Bemötande av Sydsvenskans artikel

Destination Lund Nyheter och
aktuell information
Mer om oss
Kontakta oss Söndagen den 26 april 2026 publicerade Sydsvenskan en stor artikel om vår turistinformation. Det är en artikel som är full av grova faktafel och felaktiga påståenden om oss, och om Sven Rosborn och Tomas Sielskis arbete med krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum". Ett av de allvarligaste felen är att Sydsvenskans journalist avsiktligt utelämnade informationen om de starka och konkreta bevis som finns för att informationen måste komma från en äkta källa och som vi mailade till henne. Artikeln bidrog också till en intensiv hatstorm riktad mot oss genom ett inlägg om artikeln på Sydsvenskans Facebooksida utan att någon från Sydsvenskan modererade diskussionen och tog bort hätska och elaka kommentarer. Våra medlemmar och våra greeters ska inte behöva utstå smutskastning. Hur vi mår efter det här bryr Sydsvenskan sig tydligen inte om, och det är svårt att förstå att de kan sanktionera näthat. Det vi ser kan bäst beskrivas som ett uttryck för fientlighet från Sydsvenskans redaktion i Lund och otillbörligt missbruk av mediemakten från en av Sveriges största dagstidningar.

Sydsvenskans journalist kontaktade oss för att göra en artikel om varför vi slutat använda sociala medier. Den publicerade artikeln kom att fokusera på helt andra saker. På den här sidan bemöter vi de grova faktafelen i artikeln och tar även upp sådant som Sydsvenskan valde att utelämna, antagligen för att vinkla artikeln på ett hårt negativt och fientligt sätt. Det är så mycket faktafel och felaktiga påståenden om oss, vår verksamhet och informationen så vi vet knappt var vi ska börja och därför blir den här sidan väldigt lång.

Först och främst har vi aldrig haft någon konflikt eller bråkat med de forskare som uttalar sig i artikeln. Vi har heller aldrig utgett oss för att vara historiker, och är inte inblandade i det gedigna arbete som Sven Rosborn och Tomas Sielski gör, det ska bara de ha kredit för. Däremot är deras arbete en av de källor vi bygger en del av vår turistinformation på, vilket redovisas i den längre texten nedan.

Vi är inga "alternativa guider"

I artikeln på Sydsvenskans webbplats kallas vi "alternativa guider" trots att vi noga beskrev i mail att vi inte är några guider utan en turistbyrå med greeters som är ett helt unikt koncept.

Greeters är inte guider"

De av oss som visar Lund för turister och besökare är några av Lund Greeters. Greeters är inte några alternativa guider utan ett eget unikt koncept. Det heter likadant på alla de för närvarande 179 platser i 46 länder som ingår i International Greeter Association där det finns greeters som tar emot turister och besökare i grupper om högst sex personer. Det unika med greeters är att det är lokalbor som visar och berättar om sina städer, vilket är ett smart koncept eftersom lokalbor känner till sådant som turister och besökare inte enkelt hittar på egen hand.

Det är en service som är helt gratis, oerhört efterfrågad, och väldigt uppskattad av turister och besökare. Lund greeters har bidragit till att turismen till Lund har ökat väldigt kraftigt sedan pandemin. Det enda omnämnandet av greeters i Sydsvenskans artikel var när journalisten nämnde organisationen med fel namn trots att vi påtalade noga vad greeters är för något och länkade till sidan för Lund Greeters. Det är oseriös journalistik som brister i saklighet och objektivitet som bara verkar ha som syfte att smutskasta vår verksamhet.

Det ska dock inte tolkas som att våra greeters är okunniga. Vi har bra information som stöd för våra greeters och de är pålästa, inte minst med informationen från våra besöksguider som håller hög kvalitet och handlar om allt från Lunds historia, Universitetet, marknadsplatser inklusive Saluhallen dit vi ofta tar besökare, Botan och mycket mer. Allt detta påtalade vi också i mail till journalisten, vilket hon valt att helt utesluta. Våra greeters har flera gånger visat Lund även för Lundabor som bott 30 år eller mer i Lund som sagt att det var mycket de fick veta som de inte kände till förut, så våra greeters kan mycket om Lund!

Vi lockar inte turister med någon mystisk guldskatt

I artikeln på Sydsvenskans webbplats påstås det att vi "lockar turister med mystisk guldskatt". Det är ett påstående som helt saknar grund och enbart kan förklaras med vårdslös och slarvig journalistik.

Någon "guldskatt" nämns inte alls i vår turistinformation. På de ställen där ordet "guldskatt" förekommer på vår webbplats är när vi nämner namnet för boken "Vikingakungens guldskatt" som finns att hämta ner och läsa som ett PDF-dokument från sidan för källorna till informationen. Inte heller ordet "guldplatta", som avser den guldplatta som sannolikt kommer från Harald Blåtands grav, nämns någonstans på vår webbplats.

I boken berättas det om hur det som sannolikt är Harald Blåtands grav plundrades på föremål av guld av byborna i byn Wiejkowo 1841, vilket har återgivits i den lokala prästens dagbok. Den informationen återges inte någonstans i vår turistinformation eller av våra greeters eftersom den, liksom guldplattan, inte har något med Lund som besöksmål att göra. Journalistens påstående att vi lockar turister med en mystisk guldskatt är därför en ren lögn som inte borde få förekomma i en så stor dagstidning som Sydsvenskan.

Stadens "officiella" turistinformation

Sydsvenskan påtalar noga att Lunds kommuns Visit Lund är stadens "officiella turistinformation". Problemet är bara att Visit Lund nästan inte har någon turistinformation alls. Däremot har de massor med information om evenemang. Kanske förväxlar Sydsvenskans journalist evenemang med turism? Evenemang är inte turism eftersom det nästan uteslutande drar besökare som bor i närområdet, och som bara i liten omfattning besöker restauranger i samband med evenemanget.

Vi startade vår verksamhet 2017 efter att Visit Lund svarat oss "att det inte är nyanserat att göra turism av Lunds historia". De reagerade mycket negativt när vi själva började göra turism av Lunds historia.

