Källorna till det nya vikingatida Lund

Information Det vikingatida Lund
Se också
• Lunds vikingatida historia
• Lunds historia Sven Rosborns och Tomas Sielskis arbete med den samtida krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", vilket kan översättas med Wolinbiskoparnas historia, är troligen det viktigaste bidraget någonsin till kunskapen om Lunds och Danmarks äldsta vikingatida historia. Det är information som man inte kan få fram genom arkeologiska fynd och som har gett oss helt ny och exceptionellt intressant information och har skrivit om Lunds äldsta vikingatida historia på ett sätt som aldrig har skett förut. Många ifrågasätter materialet och påstår att det är förfalskning. Informationen har också utsatts för omfattande smutskastning från andra forskare. Även vår turistinformation om det vikingatida Lund, som uppdaterats med den nya informationen som grund, utsätts för smutskastning av etablissemanget i Lund och beskylls för att vara påhittad. På den här sidan redovisar vi källorna till den nya informationen om Lunds äldsta historia så att den som vill kan läsa och bilda sig en egen uppfattning på samma sätt som vi har gjort. Vi redovisar också några starka bevis för att informationen måste kommit från en äkta källa.

Så här skrevs Lunds äldsta historia om

Det började med att boken "Vägar mot Lund" kom ut 2018. I boken framkommer information som innebär att det är arkeologiskt bevisat att Lund måste anlagts redan under Harald Blåtands tid. Tidigare har man ansett att Lund anlades omkring år 990 under Svend Tveskægs tid. Sommaren 2021 kom boken "Vikingakungens guldskatt" ut. I den publicerades de äldsta delarna av innehållet från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum". Krönikans äldre del skrevs i slutet av 900-talet av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under lång tid.

Det man tidigare har vetat om Lunds äldsta historia har kommit från skriftliga källor som skrevs lång tid efter de händelser som de berättat om. Muntlig tradition har först fört vidare informationen under några generationer, och då finns alltid en betydande risk för att det har uppstått många fel i den historia som berättas. Med den samtida skrivna källan Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum kan Lunds äldsta historia berättas på ett helt annat och mycket mer detaljerat sätt.

Delar av "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" som inte kom med i boken "Vikingakungens guldskatt" har publicerats som dokument som precis som boken finns att hämta ner för den som vill läsa det. Ytterligare en bok kommer att publiceras med mer information från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", troligtvis under 2026.

Krönikan handlar inte bara om Lunds historia, men vi läser särskilt noga det som handlar om Lund för att kunna uppdatera våra besöksguider med den nya informationen. Det är väldigt mycket litteratur, arkeologiska rapporter och andra dokument som ligger till grund för vår turistinformation, och våra medlemmar har ägnat många timmar åt att läsa och bearbeta informationen. På den här sidan redovisar vi några av de viktigaste källorna till den nya informationen om Lunds äldsta vikingatida historia.

Boken "Vikingakungens guldskatt"

I boken "Vikingakungens guldskatt" finns det en lång översikt över den vikingatida historien. Det finns också en lång och utförlig redovisning av hur krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", och den guldskiva man ser på bokens framsida, hittades och var de kommer från. I boken publicerades en stor del av det som krönikan berättar om Harald Blåtands tid. Arbetet med manuskriptet är pågående, och målet är att publicera krönikans återstående delar i en ny bok så småningom. Detta arbete görs av arkeologen Sven Rosborn tillsammans med Tomas Sielski som äger guldskivan och källmaterialet.

Källorna till informationen om och från krönikan består dels av en avskrift av krönikan som gjorts på polska, och dels en stor mängd brev mellan Tomas Sielskis farmor Stanislawa och Stanislawas mor Antonina Chmielinska, och mellan Antonina Chmielinska och Stanislaw Lorentz som var professor och direktör för Polens nationalmuseum i Warszawa. Bland handlingarna finns också en dagbok som skrivits under många år i mitten av 1800-talet av den dåvarande prästen i Wiejkowo i nordvästra Polen.

Boken "Vikingakungens guldskatt" finns att låna från bibliotek men boken finns också att hämta ner helt gratis som ett PDF-dokument

Krönikan, "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" ursprung

I dagboken, som prästen i Wiejkowo i nordvästra Polen skrev på 1800-talet, framgår det att kröikan förvarats i den lokale grevens omfattande bibliotek. I en stor mängd brev och andra handlingar framgår det hur den dagboken och krönikan kom att hamna i familjen Sielskis ägo i slutet av andra världskriget. Det finns en utförlig redogörelse om det i boken "Vikingakungens guldskatt" för den som vill läsa mer om det.

