Järnålders- och vikingastaden i Uppåkra

Besöksupplevelse Det vikingatida Lund
Cykelutflykt
ca. 2 timmar
Uppåkra
10 km t/r
Vägvisning
(130) 10 min.
Lund Bankgatan
Uppåkra Väståkrav.
1,1 km till Uppåkra

I det som idag är Uppåkra, omkring 4 km söder om Lund, fanns i över tusen år en järnålders- och vikingastad som troligen kallades för Lund. Det började som en bosättning ungefär 100 år före Kristus och blev norra Europas största vikingatida stadsområde, som omfattade nästan 50 hektar när det var som störst. Därmed var Uppåkra mer än dubbelt så stort som Hedeby, idag beläget i norra Tyskland men som hörde till Danmark under vikingatiden, och hela sju gånger så stort som Birka utanför Stockholm. Därför var Uppåkra sannolikt det vikingatida Skandinaviens centrum, inte Birka som det ofta hävdas i nationell svensk historiebeskrivning.

Information från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", vilket kan översättas med Wolinbiskoparnas historia, gör att det nu finns mycket mer detaljerad kunskap om Lunds äldsta vikingatida historia än tidigare. Krönikan berättar däremot inget om de som levde i det som idag är Uppåkra, vilket var ett hedniskt stadsområde, till skillnad från Lund som var en kristen stad redan från början. Först efter att Lund hade anlagts verkar det som att det gamla stadsområdet började kallas för Uppåkra. Namnet nämns i "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" år 989, platsen kallas då för "höga åkrar", och även i kung Knut den Heliges gåvobrev år 1085. Namnet Lund nämns däremot i "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" redan år 975.

Namnen Uppåkra och Lund

I den här besöksguiden används namnet Uppåkra om det gamla stadsområdet medan namnet Lund används om det nuvarande Lund för att göra det tydligt vilken plats som avses. Det saknas fortfarande information om vad som hände när Uppåkra ersattes med Lund, men slutet av Uppåkras historia under vikingatiden är tätt sammanflätad med Lunds äldsta historia. Det var troligen folket i Uppåkra som utgjorde en stor del av den första befolkningen i det nuvarande Lund. Vår besöksupplevelse om Lunds vikingatida centrum är därför en naturlig fortsättning på ett besök i Uppåkra.

Uppåkra som besöksmål

Det är bra att vara medveten om att det inte finns så mycket att se i Uppåkra. Eftersom Uppåkra kommer vara föremål för arkeologiska undersökningar under mycket lång tid går det inte bygga något där. Uppåkra består därför mest av ett öppet jordbrukslandskap. Det är ändå intressant att se platsen där så mycket historia har utspelat sig under mer än tusen år.

Det är bra att vara medveten om att informationen i den här besöksguiden skiljer sig på flera punkter från annan information om Uppåkra. Konflikter och samarbeten mellan olika intressen och olika historiker och arkeologer har gjort att många avfärdar informationen från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" och påstår att den är förfalskning.

Hur man kommer till Uppåkra

Det saknas bra kollektivtrafik till Uppåkra. Från närmaste busshållplats är det drygt en km att gå. Det finns parkeringsplats för den som kommer med bil, se kartan nedan, men antalet parkeringsplatser är begränsat. Därför är det bättre att cykla dit med hjälp av vägvisning i Google Maps. Det är 5 km att cykla från Lund och tar ca. 20 minuter. På sidan med reseinformation finns mer information om var man kan hyra cykel och hur man köper biljetter till kollektivtrafiken.

Översiktskarta

Texten i den här besöksguiden hänvisar på några ställen till de numrerade platserna i kartan som man ser nedan.

De arkeologiska undersökningarna av Uppåkra

Det är fortfarande många som inte känner till Uppåkra. Det beror inte på att Uppåkra inte har varit känt, de första arkeologiska fynden i Uppåkra gjordes redan 1934. Men oftast skildras det vikingatida Skandinavien som om Uppåkra inte existerat av de statliga myndigheterna i både Danmark och Sverige såväl politiskt, ekonomiskt som kulturellt.