Våra greeters ger besökare den bästa service de kan få. Det var från början inte meningen att vi skulle bli en turistbyrå, det är en konsekvens av att Visit Lund aldrig velat samverka med oss och inte vill satsa mer tydligt på turism. Nu har de en negativ attityd till oss eftersom vi ger service till turister och besökare som de tycker att de har ensamrätt på att erbjuda. Vi har flera gånger påtalat att vi gärna samverkar med dem, men det har alltid avvisats. Visit Lunds moderate styrelseordförande uttryckte det särskilt tydligt när han sa att han tycker att vi inte ska "pinka i deras revir".

Nu har vi Lunds absolut största utbud av turistinformation för turister och besökare som kommer för att se Lund istället för att besöka evenemang. Vi är en turistbyrå som ger service till såväl lokalbor som turister och besökare. Den besökare som träffar våra greeters får den bästa service man kan få som turist eller besökare i Lund.

Vi förmedlar guider eftersom Visit Lund vägrade göra det

Vi har bara en formell visning, som handlar om Lunds äldsta vikingatida historia, som vi ger gratis på förfrågan. Alla andra förfrågningar om guidade visningar förmedlar vi till de guider i Lund som vi samverkar med så att de får mer jobb. Vi började samverka med guiderna efter att vi blivit kontaktade av ett utländskt reseföretag som undrade om vi kunde hitta en guide till dem. Då kontaktade vi Lunds kommuns Visit Lund, som har en lista med guider, och frågade om de kunde hitta en guide till reseföretaget. Visit Lund svarade oss att de inte hjälper till med sådant, så vi fick ge ett negativt svar till reseföretaget. Det är anledningen till att vi började förmedla guider som sedan dess har fått många förfrågningar om guidningar av oss.

Faktafel om källmaterialet

Det finns många faktafel och felaktiga påståenden om oss, och om Sven Rosborns och Tomas Sielskis arbete, i Sydsvenskan artikel. En del av dem är väldigt grova och uppenbara faktafel. När vi besvarade mailen från Sydsvenskan journalist delgav vi henne också länkar till sidor på vår webbplats där man kan läsa utförligt om var informationen om Lunds äldsta vikingatida historia kommer från, vad det finns för bevis för informationen, och i flera fall om vad det finns för belägg och arkeologiska fynd för informationen. Det framgår av artikeln att journalisten inte läst vår information utan istället tillskriver oss en massa helt grundlösa påståenden som inte kommer från oss och i flera fall är direkt lögn. Det är oseriös journalistik som bryter mot saklighet och objektivitet.

Påståendet att en gammal dam hittar en bunt papper i en magasinerad möbel

En av sidorna från Antonina Chmielinskas polska översättning av krönikan. På vår webbplats, där man kan läsa om källorna till informationen, står det tydligt att damen hette Antonina Chmielinska och är den som skrivit av materialet, som man ser i bilden. Avskriften fanns i ett antal spiralblock som hon själv gömt undan i en magasinerad möbel i Polen. Det gjorde hon eftersom den dåvarande direktören för Polens nationalmuseum, professor Stanislaw Lorentz som bidrog till arbetet med översättningen, varnade henne för att publicera informationen i det sovjetstyrda och hårt kontrollerade Polen som var en diktatur på den tiden. Det är ofattbart dålig journalistik att förvanska fakta på det sättet.

Det Antonina Chmielinska skrivit är översättning till polska av en gammal krönika på latin, och av översättningen detaljrikedom framgår det att hon måste ha varit ytterst kompetent på att läsa latin som skrivits på 900-talet. Blocken med hennes översättning hittades inte förrän 2019, vilket är 40 år efter att Antonina Chmielinska avlidit. Sydsvenskans journalist läste inte den här informationen trots att vi länkade till den när vi besvarade hennes frågor. Det är slarvig och oseriös journalistik.

Om källmaterialets ursprung

Många tycker med viss rätt att boken "Vikingakungens guldskatt" är svår att läsa. Det beror på att Sven Rosborn noga har redovisat var det ursprungliga källmaterialet kommer från. Det hade förvarats i den lokale grevens omfattande bibliotek i Wiejkowo i nordvästra Polen, men kom att deponeras hos Antonina Chmielinskas dotter i slutskedet av andra världskriget eftersom den lokala prästen ville rädda materialet från att hamna under sovjetmaktens kontroll. På 1980-talet följde materialet med när dottern flyttade till sin son i Malmö. Det här framgår av bevarade dokument, brev och dagböcker som gjort att det gått att kartlägga informationens ursprung. Den här informationen, som nu har räddats för eftervärlden tack vare Sven Rosborns och Tomas Sielkis mångåriga arbete, är troligen det viktigaste bidraget någonsin till kunskapen om Lunds och Danmarks äldsta vikingatida historia. Därför är det också helt nödvändigt att redovisa noga var informationen kommer från. Några av oss har läst boken noga flera gånger för att ta in så mycket som möjligt från den och sätta oss in i vad de har för belägg för det som skrivs i boken.

Påståendet att vi driver teorin vidare

Det fortsatta arbetet kommer publiceras i den här boken. Sven Rosborn påstås föra fram en teori som vi påstås föra vidare. För det första är det inte en teori utan återpublicering och tolkning av ett källmaterial som består av den polska översättningen av krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum". Alla sidorna från översättningen som låg till grund för innehållet i boken "Vikingakungens guldskatt" finns avbildade med både den polska texten och hur den översatts till svenska. I boken publiceras också Sven Rosborns vetenskapliga granskning av innehållet och förslag på hur det ska tolkas. Sven Rosborn och Tomas Sielski fortsätter arbeta med det återstående källmaterialet, och vi har läst det som har publicerats hittills.

På sidan på vår webbplats där man kan läsa om källorna till informationen står det tydligt att "arbetet med manuskriptet är pågående, och målet är att publicera krönikans återstående delar i en ny bok så småningom. Detta arbete görs av arkeologen Sven Rosborn tillsammans med Tomas Sielski som äger guldplattan och källmaterialet". Det är groteskt av Sydsvenskans journalist att påstå att vi "driver teorin vidare". Vi gör inte anspråk på att ha tillfört något till Sven Rosborns och Tomas Sielskis arbete, och vi skulle aldrig försöka ta åt oss något av äran för deras fantastiska arbete. Vårt arbete handlar om att göra turism av den nya informationen och presentera den i en form som gör den mer tillgänglig.