Professor Stanislaw Lorentz på 1960-talet. I bevarade brev mellan Tomas Sielskis farmor Stanislawa och hennes mor Antonina Chmielinska framgår det hur Antonina fick tillgång till dagboken, och senare även till krönikan. Eftersom Antonina hade kunskaper i medeltida latin översatte hon krönikan till polska under år 1963. Det framgår också av breven att den dåvarande professorn och direktören för Polens Nationalmuseum i Warszawa, Stanislaw Lorentz, bidrog till arbetet med översättningen.

Vid den tiden höll Folkrepubliken Polen, under kontroll av Sovjetunionen, på att planera för Polens tusenårsjubileum 1966. Eftersom informationen i handskriften skriver om Polens historia på ett sätt som inte stämde överens med grunden för tusenårsjubileet skrev Stanislaw Lorentz i ett brev till Antonina Chmielinska att "det inte är lämpligt att detta material ser dagens ljus. Jag avråder starkt från det". Hela innehållet i krönikan översattes till polska men gömdes sedan undan för att informationen på så sätt skulle kunna bevaras till framtida generationer. Det är idag inte känt var den latinska originalhandlingen har tagit vägen eller gömts undan.

Hur krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" återupptäcktes

Stanislawa Sielska lämnade Polen 1988 tillsammans med sin son Michael Sielski och hans familj med bland annat sonen Tomas Sielski. De hade med sig alla Stanislawa Sielskas bevarade brev och andra handlingar.

Antonina Chmielinska omkring 1959-1950. När Tomas Sielski fått kontakt med Sven Rosborn började de gå igenom de bevarade breven och i dem framgick det att Antonina Chmielinska översatt en gammal krönika med namnet "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum". En del av innehållet i den gamla krönikan framgick också, men det fanns varken information om var översättningen eller originalet fanns undangömt.

Först 2019 när boken "Vikingakungens guldskatt" var färdig att tryckas hittades hela Antonina Chmielinskas omfattande översättning av den gamla krönikan, gömd i en magasinerad möbel i Kozalin i Polen. Det gjorde att publiceringen av boken försenades med två år. Sedan dess arbetar Tomas Sielski och Sven Rosborn med att gå igenom innehållet. Tomas Sielski översätter innehållet från polska till svenska och Sven Rosborn gör den vetenskapliga granskningen av informationen.

Rapporter och dokumentation från det fortsatta arbetet med krönikan

Sven Rosborn och Tomas Sielski arbetar fortfarande med att gå igenom krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum". Tomas Sielski översätter texten från polska och Sven Rosborn jämför det som krönikan säger mot de arkeologiska fynd som finns, vad samtida runstenar säger om de nämna personerna, och vad som sägs i senare gjorda skriftliga källor. Innehållet från hela krönikan är tänkt att publiceras i en ny bok, men under det pågående arbetet har Sven Rosborn flera gånger publicerat rapporter eller dokument med ny information från krönikan som de hunnit gå igenom och granska. Det handlar förstås om det vikingatida Danmarks historia som Skåne var en del av då, men det är främst det som handlar om Lund som vi är mest intresserade av, eftersom vår turistinformation i första hand tar upp historia som utspelade sig i Lund.

Publicerade dokument med innehåll från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" som berör Lunds historia

Det finns två sätt att läsa de dokument som Sven Rosborn publicerat från det pågående arbetet med krönikan. Det ena sättet är att bläddra i dokumenten och läsa dem online hos Internet Archive. Där finns det en bra översikt över alla dokument som Sven Rosborn har publicerat. Dokumenten finns också på Sven Rosborns sida hos Academia. Dokumenten kan hämtas som PDF-dokument från båda platserna.