Det ungefärliga utbredningsområdet för järnålders- och vikingastaden i Uppåkra. Kunskapen om Uppåkras historia är fortfarande begränsad eftersom endast en mindre del av området har undersökts arkeologiskt. Redan när de första fynden gjordes förstod man att det var en stor och gammal bosättning som hade hittats. Men det var först 1996 som det gjordes en större samlad undersökning av området, och då visade det sig att området var mycket större och mycket äldre än vad man hade trott. Genom en donation blev det möjligt att göra arkeologiska undersökningar under fem år från 2000 till 2004. Nya donationer har möjliggjort en stor arkeologisk undersökning av långhuset (2) under flera år med början 2022. Förutom dessa har bristen på anslag gjort att arkeologiska undersökningar mestadels har gjorts av studenter från Lunds universitet som en del i deras utbildning.

Numera vet man att järnålders- och vikingastadens utbredningsområde var nästan 50 hektar stort över en yta som var ungefär 1 100 meter lång och 600 meter bred. Det innebär att Uppåkra var ungefär dubbelt så stort som Hedeby, i nuvarande nordvästra Tyskland nära gränsen till Danmark, och hela sju gånger så stort som Birka utanför Stockholm. Det har inte hittats någon annan lika stor bosättning från järnåldern eller vikingatiden i norra Europa.

Endast 0,2%, dvs. två tusendelar, av stadsområdet i Uppåkra har undersökts arkeologiskt än så länge. Ändå har det hittats över 50 000 fynd av bl.a. guld, silver, brons och glas, och flera byggnader har hittats i området. Fynden tyder på att det fanns ett högt utvecklat hantverk i området under väldigt lång tid. Det har hittats ett verkstadsområde där olika slags metallhantverk och serieproduktion av smycken och dräktspännen förekommit, även spår av bakning och matlagning har hittats. Några av fynden från Uppåkra berättar vi mer om längre ner i den här besöksguiden.

Det som den här besöksguiden berättar om Uppåkra bygger på det man vet så här långt. Nya arkeologiska upptäckter och nya rön påverkar fortfarande dess historia och tolkas delvis olika av olika forskare. När man läser den här besöksguiden så behöver man alltså vara medveten om att ny kunskap kan komma att förändra delar av beskrivningen. Besöksguiden har redan uppdaterats några gånger sedan den publicerades för första gången. Lunds universitet har en webbplats där man kan följa den pågående forskningen om Uppåkra.

Uppåkras historia

Uppåkras historia är mer än tusen år lång. När Birka anlades på 700-talet så hade Uppåkra redan existerat i 800 år. Stadsområdets centrum, där de som härskade i Uppåkra bodde, fanns i området precis söder om nuvarande Uppåkra kyrka. Där har tre intressanta byggnader hittats, man ser de byggnaderna numrerade i kartan längre upp på den här sidan. Stadsområdet i Uppåkra såg dock inte ut som det vi tänker på som ett tätbebyggt stadsområde numera. Det såg mer ut som en samling stora gårdar där det bedrevs hantverk och jordbruksarbete. Så såg det också ut i Lund under den äldsta tiden.

Förromersk järnålder

Den bosättning, som så småningom blev den stora järnålders- och vikingastaden i Uppåkra, uppstod under förromersk järnålder omkring 100 år före Kristi födelse. Det är tiden fram till Kristi födelse som brukar kallas förromersk järnålder. Det finns spår av omfattande metallhantverk, och en stor mängd bearbetat ben- och hornhantverk har också påträffats från den här tiden. Framför allt tillverkades det kammar i Uppåkra under förromersk järnålder. Men så mycket mer än så vet man inte om denna Uppåkras äldsta historia.

Romersk järnålder

Under den romerska järnåldern från Kristi födelse till omkring 400 e.Kr. bredde det romerska riket ut sig långt upp i det som är dagens Tyskland. Dess inflytande syns både kulturellt och militärt på många sätt i Uppåkra. Redan på 100-talet e.Kr. fanns det omkring 30–40 gårdar i Uppåkra och det har hittats mängder med romerska föremål, bl.a. ett åttiotal silverpengar, så kallande dinarer. Vid den här tiden tjänstgjorde sannolikt många personer från Uppåkra som legosoldater i det romerska riket. De såg de romerska templen och tog till sig idéerna om den politiska makten i romarriket.