Påståendet att informationen är förfalskning

Sydsvenskan verkar ha valt att kontakta några av de professorer som är mest kritiska till Sven Rosborns och Tomas Sielskis arbete. Det finns starka och konkreta bevis som motsäger deras påståenden om att informationen är förfalskning. De har också i andra sammanhang påstått att de inte fått ta del av källmaterialet trots att det inte är sant. Sven Rosborn har beskrivit hur han har erbjudit andra forskare att få ta del av källmaterialet, men att de kritiska forskarna aldrig har varit intresserade av det. Det är anmärkningsvärt att professorerna Dick Harrison, Jes Wienberg och Kurt Villads Jensen så medvetet ljuger om det.

Tre professorer som påstår att informationen är förfalskning

"En förfalskning, menar Dick Harrison om krönikan". "Översättningen är jag helt övertygad om är en förfalskning" säger Kurt Villads Jensen, som dessutom publicerade en recension om boken "Vikingakungens guldskatt" år 2022 i tidskriften Fornvännen. Den recensionen hade så många faktafel att det tydligt framgick att Kurt Villads Jensen inte ens läst boken innan han recenserade den. Tidskriftens ansvarige utgivare tvingades därför återkalla hans recension. När en uppdaterad och rättad version av recensionen publicerats bemöttes den utförligt med fakta av Sven Rosborn.

Litteraturhänvisning i professor Jes Wienbergs artikel. "En bra historia är sällan sann, skrattar Jes Wienberg" och säger att "man vill så gärna vara en del av den danska berättelsen". Lund och Skåne var en del av Danmark i nästan 700 år. Det blev en del av Sverige i och med fredsuppgörelsen i Roskilde den 26 februari 1658. Hur kan Lund och Skåne då inte vara en del av den danska historien? Och varför bemötte inte Sydsvenskans journalist ett så flagrant faktafel?

Det är också anmärkningsvärt att professor Jes Wienberg i litteraturlistan till en artikel publicerad år 2023 valt att hänvisa till en av våra besöksguider, den om Hällestads kyrka där man bland annat kan läsa om de tre runstenarna som nämner Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson, samtidigt som han i Sydsvenskan säger att vår information inte är sann.

De viktiga bevisen som Sydsvenskans journalist avsiktligt utelämnade

När vi svarade Sydsvenskans journalist pekade vi också på de starka och konkreta bevis som finns för att informationen inte kan vara förfalskning. Det kan man läsa mer utförligt om här på vår webbplats på sidan om källorna till informationen. De direkta och indirekta bevis vi för fram kan sammanfattas så här:

En analys som gjorts av en professor i kriminalteknik i Polen har visat att den polska översättningen av det latinska originalet gjordes år 1963 av Antonina Chmielinska som dog 1979. Ändå nämns det i översättningen att Svend Tveskæg byggde en kyrka i Lund år 987. Den kyrkan var helt okänd för den historiska vetenskapen tills den hittades i den stora arkeologiska undersökningen vid Kattesund år 1982 till 1984 och då daterades till omkring år 990.

Det går inte förklara att Antonina Chmielinska nämner saker i sin polska översättning som inte var känt för den historiska vetenskapen förrän efter att hon avlidit på något annat sätt än att hon måste haft tillgång till ett historiskt dokument som skrivits av någon som själv sett och upplevt det hon berättar om i översättningen.

Antonina Chmielinska och hennes make 1959-1960. Det är inte bara Svend Tveskægs kyrka som nämns, utan också Harald Blåtands yngre bror Toke Gormssons kyrka som enligt krönikan byggdes år 975. På norra sidan av Domkyrkan har det hittats gravar som daterats till 979-980 och 981-982. Även en kyrka som prinsessan Helga lät bygga i Uppåkra år 988, på platsen för den nuvarande kyrkan, har det hittats en grav som daterats till 900-talet. Sven Rosborn har fört fram andra liknande bevis, som inte gäller Lund, för att informationen måste komma från ett äkta dokument från 900-talet.

Eftersom Sydsvenskans journalist utelämnade den här viktiga informationen brister artikeln i grovt i saklighet och objektivitet. Journalisten borde ha bett de intervjuade professorerna att förklara hur det här kan vara möjligt om allt bara är förfalskning. Syftet med artikeln verkar därför enbart vara att misskreditera vår information och Sven Rosborns och Tomas Sielskis arbete. Det är direkt oseriös journalistik att avsiktligt utelämna detta och som inte är värdigt en så stor dagstidning med så mycket mediemakt som Sydsvenskan besitter.

Professorernas påståenden om Harald Blåtands grav och guldplattan

Vår turistinformation om Lunds historia har nästan ingen information om Harald Blåtands grav, och den guldplatta som sannolikt kommer från hans grav nämns inte. Det beror på att det inte är en del av Lunds historia, som är det vi informerar och gör turism om. Därför är det direkt fel och osakligt av Sydsvenskan att ta upp något om Harald Blåtands grav eller guldplattan i artikeln, om det inte är ämnat att misskreditera vår turistinformation, men vi väljer att ändå bemöta det här eftersom professorerna använde det också som ett skäl för att påstå att vår information är förfalskning.

Professor Kurt Villads Jensen går hårt fram i Sydsvenskans artikel genom att slå fast att det inte finns några bevis för Harald Blåtands grav. Anledningen till att det inte finns några direkta bevis, men desto fler indirekta bevis, är att graven finns på privat mark där en arkeologisk undersökning fortfarande inte har tillåtits. Det är något som ligger under polska myndigheter att besluta om. Innan Tomas Sielski kom i kontakt med Sven Rosborn skickade han ett mail till professor Dick Harrison som, utan att han sett guldplattan mer än på bild, svarade att "den visst kunde vara från vikingatiden". Nu säger Dick Harrison att allt är förfalskning. Historiska museet i Lund har också avfärdat guldplattan som en modern förfalskning utan att de ens ville se den när Tomas Sielski hörde av sig till dem, vilket var innan han fick kontakt med Sven Rosborn. Dessa professorer framför påståenden som sanning istället för att med vetenskaplig nyfikenhet öppna för att nya rön kan skriva om historien.

I boken "Vikingakungens guldskatt", som finns att låna på bibliotek eller att hämta ner gratis som ett PDF-dokument från sidan om källorna till informationen här på vår webbplats, finns en mycket utförlig redogörelse för att Harald Blåtands grav sannolikt finns i byn Wiejkowo i nordvästra Polen. Det är för mycket information för att det ska vara möjligt att återge här, men finns att läsa för dem som vill bilda sig en egen uppfattning om informationen istället för att lyssna på felaktiga påståenden från de som uppenbarligen inte har läst det.

