberg djupt och tog honom hårt.

11) Tomegapsgatan 24

På väggen till huset på Tomegapsgatan 24 (som var nummer 22 under August Strindbergs tid) sitter det en skylt som berättar att flera kända Lundabor har bott där. En av dem är August Strindberg som bodde där i tre perioder. Huset byggdes 1876 åt Kronouppbördskassören (som tog upp statlig skatt i staden) Mårten Svensson. Han gifte sig 1864 med Olivia Wallengren och blev far till bl.a. den originelle och stilbildande humoristen och författaren Axel Wallengren, som skrev under pseudonymen Falstaff fakir. Axel Wallengren var också kusin med Waldemar Bülow på sin mors sida. Mårten Svenssons hustru Olivia Wallengren dog den 29 december 1879 och samma dag gifte han om sig med Ida Löwegren. Axel Wallengren och hans syskon tog då sin mors efternamn Wallengren istället för Svensson, som de hetat fram till dess.

Axel Wallengren dog den 4 december 1896, då han var Aftonbladets korrespondent i Berlin, bara åtta månader innan August Strindberg flyttade in i hans barndomshem, den 2 augusti 1897 och bodde där till den 24 augusti. Troligen var det Axel Wallengrens kusin Waldemar Bülow som hade förmedlat kontakt med kusinens föräldrar. Det finns eller har funnits ett gulmålat lusthus i trä i husets trädgård, och August Strindberg sägs ha använt det när han bodde där.

Axel Herrlin. Den 24 augusti reste August Strindberg till Paris där han skrev den självbiografiska romanen Legender mellan den 22 september och den 17 oktober 1897, som en fortsättning på Inferno. I oktober 1897 gavs också Inferno ut. Mårten Svensson dog den 27 februari 1898 medan August Strindberg var i Paris, så när August Strindberg kom tillbaka från Paris den 7 april 1898 så var det Mårten Svenssons änka Ida Löwegren som hyrde ut till honom.

Legender består av två delar som var tänkta som del två och del tre av Inferno. Den första delen, som skrevs på franska och till största delen utspelar sig i Lund, var den ursprungliga romanen Légends, medan den andra delen, "Jakob brottas. Ett fragment", skildrar August Strindbergs liv i Paris 1897. I boken lämnade August Strindberg ut saker som hans vänner hade berättat för honom bl.a. när de varit hos Åke Hans. Till exempel kallas Waldemar Bülow för "min klentrogne vän", och Bengt Lidforss kallas för "Martin". Några dagar innan den 14 maj 1898, då boken kom ut, skrev Axel Herrlin till Karl Petrén:

"Ja, det blir en skön historia. Några ändringar av det allra värsta har genomdrifvits för Bengt och mig - men du kan ana, hur det sekvestrerade [beslagtagna] såg ut när du får läsa eländet i dess reducerade form".

Bengt Lidforss omkring år 1900. August Strindberg förlorade många vänner pga det här. Bengt Lidforss träffade han t.ex. aldrig mer, och de vänner han hade kvar var i fortsättningen mer försiktiga med att berätta något för honom. Nils Andersson som var upptecknare av folkmusik och advokaten Håkan Gillberg blev några av hans nya vänner.

Den 17 juli 1898 avslutade August Strindberg sin pjäs Till Damaskus II och den 29 juli 1898 påbörjade han pjäsen Folkungasagan.

Läkaren Gustaf Brand, som 1892 köpte större delen av August Strindbergs målningar från Dalarö, var en av hans mer bisarra vänner. Brand ställde ut målningarna i Lund men betalade aldrig för dem, och de fanns sedan som pant hos olika långivare i Lund. Brand konverterade till katolicismen 1897, gifte sig med en belgiska och flyttade till Belgien i samband med det. 1898 skickade han en inbjudan till August Strindberg om att komma och hälsa på honom i Bryssel, så den 13 augusti reste August Strindberg till Belgien under två veckor för att besöka Brand. August Strindberg kom tillbaka till Lund igen den 27 augusti och bodde då på Hotell Central till den 10 september, då han åter hyrde rum här på Tomegapsgatan. Under hösten fortsatte han att skriva och den 23 oktober till den 23 november 1898 skrev han pjäsen Klostret och den 19 december 1898 avslutade han pjäsen Advent.

