Lundagårdsstenen

Besöksupplevelse Det vikingatida Lund
Lunds vikingatida centrum
Runstenar i Lund
Sevärdhet
ca. ½ timme
Universitetsbiblioteket
Fri entré
öppettider I entrén till Universitets­biblio­teket här i Lund står en 4,6 meter hög runsten som sägs vara den högsta runstenen som har hittats i Norden. Tack vare information från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", vilket kan översättas med Wolinbiskoparnas historia, vet man nu att den här runstenen restes i slutet av vikingatiden, omkring år 990. Den restes av Torgis som gifte sig med prinsessan Helga från Kyjiv som härskade över Lund, medan Torgis blev härskare över den mellersta och västra delen av Skåne. Torgis farfar Björn Jarl var härskare i Skåne fram till år 964 och kallades för Skånes kung. Torgis själv var farfar till Svend Estridsen som blev kung i Danmark år 1047. Svend Estridsen i sin tur var far till många av de tidiga medeltida kungarna i Danmark. Detta gör den här runstenen till en av Lunds främsta sevärdheter som minner om Lunds äldsta vikingatida historia.

Förslag på ny placering av Lundagårdsstenen

Så som Lundagårdsstenen står intryckt i ett hörn i den nyligen ombyggda entréhallen till universitetsbiblioteket i Lund, som man ser i bilden ovan, är det svårt att se det som finns på den sidan av stenen som vetter in mot hörnet. Lunds ideella turistinformation Destination Lund har därför som förslag att stenen placeras så som i bilden nedan, vilket har blivit möjligt nu när entrén till universitetsbiblioteket har byggts om. Bilden är ett montage. Då kan man sitta på någon av bänkarna i entrén och beundra den fantastiskt intressanta stenens alla sidor. Tyvärr har universitetsbiblioteket än så länge helt avvisat det här förslaget. Vi hoppas att många fler än vi påtalar behovet av att flytta stenen.

Lundagårdsstenens runinskrift

Längs med de smala sidorna finns det runor och en stor bild på den breda sidan som är vänd ut mot rummet. Det finns också en bild högst upp på den breda sidan som är vänd in mot hörnet. Bilden och runorna längs den smala sidan in mot väggen är svåra att se så som runstenen står uppställd nu inne i hörnet. Runinskriften som finns längs med de smala sidorna betyder översatt ungefär

Torgis, son av Esge Björns son, reste dessa stenar efter sina båda bröder Olof och Ottar, landmän goda.

Krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" berättar vilka de nämnda personerna var. Man ser tydligare vilken relation personerna hade till varandra i släktträdet på sidan om Lunds äldsta vikingatida historia i avsnittet om händelser år 989.

Korset nederst på Lundagårdsstenens sida som är vänd ut mot rummet. Torgis far hette Asgeir och Björn Jarl var Torgis farfar. Olof och Ottar var halvbröder till Torgis. Runinskriften börjar och slutar med kors på vardera sidan av de smala sidorna, vilket tyder på att den som reste runstenen, eller de som den berättar om, var kristna, vilket bekräftas av krönikan.

Korset högst upp på den smala sidan som är vänd in mot väggen är intressant eftersom det är ett så kallat korsat kors. Samma typ av kors användes på de mynt som präglades under Harald Blåtands tid Två sådana mynt hittades i samband med den arkeologiska undersökningen 1927 på östra sidan av Krafts torg där Lunds stiftskansli byggdes 1929.

Den historiska bakgrunden till Lundagårdsstenen

Ett korsat kors överst på Lundagårds­stenens smala sida som är vänd in mot väggen. I krönikan nämns Björn Jarl som Skånes kung till år 964, då han fördrevs från den västra delen av Skåne av Harald Blåtands brorson Guldharald som blev lydkung över Skåne. Från år 971 var Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson lydkung över Skåne, men han hamnade i onåd hos Harald Blåtand och avsattes år 983. Björn Jarl återinsattes då som Skånes kung. Harald Blåtand lämnade samtidigt över regentskapet över Danmark till Sibir Fultarsson som återinsatte Toke Gormsson året därpå.

Slaget mellan Toke Gormsson och Björn Jarl

Toke Gormsson och Björn Jarl möttes därefter i strid vid Halör vid dagens Höllviken. Björn Jarl tog sitt liv efter att ha blivit ensam kvar på slagfältet. Efter att ha besegrat Björn Jarl beordrade Toke Gormsson att alla manliga ättlingar till Björn Jarl skulle avrättas eller kastreras så att ingen från hans släkt skulle kunna göra anspråk på makten över Skåne. Inte ens de två unga bröderna Olof och Ottar skonades trots att de aldrig utgjort något hot mot Toke Gormsson. Den enda som skonades var deras halvbror Torgis som bara var åtta år gammal.