Här är några av de dokument som är intressanta för den som själv vill läsa mer om Lunds äldsta historia

• Slaget år 972 vid Cidini
  I det här dokumentet kan man läsa om hur den sovjetstyrda polska regimen planerade för Polens tusenårsjubileum och brevet från professor Stanislaw Lorentz där han avrådde Antonina Chmielinska från att publicera innehållet från krönikan.
• Skånsk och dansk historia på 900-talet
  I det här dokumentet kan man läsa utdrag ur krönikan där det berättas att Harald Blåtands brorson Harald Knutsson, som brukar kallas för Guldharald, år 964 erövrade delar av Skåne och sedan blev Harald Blåtands lydkung över det erövrade området. Det berättas också att Guldharald lät bygga en kyrka i Lund, Sankt Clemens som måste byggts senast år 970 eftersom Guldharald avrättades då. Dessutom berättas det om hur prinsessan Helga från Kyjiv gifte sig med Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson år 977, och att hon hade med sig en relik av Sankt Clemens som delades upp och lades ner i de dåvarande 12 Sankt Clemens-kyrkorna i Danmark som byggts vid Harald Blåtands trelleborgar.
• Några nedslag i skånsk historia på 900-talet
  I det här dokumentet berättas det om den norske härskaren Hakon Jarls attack mot Lund år 974, och om hur Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson lät bygga en kyrka i Lund år 975 eftersom de klarade sig från attacken. Det berättas också att Johannes Döparen valdes till kyrkans skyddshelgon "för att döpa detta hedniska folk". Gravar från kyrkans kyrkogård hittades på 1940-talet och har daterats till Harald Blåtands tid som det berättas om i boken "Vägar mot Lund" som kom ut 2018.
• Händelser i Skåne mellan åren 964 och 984
  I det här dokumentet berättas det om hur Toke Gormsson hamnade i onåd hos Harald Blåtand och avsattes som lydkung över Skåne år 983. Han ersattes av Björn Jarl som återinsattes som Skånes kung. Toke Gormsson återinsattes igen år 984 och hämnades genom att avrätta alla manliga ättlingar till Björn Jarl. Även de unga bröderna Olof och Ottar avrättades fast att de aldrig hotat Toke Gormsson. Det är de som är omnämnda på den höga runstenen Lundagårdsstenen som står i universitetsbibliotekets entréhall här i Lund. Vår besöksguide om Lundagårdsstenen har uppdateratats utifrån den nya informationen.
• Nerslag i Skånes vikingahistoria - Händelser under Sven Tveskäggs tid
  Det här dokumentet berättar om det runstensmonument som kallas för "Hunnestadsmonumentet". Det berättas om de personer som omnämns på runstenarna och på vilket sätt de var inblandade i efterspelet till Toke Gormssons hämnd på Björn Jarl och hans släkt år 984. Vidare berättas det om hur prinsessan Helga från Kyjiv kallade till ting på Arendala tingsplats år 990, det numera äldsta kända omnämnandet av Arendala, och hur hon gifte sig med Torgis. Han omnämns på den höga Lundagårdsstenen som står i universitetsbibliotekets entréhall här i Lund.
• Vad vet vi om Sven Tveskäggs belägring av Hedeby?
  Det här dokumentet berättar om hur Erik Segersäll skickade sin son Olof, som senare blev Olof Skötkonung, till Lund, eftersom han ville att sonen skulle uppfostras hos hans kusin Svend Tveskæg.

Sven Rosborns och Tomas Sielskis pågående arbete med krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" har nu kommit in på det som hände under Svend Tveskægs tid. Det kan påverka en del av de tolkningar som publicerats i boken ”Vägar mot Lund". Så länge det inte framkommer annan information om Lunds historia under Svend Tveskægs tid är det informationen i boken "Vägar mot Lund" som vi använder som underlag för våra besöksguider om Lund.

Bevis för att informationen kommer från en äkta källa

Det som återges från krönikan i boken "Vikingakungens guldskatt" och de övriga publicerade dokumenten kommer från Antonina Chmielinskas översättning som gjordes 1963. Vi hoppas förstås att originalet ska kunna hittas så småningom, men så länge originalet inte har hittats är det Antonina Chmielinskas översättning som finns att utgå från.

Sven Rosborn har publicerat dokumentet "Aspekter på källmaterialet kring Harald Blåtands grav i Polen" där han redogör för var källmaterialet kommer från och hur de har verifierat att det är äkta. Det finns att läsa eller hämta ner härifrån

• Aspekter på källmaterialet kring Harald Blåtands grav i Polen

Antonina Chmielinskas polska översättning av krönikan från 1963

En av sidorna från Antonina Chmielinskas polska översättning av krönikan. Antonina Chmielinskas polska översättning av krönikan består av omkring 150 handskrivna sidor, som den man ser i bilden till höger. I dokumentet "Aspekter på källmaterialet kring Harald Blåtands grav i Polen" redogör Sven Rosborn för de undersökningar som de har genomfört med hjälp av en polsk professor i kriminalteknik för att verifiera att den polska översättningen verkligen gjordes år 1963. Resultaten från det lämnar inga tvivel om att översättningen gjordes 1963 och att det är Antonina Chmielinska som skrivit texten. Antonina Chmielinska dog år 1979 så översättningen kan i varje fall inte gjorts senare än då.