Analyser av guldplattan som gjorts för att avgöra om den är äkta

Sven Rosborn har redogjort för de analyser som har gjorts av guldplattan för att undersöka om den är ett autentiskt föremål eller en modern förfalskning som professorerna säger. Vi kommer inte gå in på det här eftersom den inte ingår i vår turistinformation. Vi vill bara nämna att den har undersökts utförligt på Lunds universitet, först med vanligt mikroskop, och sedan med elektronmikroskop.

Sven Rosborn har också berättat att de bad experter från Lloyds undersöka och yttra sig om guldplattan i samband med en värdering för att försäkra den. Då ville de bland annat ta ett prov av guldet för att utesluta att det kom från Sydamerika eftersom plattan då måste vara yngre än 1490-talet. Tomas Sielski gav tillåtelse till att göra mikroborrningar i plattan, och resultatet visade att den inte innehöll något sådant senare guld. Det tillsammans med andra undersökningar och fyndhistoriken gjorde dem övertygade om att det var ett äkta vikingatida föremål. Sven Rosborn berättar inte hur mycket guldplattan värderades till, men vi har förstått att det handlar om ett ansenligt belopp.

Professorernas påståenden om Lunds ålder

Professorerna avfärdar också att Lund skulle vara äldre än från omkring år 990. Det bygger på dateringen av Svend Tveskægs kyrka som hittades vid den stora arkeologiska undersökningen vid Kattesund i Lund mellan år 1982 och 1984. Att medge att Lund skulle kunna vara äldre än så vore att ge ett indirekt stöd till Sven Rosborns och Tomas Sielskis arbete.

Stortorget i Lund är Sveriges äldsta torg enligt Dick Harrison. Professor Dick Harrison säger att "det finns en patriotisk vilja att skjuta Lund så långt tillbaka i tiden som möjligt, men vi vet inte detta". Samtidigt nämner han inte med ett ord att han sa mycket bestämt i samband med ett evenemang på stadsbiblioteket i Lund söndagen den 17 mars 2024 att "Stortorget i Lund är Sveriges äldsta torg". Några av våra greeters och en stor skara åhörare var där och hörde honom säga det.

Dick Harrison har rätt om att Stortorget i Lund är Sveriges äldsta torg. Enligt krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" lades Stortorget i Lund ut på order av prinsessan Helga från Kyjiv år 987 även om det inte går bevisa arkeologiskt. Sannolikt stämmer det eftersom flera andra uppgifter från krönikan redan har bevisats arkeologiskt, vilket stärker krönikans trovärdighet som samtida skriftlig källa. Det är anmärkningsvärt att en så bildad person som professor Dick Harrison så här tydligt anpassar sina åsikter om Lunds historia efter den vid varje tid rådande opinionen på ett sätt som bäst kan beskrivas som populism.

Det finns arkeologiska bevis för att Lund är äldre än omkring 990

"Till sin hjälp har de Sven Rosborns bok", skriver Sydsvenskans journalist, men nämner inte att vår information om Lunds äldsta vikingatida historia även bygger på boken "Vägar mot Lund". Boken har skrivits av de två mycket erfarna arkeologerna Maria Cinthio och Anders Ödman och publicerades tre år innan Sven Rosborns bok "Vikingakungens guldskatt". Boken "Vägar mot Lund" nämns också på sidan om källorna till informationen här på vår webbplats som vi hänvisade till när vi svarade på journalistens frågor.

I Sydsvenskan artikel står det att "forskare är överens om att maktens centrum låg i Uppåkra innan det flyttades över till Lund. Det skedde runt 990. Men om Harald Blåtand regerade här så skulle Lund ha grundats vid 980 eller ännu tidigare", vilket avfärdas av professor Dick Harrison.

I den första delen av boken "Vägar mot Lund" går Maria Cinthio igenom de arkeologiska tolkningarna av Lunds äldsta historia i ljuset av att det gjorts dendrokronologisk datering av gravar som hittades på 1940-talet, varav de två äldsta daterats till 979-980 och 981-982. Vi läste den boken mycket noga och därefter uppdaterade vi en stor del av vår turistinformation om Lunds äldsta vikingatida historia. I boken skriver Maria Cinthio att

Den första Trinitatis/Salvatorkyrkan av trä (som följdes av en stenkyrka även kallad Drotten) sydväst om nuvarande Stortorget har hitintills antagits vara uppförd vid ett stadsgrundande på Sven Tveskäggs tid (986-1014). Ett antagande som härmed, åtminstone vad gäller Lunds tillkomst, planläggning bebyggelse- och kyrkoetablering måste revideras.

De dateringar som redovisas i boken "Vägar mot Lund" innebär att det är arkeologiskt bevisat att Lund måste haft en kyrka minst tio år tidigare än omkring år 990, vilket Dick Harrison alltså fortfarande avfärdar. Boken finns till försäljning hos både Kulturen och Historiska museet i Lund som ändå avfärdar att Lund skulle vara äldre än omkring år 990.

De arkeologiska bevisen ger stöd åt boken "Vikingakungens guldskatt"

När boken "Vikingakungens guldskatt" publicerades drygt tre år efter boken "Vägar mot Lund" fick vi mycket mer information om kyrkan som måste ha funnits där gravarna som daterades till 979-980 och 981-982 hittades. Som vi beskrivit tidigare kommer den nya informationen från ett dokument som översattes till polska 1963, alltså 55 år innan boken "Vägar mot Lund" publicerades.

Platsen för gravarna som daterats till Harald Blåtands tid. Ett problem med tolkning av arkeologiska fynd, som vi påpekar i vår information, är att det är större osäkerhet i informationen. Skriftliga källor bidrar med detaljerad information om sådant som arkeologiska fynd inte kan berätta om, men de flesta är skrivna mycket lång tid efter de händelser som de berättar om. Krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" är en samtida skriftlig källa, som har skrivits av en präst som berättar vad han själv sett och upplevt. Mycket av det som sägs i krönikan har redan kunnat bevisas arkeologiskt. Det gör att den har högre trovärdighet än andra skriftliga källor som berättar om samma tid.