Torgis utses till härskare över Skåne

Det här fick konsekvenser år 989 när ättlingar till Björn Jarls bror återvände hem till Skåne efter att i 20 år ha tjänstgjort i den östromerske kejsarens väringagarde i Konstantinopel, dagens Istanbul. I en uppgörelse där Torgis gifte sig med Toke Gormssons änka, prinsessan Helga från Kyjiv som härskade över Lund, blev Torgis härskare över den västra och mellersta delen av Skåne. Någon gång efter det, omkring år 990, reste Torgis Lundagårdsstenen över sina halvbröder Olof och Ottar.

På sidan om Lunds äldsta vikingatida historia kan man läsa mer utförligt om händelserna år 984 och år 989. Några av desläktingar som återvände till Skåne nämns på två av runstenarna för Hunnestadsmonumentet.

Tolkningar av bilderna på Lundagårdsstenen

En skiss av bilden högst upp på Lunda­gårds­stenens sida som är vänd in mot hörnet. Det är osäkert vad bilderna på Lundagårdsstenen symboliserar, och det har framförts flera olika tolkningar. Högst upp på den breda sidan som är vänd in mot hörnet finns det en bild som föreställer ett ansikte eller en mask, men det är svårt att se den så som Lundagårdsstenen står placerad inne i hörnet.

En tolkning som har framförts är att ansiktet föreställer asa- och krigsguden Oden, och att Olof och Ottar avbildas som Odenskrigare klädda i vargpäls på den större bilden som är vänd ut mot rummet. Nu när det finns information om att Olof och Ottar var kristna är det mindre sannolikt att den tolkningen skulle vara korrekt.

En annan tolkning är att ansiktet föreställer Kristus. Det finns ett liknande ansikte på Harald Blåtands stora runsten i Jelling i Danmark, som har tolkats som en bild av Kristus. Ytterligare en tolkning är att ansiktet föreställer ett fantasidjur som brukar kallas för det stora djuret.

Liknande bilder har hittats på andra runstenar och på praktskrin från Harald Blåtands tid.

Lundagårdsstenens ursprungliga plats

Lundagårdsstenen har fått sitt namn eftersom den stod uppställd i Lundagård, eller egentligen på Universitetsplatsen, mellan 1868 och 1957. Den hittades på 1680-talet i ruinen efter klosterkyrkan till Allhelgonaklostret som fanns på Helgonabacken på norra sidan av nuvarande universitetsbiblioteket. Sannolikt var det där på Helgonabacken som den restes någon gång omkring år 990. Annars hade stenen troligtvis delats för att kunna transporteras till Allhelgonaklostret där den hittades eftersom den väger 1,6 ton, men den var hel när den hittades.

Lundagårdsstenen så som den står intryckt i hörnet. I senare källor har Torgis kallats för Torgis Sprakalägg, men det finns ingen information om var tillnamnet Sprakalägg kommer från eller syftar på. Tillsammans med Helga fick Torgis en son med namnet Ulf. Han gifte sig med Svend Tveskægs dotter Estrid någon gång omkring år 1015. Estrids bror Knut blev kung Knut den Store efter sin far Svend Tveskæg. Knut utsåg Ulf till jarl över Skåne, men lät mörda honom den 31 december 1026, efter att Ulf tagit makten över Danmark medan Knut den Store var i England. Ulf och Estrid fick en son, Svend Estridsen, som blev Danmarks kung mellan 1047 och 1076, och far till flera av de följande danska kungarna. Sonen Harald efterträdde Sven Estridsen och var kung mellan 1076 och 1080.

Allhelgonaklostret grundades på 1070-talet och byggdes på Helgonabacken där Lundagårdsstenen hittades. Det ligger nära till hands att anta det området var mark som blev Torgis egendom efter att han blivit ny härskare över den västra delen av Skåne omkring år 990, och att han kan ha haft någon gård på den platsen. Torgis son Ulf kan ha ärvt marken som sedan kung Svend Estridsen kan ärvt av honom. Därefter kan marken ha ärvts av Sven Estridsens son som blev kung Harald Hen. Det kan ha varit kung Harald Hen som donerat marken till klosterbröderna inom Benediktinerorden som grundade Allhelgonaklostret på 1070-talet.

Lundagårdsstenen på Runstenskullen på Universitetsplatsen

Någon gång före 1740 delades Lundagårdsstenen i tre delar, troligen för att kunna transporteras, och senast 1751 flyttades den till Lundagård. Tanken var att den skulle ställas upp i parken Lundagård som anlades på 1740-talet och som har sett i stort sett likadan ut sedan dess. Det dröjde dock ända till 1868 innan den restes igen, tillsammans med sex andra runstenar från olika platser i Skåne, då runstensmonumentet Runstenskullen anlades på Universitetsplatsen som en gåva från föreningen för Skånes fornminnen med anledning av Lunds universitets 200-årsjubileum. De andra runstenarna har ingen känd historisk koppling till Lundagårdsstenen. Stenen flyttades 1957 till universitetsbiblioteket för att skydda den från väder och vind.