Kulthuset

Den mest intressanta byggnaden som har hittats i Uppåkra är det s.k. kulthuset (1), som är väl undersökt arkeologiskt. Det hade en yta som bara var 13 gånger 6,5 meter stor, men taket bars invändigt upp av fyra stolpar som var nergrävda till nästan två meters djup. Det betyder att byggnaden måste ha varit väldigt hög i förhållande till dess yta. Dessutom fanns det fyra kraftiga hörnstolpar i husets fyra hörn. Huset byggdes någon gång före år 200 e.Kr., och förmodas ha byggts med inspiration av de romerska tempel som legosoldater från Uppåkra har sett. Det finns fyra stubbar utlagda på platsen som visar var de fyra invändiga stolparnafanns.

En rekonstruktion av Sven Rosborn som visar hur kulthuset (1) kan ha sett ut.	Stubbar som markerar var de fyra invändiga stolparna fanns i kulthuset (1).

Kulthuset hade tre dörrar, två på den södra långsidan och en på den norra långsidan. Dörrarna hade stora tunga järnringar som dörrhandtag, vilket tyder på att det var stora och tunga dörrar. På de fyra invändiga stolparna sattes det upp hundratals små guldbleck som avbildade män och kvinnor, s.k. guldgubbar. Dessa var inte större än en tumnagel. Huset stod kvar under mer än 700 år fram till 960-talet, och byggdes om sju gånger under den tiden. Men dess grundplan förändrades aldrig, och de tre dörrarna satt hela tiden på samma ställe.

En stor järnring som fungerat som dörrhandtag till en av de troligtvis ganska stora och tunga dörrarna till kulthuset (1).	En mängd tumnagelstora guldbleck som har hittats i kulthuset (1).

Ceremonier till hedniska gudar

Det har hittats mängder med ben från både djur och människor strödda runtomkring kulthuset, men även vapen som har förstörts avsiktligt. De kringströdda benen förmodas ha lämnats helt öppet på marken för att manifestera rikedomen hos de som styrde i Uppåkra. Huset förmodas ha använts som ett kulthus där det utfördes blot och offrades både människor och djur, och där man bad till gudarna, vilket är anledningen till att det brukar kallas för kulthuset. Vilka gudar det är som har tillbetts är inte känt, men det har sannolikt varit förkristna hedniska gudar.

Offerlunden som gett staden Lund dess namn

Information i boken "Vikingakungens guldskatt" tyder på att platsen där Lund finns nu också var en plats där man tillbad hedniska gudar under flera hundra år. Möjligen fanns det något slags offerlund på platsen som kan varit orsaken till att Uppåkra troligen kallades Lund innan det nuvarande Lund anlades någon gång efter år 964. Informationen kommer från en handskrift eller krönika som kallas för "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum", vilket skulle kunna översättas med Wolinbiskoparnas historia. Den skrevs i slutet av 900-talet av prästen Avico som levde nära Harald Blåtand under många år. Platsen där Lund finns numera beskriver han så här

Tuca och resten av de troende hittade sedan skydd på platsen för de döda, som har varit vigd till hedniska gudar i århundraden, och lovade att på denna plats ett tempel kommer att byggas för Herren om de alla räddade sina liv. Det hände också och Tuca beordrade att Guds tempel skulle uppföras och jag helgade hörnstenen och på den ristades de heliga tecknen att det var Tuca som beordrade detta Herrens tempel i staden Lvntarumn att byggas.

Tuca som omnämns i texten var Harald Blåtands yngste bror Toke Gormsson. Den omnämnda hörnstenen är en runsten som hittades i slutet av 1700-talet vid Stora Tvärgatan i Lund som numera finns i Köpenhamn. Det omnämnda Herrens tempel var sannolikt den kyrka som måste ha funnits på norra sidan av nuvarande Lunds domkyrka, Johannes Döparens kyrka som Toke Gormsson lät bygga år 975. Det framgår också att den omnämnda platsen hette Lund, och det är numera det äldsta omnämnandet av Lund. Hedniska gudar tyder på att det handlar om en plats som användes av Uppåkra på något sätt. Den danska kungamakten som anlade det nuvarande Lund var nämligen kristna. Den plats som alltså fanns någonstans där det nuvarande Lund finns nu användes under flera hundra år, möjligen som en begravningsplats vilket i så fall skulle kunna förklara varför platsen för alla de begravda från Uppåkra inte har hittats.