Krönikan berättar också om den kyrka som fanns på platsen för gravarna vars datering redovisades i boken "Vägar mot Lund". Gravarnas datering var inte känd för den historiska vetenskapen när krönikan översattes 55 år tidigare, men dateringen av gravarna ger arkeologiskt stöd för det som berättas i krönikan. Därför vet vi nu att kyrkan var helgad åt Johannes Döparen och byggdes år 975 på order av Harald Blåtands yngre bror Toke Gormsson.

Snart kan informationen komma att testas igen

Snart kommer det kanske kunna testas ännu en gång om det som publicerats i boken "Vikingakungens guldskatt" är sant. I boken, och de dokument med ytterligare information som Sven Rosborn publicerat efter att boken publicerades, med information som hämtats från den polska översättningen som gjordes 1963, sägs det att Harald Blåtands brorson Guldharald lät bygga Sankt Clemens kyrka i Lund. Eftersom han var Harald Blåtands lydkung över den västra delen av Skåne från 964 men avrättades 970, måste kyrkan ha byggt någon gång under den tiden. Det skulle innebära att det är Lunds äldsta och första kända kyrka.

Nu ska det snart byggas på platsen där kyrkan stod och då kan det bli möjligt att undersöka virke från kyrkan. Det hänger på att virket har så god kvalitet så att det kan dateras. Vi har läst den antikvariska förundersökningen som säger att kyrkan byggdes där i början av tusentalet, omkring 50 år senare. Som vi förstår det bygger det på information från Kulturen i Lund. Det är bra att det är så stor skillnad mellan de två buden om när kyrkan byggdes eftersom en datering till 960-talet då kommer bli ett mycket starkt bevis för att informationen i krönikan är sann, och skulle kullkasta professorernas påståenden om att allt bara är förfalskning.

Krönikans information om Lund ålder

Vi skulle önska att boken "Vikingakungens guldskatt", och de dokument med ytterligare information från den polska översättningen som gjordes 1963, och som Sven Rosborn publicerat efter att boken publicerades, hade gett oss ett slutgiltigt svar på när staden Lund uppstod. Informationen från krönikan är troligen det viktigaste bidraget någonsin till kunskapen om Lunds och Danmarks äldsta vikingatida historia, men precis som med andra historiska källor ger den inte heller svar på alla frågor. I krönikan berättas det om en Björn Jarl som ska ha varit "Skånes kung", som vi berättar om på sidan om Lunds äldsta vikingatida historia, men inte när han fick en sådan roll eller vilket område han kontrollerade. Därför kan vi baserat på informationen från krönikan bara säga att Lunds första och äldsta kyrka byggdes under andra halvan av 960-talet, men beroende på vilket område Björn Jarl kontrollerade kan Lund ha grundats ännu lite tidigare än så.

Vetenskaplig konsensus enligt Kulturen i Lund

Conny Johansson Hervén som är avdelningschef för kulturmiljö hos Kulturen i Lund säger i Sydsvenskans artikel att de arbetar med vetenskaplig konsensus. Med det menar han förstås att vår information är oseriös, påhittad eller är en förfalskning. Om någon är tveksam till att det är så det ska tolkas så var chefen för Kulturen i Lund desto tydligare då han kallade boken "Vikingakungens guldskatt" för "hittepåboken". Det är anmärkningsvärt omdömeslöst att den högste chefen för ett så stort museum som Kulturen i Lund uttrycker sig så om Sven Rosborn, en av Sveriges absolut mest kompetenta personer om skånsk och dansk vikingatida historia med mer än 50 års erfarenhet på området. Inte minst när chefens egen utbildning består av oavslutade forskarstudier vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Vår information ska inte läsas som vetenskap

Vår information håller hög kvalitet och ska vara så korrekt som möjligt. Den bygger på vetenskap och information som publicerats i alla de böcker och vetenskapliga rapporter vi har använt som källor. Det är få som har förstått hur mycket litteraturstudier som ligger bakom vår information. Däremot ska den inte läsas som vetenskap utan som turistinformation för såväl Lundabor som turister och besökare. Därför anger vi sällan källor i besöksguiderna. Men i särskilda fall, som till exempel den nya informationen om Lunds äldsta vikingatida historia som bygger på Sven Rosborns och Tomas Sielskis arbete, finns en egen sida med källor som beskriver var informationen kommer ifrån.

Vi har sett att många artiklar i Wikipedia använder vår information som referens. Vi har förstås inget emot att andra länkar till vår information så att fler hittar den, men vi som arbetar med Lunds ideella turistinformation Destination Lunds information har aldrig skrivit något i Wikipedia. Det händer ibland att vi blir kontaktade av personer som vill ha hjälp med att hitta källor till sådant vi informerar om. I de fallen har vi uppgett källorna och rekommenderat personen att själv läsa och referera till dem istället.

Kulturen i Lund använder Wikipedia som källa

En person som kontaktade Kulturen i Lund med frågor om varför de är så negativa till oss fick svaret att vi "sprider vissa berättelser om Lund som inte uppfyller internationella museinormer om att information ska vara välgrundad och korrekt eller har stöd i källkritisk forskning ". I Sydsvenskans artikel säger Conny Johansson Hervén också att "det är inte fel att du berättar en bra berättelse men åhöraren måste kunna avgöra om det bygger på bra källor". Mot bakgrund av det är det anmärkningsvärt att Wikipedia är en källa som medarbetare på Kulturen i Lund ofta använder när de informerar om Lunds historia. Stadshistorikern, som är anställd hos Kulturen i Lund, säger till och med i ett ljudklipp att han använder Wikipedia som källa. Det som gör det så problematiskt att använda Wikipedia som källa är att vem som helst kan skriva vad som helst där. Det gör att det finns information som håller hög kvalitet, men också mycket information som är helt fel.

Den 22 januari 2024 gjorde Kulturen i Lund ett inlägg på sin sida i Facebook där de påstod att det var hela 14 000 som stupade i Slaget vid Lund, medan i stort sett alla andra källor säger att det kan ha varit uppåt 9 000. Det fanns bara en källa som påstod att det var så många som stupade i Slaget vid Lund, nämligen Wikipedia, så därför var det lätt att känna igen källan. Numera har informationen i Wikipedia uppdaterats efter många år. Även Kulturen, efter att inlägget kommenterades, uppdaterade sitt inlägg med den alternativa tolkningen. Det är ändå anmärkningsvärt att Kulturen i Lund så här tydligt informerar om Lunds historia med information som de okritiskt hämtar från Wikipedia. Inte minst när de samtidigt säger att deras information till skillnad från vår bygger på vetenskaplig konsensus. Det här exemplet visar att det i själva verket är tvärtom och det skadar Kulturens rykte.