Skylten på huset till Tomegapsgatan 24 som berättar om de som bott där. August Strindberg hade också tillgång till Axel Wallengrens kvarlämnade böcker medan han bodde på Tomegapsgatan. Han skrev förord till ett urval av Wallengrens skrifter, där han jämför Emil Kléen och Axel Wallengren. Emil Kléen led av syfilis och struptuberkulos under en stor del av sitt liv och när han var på sanatorium i Åre i slutet av september 1898 skickade August Strindberg en svartvit andaktsbok till honom från Axel Wallengrens bibliotek med anteckningar gjorda av Axel Wallengren.

Den 29 december flyttade August Strindberg ut från Tomegapsgatan och flyttade till Grönegatan 16, som på den tiden var Grönegatan 14. Bengt Lidforss, som August Strindberg träffade flera gånger under den tid han vistades i Lund, har också bott i huset på Tomegapsgatan 24. Bengt Lidforss flyttade dit 1902, men flyttade till Uppsala i januari 1910 när han fick en professur där. Även konsthistorikern och författaren Ragnar Josephson har bott här. Ragnar Josephsons intresse för hur konst skapas ledde till att han grundade Arkiv för dekorativ konst som numera är Skissernas museum i Lund.

12) Botaniska trädgården

Karta över botaniska trädgården 1896. August Strindberg brukade alltid, oavsett väder, gå på promenad efter att ha ätit en liten frukost. Ofta var det i botaniska trädgården som han promenerade. Under den tid då han bodde på Tomegapsgatan promenerade han ofta där tillsammans med Johan Mortensen. På den tiden var botaniska trädgården mindre än vad den är numera.

August Strindberg har själv skrivit så här om sina promenader i botaniska trädgården:

"Två vårar, två somrar, två höstar har jag vandrat i Lunds botaniska trädgård; ifrån snödroppens första försök att med sin egen livsvärme bekämpa snödrivans köldblandning till tidlösans att med sina av blåfrusna händer erinrande blommor smälta höstens barfroster. Denna trädgård har lärt mig mer än andra dylika, medan nästan all ordning här saknas."

Läs mer om botaniska trädgården i vår besöksguide.

13) Östra kyrkogården

Waldemar Bülows och Ester Söderlunds grav. Östra kyrkogården finns på södra sidan av botaniska trädgården och kanske promenerade August Strindberg där ibland. På östra sidan av huvudgången i södra delen finns Waldemar Bülows och Ester Söderlunds grav. August Strindberg umgicks med dem vid många tillfällen under den tid han vistades i Lund, och Waldemar Bülow besökte krogen Åke Hans många gånger tillsammans med honom. Waldemar Bülow var då redaktör för den liberala tidningen Folkets Tidning i Lund, som hans far Christian Bülow grundade 1856. Waldemar Bülow dog den 30 maj 1934 och hans hustru Ester Söderlund dog den 12 december 1949.

Läs mer om Östra kyrkogården, och andra intressanta personer som också är begravda där, i vår besöksguide.

14) Södra Vallpromenaden

August Strindberg 1899. Södra Vallpromenaden anlades under 1890-talet som en allé med lindar i dubbla rader söder om den nuvarande Södra Esplanaden. Allén utgjorde en markering av den plats där stadsvallen fanns på medeltiden. Läs mer om stadsvallen i vår besöksguide. Idag anordnas loppmarknad varje lördag under sommarhalvåret längs med allén.

August Strindberg brukade alltid gå på promenad oavsett väder och ofta ensam. Många gånger gick promenaden längs med Södra Vallpromenaden och det sägs att han gick där rak och allvarlig, med en lång ytterrock och en hållning som gjorde att han såg längre ut än han var, och med en bredbrättad italiensk hatt som skuggade hans ansikte.

August Strindberg nämner själv sina promenader på Södra Vallpromenaden i Inferno:

"Varje morgon då jag tar min promenad på vallen under lönnarna, erinras jag av det ofantliga röda dårhuset om den fara jag undgått och om framtiden i händelse av återfall."

Den 20 juni 1899 lämnade August Strindberg Lund och återvände aldrig mer.