Tyvärr finns det inte närmare information om exakt var i Lund den nämnda hedniska platsen fanns, hur den såg ut eller hur den användes, men det var troligen någonstans i närheten av det nuvarande Stortorget. Topografiska studier har visat att det fanns en sänka i terrängen och ett sankt område på västra sidan av Stortorget, till vänster i bilden ovan, och en platå i den lutande terrängen på östra sidan av Stortorget. I hörnet mellan nuvarande Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan i Lund, vilket var på norra sidan av sänkan, lät den danska kungamakten bygga en kyrka helgad åt Sankt Clemens, troligen år 964 eller något år senare, vilket var den första kyrkan som byggdes i det nuvarande Lund. Om det var där som den hedniska platsen fanns så skulle ett skäl till att just den platsen valdes för kyrkan kunna vara att göra den hedniska platsen kristen.

Kirurgiska instrument från romerska riket

Kirurgiska instrument som har hittats i Uppåkra. Det har också hittats kirurgiska instrument som pincetter, skalpeller och en sond i Uppåkra. Det förmodas att det är kunskaper som legosoldater tagit med sig till Uppåkra när de återvänt efter sin tid hos det romerska riket.

Långhuset där härskarna bodde

Bara några meter från kulthuset fanns den östra gaveln för ett långhus (2) som var 7 meter brett och minst 40 meter långt. Exakt hur långt det var går inte säga eftersom det sträcker sig in under en gårdsbyggnad i väster. Det var det långhuset som hittades redan 1934 i samband med att ett mindre hus skulle byggas som svinhus intill den större gårdsbyggnaden.

Uppåkraforskningen vid Lunds universitet har fått anslag för att göra en mer utförlig arkeologiska undersökning av långhuset (2) under fyra år. Undersökningen startade hösten 2022 och förväntas ge ny intressant kunskap om Uppåkra. Det här långhuset byggdes också omkring 200-talet e.Kr., vid samma tid som kulthuset byggdes. Det ligger förstås nära till hands att anta att det kan ha varit i det långhuset som de som härskade i Uppåkra bodde. Arkeologerna har hittat kulturlager från det första långhuset som byggdes på platsen som visar att det har brunnit ner. Sedan har det byggts ett nytt långhus igen på samma plats tre gånger till efter det. Det senaste långhuset byggdes där under vikingatiden på 800-talet.

Nedbrända byggnader

Flera av husen som har hittats i Uppåkra är nedbrända. I tre av dem har det hittats innebrända människor, vilket visar att det har varit stridigheter inom och mellan olika släkter. Det fanns ytterligare ett lite mindre långhus (3) intill kulthuset och det stora långhuset. Det mindre långhuset brändes ner omkring år 400, och där har det hittats lämningar av tre innebrända personer som var döda redan när huset började brinna. Troligen var det personer som tillhörde den familj som styrde i Uppåkra vid den tiden. Det byggdes aldrig något annat hus ovanpå den platsen, och de döda lämnades kvar där de låg i de förkolnade ruinerna utan att begravas.

Folkvandringstiden

Under folkvandringstiden, mellan år 400 och år 550, härjade strider i Europa och stora folkstammar förflyttade sig över kontinenten. Den tidens dynastier byggdes med äktenskapsallianser och dyrbara föremål. Det har hittats mängder av föremål i Uppåkra som t.ex. dräktspännen och praktfulla svärd med guld och granater som kommer från den europeiska kontinenten. Det är föremål som visar att människorna i Uppåkra har haft direkta och personliga kontakter med de högsta samhällsskikten på den europeiska kontinenten vid den här tiden. Men det har även tillverkats praktfulla dräktspännen i Uppåkra.