I samband med att Kulturen i Lund gjorde det här inlägget om Slaget vid Lund granskade vi den källa som Wikipedia använt för sin information, vilket var Göran Rystads antologi "Kampen om Skåne" som publicerades 2005. Avsnittet om dödstalen i Slaget vid Lund skrevs av militärhistorikern Arne Stade, som efter ett långt resonemang, till slut också landade i att det kan varit uppåt 9 000 som stupade i Slaget vid Lund. Påståendet att det skulle varit hela 14 000 visar att de som skrivit artikeln i Wikipedia vantolkat den källa de använt.

Vår information om Slaget vid Lund uppdaterades redan i januari 2020 efter att vi läst en rapport som arkeologen Kennet Stark lämnat in till Riksantikvarieämbetet efter arkeologiska undersökningar vid Stångby stationssamhälle. Kulturen i Lund säger att vår information inte är välgrundad, men till skillnad från dem håller vi oss så uppdaterade vi kan utifrån våra förutsättningar när det kommer rapporter med ny information. Kulturen i Lund borde istället jobba som vi gör.

Vi använder nästan aldrig Wikipedia som källa

Vi använder nästan aldrig Wikipedia, och när vi gör det så är det oftast för att hitta källor genom att se vilka källor Wikipedia hänvisar till. Oftast finns det bättre information om Lund och Lunds historia i andra källor eftersom det har skrivits så oerhört mycket litteratur om Lund. Om man läser den litteratur som finns om Lund, vilket vi har gjort, behöver man inte använda Wikipedia.

Sydsvenskans påståenden om trelleborgen i Lund

När vi blev kontaktade av Sydsvenskans journalist svarade vi skriftligt via mail på de frågor hon ställde och länkade till relevant information här på vår webbplats. Det var inget fokus på ordet trelleborg. Ändå lägger Sydsvenskans journalist stor vikt vid hur vi informerar om trelleborgen i Lund utan att skriva att det står i vår information att det saknas direkta arkeologiska bevis. Hon utelämnar också att vi därför säger att det "sannolikt" har funnits en trelleborg i det nämnda kvarteret. Det finns en del indirekta bevis för det. Det är oseriös och osaklig journalistik som brister i objektivitet att skriva om hur vi informerar om trelleborgen i Lund utan att göra det på ett korrekt sätt, och troligen har journalisten inte ens läst vår information. Det tyder på att syftet med artikeln i första hand var att misskreditera oss och vår information.

Påståendet att det saknas bevis för trelleborgen

I Sydsvenskans artikel står det att när professor "Dick Harrison får höra påståendet om en trelleborg i Lund reagerar han kraftigt: Nej, det finns inga som helst belägg för detta. Hur tusan kan de påstå något sådant?". Det som Dick Harrison säger är inte sant.

Även om det fortfarande saknas direkta arkeologiska bevis för att det har existerat en trelleborg, eftersom det inte har gjorts någon sådan undersökning vilket vi har föreslagit, har flera andra uppgifter från krönikan bevisats arkeologiskt, och det ger hög trovärdighet åt informationen från krönikan.

På en arkeologisk karta som gjordes på 1940-talet av den dåvarande stadsantikvarien Ragnar Blomqvist ser man att han ritat in en något cirkelformad bäck längs med Kiliansgatan. Om det har funnits en trelleborg i kvarteret skulle den bäcken kunna vara en lämning av vallgraven runt borgen.

Sven Rosborn har också berättat att den välmeriterade arkeologen Claes Wahlöö hos Kulturen i Lund, delade uppfattningen om en borg eftersom han vid grävning hittat en rest av en vallgrav som stämde exakt med ringborgens tänkta placering. Vi har inte mer information om den grävningen, och Claes Wahlöö lever inte längre, men det borde vara möjligt att undersöka de indirekta spår som finns för att försöka avgöra om de kan styrka antagandet att det har funnits en trelleborg i kvarteret. Det skulle dessutom ha högt turismvärde för Lund om det kan bevisas att den funnits.

Vår besöksguide om trelleborgen i Lund berättar mer utförligt om de indirekta bevis som finns för att den kan ha existerat och lite om hur den skulle kunna ha sett ut i så fall. Där kan man också läsa om vem som lät bygga den och vem som lät riva den och när, med utgångspunkt från informationen från krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum".

Sydsvenskans journalistik om oss och vår verksamhet

Både Sydsvenskan och Skånska Dagbladet, som ingår i samma tidningskoncern, har även tidigare visat att de brister i medialt oberoende och objektiv journalistik genom att skriva negativt vinklade artiklar utan att ge oss möjlighet att bemöta det. Omvärldsbevakning visar också att deras journalister i Lund är tydligt kollegiala med många av de ledande befattningshavarna inom Lunds kommun och besöksnäringen i Lund, som de som journalister har som uppgift att granska. Det gör att deras oberoende på goda kan grunder kan ifrågasättas. Ingen av oss ville medverka med namn och bild eftersom både de och Skånska Dagbladet, som ingår i samma tidningskoncern, har visat förut att de tycker att de har rätt att använda sin mediemakt med tydligt syfte att förmedla en negativ bild för att misskreditera oss och vår verksamhet, vilket var skälet till att vi enbart besvarade frågor via mail.

Negativt vinklad artikel om oss i Skånska Dagbladet

Skånska Dagbladet, som ingår i samma tidningskoncern och har medialt utbyte med Sydsvenskan, skrev den 17 mars 2021 en artikel om Slaget vid Lund med felaktiga påståenden om de höga dödstalen. Vi kontaktade då Skånska Dagbladet och berättade att arkeologen Kennet Stark, som har ägnat många år att arbeta med Slaget vid Lund, har skrivit en rapport där han visat att dödstalen överdrivits, vilket sedan vantolkats som att det skulle varit historiens blodigaste slag.