I den polska översättningen nämns saker om Lunds och Danmarks historia på 900-talet som inte var kända vid tiden för när översättningen gjordes, och inte heller innan Antonina Chmielinska dog. Men flera saker har blivit kända senare genom arkeologiska fynd. Sven Rosborn ger fyra exempel på sådant i dokumentet "Aspekter på källmaterialet kring Harald Blåtands grav i Polen", men det finns även exempel på sådant som nämns om Lund som har verifierats med arkeologiska fynd.

I Antonina Chmielinskas polska översättning av krönikan från 1963 nämns tre kyrkor i Lund och en i Uppåkra, som alla sägs ha byggts mellan år 964 och 988. Tre av dem har verifierats direkt eller indirekt med arkeologiska fynd mellan år 1982 och 2012, vilket är 20 år eller mer efter att den polska översättningen gjordes, och efter att Antonina Chmielinska dog år 1979. Det utgör starka direkta och indirekta bevis för att det som nämns i översättningen måste ha kommit från ett äkta äldre dokument som har skrivits av någon som själv sett, eller på annat sätt fått kännedom om det som nämns i den polska översättningen.

Svend Tveskægs kyrka Trinitas som hittades 1982

Enligt den polska översättningen övertalade prinsessan Helga från Kyjiv kung Svend Tveskæg att göra Lund till den kristna huvudstaden. Svend Tveskæg samtyckte till det och valde samtidigt att göra Lund till sitt säte och lät bygga en kyrka helgad till Treenigheten Trinitas. Det hände någon gång omkring år 987, efter att prinsessan Helgas make Toke Gormsson stupat i slaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala den 10 augusti år 986. I samband med den stora arkeologiska undersökningen av Drotten vid Kattesund i Lund mellan 1982 och 1984 hittades spåren av en träkyrka som daterades till omkring år 990, under Svend Tveskægs tid, genom datering av en av gravarna från kyrkogården. Läs mer om det i besöksguiden om Treenighetens kyrka Trinitas. Detta bekräftar det som sägs i den polska översättningen från 1963.

En grav från 900-talet som hittades i Uppåkra år 1997

Enligt den polska översättningen lät prinsessan Helga från Kyjiv bygga en kyrka omkring år 988 för att sätta stopp för utövandet av hedniska ritualer som hölls i hemlighet under firandet av Johannes Döparens födelsedag på en plats som kallades "höga åkrar". Platsen var belägen tre romerska mil från den södra porten till Lund, vilket motsvarar drygt fyra km. I samband med en arkeologisk undersökning under koret till den nuvarande kyrkan i Uppåkra år 1997 hittades en grav. Datering med kol 14 tyder på att skelettet i graven är från vikingatiden, troligen från 900-talet. Det tyder på att det funnits en träkyrka där på 900-talet. Man kan läsa mer om det i besöksguiden om Uppåkra. Det bekräftar indirekt det som sägs i den polska översättningen från 1963.

Toke Gormssons kyrka som daterades indirekt år 2012

Enligt den polska översättningen lät Harald Blåtands yngre bror och lydkung över Skåne, Toke Gormsson, bygga en kyrka i Lund år 975 som helgades åt Johannes Döparen, och på hörnstenen ristades det att det var Toke som lät bygga kyrkan. En runsten där det står att någon som hette Toke lät bygga en kyrka hittades i Lund på 1700-talet, men finns numera i biskopsgården i Köpenhamn. På norra sidan av domkyrkan hittades ålderdomliga gravar på 1940-talet, men någon datering gjordes inte då. När gravarna daterades 2012 visade det sig att de äldsta var från 979-980 och 981-982. Det här kan man läsa mer om i besöksguiden om Johannes Döparens kyrka. Det här utgör starka indirekta bevis för det som sägs i den polska översättningen från 1963.

Är Sankt Clemens kyrka av trä från 960-talet eller från tusentalet?