Skål av glas och bägare av brons

Skålen av glas och bägaren av brons och silver som hittades nedgrävda i kulthuset. Två av de mest praktfulla fynden i Uppåkra gjordes i kulthuset (1). Vid eldstaden inne i huset hittades en bägare av brons och silver och en skål av glas nergrävda. Båda föremålen har tillverkats omkring år 500, bägaren troligen i Uppåkra och skålen någonstans vid Svarta Havsområdet. De förmodas ha blivit nergrävda för att gömmas någon gång i samband med att staden anfölls och sedan blivit kvar där. Eftersom de har blivit kvar så bör de ha grävts ner år 964 under vikingatiden, när Uppåkra erövrades och sen övergavs, och då bör de alltså ha använts i kulthuset under 400 år.

Vendeltiden

Under vendeltiden, mellan år 550 och år 800, massproducerades det dräktspännen och andra smycken formade som fåglar, fiskar och näbbar i Uppåkra och i byarna och gårdarna runtomkring Uppåkra. Det har gjorts fynd av gjutformar som visar att det bedrevs metallhantverk i stor skala, som serieproduktion, i Uppåkras verkstäder.

Det historiska vendeltida sällskapet Wulfheodenas från Storbritannien besökte Uppåkra i maj 2017. Produktionen nådde sin höjdpunkt i både kvalitet och kvantitet vid den här tiden. Bl.a. har det hittats en vendeltida ögonbrynsbåge i brons och silver som har suttit på en praktfull hjälm.

Jorden i bygden runt omkring Uppåkra och den boskap som fanns i Uppåkra gjorde att människorna där kunde bygga upp ett överskott. Bl.a. odlade de korn, råg, havre, speltvete, dill, persilja, senapsfrön, lin och oljedådra. De hade välnärda grisar och de hade ugnar för att mälta säd för öltillverkning.

I järnålderssamhällena var det vanligt att de hade fester under flera dagar då de gav varandra gåvor och skapade kontakter med människor från andra ställen, vilket gjorde att de byggde lokal makt i järnålderssamhället.

Det vikingatida Uppåkra före Lund

Vikingatiden börjar omkring år 800, och i Danmark räknas ofta år 1086 då kung Knut den Helige mördades i Sankt Albani kyrka i Odense, som vikingatidens definitiva slut. Man kan också se år 1103, då Lund blev ärkebiskopssäte för hela det kristna Skandinavien och kristendomen slutgiltigt etablerat sig i Danmark, som vikingatidens definitiva slut. Ett problem med de arkeologiska kulturlagren från vikingatiden i Uppåkra är att de ligger så ytligt i den bördiga jorden. Det översta arkeologiska kulturlagret, eller ploglagret som det brukar kallas, ligger så ytligt så att det till stor del har förstörts när jorden har brukats. Det gör att det nästan inte hittats några arkeologiska fynd från det vikingatida Uppåkra innan det som är Lund idag etablerats. De många vikingatida runstenarna i Skåne har inte heller bidragit med någon information om Uppåkra eftersom runstenarna verkar ha tillkommit i och med kristendomens utbredning. Uppåkra var aldrig kristet innan Lund etablerades utan det var hedniska gudar som tillbads där.

Det vikingatida Uppåkra efter Lund

I krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" finns ny information om Lunds äldsta vikingatida historia. Den nämner också några händelser i Uppåkra som återges kortfattat här. På sidan om Det vikingatida historia Lunds äldsta historia kan man läsa mer utförligt om det som hände.

Krönikan ger ingen information om vad som hände när Uppåkra ersattes med Lund, men den berättar att de västra delarna av Skåne erövrades år 964 av Harald Blåtands brorson som kallades Guldharald. Den danska kungamakten måste tagit kontroll över Uppåkra senast då. Det fanns en härskare i de västra delarna av Skåne, Björn Jarl som kallades för Skånes kung, som fördrevs till de sydöstra delarna av Skåne. Kanske hade han tagit kontroll över Uppåkra redan tidigare, eller etablerat den plats som är Lund idag, men det saknas information i krönikan om vilket område han kontrollerade.