Lunds ideella turistinformation Destination Lund avfärdas av Skånska Dagbladet som "entusiaster". Då gjorde Skånska Dagbladet en artikel av det vi skrev till dem, utan att först diskutera det med oss, som inleddes med att de kallade oss för "Entusiasterna i Lunds ideella turistinformation Destination Lund ...". På så sätt gjordes det tydligt för läsarna att det är fråga om "oseriösa amatörer" som personer från Lunds kommuns Visit Lund och medlemmar hos Handelsföreningen i Lund brukar kalla oss. Vi har dokumenterade exempel på det.

På Visit Lunds webbplats påstås det fortfarande att 9 000 stupade i Slaget vid Lund, trots att Kennet Stark visat att det inte kan stämma, och en del andra påståenden som visat sig inte heller stämma.

Negativt vinklad artikel om oss i Sydsvenskan

Påstående som Lunds ideella turistinformation Destination Lund inte fick möjlighet att bemöta. Sydsvenskan skrev i en artikel den 28 juli 2023 att vår turistinformation är ifrågasatt utan att vi fick någon möjlighet att bemöta det. Det är journalistik som bryter mot saklighet och objektivitet. Om vi hade fått möjlighet att ge vår bild kunde vi ha berättat om de källor som ligger till grund för informationen, och de konkreta bevis som finns, som hade visat att det måste komma från en äkta källa. Eftersom Sydsvenskan skrev en så negativt vinklad artikel om oss utan vår medverkan ansåg vi att de skulle kunna skriva en positiv artikel om oss om de verkligen skulle vilja det.

Komplex information som kräver mycket efterforskning

Informationen om Harald Blåtands grav och krönikan "Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum" är mycket omfattande och komplex så att den är omöjlig att helt återge i mail, men vi hänvisade Sydsvenskans journalist till relevanta sidor på vår webbplats där man kan läsa om det på ett enklare sätt än att själv gå till källorna som också redovisas där. Vi är flera som har arbetat i fem år nu med att läsa och bearbeta informationen för att kunna göra relevant turistinformation om det. Det hade antagligen krävts flera journalister som arbetar under lång tid för att sätta sig in i informationen för att kunna rapportera om det på ett relevant och sakligt sätt. Det är inget man kan hafsa ihop under kort tid, som Sydsvenskans journalist har gjort, och uppenbarligen utan att ens läsa informationen som vi hänvisat till på vår webbplats och i Sven Rosborns material. Därför blev det också en artikel som var full med grova faktafel.

Sydsvenskan skapade en hatstorm mot oss i Facebook

Sydsvenskan gjorde också ett inlägg om artikeln på Sydsvenskans sida i Facebook som ledde till en intensiv hatstorm riktad mot oss utan att de modererade inläggen och tog bort grova och elaka kommentarer. Inlägget kommenterades och gillades även av många som man inte hade förväntat sig skulle ägna sig åt smutskastning av personer och andra verksamheter på nätet.

Så här ser en som säger sig jobba på Ale Vikingagård på vår verksamhet. Några exempel: En av Lunds universitets arkivarier skriver att vi uppträder som en "fantastisk religiös sekt". Vi får ju utgå från att det speglar Lunds universitets åsikt om oss. En av de största näringsidkarna och ledande företrädarna för Handelsföreningen i Lund har skrivit och gillat elaka kommentarer om oss. Ett av de tidigare språkrören för Miljöpartiet i Lund gav tumme upp för den onyanserade och hårt negativt vinklade artikeln om oss. Medarbetare hos Lunds kommuns Visit Lund har gillat flera elaka kommentarer. En som säger sig jobba på Ale Vikingagård kallar oss för "jävla galningar".

Det är direkt ansvarslöst av Sydsvenskan som är en av Sveriges största dagstidningar att aktivt bidra till att skapa näthat mot en ideell verksamhet. På så sätt har Sydsvenskan nu också aktivt medverkat till den smutskastning som gjorde att vi slutade använda sociala medier. Den hatstorm med mycket hat och avsky som Sydsvenskan skapade mot oss och vår verksamhet visar också tydligt varför det var nödvändigt för vår säkerhet att inte någon av oss medverkade med namn och bild.

Vi kommer aldrig besvara fler frågor

Både Sydsvenskan och Skånska Dagbladet har använt sin mediemakt på ett otillbörligt sätt som brister i saklighet och objektivitet. Med den nyss publicerade artikeln har Sydsvenskan förbrukat allt sitt förtroende hos oss. Därför kommer vi aldrig mer svara på frågor från dem, inte ens via mail. De behöver inte oss för att skriva negativt vinklade artiklar om oss, och då behöver de inte heller det om de någon gång verkligen skulle vilja skriva något positivt om oss.

Etablissemangets smutskastning av oss

När Sydsvenskans journalist kontaktade oss uppgav hon att det var för att göra en artikel om varför vi slutat använda sociala medier och den smutskastning som etablissemanget i Lund ägnar sig åt. Vi gav flera exempel till Sydsvenskans journalist men de utelämnades helt och hållet. Inte ens det omdömeslösa uttalandet från chefen för Kulturen i Lund att kalla Sven Rosborns bok för "hittepåboken" togs med i artikeln. Med den onyanserade och hårt negativt vinklade artikeln, som följdes upp med ett inlägg om artikeln på Sydsvenskans Facebooksida som ledde till en intensiv hatstorm riktad mot oss, ägnar sig Sydsvenskan nu också åt sådan smutskastning som artikeln var tänkt att handla om.

Det politiskt styrda Visit Lund

Det är egentligen bara de som styr över och arbetar för Visit Lund som kan svara på varför de avskyr vår verksamhet så mycket, men man kan inte räkna med att få några ärliga svar om man frågar dem om det. Vi har blivit varse att anställda hos Visit Lund gillat elaka kommentarer i inlägget på Sydsvenskans Facebooksida, så det är verkligen tydligt att de avskyr oss. Visit Lund är ett kommunalt bolag med en styrelse som består av politiker från Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet och FörNyaLund, alla partier som också är tydligt negativa till oss. De flesta av Visit Lunds anställda bor inte ens i Lunds kommun och det gör att de antagligen inte får samma insikt om vad som är intressant och speciellt med Lund som besöksmål som om man bor och rör sig i Lunds centrum dagligen.