Enligt den polska översättningen lät Harald Blåtands brorson och lydkung över Skåne, Harald Knutsson som kallades för Guldharald, bygga en kyrka i Lund helgad åt Sankt Clemens. Den kan som tidigast ha byggts år 964 men före år 970 då Guldharald avrättades. I samband med den arkeologiska undersökningen av Sankt Clemens kyrka av sten år 1932 hittades åtta stavar och en rund hörnstolpe till en tidigare träkyrka som fanns på södra sidan av stenkyrkan. Nu planeras ny byggnation på platsen där kyrkan av trä har stått.

Enligt den antikvariska förundersökningen byggdes kyrkan av trä någon gång i början av tusentalet. Enligt den polska översättningen byggdes kyrkan däremot minst 50 år tidigare. Det här kan man läsa mer om i besöksguiden om Lunds första kyrka Sankt Clemens. Om det går att hitta virke från kyrkan som är i så gott skick så att det går att datera, och den dateringen visar att kyrkan byggdes under andra halvan av 960-talet istället för på tusentalet, så skulle det utgöra ett mycket starkt bevis för det som sägs i den polska översättningen från 1963.

Boken "Vägar mot Lund"

När boken Vägar mot Lund publicerades 2018 avslöjades att de ålderdomliga stockkistor som hittats på norra sidan av Lunds domkyrka år 1908 och åren 1941-1942 dateras till Harald Blåtands tid. Det innebär att det nu finns arkeologiska bevis för att Lund måste ha anlagts tidigare än under Svend Tveskægs tid, som man trott fram tills dess.

I bokens första 120 sidor går en av författarna, Maria Cinthio, igenom Lunds äldsta historia och försöker tolka den i ljuset av att Lund måste anlagts tidigare än man trott. Genomgången bygger på arkeologiska fynd och skriftliga källor som skrivits lång tid efter de händelser som beskrivs, och det gör att det finns större osäkerhet i informationen.

Tidigare har man trott att kyrkan Drotten kan ha byggts omkring år 1060. Man har även trott att det började byggas en föregångare till domkyrkan av kung Knut den Helige 1081, och att den nuvarande domkyrkan började byggas 1103. I "Vägar mot Lund" menar Maria Cinthio att Drotten kan ha börjat byggas redan på 1020-talet och domkyrkans föregångare omkring år 1030, då som något slags klosterverksamhet. Som alltid handlar det om hur man tolkar det man vet, och med Maria Cinhios tolkningar faller bitarna på plats på ett bättre sätt än tidigare, och de nya tolkningarna stämmer troligen bättre med vad som verkligen hände.

Ny bok om Lund under Svend Tveskægs tid

Sven Rosborn har aviserat att det också finns mycket ny information om Svend Tveskægs tid i krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", som han och Tomas Sielski fortfarande arbetar med att gå igenom. Därför kommer det ges ut en ny bok så småningom, preliminärt under 2027. Bilden visar hur bokens framsida kommer se ut. Boken kommer mest handla om Svend Tveskægs tid men tar avstamp bakåt i tiden till Svend Tveskægs familj och hans relation till sin styvfar Harald Blåtand. I ett dokument som kan hämtas ner nu finns bokens preliminära innehållsförteckning och sidorna med inledningen.

Informationen från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" kommer från en samtida skriftlig källa till skillnad från det vi tror oss veta om Svend Tveskægs tid än så länge, som bygger på tolkningar av arkeologiska fynd och skriftliga källor som skrevs långt senare än de händelser som de berättar om. Sven Rosborn har aviserat att mycket av Svend Tveskægs tid kommer att skrivas om. Det innebär att den nya boken kan komma att bidra med lika mycket, eller kanske ännu mer, information om Lunds äldsta historia än vad boken "Vikingakungens guldskatt" gjorde.

Sven Rosborn har gett några exempel på vad den nya boken kommer ta upp. Allt handlar förstås inte om Lund, men en händelse som gör det är att prästen Gotebald år 987 sägs ha fritagits i Flandern där han var fängslad, och att Svend Tveskæg sedan sände honom till Lund för att bli Lunds förste biskop. Med det vi vet om Gotebald sedan innan kan det ha skett omkring år 1000, men det kanske skedde tidigare än så. Det skulle i så fall innebära att Lunds stift, som nu sägs ha upprättats med stiftsreformen någon gång före år 1059, istället kan dateras till när Gotebald utsågs till Lunds förste biskop.

Kanske kan den nya boken också ge svar på fler frågor, t.ex. vem det var som begravdes under koret i Svend Tveskægs träkyrka som byggdes omkring år 990, eller bekräfta om Drotten började byggas under kung Knut den Stores tid som det antas nu.