Ett enkolpion som har hittats i Uppåkra 1997 som skulle kunna vara det enkolpion som Toma tappade där år 989. Första gången krönikan nämner Uppåkra är i samband med händelser i slutet av 980-talet. Ättlingar till Björn Jarls bror återvände till Skåne år 989 efter att ha tjänstgjort i 20 år för den östromerske kejsaren i Konstantinopel, dagens Istanbul. De upptäckte då att de flesta av Björn Jarls ättlingar hade dödats av Harald Blåtands bror Toke Gormsson år 984, och att deras landområden i sydöstra Skåne övertagits av andra. De begav sig då till Lund för att hämnas och de slog läger ner på en plats söder om Lund som kallades för "höga åkrar", numera Uppåkra.

Medan de var där bröt ett åskväder ut och blixten slog ner i närheten i en ek som började brinna. I krönikan berättas det att en av männen som hette Toma hade somnat med ryggen vänd mot väggen till den kyrka som fanns på platsen. I den panik som uppstod i lägret i samband med åskan tappade han ett kors som han bar på bröstet, ett så kallat enkolpion som var utformat som ett relikskrin. Det var en gåva från kungen i Konstantinopel efter att han visat tapperhet i strid mot rebeller.

I samband med arkeologiska undersökningar i och omkring Uppåkra kyrka år 1997 hittades ett enkolpion på nordöstra sidan av kyrkogården. Det skulle kunna vara det enkolpion som krönikan berättar att Toma tappade där år 989. I samband med de undersökningarna hittades också en grav från en tidig föregångare till den nuvarande kyrkan i Uppåkra, som enligt krönikan byggdes omkring år 988.

Uppåkra kyrka

Uppåkra kyrka (4) började byggas 1861 och invigdes 1864. Under den nuvarande kyrkan finns det rester av en stenkyrka från 1100-talet. År 1997 gjordes en arkeologisk undersökning under koret till den nuvarande kyrkan. Då hittade arkeologerna först fundamentet till kyrkan från 1100-talet, och när de grävde sig ner ytterligare hittade de en grav från en ännu äldre kyrka.

Koret i den nuvarande kyrkan i Uppåkra. Skelettet i graven låg utsträckt på rygg i öst-västlig riktning, vilket är karakteristiskt för kristna gravar. En datering med kol 14 tyder på att skelettet är från vikingatiden, troligen från 900-talet. Det hittades även skärvor av keramik från samma tid. Vid den tiden var det inte möjligt för arkeologerna att sätta in graven i ett sammanhang med något annat, men den kan ha legat intill en träkyrka från 900-talet.

I början av 1960-talet översattes krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" till polska av Antonina Chmielinska och den dåvarande direktören för Polens nationalmuseum, Stanislaw Lorentz. I deras översättning nämns det att Helga från Kyjiv, som härskade över Lund, lät bygga en kyrka omkring år 988 för att sätta stopp för utövandet av hedniska ritualer som hölls där i hemlighet under firandet av Johannes Döparens födelsedag på en plats som kallades "höga åkrar". Platsen var belägen tre romerska mil från den södra porten till Lund, vilket motsvarar drygt fyra km. På 1960-talet kunde de inte vetat om att det skulle hittas en kristen grav på just den plats där det enigt krönikan byggdes en kyrka år 988.

En modell av hur kyrkan från 1100-talet i Uppåkra troligen såg ut. Den nuvarande kyrkan i Uppåkra ersatte inte bara den gamla kyrkan utan också den dåvarande kyrkan i Flackarps församling, som samtidigt slogs ihop med församlingen i Uppåkra.

En speciell sak med Uppåkra kyrka är att det tidigare fanns två dopfuntar i kyrkan. Den som fortfarande står framme vid koret är gjord omkring år 1200, och kommer från den gamla kyrkan i Uppåkra. Tidigare stod det även en dopfunt nära ingången till kyrkan som kommer från den gamla kyrkan i Flackarp. Vid dop användes dopfunten från Uppåkra gamla kyrka för barn födda i gamla Uppåkra församling, medan tanken var att barn födda i Flackarps gamla församling skulle döpas i dopfunten från Flackarps gamla kyrka. Dopfunten från Flackarp kom dock att stå lite i skymundan och användes inte som tänkt, så när Klosterkyrkan i Lund sökte efter en dopfunt under våren 2025 deponerades dopfunten från Flackarp till den kyrkan.