Innan vi startade den här verksamheten 2017 frågade vi Visit Lund varför de inte gör turism av Lunds historia och fick till svar att "det inte är nyanserat". Då var vi några som gick samman och startade Lunds turistförening och Lunds ideella turistinformation Destination Lund för att göra det själva eftersom vi såg stora möjligheter för att öka turismen till Lund genom att göra turism av Lunds historia. De som styr över och arbetar hos Visit Lund blev då väldigt negativa till oss. Vi har under åren framfört att vi gärna samverkar med dem för att stärka Lund som besöksmål men det har avvisats varje gång. Vi förmodar att det handlar om att de som styr över och arbetar för Visit Lund inte vill att någon annan verksamhet ska få informera om Lund som besöksmål, men deras egen verksamhet är mest inriktad på evenemang så vi konkurrerar inte med dem.

Vi har lagt fram flera Lundaförslag om att synliggöra Lunds historia i stadsbilden på olika sätt. Det har fått avslag varje gång, och några gånger har Visit Lunds VD också fått yttra sig för politikerna om vårt förslag och då påstått att vår turistinformation innehåller en massa information om Lunds historia som inte stämmer. Det är ett anmärkningsvärt påstående för att komma från en person som skrev en tidningskrönika där det framgick tydligt att han inte ens visste en så grundläggande sak som att det var med fredsuppgörelsen i Roskilde den 26 februari 1658 som Lund och Skåne blev en del av Sverige.

En företrädare för Socialdemokraterna här i Lund kallade vår greeter för "skitstövel". Visit Lunds styrelseordförande som är moderat politiker stod i talarstolen i Lunds kommunfullmäktige och sa att "vi skriver Lunds historia själva", att den alltså är påhittad. Socialdemokraterna delar Moderaternas åsikter om vår verksamhet. När några av våra greeters stod och informerade om vår verksamhet i stadsparken kom en av de ledande Socialdemokraterna i Lund fram till oss. Greetern sa då att hen hellre hade stått bredvid Centerpartiet eftersom de är det enda partiet i Lund som har sagt att de uppskattar vårt arbete för att öka turismen till Lund. Då blev vår greeter kallad för "skitstövel" av den socialdemokratiska politikern, och partiet har aldrig tagit avstånd från eller bett om ursäkt för det. Dessutom är Socialdemokraterna representerade i Visit Lunds styrelse.

En Handelsförening som inte gillar turism

Antingen förstår styrelseledamöterna hos Handelsföreningen i Lund inte att turism inte är evenemang, eller så är de negativa till ökad turism till Lund. Under alla våra tio år har de aldrig uttryckt sig positivt om vårt arbete för att öka turismen till Lund trots att vi är så tydliga med att målet är att stärka besöksnäringen för att skapa fler jobb och bidra till att göra Lund lite roligare för alla oss som bor här. Handelsföreningen avskyr oss så mycket så att de till och med raderar våra taggar när de delar inlägg från andra som använt våra taggar.

Vi har också sett att en av de ledande personerna inom Handelsföreningen i Lund, som också är en av de största näringsidkarna inom besöksnäringen i Lund, ofta har skrivit och gillat negativa kommentarer om vår verksamhet, även i inlägget om denna artikel på Sydsvenskans Facebooksida, och några gånger har organiserat näthat mot våra greeters.

Kulturen i Lund förbjöd sina volontärer att samverka med oss

Hökeriet i Lund är en väldigt vacker och intressant museibutik som hålls öppen av en grupp damer som gör det som volontärer under namnet Hökeriets vänner. Våra greeters gick ofta dit med turister och besökare från alla möjliga länder. På så sätt fick besökarna en intressant upplevelse och Hökeriet fick fler besökare.

Information om Lunds ideella turistinformation Destination Lunds turistinformation på dörren till Hökeriet i Lund. Det gjorde att damerna Hökeriets vänner blev väldigt positiva till oss och satte upp en av våra gula posters på dörren till Hökeriet. Huset som hökeriet håller till i, och dess inredning, ägs dock av Kulturen i Lund, som också bemannar Hökeriet med egna volontärer under sommaren. När Kulturen lämnade över till Hökeriets vänner igen efter sommaren 2025 förbjöd Kulturen dem att ha vår poster uppsatt i Hökeriet. Samtidigt skulle det finnas information från Lunds kommuns Visit Lund, som Kulturen samarbetar med, på disken.

Kulturen i Lund förbjöd alltså sina volontärer från Hökeriets vänner att samverka med oss, och det gjorde att vi slutade gå dit med turister och besökare. De som förlorar mest på det är Hökeriets vänner, och det bara för att ledningen hos Kulturen i Lund avskyr vårt arbete för att öka turismen till Lund. Det är så onödigt och destruktivt.

Vi har även mailat till chefen för Kulturen och frågat om våra greeters skulle kunna få ta med turister och besökare in till Kulturen och visa och berätta för dem om det som finns där, naturligtvis under förutsättning att alla betalar entré till Kulturen. Speciellt under de kalla vinterdagarna skulle det behövas mer att se inomhus i Lund. Det skulle ju även bidra till att Kulturen får fler betalande besökare. Chefen för Kulturen i Lund svarade inte ens på vårt mail.

Skälet till etablissemangets smutskastning av oss

Vi har förstås många gånger funderat på varför etablissemanget i Lund avskyr oss och vår verksamhet så mycket. Inte minst eftersom vi är så tydliga med att målet med vår verksamhet är att öka turismen för att stärka besöksnäringen i Lund och skapa fler jobb. Hur kan Handelsföreningen i Lund vara så negativ till det?

De som troligen har störst intresse av att få oss att lägga ner vår verksamhet är det politiskt styrda Visit Lund som tycker att vi konkurrerar med dem. Vi vill inte konkurrera utan samverka med dem istället, men det har avvisats varje gång så tills vidare arbetar vi på egen hand för att öka turismen till Lund. Utan vårt arbete skulle det inte finnas någon turistbyrå alls i Lund.

Vi har medvetet valt att vara en verksamhet utan ekonomiska resurser för att inte göra oss beroende av någon annan. På så sätt kan inte Lunds kommun och eller Visit Lund stoppa oss genom att dra in några bidrag, som de gjorde med Thomanders Jul. Det kan vara det som är skälet till att vi är så avskydda av Visit Lund, att det inte går att komma åt oss på det sättet. Smutskastning är då det som återstår, och att påverka andra verksamheter till att inte heller vilja ha med oss att göra. Visit Lund samverkar med Handelsföreningen, Kulturen i Lund och de flesta andra verksamheter inom etablissemanget i Lund. Till dem hör numera också Sydsvenskans journalister i Lund.